Får man svära lite? Alltså jag är rent ut sagt så jävla less på denna skit skada som bor i min nacke. Den där skitdagen i augusti för 6år sedan som förändrade mitt liv. Nu har det bytt årstid. Den ruskiga hösten är här o jag hatar den på så sätt att den gör alltid att smärtan eskalerar. Detta med kall vind är djävulens ont för min whiplash skada. Så ja, just nu är jag förbaskat sur o bitter över att det där förbaskade vädret påverkar mitt mående. Har en ganska stör ökning av smärtnivån nu. Det har hoppat upp ett antag steg på smärtstegen o jag vet att det är inte mkt mer att göra än o acceptera. Ja, självklart behöver jag emellanåt hjälpa kroppen med kuckelimuck medicin. Jag fuskar en del o tar bilen till skola/föris när det blåser. Jag förnekar smärtan o kör på.....precis som jag alltid gjort när smärtan ökar. Detta för att sysselsätta mig o inte känna efter i onödan. Ja alltså detta är ganska värdelöst.

Ibland är det dock bra att jag har drivet i mig att göra saker ist för o bara lägga mig i soffan o tycka synd om mig själv. Jag fortsätter gå till gymmet för det är faktiskt något jag mår väldigt bra över 🏋🏼‍♀️ Helgen som gick var alldeles magisk. Magnus var ledig! I lördags kom underbara Malin hit och vi bakade pepparkakor & lussekatter med barnen. Självklart både gluten- & laktosfria! Mums! Som pricken över i:et lagade Melvin middag till oss. Hoisinkyckling, jättegott! Så stolt över min egna lilla mästerkock!

I söndag så träffade vi äntligen våra underbara vänner Frida & Henrik med barn! Alltså denna pandemi har verkligen testat oss. Vi har knappt setts alls detta året men i söndags tog vi o grillade korv ute i solen så vi kunde gratta bästa pojken i familjen som fyllde år för 1,5månad sedan! En riktigt mysig lunch ute!

När vi kom hem hämtade vi bara Singo o så drog jag med mig hela familjen på en promenix runt Upk 🙂 Så söndagen var en riktig utedag. Jätte härligt när solen lyste. Självklart avrundade vi dagen med legomasters i soffan innan kidsen stupade i säng! Verkligen en super fin helg 💜 Är så tacksam för den.

Vi har under en tid velat göra om i Melvins rum. Hans rum är ganska litet. Lite skrymslen o vrår som gör att det är inte helt lätt o få till något bra. Men nu har vi verkligen ritat o planerat på alla sätt och vi ska se till att göra hans rum superduper bra! Melvin är självklart med o tycker o tänker. Tänker att vi typ är klara nästa helg eller något i den stilen. Lovar att ni ska få se ☺️

Har gått o småplockat o packat ner lite grejjer i hans rum idag, mätt lite o planerat de inköp som behövs. Detta då jag skulle ha skypemöte kl 11. Så blev en vilodag från träningen o donande här hemma.

Magnus jobbar kväll idag så jag har varit ensam med barnen. Vi hade en myskväll med läsning tillsammans o sådär innan kidsen somnade. Älskar verkligen vår rutin på kvällarna när vi läser tillsammans.

Var rädda om varandra där ute!

