2017 va verkligen inte mitt år. Ja absolut jag tog studenten, jag förlovade mig och jag fick äran att få vara mamma till världens finaste Ralf, Jag flyttade hemifrån, jag fick spela åhus beachhandboll med en massa favoriter och jag har fått skratta med mina vänner. Jag har fått spendera åter ett år med mina bästa vän och stöttepelare Tina och jag kommer vara evigt tacksam för att hon drar upp mig ur det där mörka hålet jag ofta hamnar i gång på gång utan att döma mig.

Trots allt det här som är positivt väger det negativa över. Min förlovning är inte längre existerande, min finaste Ralf har fått flytta till en familj som älskar honom jätte mycket men har fått lämna mig, jag har fått flytta hem igen, jag har återigen problem med min relation till mat och mina hjärnspöken växte större än vad jag kunde hantera. Det enda som höll mig på benen lämnade mig och jag står återigen ensam. Jag sa redan i slutet av 2017 att 2018 ska bli bättre och därför har jag satt mål då löften ofta känns som tvång för mig. Det är mål både ekonomiska, självälskande och nöje.

ÅRET 2018

1. Älska dig själv, först
2. Bli vän med maten
3. Ta ingen skit
4. Träna för att det är roligt, inga måsten
5. Spara 10 000kr
6. Skratta varje dag
7. Döda dina hjärnspöken
8. Nöj dig inte med mindre än du förtjänar
9. Gå ner i vikt
10. Resa
11. Lägg ner sockerberoendet
12. Byt bil

En del av mina mål är precis som alla andras "nyårslöften", det här med att spara pengar, gå ner i vikt, träna och göra sig av med sockerberoendet. Till skillnad från alla andra andra nyårstränare började jag redan innan årsskiftet med att dra ner på vitt socker vilket inte är det lättaste kring jul och jag tränade de dagar jag faktiskt ville och jag tränar endast de saker jag tycker är roligt. Även om målet med träningen i slutändan är att gå ner i vikt så tänker jag inte springa mig springfärdig på löpbandet eller gå i trappmaskinen tills mina ben inte orkar bära mig mer, det är absolut effektivt men för mig är det inte roligt. Detta året kommer jag bara att träna för att det är roligt. 

Trots den negativa bakgrunden och den lite sämre starten på året så ser jag fortfarande fram emot att göra det här året till det bästa. Jag fyller 20 år som just nu ser ut att firas tillsammans med min allra bästa vän och våra vänner, inget ristat i sten dock. Jag hoppas på att jag ska få resa massor också tillsammans med den roligaste jag vet och om allt går som det ska börjar jag högskola till hösten, oklart vad än. Detta året SKA bli bra. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När jag var 15 år träffade jag mannen som jag senare skulle tro var mitt livskärlek och mannen jag skulle dela resten av mitt liv med 4 år senare men det gick snett någonstans på vägen. När vi träffades första gången var båda tillsammans med någon annan men vi blev snabbt väldigt bra vänner och var det under längre tid men tappade så klart kontakten.

3 år senare.
Vi träffades igen och började umgås väldigt intensivt och passionerat. Två veckor senare var vi tillsammans och jag har aldrig känt en sån längtan efter någon annan och den här mannen gjorde mig knäsvag. Under de två månaderna vi va tillsammans så bråkade inte vi och vi bråkade inte ens när det tog slut. Han gjorde slut med mig och jag trodde att jag skulle gå sönder i tusen bitar, det låter kanske jätte överdrivet men det kändes som att jag skulle dö. Det kändes som att hjärtat slets ur min bröstkorg. Två månader efter att han gjort slut med mig så träffades vi igen och då började vi om igen lika intensivt och passionerat som första gången, efter två månader återigen gjorde han slut med mig. Runt jul samma år hade han fått för sig att jag var den enda han ville vara med då jag alltid funnits där trotts alla de gånger han sårat mig eller krossat mitt hjärta. Jag försökte med allt jag hade att förlåta honom men jag vågade aldrig lita på honom fullt ut och jag var så fruktansvärt rädd för att falla så hårt igen att jag inte vågade släppa in honom och därför avslutade jag det, men jag ångrade mig ju såklart efter några dagar. Jag vet inte om det var för att jag alltid varit så rädd för att vara ensam eller för att jag genuint älskade den här mannen med hela mitt hjärta.

