En trasig Sara

Just nu är jag skadad och vilar från träningen. Ska väl börja lite smått med rehab på Måndag. Jag har åkt på en överansträngning i vaden som har kommit och gått lite, men som nu bestämde sig för att stanna. Det var två veckor sen det smög sig på, jag tog det lugnt men hade sen en audition den helgen så jag körde på den onda vaden och var konstigt nog bättre dagen efter. Det hann gå ca två dagar innan det kom tillbaka värre.. Jag tog det lugnt igen och vilade även över helgen i hopp om att bli bättre. Det ville inte ge sig, att redan ha vilat en vecka, oklart hur mycket jag kunde träna och att sitta och kolla på lektioner. Det fick mig sjukt stressad, ledsen och irriterad. Jag vet inte vad som hände men jag kunde verkligen inte hantera faktumet att jag var skadad och verkligen fastnade i mina tankar, ville inte göra något och kände mig otroligt nere, negativ och ensam. Kändes som att jag var på väg ner i en spiral av att bli deprimerad. Samtidigt så ville jag verkligen vara den som kan hantera sin skada, ta lärdom blablabla, men det var som att min hjärna vägrade och hade bestämt mig att allt var piss. Det ändå jag ville var verkligen bara att bli bra. Hjärnspöken drog ner mig och fick mig att inte alls känna igen mig själv. Jag kände att jag var i behov av miljöombyte när jag ändå inte kunde träna och att vara i skolan just i denna punk gav mig mer negativt än positivt. Så i Tisdags satte jag mig på tåget hem till Gävle för att komma hem i några dagar och tänka på annat. Jaaaa jag har träning och dansabstinens och vill hugga av mitt ben, men jag mår inte dåligt på det viset och känner mig inte ledsen. Som sagt jag ville inte ge upp och jag ville härda mig igenom att ''lära'' mig av min skada och kolla på, men det gick verkligen inte just då.
Nu har jag kollat upp vaden, fått övningar, massagebehandling och råd och ska vila fram till Måndag, då jag lugnt ska börja trappa upp. Fram tills dess har jag och ska jag njuta av att kunna umgås med min familj som ger mig massa kärlek. Sen ska jag sakta men säkert trappa upp och rehaba när nästa vecka startar igång igen. Trots stress över vad jag missat och kommer missa, så vet jag om att det är sånt här som kommer hända då och då, jag måste bara lära mig att hantera det. Det kommer nog ta ett tag, men jag jobbar på det...

Måste bara berätta att som ett plus i kanten så bestämde jag mig för att stoppa in mitt finger i min stavmixer under dessa dagar. Blodet rann, blått och svullet och jag var tvungen att på det även gå att undersöka detta. Det var dock ingen fara, men det är en sjukt obehaglig känsla när jag sträcker i ytterlägena eftersom att det slog till i nerverna, så som en elektrisk känsla när jag sträcker. Så på toppen av att jag inte kan dansa med benen kan jag nu inte dansa med armarna heller, toppen, haha.

Nej nu ska jag sluta tycka synd om mig själv och fortsätta skriva på min Uppsats istället, så att jag gör något lite produktivt i alla fall!

Tur att jag har en fantastisk familj och att vädret ute är sååå mysigt just nu, det gör allt lite bättre. Kram och ha en bra helg. Ta hand om era kroppar, er själva och er omgivning!





Gillar

Kommentarer