🤍 K Ä R L E K 🤍

//Sara\\

Alltså dagarna springer iväg. Så känner jag faktiskt väldigt ofta, men framför allt de dagar Magnus jobbar kväll. Sedan han bytte jobb så jobbar han ju både med start långt innan vi andra tre i huset vaknat men även till sent då vi andra tre sover. Igår och idag jobbar Magnus kväll, han slutar då 23 enligt schema men inatt hade han fått jobba över och var inte hemma från efter 00,30. Då hade jag somnat ordentligt (har ju min lilla cocktail av medicin till varje natt för o få lite sammanhängande sömn) så jag hörde inte ett dugg när han kom hem. Får väl se om busarna håller sig ifrån tok inatt eller om Magnus får sluta enligt schema.
Men något positivt när Magnus jobbar kväll är ju att han & jag kan få lite kvalitetstid tillsammans❣️ Igår hade vi planerat att vi skulle åka en tur till Thun’s. Vi måste nämligen byta ut vårt köksporslin. Lite sorgligt då jag verkligen tycker om det men de är för tunga för mina extremt kraftlösa händer. Så istället för att tappa tallrikar till höger o vänster som går sönder och att jag blir himlarns ledsen så tog vi beslutet att skaffa något annat porslin som väger mindre. Ledsen tänker ni, över en sketen tallrik? Japp. När jag tappar saker eller sjabblar till det med mina svaga händer så blir jag alltid så himlarns ledsen för det påminner mig om nackskadan på ytterliggare ett sätt än att bara ha ont.
Åter till porslinsjakten. Vi kom fram till Thuns’s men där blev jag & Magnus o blev så besvikna. Vi har alltid sett en himlarns massa fint matporslin där men bara för att vi var på jakt efter det så hittade vi inget alls som var intressant. Så vår lilla färd fick gå vidare till Fullerö handel o där såg vi några olika fina men de var precis som de vi hade hemma, alldeles för tunga. Så blev ingen vinstlott i vårt letande där heller ☹️
Så till slut landade vi på Ikea. Dit vi inte alls hade tänkt bege oss. Men det slutade ju ändå bra. Vi hittade en porslinserie där som jag tyckte kändes bra när jag lyfte tallrikarna. Jag kunde få bra grepp och jag kunde fantastiskt nog lyfta tre tallrikar på en gång utan att de åkte i golvet....iaf just igår. Inte säkert det går nästa gång eller så har jag en super dag o kan lyfta fyra! Nå det kändes väldigt bra och en lättnad att jag inte behöver få ågren så fort vi ska duka......eller att jag måste be barnen om hjälp hela tiden.
Det blev både en lyckad och mysig tur med min andra hälft. Kvalité för oss tillsammans ❤️

Jag & pojkarna hade en superbra eftermiddag/kväll igår. Melvins fina vän M var här o hängde med Melvin & Milio o åt även tillsammans med oss. Det var så trevligt! O så kom min fina vän Frida på ett litet kort men ack så uppskattat besök. Klockan hann bli 19,30 innan kidsen kom i säng. Lite lite sent för Miliobus men allt gick galant.
Vid 20 kom min vän Pauline hit! Vi hade bestämt att vi skulle ses en av kvällarna när Magnus jobbade kväll för o planera in att vi skulle hitta på något utan karlar, barn eller hundarna 😂 Vi lärde ju känna varandra via hundarna för typ 2år sedan då vi bara bor med några hus emellan. O det är ju super mysigt o ses med båda familjerna o hundarna o så, men ibland behöver man bara få vara tillsammans som vänner. Så vi har nu planerat in att gå ut o äta. Det ser jag fram emot väldigt mkt!

Idag så cyklade vi alla tillsammans till skola & förskola imorse 🙂 Det händer så otroligt sällan men är väldigt mysigt och lyxigt! Sen cyklade jag & Magnus hem. Magnus behövde sova en sväng eftersom han fick jobba över inatt o klev upp tidigt för att hinna träffa barnen. Så han tog o sov o jag kilade iväg till gymmet. Det blev ett arm & axelpass på dagens agenda. Gick finnemang! Efter skola & förskola för Melvin & Milio var det dags för deras simning. Så iväg till Fyrishov. Allt har gått så himla bra även idag när jag varit ensam med barnen. Vi rundade dessutom av dagen på världens bästa sätt. Vi klämde ner oss både jag, Melvin, Milio och Singo i Melvins säng o läste kvällssaga. Det var precis vad min kropp behövde. Vila & mys med barnen 👩‍👦‍👦

Ska snart ta o knalla upp till sängen så kroppen får inta horisontalläge med min specialkudde som gör att nacken får maximal avlastning.

Go’natt alla 😴😴

Tänk att jag blir så glad över att låta kroppen få jobba 🏋️‍♂️

Den här lurviga vännen 🐶❤️ Aldrig långt ifrån oss.

