Bye for now

Hejdå fina Kentucky, nu är det dags för mig att åka hem igen. Eller åker jag ifrån mitt hem? Jag tror att jag har två numera.

Jag sitter nu på flygplatsen och håller tårarna tillbaka. Jag vet ju att det blir bättre, man vänjer sig vid sitt gamla liv snabbt. Men just nu känner jag att jag inte vill det, jag vill inte glömma det underbara år jag har haft här. Samtidigt längtar jag hem till Sverige otroligt mycket. Jag önskar att jag på något sätt kunde leva båda liven på en gång. Eller kombinera de två till en perfekt värld.

Jag kommer sakna mina vänner, familj och mitt liv här i USA. När jag tänker på det blir jag ledsen så jag försöker att försäkra mig om att jag kommer att hälsa på eller tvärt om, men det är ju enklare att säga än att göra. Det här inlägget blir nu väldigt deppigt men det känns bättre att skriva av sig så att jag kan gå vidare. Fast inte helt, jag vill att en del av mig alltid ska längta tillbaka till mitt liv här. Inte på ett dåligt sätt, men mera för att minnas hur bra det var.

Nu är det bara en halvtimme kvar tills jag ska gå på planet så nu är det bara att se framåt mot mötet med alla vänner och släktingar. Det gör mig såklart väldigt glad att tänka på att jag kommer få träffa dom igen!

På återseende Kentucky!

Puss och kram

Gillar

Kommentarer