Från den dagen jag plussade

Händelseförlopp och speciella tillfällen

Dagen jag plussade kommer jag alltid att komma ihåg. Det var en tisdag och jag hade jobbat en A-tur tidigare den dagen. På vägen hem gick jag in på Apoteket i huvudentrén på sjukhuset för att köpa ett graviditetstest. Även om det var två dagar kvar innan jag beräknade få min mens så kunde jag inte hålla mig från att testa. När jag kom hem så var jag alldels för nervös för att kissa på Stickan, så jag började fixa med tvätten istället då jag hade tvättstugan. När jag lagt i några maskiner tvätt så samlade jag modet och gick på toa. Linus satt vid datorn och spelade, så jag var säker på att han inte skulle höra någonting då han alltid har hörlurar på sig. Även om jag och L pratat om det och försökt (Hade slutat med mina ppiller knappt två månader innan) så ville jag inte berätta om det skulle vara negativt.

Sagt och gjort så kissar jag på stickan och jag var övertygad om att den inte skulle visa någonting, att testet skulle vara negativt. Jag sätter på skyddet över stickan och låter det gå de antal minuter som de stod i instruktionerna. När jag kollar på stickan nästa gång så kan jag urskilja ett jättetydligt streck, det så kallade kontrollstrecket, samt ett svagt svagt streck men som ändå finns där. Det går tusen tankar genom mitt huvud på bara några sekunder. Är det positivt? Är jag gravid? Är det verkligen positivt, det är ju så svagt? Jag jämförde med bilderna i instruktionerna och läste noggrant flera gånger och det stod att testet var positivt även om strecken var svaga. Att det kunde bero på att jag nyligen kissat eller tagit testet innan beräknad mens då HCG halterna kunde vara låga. Vilket jag faktiskt gjorde. Jag kände hur tårarna trängde. Jag ville bara springa fram till L som satt vid datorn och slita av honom hörlurarna och visa testet. Jag ville se om han såg det jag såg. Jag var så glad. Men samtidigt ville jag inte förstöra för honom, inte för att jag tror att han brytt sig om det nu när jag tänker efter i andra hand. Men just där och då ville jag inte störa honom. Så jag tar med mig stickan ut i tvättstugan? Jag stoppar ner det i BH:n så ingen skulle få syn på den? ( haha) Väl i tvättstugan kollar jag på den igen, jodå, det är fortfarande två streck. Jag ville så gärna ringa mamma, för att dubbelkolla med henne om det kunde stämma. Men jag ville samtidigt inte berätta för någon annan INNAN jag hade pratat med Linus. Han skulle vara den första som fick reda på det.

Testet till vänster var det första jag tog, och det till höger tog jag ca 1 vecka senare för att vara säker.

När jag kommer in från tvättstugan så sitter han fortfarande mitt uppe i spelet, så jag bestämmer mig för att skriva en liten lapp åt honom. Som han kunde läsa när han var klar. Så jag skriver till honom på facebook att jag måste prata med honom när han spelat klart. Sen satt jag bara där i soffan och väntade och väntade. Så nervös på hur han skulle reagera och på vad han skulle säga. När han äntligen hade spelat färdigt så sa jag till honom att jag hade skrivit en lapp till honom som han kunde läsa. Han läste lappen och kom och kramades med mig efteråt. Ingen speciell reaktion så jag frågade honom om han inte förstod lappen. Så då tänker han efter en stund och frågar mig om jag var gravid. Jag får väl fram ett svagt och rossligt ja, då jag var så glad och de rinner tårar både från mig och Linus. Det var verkligen en jättebra kväll.

Sedan från den dagen har allt gått så otroligt fort. Dagen efter var vi på begravning och det var en väldigt mörk och dyster dag. Det var en tuff dag för L och jag försökte finnas där och stötta honom. Även om gårdagens nyhet fortfarande var i mina tankar. Efter begravningen när vi är hemma hos L farmor så skickar jag ett sms till mamma och frågar om det verkligen är positivt, bara för att vara på den säkra sidan. Hon säger att de är solklart positivt och blir naturligtvis jätteglad. Innan vi alla skiljdes åt efter begravningen så valde vi att berätta för Linus föräldrar som naturligtvis blir jätteglada. Det var många tårar av lycka den kvällen och det var skönt att vi kunde avsluta med en glädjande nyhet efter den tuffa dagen.

