God förmiddag!

Vad gör ni idag? Hur mår ni? Jag sitter för tillfället i soffan och sörplar gul smoothie (grundrecept HÄR!) och deltar o ett onlineseminarium om ekonomi. Väldigt intressant, men jag tänkte passa på att blogga nu när jag plötsligt fick feeling. Jag har varit lite låg på sistone. Eller nej. Riktigt låg. Jag har ju skrivit förut om min axel och att jag har varit sjukskriven i flera omgångar pga av den. Jag hann jobba åtta dagar efter att vi kom hem från Åre och sen var vänster arm totalt oanvändbar efter det. Det har verkligen gjort att jag känner mig nere.

Nu har jag varit till mehiläinen för tredje gången inom loppet av någon månad och den senaste gången fick jag också remiss till ett ultraljud. Min läkare ringde mig dagen efter ultraljudet och jag blev nästan lite besviken av beskedet. "Ingen inflammerad slemsäck och inga skadade senor." Höll på att få ett mindre utbrott. För då lämnas man tydligen åt sitt öde. Bara sådär. Jag har därför googlat like a maniac och jag tror att jag nu vet vad det kan vara. Allt tyder på att det är en skada i nyckelbensleden (AC-leden). Att brosket där skulle vara utnött liksom, för jag har fått en liten upphöjning just där och det syns med blotta ögat och jag känner brosket när jag trycker med fingrarna. Om du upplevt något liknande så dela gärna dina erfarenheter!

Imorgon är sista dagen jag är sjukskriven. Det känns helt OK nu när jag inte använt armen för tunga lyft. Men jag bävar inför hur det kommer kännas efter några dagar i jobbet. Det här är verkligen en prövning för psyket. Jag hade då inte trott att det skulle påverka mig så pass mycket psykiskt men det har det verkligen. Jag tror att det främst har att göra med att jag sover sämre. Jag vaknar ofta är jag har armen i någon taskig ställning eller när det värker riktigt mycket i axeln. Så i snitt vaknar jag kanske 5 ggr per natt. Och det är inte så hejsan. Jag blir galen av för lite sömn, och jag märker på direkten när sömnsaldot är på minus. Och sen att alltid känna sig begränsad i rörelser är ytterst irriterande.

Men givetvis kretsar inte hela livet kring axeln, haha. För nog finns det mycket härligt i livet också. T.ex. har jag kommit igång med löpningen igen. Och det känns som ett tydligt vårtecken. Trots att jag inte sprungit på några månader kändes det ändå väldigt lätt så det känns som att lite styrka och kondition har hängt kvar trots ett lite längre uppehåll. SÅ HÄRLIGT! Och ja, som sagt. VÅREN. Det är nog vår nu tror jag. Det är typ 3 månader till midsommar. Men mycket fint äger rum under våren ännu, så ingen brådska. Jag ska bl.a. tlll Stockholm över påsk. Sen på valborg firar jag och Niklas fyra år tillsammans. FYRA år redan. Herre min hatt så tiden går. Sen hoppas jag att tiden och resurserna räcker till ytterligare ett Stockholmsbesök i maj för ett seminarium. Det hade verkligen varit en dröm.

Vad har du för planer under våren?

GLÖM INTE ATT FÖLJA MIG PÅ BLOGLOVIN & INSTAGRAM

1. Jag älskar verkligen att resa, alltså verkligen. Och jag hade haft möjligheten så hade jag helst vara bortrest ca 50% av årets alla dagar. Men. Some major realness nu då; den här efter-semestern-deppen är verkligen inte att leka med. Vi kom hem från Åre natten till söndag och hela söndagen var så himla konstig. Jag hade svår ångest, vilket jag aaaaldrig brukar ha annars. Och dessutom började jag gråta för en liten skitsak, två gånger. Först när det hände och senare när jag tänkte på händelsen. Eh. Haha. Men nu har hela veckan varit konstig och att åka till jobbet var inte särskilt lockande om jag ska vara ärlig. Saknar Åre så att det värker. Eller egentligen kanske jag saknar känslan av att vara bortrest. Den känslan jag har inom mig då är något alldeles sällsynt. Jag är så himla sugen på att resa bort igen och måste nog skaffa mig ett laptop-jobb snarast. Jag kan inte tänka mig att dö innan jag besökt samtliga världsdelar, och det är väldigt många kvar kan jag säga. Haha!

