When life gives you lemons..
God förmiddag!
Vad gör ni idag? Hur mår ni? Jag sitter för tillfället i soffan och sörplar gul smoothie (grundrecept HÄR!) och deltar o ett onlineseminarium om ekonomi. Väldigt intressant, men jag tänkte passa på att blogga nu när jag plötsligt fick feeling. Jag har varit lite låg på sistone. Eller nej. Riktigt låg. Jag har ju skrivit förut om min axel och att jag har varit sjukskriven i flera omgångar pga av den. Jag hann jobba åtta dagar efter att vi kom hem från Åre och sen var vänster arm totalt oanvändbar efter det. Det har verkligen gjort att jag känner mig nere.
Nu har jag varit till mehiläinen för tredje gången inom loppet av någon månad och den senaste gången fick jag också remiss till ett ultraljud. Min läkare ringde mig dagen efter ultraljudet och jag blev nästan lite besviken av beskedet. "Ingen inflammerad slemsäck och inga skadade senor." Höll på att få ett mindre utbrott. För då lämnas man tydligen åt sitt öde. Bara sådär. Jag har därför googlat like a maniac och jag tror att jag nu vet vad det kan vara. Allt tyder på att det är en skada i nyckelbensleden (AC-leden). Att brosket där skulle vara utnött liksom, för jag har fått en liten upphöjning just där och det syns med blotta ögat och jag känner brosket när jag trycker med fingrarna. Om du upplevt något liknande så dela gärna dina erfarenheter!

Imorgon är sista dagen jag är sjukskriven. Det känns helt OK nu när jag inte använt armen för tunga lyft. Men jag bävar inför hur det kommer kännas efter några dagar i jobbet. Det här är verkligen en prövning för psyket. Jag hade då inte trott att det skulle påverka mig så pass mycket psykiskt men det har det verkligen. Jag tror att det främst har att göra med att jag sover sämre. Jag vaknar ofta är jag har armen i någon taskig ställning eller när det värker riktigt mycket i axeln. Så i snitt vaknar jag kanske 5 ggr per natt. Och det är inte så hejsan. Jag blir galen av för lite sömn, och jag märker på direkten när sömnsaldot är på minus. Och sen att alltid känna sig begränsad i rörelser är ytterst irriterande.

Men givetvis kretsar inte hela livet kring axeln, haha. För nog finns det mycket härligt i livet också. T.ex. har jag kommit igång med löpningen igen. Och det känns som ett tydligt vårtecken. Trots att jag inte sprungit på några månader kändes det ändå väldigt lätt så det känns som att lite styrka och kondition har hängt kvar trots ett lite längre uppehåll. SÅ HÄRLIGT! Och ja, som sagt. VÅREN. Det är nog vår nu tror jag. Det är typ 3 månader till midsommar. Men mycket fint äger rum under våren ännu, så ingen brådska. Jag ska bl.a. tlll Stockholm över påsk. Sen på valborg firar jag och Niklas fyra år tillsammans. FYRA år redan. Herre min hatt så tiden går. Sen hoppas jag att tiden och resurserna räcker till ytterligare ett Stockholmsbesök i maj för ett seminarium. Det hade verkligen varit en dröm.
Vad har du för planer under våren?