Därefter var känslan jag hade då, att veckorna gick fruktansvärt sakta. Mamma följde med mig upp på barnmorskemottagningen på HC för att hjälpa mig med inskrivningen, då var jag i vecka 8 (7+4) Jag ville inte gå själv, då jag tyckte det kändes tryggt med att ha mamma med mig. När vi kommer upp i receptionen så sitter alltså mammas gamla barnmorska där, som hon haft under alla sina graviditeter. Hon kände igen mamma direkt, jag och mamma hade pratat om att det vore kanon om jag fick henne som BM eftersom att hon känner till mig redan. Samt att hon är en BM som lyssnar och verkligen tar till sig om hur man mår och inte försöker slå bort det med att de är normalt. Är man orolig så lyssnar hon och tar till sig det man säger. Hon hade egentligen inte tid att ta emot mig, då hon väntade på en patient men tog emot mig ändå och pratade lite och fixade en tid för inskrivning. I vecka 10 (9+5) var jag hos henne första gången och det gick jättebra. Denna gång var även L med. Vi fick både en känsla av att hon verkligen är kanonbra, så vi var supernöjda med henne. 3 dagar senare var jag hos en specialist läkare på sjukhuset för att prata om själva förlossningen. Jag fick börja med att göra ett vaginalt ultraljud, så det var första gången jag såg vår lilla skatt. Tyckte lite synd om L som inte var med och fick se. Det kändes mer på riktigt då. Jag var så rädd att det inte skulle vara något där eller att något skulle vara fel. Så det var verkligen skönt att se att det faktiskt var något där och att hjärtat slog!

Mående under graviditeten

De 14 första veckorna av graviditeten mådde jag så fruktansvärt illa, jag kunde äta väldigt väldigt lite och spydde ganska många gånger. Jag kunde vara hur hungrig som helst men när jag väl såg eller kände lukten av mat så kom illamåendet, en tugga och jag ville kräkas. När jag inte fick i mig någonting och var hungrig så blev jag illamående av det istället. Jag provade att köpa apotekets seaband vilket hjälpte ytterst lite, en nackdel var ju även att jag inte fick använda dem på jobbet. Efter mitt första besök hos BM så berättade hon även att jag kunde köpa postafen, att det var helt okej, vilket jag gjorde. Det hjälpte inte för 5 öre, mådde precis lika illa ändå. Jag frågade då en läkare på avdelningen där jag jobbar om hon kunde skriva ut lergigan komp åt mig, som är tabletter mot illamående. De gjorde hon och de hjälpte faktiskt, men samtidigt ville jag inte äta massa tabletter så jag försökte klara mig så gott jag kunde utan dem.

Sedan var jag konstant trött, jag hade verkligen ingen energi och somnade direkt när jag kom hem från jobbet. Jag var helt slut. Vilket har varit jättejobbigt för mig då jag ALLTID har haft så mycket energi. Mitt blodtryck har alltid legat lågt, men har blivit ännu lägre nu under graviditeten. Så jag köpte stödstrumpor ganska tidigt av graviditeten, vilket har funkat bra och har gjort att jag orkat mer utan att känna mig svimfärdig.

Cravings

Jag tror inte att jag har haft några speciella cravings på det viset. Det är mer att jag inte klarat av att äta viss mat pga illamåendet. Som köttfärs, kött och fågel kunde jag verkligen inte äta, då blev illamåendet mycket värre. Pommes, potatis, ris och falukorv ( dock bara i korvstroganoff) var det som funkade absolut bäst när jag mådde som värst. Så snabbmat kunde jag inte äta alls, varken hamburgaren på max (äter bara low carb då jag inte tycker om bröd) kinamat eller kebab gick. Däremot så har pizza gått bra typ en gång om året innan jag var gravid, så jag provade äta det för någon vecka sedan ( hawaii såklart) med extra allt och det funkade faktiskt jättebra. Så blev väl en pizza varje helg i 4 veckor tror jag haha. En annan sak som jag börjat äta är faktiskt skogaholmslimpa med leverpastej. Men det måste vara skogaholmslimpa, inget annat får det vara.

Så mina cravings får väl vara bröd då, eftersom att jag avskyr det i vanliga fall och aldrig äter det. Jag har mått illa när jag ätit allt vad bröd innebär, pizza, smörgås, bullar. Ja i stort sett allt som har den brödiga konsistensen, oavsett om det är godsaker eller inte. Så lite kul att det funkat att äta när jag mått illa av sånt jag faktiskt älskar.

Sen måste jag nog lägga till fanta på listan. Jag har alltid gillat cola och cola zero eller fanta exotic, men nu under graviditeten har jag alltid druckit fanta original. Tycker det är mycket mer läskande och fruktigt och riktigt riktigt gott. Så fantan kommer nog få stanna också. Ett tag kände jag ett begär efter fanta också och var tvungen att köpa det.

