Long time no see... Går på en veckas övertid idag och än inga tecken på bebis. Jag vet (hade också räknat med det) att gå över är väldigt vanligt och framförallt för en förstföderska och jag har försökt hela graviditeten att inte fokusera på just datumet för beräknad födsel för det ärinte många som faktiskt föder på sitt bf. Men det är otroligt svårt då både apparna och sjukvården ju går efter just ett datum. I helgen iallafall så blev det tungt. Inte för kroppen, det har det varit ett tag, utan väntan och längtan slog om till en helt annan nivå. Nu var jag då "bara" några dagar över tiden men det går inte att förklara känslan och frustrationen som sköljde över mig. Tänker mig att det är lite som baby-blues fast innan baby. Tack och lov lyckades jag förklara någorlunda bra för min älskade sambo och fick gråta ut lite känslor. Igår efter mitt sista barnmorskebesök mötte jag upp min tvillingsyster och våran vän Jennifer. Vi köpte med oss lunch, åkte hem till mig och pratade bort några timmar om allt ifrån graviditeter och känslor kring allt. Det är verkligen guld värt att dela alla dessa känslor, tankar och saker med både sin tvillingsyster och en vän man känt i flera år och gått från ungdomslivet med fest och allt vad det innebar och in i detta nya liv med.

Även om jag är själv idag så känns det bättre. R jobbade hemma måndag och tisdag och igår hade jag ju syster och vän som sällskap. Tillsammans med min vän Frida har vi över snapchat följt OS tillsammans här på förmiddagen och sett Sverige ta GULD!! Jag är inte ett dugg sportintresserad egentligen men under dessa dagar hemma har vi haft det igång på tvn och jag blir mer och mer intresserad. Detta lopp var dessutom en riktig nagelbitare, men det slutade med guld, wiho!

Jag har dessutom setat i telefon med försäkringskassan. Urs, jag har ju tidigare nämnt att jag har telefonfobi (kan ibland tycka det är jobbigt att till och med ringa min mamma?? den enda jag inte har några problem alls med är Johanna - vi kan prata i timmar varje dag hehe) så jag hatar att ringa sådana här telefon samtal. Men då FK varken är mina favoriter eller så snabba så var jag nu till slut tvungen att ringa, och nu är det gjort! Dessutom väntar jag ett samtal kring lunch men det ska bara bli spännande och jag håller tummarna för att det går min väg nu! Återkommer om det senare.

Så är februari här. Äntligen. Jag har haft fokus på denna månad sedan sista maj då vi fick veta att vi väntade en liten. Med en gång, tillsammans med min syster som var hos mig när jag gjorde testet, laddade jag ner appen preglife - skrev in datum för sista mens och fick se att den fjärde februari var det beräknat att vi skulle bli tre. På rutinultraljudet blev vi flyttade fyra dagar till den åttonde. Så om en vecka är hon beräknad, sen får vi se när det blir. Men jag och min fina Robin kommer bli föräldrar den här månaden.

Och tänk att säkert varje dag har vi tänkt på och pratat om det lilla liv som växer inom mig, i 273 dagar ungefär. Det är ju något väldigt stort som vi har framför oss, så det är klart. Känner vi oss redo då? Det skulle jag ändå säga att vi är, så redo man kan bli! Sen kan man väl kanske inte vara helt redo för något som kommer förändra ens liv totalt, men efter nästan nio månader av längtan är redo för vårat nya liv.
Sen är jag mer än redo att bli klar med denna graviditet. Det är jättemysigt men tänk er att slippa svullna fötter och halsbrännan, kunna smidigt vända sig i sängen igen eller resa sig ur soffan på en sekund och bli av med denna otroliga värme jag känner nu i slutet - jag har alltid varit lite kall och lätt frusen av mig och saknar det haha! Sen får vi se hur snabbt alla åkommor går över men nu lever jag på hoppet att bli återställd relativt snabbt. Jag längtar till och med efter att börja träna - jag som aldrig varit så mycket för det men nu när jag vet hur det känns att väga ett x antal kilo mer skulle det vara skönt att bli av med några extra tids nog. 

Men jag vet redan nu att jag kommer sakna rörelserna i magen - något jag i början kände mig skeptisk mot. Nu ligger jag varje kväll och försöker få de så otroligt tydliga rörelserna på film för att ha och kolla tillbaka på! Men denna lilla tjej har en förmåga att gå från raveparty till dansstopp när antingen kameran eller pappas hand är framme.
Under de här månaderna har vi även såklart diskuterat namn - massor. Men hur många namn vi än nämnt och gillat så har vi alltid hamnat tillbaka på det vi förälskade oss i redan de första veckorna. Så sedan strax efter v26 och vi fått veta att vi väntar en liten flicka har vi kallat henne för det namnet. Jag trodde aldrig, innan jag blev gravid, att jag i princip skulle kunna namge mitt barn innan det är fött men detta namn är för oss så självklart och för mig finns inget annat som passar vår flicka så bra som detta gör.

Vår älskade lilla Baby J, vi längtar så efter dig - och du får gärna titta ut nu!

Vi var som tidigare nämnt på Ikea under helgen så i eftermiddag skruvade vi ihop möbler och fixade lite i lilla Js rum! Börjar kännas mysigt där inne nu, mest små piff som detaljer, tavlor och sånt som ska upp och göra det mer ombonat samt att sänghimmel och taklampan ska upp snart också. Vi är inte jättehändiga här hemma och har inte alla rätta verktyg för att få det bra så det behöver vi rätt hjälp till och det antingen av min pappa eller min systers fästman. Men vi är i överlag på god väg led rummet!
Jag och mamma har även fixat tyger till ett lapptäcke hon ska sy till vaggan samt så har vi beställt tyg till babynestet min syster ska sy! Så lyxigt att ha så duktiga familjemedlemmar! Visar självklart allt när det finns här hemma på plats.

Och jag älskar ju att ha kläder i inredning, sen jag var ung tonåring har jag prytt klädhängare snyggt med mina kläder. Nu när bebis ska ta plats i vårat sovrum får tyvärr skjortorna, klänningarna och kavajerna på klädställningen i sovrummet åka in i vår walk in closet (som också snart måste snyggas till, mycket nu!), men bebis har istället fått en egen som det nu hänger lite klänningar på så fint i hennes rum! I och med den får ni en liten sneakpeak också ska jag visa helheten när jag känner att det är mer klart!