Drömmigt..

Saknar staden, tiden, viben, människorna, dansen, grejen, utmaningarna, inspirationen och känslorna.

Jag känner såhär i efterhand att den resan gav mig så otroligt mycket. Helt annan kärleken till dansen, ett annat tankesätt och motivation till att bli mitt bästa jag. Jag vet inte om det var resan dit, bara jag eller tanken på att jag går mitt sista år som fått mig i en väldigt bra plats gällande speciellt dansen. Kanske en mix av allt, men kanske var resan den kicken och uppvaknandet jag behövde. Innan har jag känt en enorm stress (förstå mig rätt, jag är inne i en stressig period och ÄR stressad för framtiden), men jag känner ändå att jag började året med ett helt annat tankesätt som ger mig trygghet som jag hoppas följer med året ut och även efter.

Jag trivs väldigt bra i skolan, sliter och kämpar men har det bra. Är trött i kroppen och stressad, men i balans. Jag är taggad på framtiden och på utmaningar, men försöker även njuta av det jag är i nu och tillåta upp och nedgångar.

Men som nämnt, en till resa till NY och få dansa av mig hade inte suttit helt fel! Men trots att jag vill göra allt alltid NUNUNU, så får det vänta.

Gillar

Kommentarer