Andra trimestern

Under andra trimetern har jag mått mycket bättre, har kunnat äta nästan helt normalt. Illamåendet har kommit och spökat någon enstaka gång. Jag har även återfått lite av min energi, är inte lika trött under dagarna längre som jag var i början av graviditeten och jag somnar inte mitt på dagarna efter jobbet. Händer någon enstaka gång. Däremot har jag fått fruktansvärt mycket utslag i ansiktet, på hela bröstkorgen och på ryggen. Det har inte varit som acne heller, utan mer som knotter. Jättejobbigt har det varit, nu börjar det äntligen försvinna *pepparpeppar* efter mycket noggrann rengöring och produkter mot acne. Däremot har jag blivit fruktansvärt torr, både i huden och eftersom att jag är dålig på att dricka så även kroppen. Jag har flagnat jättemycket i ansiktet och varit jättetorr på vissa delar av kroppen, som tex under armarna där BH:n sitter. Men även det börjar bli mycket bättre, då jag smörjer in mig mer med feta hudkrämer!

Viktuppgång

Det kan jag inte påstå att jag har haft någon märkvärd sådan, den första månaden gick jag upp 3 kg, för att sedan gå ner 6 kg under de veckor jag knappt kunde äta. Jag har sedan kämpat för att gå upp igen och verkligen tänkt på vad jag äter. Även om det blivit en del snabbmat och godsaker så har jag ändå inte ökat i vikt jämfört med vad jag vägde innan jag blev gravid då jag vägde 59kg. När jag vägde mig några veckor in så vägde jag 62kg för att sedan gå ner till 56kg. Sedan gick jag upp och ner där runt 57 och nu när jag vägde mig senast för ca en vecka sedan vägde jag 60 kg i vecka 21, (20+3)

RUL

För ca 2 veckor sedan var vi på rutinultraljudet. Jag fick min tid redan när jag träffade läkaren i vecka 10, så i 10 veckor gick vi och väntade och väntade på att få se vår lilla skatt. När dagen äntligen var kommen var jag så nervös och livrädd. Livrädd att något skulle vara fel, jag hade trots allt gått ner i vikt och mått så illa. Jag hade hört historier om omedvetna missfall, så jag var verkligen rädd. Vi hade fått en tid tidigt på morgonen så det var skönt, jag gick upp och duschade och sedan åkte vi iväg till sjukhuset. Jag fick lägga mig på britsen och Linus satt i stolen bredvid mig, jag låg där spänd som en fjäder. Så förväntansfull och hoppfull. Jag drog ner byxorna lite och BM hade på ultraljudsgelén på min mage (Jag förstod då vad alla mina patienter menade med att vi borde ha gelén på värme, för att den är så kall!), och började ultraljudet. Där på skärmen kunde vi nu se vår lilla skatt. Den känslan var verkligen helt magsik. L hade däremot lite svårt att hänga med och förstå vad som var vad. När han trodde att han visste vad han såg så var det i själva verket någonting annat. Jag som ändå är mer van med att se ul-bilder hängde med mer än honom. Tur var så berättade och förklarade BM jättebra och visade tydligt för oss. Allting såg jättebra ut och vi fick behålla samma BF som tidigare, 20 April 2016! Jag var stensäker på att det är en liten kille som ligger och sparkar i magen, men BM sa att " det såg tomt ut mellan benen" Så vi får väl se om det är en liten prinsessa eller en prins som kikar ut. i april! Vi blir lika glada oavsett, sålänge vi får ett friskt barn är vi glada! Men vi har väl ställt in oss på en liten flicka nu. Vår prinsessa gapade flera gånger under ultraljudet så BM kunde utesluta att hon hade gomspalt vilket är jättebra!

​Har ni några frågor eller funderingar så är ni mer än välkomna att fråga på, jag kommer att svara på allt jag kan. Jag kan ha glömt någonting med, men har försökt kommit ihåg det mesta som hänt under dessa 22 veckor! Kram på er! 

Lots of Love, Angelica

Gillar

Kommentarer

One
One,
Längtar tills den dagen jag själv får en egen 😊
Nouw.com/One
Saraangelicas
Saraangelicas,
Det är så mysigt att vara gravid! 😍 Kikade in på din blogg och såg att du studerar till undersköterska, är själv undersköterska och studerar till sjuksköterska, det är verkligen ett av de bästa jobben man kan ha! Kram och lycka till med studierna!
nouw.com/saraangelicas
Felicia
Felicia,
Åååhh så mysigt! Stort grattis Angelica!! <3
ettlejon.blogspot.com
Saraangelicas
Saraangelicas,
Det är verkligen jättemysigt, en helt fantastiskt upplevelse! Tack så otroligt mycket Felicia! Kram! ♡
nouw.com/saraangelicas
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229
Instagram saraangelicas.seInstagram saraangelicas.seInstagram saraangelicas.seInstagram saraangelicas.seInstagram saraangelicas.seInstagram saraangelicas.seInstagram saraangelicas.se