🤍 K Ä R L E K 🤍

//Sara\\

Detta var ju inte igår! Men idag när jag halvsatt o vila i soffan så fick jag en känsla som sa att nu är det dags. Nu har jag lusten och viljan att börja skriva igen. Den känslan har hållt i sig hela dagen så nu följer jag den 🙂

Det är cirka ett år sedan jag skrev något och jag tror det var helt rätt att ta en paus. Det var ett kämpigt halvår där 2019 med Melvins misshandel och Milios omställning till glutenfritt iom hans celiakidiagnos. Dessa bekymmer är nu helt bortblåsta. Melvin stortrivs i skolan och har bråttom dit varje dag!!! Milio frågar aldrig ens om något annat än glutenfritt längre. Han är så duktig på det och frågar vart han än kommer om det som bjuds är glutenfritt. Han har t.o.m frågat hemma hos en kompis om deras vatten i kranen var glutenfritt. Mina hjältar.

Det som avrundade år 2019 som var alldeles magiskt var ju faktiskt att jag i december fick okej från mitt smärtteam att börja träna igen.
H U R R A! Tänkte jag. Så jag kontaktade Actic på Gränby i ett mail o förklarade mitt läge o att jag ville ha en PT som kunde hjälpa mig. Sagt o gjort och den 23/12 hade vi vårt första pass, jag & min PT. Jag höll typ på att dö (kändes det som) under passet. Men ja, har man knappt kunnat gå mer än 5-10minuter på 5,5år så är det väl inte konstigt att det kändes så. Nå, passet gjordes och smärtan kom som en riktig käftsmäll efter. Precis som jag förväntade mig. Men jag hade liksom bestämt mig att detta ska gå, om jag är envis med försiktighet så ska detta bli bättre o bättre med mindre o mindre smärtpåslag efter varje träning. Jag har sen flitigt kämpat på med träningen sedan dess. Har haft en förkylning & en halsfluss sedan december som tvingat mig till vila annars har jag haft i snitt 4pass i veckan. Hade min fantastiska PT M fram till i Juni innan vi pausade de passen under högsommaren. Men även under sommaren höll jag igång helt okej. 3 pass i veckan i snitt.
Nu är det ju vardag igen sedan skolan drog igång i Augusti. Men mina PT-pass har inte blivit av. Jag och PT M’s liv klaffar inte längre pga diverse olika grejjer så vi har fått ’göra slut’. Såklart trist när det funkat så bra. Men istället ska jag börja träna med en annan PT på gymmet som jag är säker på kommer bli kanonbra också!!!! Ser mycket fram emot detta 🏋️‍♂️

Förutom träningen och att en av våra närmsta vänner fått en liten bebis så går ju 2020 till världshistoriens sämsta år. Det har varit alldeles för många dödsfall och sjukdomar hit o dit. O pandemin som gör att man inte riktigt kan leva som man är van vid osv. Men det värsta av allt är att den 2 januari 2020 så somnade min älskade bonusmamma in 😭 En otroligt hastig och oväntad händelse. Från att de trodde det var en urinvägsinfektion precis innan jul tills att hon inte längre var med oss den 2/1. Helt ofattbart och så jävla orättvist. Sorgen är så otroligt stor, det gör så ont att bo 75mil från pappa och inte kunna vara med honom mer. Världens bästa bonusmamma, hon som alltid funnits där för mig, verkligen varit min mamma hela mitt vuxna liv (men funnits i mitt liv i ca 25år)och som barnen alltid kallat mormor. Du fattas oss så mycket ❤️💔❤️ Men även här har träningen hjälpt mig mkt. Att åka till gymmet och få stänga in sig i träningsbubblan, poppa musik i öronen och bara vara jag.

Vardagen är igång här nu! Melvin går nu i 3an, vilket ju är helt galet! Milio går sista året på förskolan....vad hände? I Augusti nästa år börjar han skolan. O Magnus, ja han började nytt jobb i augusti som presstalesperson för polisen som han trivs super bra med! Så på stort mår vi alla finnemang! Den där nackskadan är ju där alltid med sin smärta så den räknas ju knappt in längre, den är numer nåt jag bara måste acceptera att leva med.

Nu ska jag göra så lite som möjligt innan John Blund ropar om ett tag! Känner mig som 100-åriga Agda som skulle behöva en rullator efter gårdagens benpass på gymmet 🙈😂

Sov gott!!

🤍 K Ä R L E K 🤍

//Sara\\