Rasande blodsocker på ett mästerskap

I helgen avgjordes det södra distriktmästerskapet 2018 uppe i Borås. Vi åkte upp med föreningens alla tävlingslag på fredagen och sen tävlade vi på lördagen. Denna gången fick jag tänka annorlundare gällande packningen av diabetessakerna. Till exempel så fick jag ha batterier, ketonmätare, ketonstickor samt akutsprutan i min handväska istället för i det större bagaget som låg nere i bussens lastutrymme. Detta för att jag förra gången lärde mig man aldrig vet när batteriet tar slut, har 30 minuter på mig att byta från och med när den larmar. Dessutom fick jag lite ketoner förra gången och det är ganska underlättande att veta vilka åtgärder som ska tas till om man misstänker att man har ketoner.

På lördags morgonen vaknade jag 05:45 och blodsockret låg då på 10,6-> och satte basalen på 110%, eftersom att jag steg från 6 till 10 under natten. Ville inte heller hamna på 20 igen som jag gjorde vid November cup. Vid 06:40 ungefär, efter att vi grattat en i laget, började jag fixa mig. Tog på dräkten och la mitt bassmink, hann även att ta fram det nödvändigaste gällande diabetessakerna. Alltså det som jag MÅSTE ha med in på arenan, som jag måste ha tillgång till direkt om jag behöver det. Dvs druvsocker, Libre osv. Vid 07:15 var det dax för mig att bli sminkad och få håret fixat. Under tiden ändrades trendpilen från stabilt till en pil rakt ner. Låg då på 8,8 med en pil rakt neråt. Sänkte basalen till 50%. Stabiliserades rätt snabbt, vid 08:15 ungefär gick jag ner för att äta frukost, blodsockret låg då på 9,9->, tog 2,8E till maten, tog ungefär 1E mindre just för att jag sjönk som en sten när jag gick på full basal. Basalen gick som vanligt igen efter 1 timme ungefär. Eftersom att det var ett mästerskap som jag och mitt lag skulle tävla blev jag ännu mer exalterad och fick därför en adrealinkick. Behövde därför höja basalen till 120% men låg ändå på 16->.

Efter lunchen rasade jag fort, Sjönk 1 mmol/minuten. Det var 1 timme kvar tills vi skulle till uppvärmningshallen. Vid 11:33 låg jag på 15,8 11:34 låg jag på 14,7 11:35 låg jag på 13,1 med en pil rakt neråt. Stängde av den temporära basalen men det hjälpte inte. Så var tvungen att dricka 1/2 festis. Smakade bara socker, men hade inte så mycket till val. Antingen att tvinga i sig dricka som bara smakar socker och öka chanserna att kunna tävla eller strunta i det och bli låg och få sitta på reservplatsen och titta på när de andra tävlar. ALDRIG att diabetesen ska hindra mig från att tävla, ALDRIG.

Efter cirka 15 minuter stabiliserades jag, råkade dock dricka lite för mycket. Hamnade sen under uppvärmningen (alltså 1 timme senare) på 16,0. Basalen fick återigem höjas, gick på 115%. Innan vi sprang ut på mattan kopplade jag av pumpen och blodsockret låg på 16,0-> när jag klev av mattan låg jag på 19,0 med en pil rakt upp. Det var troligen en adrealinkick, blev ännu mer exalterad bakom mattan. För er som undrar hur det gick så kom vi på en 5:e plats (av 5 tävlande starter).

Innan vi åkte hem åt vi pizza, låg på 14,5-> och körde kombi på detta. Alltså att jag delar upp dosen. Tog 2E fördelat på 50% under 1 timme. Detta betyder att jag får 1E direkt och 1E efter en timme. När jag kom hem låg jag på 3,5 med en pil snett neråt, adrealinkicken hade släppt och jag kunde slappna av. Insåg dock att jag hade 120% i temporär basal, fick äta mat och trycka i mig lite godis för att få upp det. Vaknade låg och är fortfarande låg, eftersom jag var fysiskt aktiv igår.

Här kommer lite bilder från gårdagen:





Var minusgrader ute när vi tog dessa bilder, och ni kanske redan vet att insulinet förstörs när det blir för kallt och för varmt. Min pump var ganska kall när jag gick in i arenan igen och var lite rädd att det blivit förstör alternativt att det bildats iskristaller i slangen. Men det klarade sig, annars hade jag bara fått byta insulin och infusionsset.








Gillar

Kommentarer