I den här backen i Åre bland stugor och granar bodde vi förra veckan. Skidbacken gick precis nedanför fönstret, ski-in ski-out i allra högsta grad var det verkligen.

2. Känner du ibland att du är på fel plats? Nu menar jag alltså inte att du råkar vara i matbutiken när du ska vara på jobbet, haha, men att du liksom bara en helt vanlig dag känner "wow, här ska jag nog inte vara". Typ som att du vaknar upp och inser vart du hamnat i livet. Jag vet, jag vet. Kanske dåligt förklarat. Men jag känner ofta att jag är på fel plats i livet. Inte att jag vantrivs eller så, jag är verkligen tacksam för allt i livet men ibland känns det som att jag inte riktigt når fram. Jag vet att saker får ta tid, men ibland får jag bara paniiiik. Tiden bara rinner iväg. Kan du känna igen dig i det?

3. Alkohol. Okej, såhär. Jag gillar att dricka ett glas vin till mat eller ta en öl eller två tillsammans med trevliga människor en vanlig lördagskväll. Men jag har verkligen börjat ifrågasätta alkoholvanorna i vårt samhälle. Många (i synnerhet personer i min ålder) ägnar fredag och lördag åt att supa sig fulla och sen må dåligt på söndagen. Byt why tho? Okej, easy. Jag dömer ingen, jag har gjort samma sak själv (och kan säkert göra fortfarande, även om det hör till ovanligheterna). Dvs ödslat tid och pengar på något så totalt onödigt. Varför det då? För att jag kunde. "Jag har fyllt 18 och får gå på krogen, let's do it." Jag hade lätt kunnat byta adress till en av Vasas lokala krogar anytime där när jag nyss fyllt 18. Jambalaya med tranbär var favoritdrinken och antalet drinkar man kunde sänka på en kväll var ju omänskligt. "Det är normen". Say what? Tänk om man bara hade lagt den tiden på något vettigt. Iofs har man ju hunnit lära sig både ett och annat av sina misstag, både om sig själv och andra. Så man får väl lov att se tillbaka på den tiden som en lärdom. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur annorlunda saker och ting hade kunnat vara om man hade prioriterat annorlunda.

4. Härom veckan så råkade jag av en slump hitta ett instagramkonto som jag föll för. Och som jag i helt vanlig ordning brukar göra så klickade jag in på bloggen som fanns länkad i profilen och där hittade jag världens bästa grej. Jag brukar hävda att tacksamhet är allt här i livet. Jag gör tacksamhetsövningar mer eller mindre varje dag och i bloggen hittade jag en sju dagars tacksamhetsutmaning som kallas för The Grateful Path. Kolla in den, och gör utmaningen! Du behöver inte stå för allt som i övrigt skrivs i den bloggen, men en helt vanlig tacksamhetsövning där man riktar evig tacksamhet mot allt och alla kan underlätta så mycket i både härliga och svåra livssituationer. Trust me. You will be suprised.

Åsikter kring dessa ämnen? Släng iväg en kommentar, vettja!

GLÖM INTE ATT FÖLJA MIG PÅ BLOGLOVIN & INSTAGRAM

I torsdags åkte vi upp till toppen av Åreskutan, som jag nämnde HÄR. De första dagarna vi var i Åre var högzonen stängd pga dåliga värderförhållanden, men denna dag var det öppet och värdet var helt fantastiskt. Lite dödsångest hade jag nog i gondolen på vägen upp. Det var sjukligt högt men gud så fin utsikt det var därifrån. Med 1420 meter över havet ser man rätt långt vill jag påstå. Jag knäppte ungefär en miljon bilder, men nu såhär i efterhand när jag kollar på bilderna känns det bara konstigt och overkligt. Nu sitter jag liksom hemma vid köksbordet och kollar ut på slasket i stan innan jag ska dra iväg till jobbet, och för mindre än en vecka sedan hade vi utsikt i världsklass i fantastiska Åre. Jag är helt Åre-frälst btw. Mysigare ställe får man leta efter. Jag hade så gärna åkt dit på hösten och vandrat.

Ja, ni ser ju. Såhär var utsikten precis där man steg av gondolen. Fatta hur fint?

Fantastiska, fantastiska Åre.

GLÖM INTE ATT FÖLJA MIG PÅ BLOGLOVIN & INSTAGRAM