I mars 2017
Nu var vi redo att försöka igen och att de kommande 5 månaderna skulle bli en så krokig väg trodde vi nog aldrig. Vi sa att vi skulle ta det lugnt men inom en månad var vi förlovade och jag hade flyttat in hos honom. Allt kändes helt fantastiskt och det kändes som att det kanske skulle vara rätt nu. Till en början bråkade vi inte och från min sida fanns det ingenting jag irriterade mig på med honom utan han var hela min värld. Jag bröt kontakten med mina vänner mer och mer bara för att få vara med honom. I maj bestämde vi oss alldeles för hastigt att köpa hund tillsammans och vi 3 blev liksom en familj på riktigt. I samma veva började båda irritera varandra och små irritationer slutade till slut i tårar smällande dörrar och skrik. De kommande 3 månaderna bråkade vi från morgon till kväll de flesta dagar och nu i efterhand vet jag egentligen inte vad det var vi bråkade om de flesta gånger. De dagar vi inte bråkade älskade vi varandra så passionerat och vi såg inte någon annan än den andra. Vårt förhållande var en bergochdalbana som tyvärr fick ett slut en sen torsdag när han hade gjort slut och jag åkt hem till "vårt hem" för att hämta alla mina saker" det kan ha varit något av de värsta jag har behövt göra. Det känns som att vi båda har velat att det ska funka så jävla gärna men det har inte gjort det och jag vet inte om det bara var vid fel tillfälle kanske och jag lär nog aldrig få reda på det. Vi har ingen kontakt idag vilket definitivt är till det bättre då vi bara bråkar.

Här är några tips som jag nu i efterhand vet hjälpte mig att komma över vårt förhållande.

1. Underhåll dig med någonting annat - i mitt fall var det min brors bröllop och jobb som hjälpte mig
2. Träffa inte ditt ex - been there done that
3. Försök prata med den andra så lite som möjligt.
4. Låt det ta tid - det kommer att göra ont och det kommer att kännas för jävligt men du kommer att sluta gråta om du bara ger det lite tid.


Likes

Comments

​Den 27 April opererade jag mina bröst, inte för att jag egentligen behövde på grund av sjukdom eller liknande men för att jag ville. Jag kände att det var bra, det var bra med allt det dåligt självförtroende för mina bröst och det var bra med att skämmas över de små brösten jag hade. Jag säger inte att det är fult med små bröst, absolut inte men jag kände att mina bröst inte passade med min kropp och valde därför att förstora dem innan min student. Jag har aldrig ångrat mitt beslut trots att det var den värsta smärta jag någonsin varit med om de första 2 veckorna men det som störde mig var alla andras åsikter. Det var många av de jag berättade för sa " är du inte rädd för vad alla andra ska tycka" och nej jag har aldrig tänkt så för det är fan min kropp! Ingen annan har rätten att säga till mig vad jag bör och icke bör göra eller i detta fall lägga ca 50 000k på. Den operationen i april förbättrade mitt självförtroende avsevärt och kanske, bara kanske utnyttjar jag det faktum att jag har silikonbröst men det är fortfarande min kropp. 

Jag är med i ett program tillsammans med en del andra överviktiga hos överviktsmottagningen i Landskrona som ska hjälpa mig med mina matvanor och träningsvanor för att jag inte ska hamna i samma mörka hål som jag varit i innan. För att jag inte ska rasa 40 kg i vikt för att sedan hamna i någon form av överträningssyndrom som gör att jag bara lägger ner. Lägger ner de bra matvanorna som egentligen inte är så bra utan bara mani och lägga ner träningen som egentligen är något av det bästa jag vet men som i slutändan bara skapar ångest och måsten. 

Det här programmet är det sista att testa för att jag ska kunna gå ner på ett hälsosamt sätt samt att kunna hålla en vikt HÄLSOSAMT. Efter det här finns bara kirurgiska ingrepp kvar så som en Gastric Bypass eller en Sleeve. Det var det jag egentligen var ute efter när jag fick en remiss till överviktsmottagningen. Jag kan ingenting annat än känna att jag ville komma lätt undan med hjälp av en operation men en operation är allt annat än lätt. Det är allt annat än en lätt utväg och det är ALLT ANNAT än fusk. En operation gör inte att du magiskt mår bättre. Det gör att du går ner i vikt men ändrar du inte ditt beteende så kommer du inte att förändras. 

Jag vill ha hjälp för att jag ska må bra för jag har nog egentligen inte mått bra på länge, inte över mig själv och inte över min situation och det enda som höll mig över ytan lämnade mig.. 


