Nu har det gått en vecka sedan jag låg där på förlossningen med min lilla prins på bröstet och var (och är) upp över öronen förälskad i den lilla prick som precis landat i mina armar. Man glömmer så fort, allt som man gått igenom och hur jobbigt det har varit. Det blir som ett minne blott samma sekund den där brännande smärtan är över. Alla krämpor, alla värkar, man känner en extrem lättnad och känner att man äntligen kan andas ut igen, för nu är det över. Äntligen. Men sen går det några dagar och man börjar avundas alla som precis fått reda på att de väntar barn. Alla bilder på gravida och man börjar genast sakna magen som försvann lika snabbt som bebis hamnade på bröstet. Längtan och spänningen om allt som väntar. Visst är det fantastiskt hur kroppen och hjärnan funkar? Än har jag dock inte börjat sakna magen, utan känner mig ganska lättad och nöjd med livet. Jag har en fantastisk liten prinsessa och en bedårande liten prins här hemma, bättre än så blir det inte! Jag känner mig lyckligast i hela världen, känns som jag vunnit den högsta vinsten på lotto! ♡

Det jag är mest fascinerad över, fastän jag redan gått igenom det här en gång tidigare, är hur fantastisk kroppen är. Hur snabbt den återhämtar sig efter att man har fött barn. Den här gången tycker jag att kroppen har återhämtat sig dubbelt så snabbt som med saga. Med Saga envisades de med att sy fast de inte behövdes vilket medförde komplikationer. Jag fick ont, när jag satt, stod eller gick. Så fick åka upp och be dem ta bort stygn. Jag hade ont en väldigt lång tid efteråt och fick problem med att sköta magen för att det gjorde ont. Den här gången har jag inte ont alls! Direkt efter förlossningen var jag uppe och gick, duschade och uträttade mina behov på toaletten. Det enda jag märkt av mer den här gången är eftervärkarna och haft extremt ont vid vissa tillfällen. Jag tror dock att de beror på att min moderkaka satt i framvägg (bakvägg med saga) samt att jag bär runt på lillan mer än jag egentligen borde. Jag har verkligen inga problem och både graviditet och förlossning är ett minne blott. På ett sätt känns det lite sorgligt att de hela är över och att jag inte kommer få uppleva det igen. Huden och magen har dragit ihop sig fantastiskt bra och kroppen är verkligen helt otrolig! Själv tycker jag inte att det ser ut som att min kropp burit och fått två barn inom loppet av 1,5 år. Jag älskar verkligen min kropp och vad den gjort för mig. Att den givit mig det absolut finaste jag har, jag är så tacksam gentemot den. ❤️

Hallå på er fina ni!

Igår ekade det tomt här inne och jag orkade faktiskt inte uppdatera. Eftersom att jag haft lite små känningar sådär sedan i söndags så tänkte jag att de vore bra att vila upp kroppen. Så valde att stanna hemma från praktiken och låg och vilade i sängen till på eftermiddagen. Vi gick ut hela familjen och tog en promenad, Linus cyklade bredvid mig och Saga som åkte vagnen. Så emellanåt så sprang jag bredvid honom, dels för att Saga tycker det är kul och dels för att försöka få fart på värkarbetet.

På kvällen runt 19 tiden bestämde vi ändå för att de kanske vore bra att ta en koll, bara för att se hur det ser ut. Inte för att jag kände av särskilt mycket, utan mer för att veta läget och om jag kunde åka till praktiken idag. För att bespara Linus nervositeten så valde jag att ta med mamma så fick han vara hemma och lägga Saga, skulle de varit något hade hon bara åkt och bytt av honom. När vi kommer dit får jag träffa världens bästa barnmorska, som komiskt nog visade sig bo gatan bakom våran. Hon var helt underbar och förstående! Hon kopplade upp mig i ctg och som vanligt när man ligger där försvinner allt vad sammandragningar heter, jag var väl upp i 60 som max på värkarna. Hon såg att de fanns där men var oregelbundna och sa att vi skulle kolla efter ändå. Jag som inte kände av värkarna alls trodde garanterat att de skulle vara så stängt som det bara kunde bli, men de visade sig att jag var öppen 3cm. Så hon avrådde mig från att åka till praktiken och sa att skulle de gå för fort inatt och vi inte skulle hinna in fick vi springa hem och hämta henne! Så himla härlig!

Har känt av lite mer bak i ryggen idag under hela morgonen och just nu är jag i full gång att städa och dona här hemma. Har fixat iordning skötbädden och hörnan där lillebror ska få ha alla sina blöjor. Dammsugit, dragit igång en diskmaskin och nu tänkte jag ge mig in på att skura köket. Jag hoppas på att få åka in på eftermiddagen och att vi får samma barnmorska som igår, då hon jobbar kväll idag. Så snart har hi nog bebis här hos oss! 😍 Nu ska jag fortsätta röra på mig, men nu vet ni hur läget ser ut! ✌🏻

Godmorgons sunshines!

Hur mår ni idag? Idag går vi ner på ensiffrigt och det är endast 9 dagar kvar tills lillebror är beräknad, dock tror jag att vi har honom hos oss innan dess. Dock så känns allt så otroligt frustrerande idag. Jag har nämligen haft känningar i ryggen med en molande värk längst hela svanken och som en kraftig mensvärk sedan i söndags morse. Igår hade jag dessutom otroligt besatt aptit, mådde illa, yrslig och hade en allmän konstig känsla i kropp. På kvällen så hade jag mycket mer värk och ett tryck nedåt så jag kunde knappt stå upp. Försökte känna efter på livmodertappen också för att se om jag öppnat mig någonting men det enda jag kunde känna var bebis huvud, som en stor kula bara någon centimeter in. När jag la Saga så försökte jag även klocka värkarna, då jag haft förvärkar så pass länge så var jag tvungen att hålla en hand på magen för att känna när de kom. De kom och gick samtidigt som smärtan i ryggen blev starkare precis innan den avtog lite. Lilla minsta jag rörde mig så kom det tillbaka. Kände ett litet hopp om att nu är det äntligen på gång. Bitar av slemproppen gick igår kväll och jag la mig för att försöka få lite sömn.

Under natten har jag inte haft några känningar över huvudtaget. Dock har jag kallsvettas något så fruktansvärt och nu på morgonen är allt nästan som bortblåst. Visst finns den molande värken kvar där i ryggen, men inte alls lika kraftig som igår. Lika så är det med förvärkarna, de kommer och går, framförallt vid aktivitet. Så jag beslutade mig för att ändå åka till praktiken idag, så nu efter en rask promenad på 2km sitter jag på bussen. Hoppas så innerligt att det ska dra igång ordentligt och att jag får åka hem, håll tummarna med mig! ✊🏻 Fortsättning följer.