När man tror att det ordnat sig - NEJ!

Hela mitt liv har det känts som att mitt liv är på paus. Att jag hela tiden väntar på att allt ska ordna sig, det ska bli bra. Efter att jag började jobba på Ambrosia Café och konditori kändes det som att jag hittat min plats. Där kunde jag vara mig och utvecklas i trygghet. Behovet att ha en lön oavsett vad det skulle vara för jobb gick över till att jag faktiskt vill ha ett jobb som jag tycker om och trivs med för det finns faktiskt någonstans jag hör hemma.

Häromdagen las caféet ned och jag är förkrossad. Min säkra plats drogs undan från under mina fötter. Nu känns det som jag är i limbo igen. Men jag har erfarenheten med mig in i nya jobb och förhoppningsvis kan jag hitta en ny plats där jag får vara mig själv och trivas.

Det allra sorgligaste är de sociala kontakter jag har skapat mig. Om de så bara är ett flyktigt hej så var det ännu en bekräftelse på att jag sågs av andra. Mina fina kollegor kommer jag sakna såå mycket! Längesedan jag skrattade så mycket.

Gillar

Kommentarer