Likes

Comments

När du säger nej till mig för att ta hand om dig själv, kommer jag att backa dig i det.
Om jag någon gång gör fel mot dig och du blir arg kommer jag att lyssna på hur du känner och vi kommer att bli vänner igen.
Om du känner att du lever ett liv som inte är bra för dig, då kommer jag inte att döma dig men jag kommer att göra allt för att hjälpa dig ur det.
Jag kommer att vara din obekväma stämning när du inte orkar vara det själv.
Jag kommer att dela med mig av min plats till dig.
Jag kommer att pusha dig när du underskattar din egen förmåga.
Jag kommer att backa dig när du blir arg, när du blir gränslös, när du blir kränkt, när du blir rädd.

Min älskade syster.
Jag har roligt med dig hela tiden - att köa är roligt med dig.
Ingen terapi i världen lindrar min ångest som din närvaro, du får mig att inte ge upp.
När jag har gjort någonting jag är stolt över längtar jag alltid efter att få visa dig. Jag känner mig aldrig klar med någonting för än du har tittat på det.
Min syster, min utmanare, min krigare och mitt hem. Min familj.
Jag kommer alltid att ha din rygg.

Jag är lillasyster till @AnnaMariaJacobsson och jag kunde inte ha önskat min en finare syster. Det finns ingen som tror på mig som hon gör och Anna stöttar mig i allt jag vill göra och när jag går igenom någonting jag tycker är jätte tufft och sitter i hennes soffa med tårarna Rinnande ner för mina kinder så sitter hon där med mig tills det känns bättre. Min syster är en helt fantastisk kvinna!

Likes

Comments

Hej! Hoppas Ni har en bra fredag med en Massa godis och ledighet. Jag ska tyvärr jobba denna fredag samt imorgon, har dessutom jobbat sedan i måndags. Det känns i kroppen nu att det kanske blivit lite många timmar denna vecka.


Jag jobbar precis som min syster @AnnaMariaJacobsson på Malmö Arena och även på Nilssons hotell. Jag fullkomligt ÄLSKAR mitt jobb men efter en vecka av att ha varit där konstant hade det känts bra att vara hemma en kväll men jag har helt fantastiska kollegor som nog gör att det känns lite bättre när jag kommer dit. Jag har även tagit med godis till allihop, det är trots jobb ju fredag.

På söndag bär det av mot bjärnum för lite handboll med mina pluttisar som för övrigt har träning idag.. utan mig.

Hoppas ni får en mysig fredag!

Likes

Comments

Jag är en av de tjejerna som gärna handlar på ”killavdelningen” då de oftare har kläder som inte är så figursydda alltid och killsidan har betydligt fler alternativ på tjocktröjor.

Junkyard har både kläder och skor som är så kallade ”unisex” vilket gör att plaggen ser likadana ut i tjejmodell och killmodell. En av anledningarna till att det är en av mina favorit sidor att handla kläder på! Om man är precis som jag och gillar när kläder är lite oversized så har jag några tips på kläder, se bilderna nedan!

Hoppas ni har en fin torsdag även om ni är som mig och har en del jobb kvar denna vecka!

Likes

Comments

Efter 5 inlägg är det kanske dags att presentera sig själv. Mitt namn är Sara och jag är 19 år gammal. Jag bor hemma hos min pappa där jag renoverar källaren till en ”lägenhet” men därifrån kommer det inte bilder för än taket inte är grönt längre..

Jag har två äldre syskon som är mina absolut största förebilder och jag vet helt ärligt inte var jag hade varit utan de två. Absolut att vi var som alla andra syskon när vi va yngre och bråkade i princip om allt och ingenting, det var dessutom alltid jag som fick stryk för att jag va yngst.. Men nu när vi är vuxna alla tre så har vi lite vuxit den det där med att skrika på varandra och löser problem ihop istället.

Jag har ett stort intresse för handboll och både spelar samt är tränare för f08. De tjejerna är är småsyskonen jag aldrig fick och de är extremt duktiga på att trycka på rätt knappar för att man ska bli irriterad men jag älskar hela högen.

Ett annat intresse jag lite lagt på hyllan men som min syster gärna utnyttjar är mitt intresse för foto och kameror. Under tidigare tonåren fotograferade jag jätte mycket men när kompisar och andra intressen kom omvägen skjutsades allt som hade med kameror och fotografi åt sidan. I september fick jag dock äran att fotografera min brors och hans nyblivna frus bröllop vilket var världens ära!

Ha en fin tisdag!

Likes

Comments

Vad det är bra att jag har dig.
Vad det är bra att jag har dig.
Vad det är bra att vi har oss
och jättebra är det förstås.
att vi får träffas varje dag
och va´ tillsammans, du och jag.
För ingen, nej ingen vill va´ensam.

