Nystart och Motionerande Hjärnor

Godmorgon kära ni. Jag fick feeling i morse och ville starta igång bloggen igen. Jag är en riktigt tänkare och skriver opublicerat känslor, tankar och idéer varje dag. Ett behov att få ur mig och sätta ord på mina känslor som kommit att bli väldigt viktigt för mig och mitt mående.
Det var som sagt ett tag sedan jag bloggade nu, mycket har ändrats, mycket inte. Men har fått otroligt mycket fler insikter, perspektiv, värderingar och drömmar än någonsin. Tänker mig min blogg som en öppen dagbok, där jag inte delar allt, men det jag vill skriva av mig och dela med mig av. Så följ med mig i min lilla drömvärld om du vill.

Det är något mysigt med att läsa människors bloggar. Följa människor via bilder men också längre texter.
Där finns mer plats för mer utvärderade tankar och känslor, vilket jag finner intressant. Älskar att låtas inspireras av andra.

På tal om att inspireras av andra, så läste jag Elsa Billgrens blogginlägg ''En Motionerande Elefant'' (https://elsa.elle.se/en-motionerande-elefant/) och tyckte hon beskrev löpning så bra. Jag personligen älskar min löpning och även den har blivit en stor och viktig del av min vardag. Där på mina rundor, där är jag på mitt välbehövliga terapisamtal. Jag springer för min hjärna. Jag övertänker ofta, trasslar tankar, kommer bort ifrån nuet.

Jag naturen, ensam, joggandes. Oftast omedvetet med världens största leende. Känner mig cool, som en boss över allt och alla. Som Elsa skrev ''fylls av självkärlek och reflektion, jag fantiserar iväg och bygger drömscenarier i mitt huvud där allt kan hända''. Det låter kanske märkligt för en som hatar löpning, men löpningen i alla dess former tror jag är bra för alla. Mest för vår hjärna. Jag springer gärna ensam och länge, min egentid jag längtar efter. Helt i nuet, gärna i naturen, mötandes människor där jag drömmer mig bort och målar upp historier kring deras liv, reder ut egna små problem som efter blir helt oproblematiska och klara. Ro i sinnet, bekymmerslös.

Där kan ingen styra mig, jag väljer, efter dagen och känslan. Helt av lycka


DÄR vill jag bara uppmana och säg till alla att det finns inga som inte är löpare. Alla är vi löpare. Det väljer bara du. Vill du inte. Skit i det. Men uppmanar dig att testa, för dig, för att nå känslan av att du kan fan också. Att träning överlag behövs pratas om på annat vis och ur andra perspektiv och varför, för att inkludera. För vem fan bryr sig hur du ser ut när du springer? Du springer fort, långsamt, fult, fint. Men du springer, din hjärna springer hur än. Så bara fuck it och gåjogga, för att ta hand om dig, inget annat. Det är åtminstone varför jag springer.

Och ja jag är lätt, har träning som en del av min vardag och kan springa länge och skapligt snabbt. Men det är inte mitt varför, även om jag älskar att se resultat och få utmaning, men längtan av nuet under rundan, den sitter i hjärnan och frihetskänslan. Jag har tränat upp min distans och älskar mina långa terapisamtal. Men det är jag och jag skiter fullständigt i dig. Inspireras av alla som bara kör. Det finns ingen som är löpare mer än andra. Ingen ålder, kroppstyp eller träningsbakgrund.


Ut i naturen, leendes och med huvudet högt och låt allt vara möjligt!


Hade just en sån lyckorunda igår, där jag var superman och jag sprang i en drömvärld. Lekte att jag var med i en film full av livshistorier som korsade min väg och jag swooshade förbi i solen. Härlig känsla.


Gillar

Kommentarer