Min bästa vän heter Ertrina eller ja Tina och jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna henne. Hon finns där när jag är glad men än viktigare så finns hon där när jag inte mår så bra. Hon finns där och fångar mig när jag faller och hon finns där när jag panikgråter för att jag inte orkar mer. Alla förtjänar en vän som henne och jag är så otroligt glad att jag fått äran att få vara hennes bästa vän.

Det finns ingen jag har så roligt med som med den här tjejen, min partner in crime. Vi skrattar tills vi har ont i magen över saker vara vi två förstår och vi njuter av varandras sällskap utan att behöva prata med varandra för det är precis så det ska va.

Alla förtjänar att ha och få vara någons bästa vän och jag hoppas innerligt att våra framtida barn har samma koppling som vi har. Nu tror säkert många att jag fått äran att få växa upp med Tina men så är inte fallet. Vi tyckte egentligen inte riktigt om varandra första året på gymnasiet innan vi upptäckte att vi har samma sjuka humor och sarkasm och blev därefter bästa vänner över en natt.

Ha en fin fredag!

Likes

Comments

Idag vaknade jag med inställningen att det skulle bli en bra dag, en dag utan ångest. Jag tog mig till och med till gymmet liksom men verkligheten kom ikapp ganska snabbt. Jag såg en bild på mig själv som är tagen för ca 1 1/2 år sedan där jag säkerligen vägde 30 kg mindre än vad jag gör idag och förstår inte längre hur jag kunde tro att jag var stor där eller att jag va grotesk. men det är lätt att vara efterklok.

Saken är att jag inte mådde bättre där än vad jag gör nu. Som sagt i tidigare inlägg så var jag aldrig nöjd, jag tyckte aldrig att jag var smal nog och när jag var som smalast ville jag iallafall gå ner 20 kg till. Hur sjukt är inte det? I hela mitt liv ar jag trott att jag skulle bli lycklig bara jag gick ner och blev smal. Så var definitivt inte fallet. Jag var så besatt av min egen kropp och min vikt att jag inte kunde fokusera på någonting annat och jag hade inte heller någon som helst verklighetsuppfattning. Jag vägde mig som sagt flera gånger i veckan och hade jag gått upp 0.2 kg så satt jag i badrummet och grät för att jag var så "misslyckad" medan när jag gått ner 0.2kg så var det inte tillräckligt. Jag hade liksom inte koll på att det var samma egentligen.

Det var ju inte vågens låga siffra eller centimeterna runt midjan som skapade min tillfälliga lycka utan bekräftelsen jag fick och jag tror att det är många tjejer som känner precis som jag. Man tror att allting ska lösa sig och vara frid och fröjd för att man är smal men så är det ju inte. På bilderna var jag som smalast och hade ett ganska bra självförtroende men min självkänsla var ju i botten precis som nu. Jag var min absolut största kritiker och är fortfarande så nej smal är inte lika med lycklig. Bra självkänsla är lika med lycklig.

Har ni haft/har samma inställning som jag?

Likes

Comments

Efter all utbildning vi fått i skolan har vi aldrig fått lära oss hur vi ska älska oss själv. Är inte det konstigt? Istället för att nöta in hur många sekunder det är på en timme eller hur stor omkrets ett blåbär har så kanske vi ska lära barnen att man är bra som man är. Hade jag fått det som barn hade jag kanske inte varit där jag är idag.

Just nu är fitness en trend och har varit de senaste åren. Inte bara i Sverige utan i hela världen. Man ska äta massvis med protein och räcker inte det ska man även dricka proteinpulver och tillsätta protein i allt. Man ska äta massvis med havregrynsgröt och helst dricka den grönaste smoothie man hittar, men viktigast av allt är ändå att Instagramma det hela för att visa de på sociala medier hur duktig man är etc etc.

Jag följer ca 200 människor på Instagram, 86 av dem är så kallade ”fitnesskonton” som dagligen lägger ut lättklädda bilder på hur tränade de är eller matbilder på hur bra de äter alltid. Dessa människor har förmodligen som avsikt att inspirera människor till att vilja leva en mer hälsosam vardag och komma i form för hälsans skull. När jag började träna så var dessa konto min största inspirationskälla och min största motivation men jag blev gång på gång besviken för att jag inte uppnådde samma resultat och för att jag inte var tillräckligt bra.

Är man överviktig så ska man inte få vara nöjd med sig själv och man ska göra allt i sin makt för att bli mer hälsosam. Vem säger att man inte kan väga ”för mycket”’och vara hälsosam. Ditt utseende avgör inte din hälsa.

Jag vill kunna känna mig bra nog och jag vill kunna älska mig själv oavsett hur jag ser ut. Det är mitt mål.

Likes

Comments