Hur galet att dag 365 av 365 är här? Redan? Vi är inne i livets bebisbubbla här så varken julen eller nyår i år känns särskilt viktigt men inatt när bebis inte ville sova utan bara ligga nära mig så hade jag ett par minuter åt att reflektera över året som varit. Och eftersom jag bloggat sen jag var pytteliten kändes det inte mer än rätt att, trotts min dysleksi och amningshjärna pleta ner allt i ett inlägg.

För exakt ett år sedan var Jag, Calle och ett kompispar till oss på Bali för att fira jul och nyår. Nästan varje dag så surfade Calle och Alex medans jag och Yasemine låg på en beachclub och gottade oss. På denna Beachclubben var det även en familj som var där samtidigt som oss varje dag. Kommer ihåg hur vi låg och typ stirrade på denna familj då dem var så himla fina ihop, två små pojkar och ett par föräldrar som verkade superkära. Dem lekte, skrattade och njöt av livet som 4. Jag som redan innan detta hade en enorm barnlängtan blev ju inte mindre sugen på att börja bygga på min egna lilla familj. Efter detta öppnade jag verkligen upp mig inför Calle om min barnlängtan och sa att jag ville åtminstone ha en plan på när vi skulle börja tänka på våran egna familj. Vi sa då att vi skulle börja baka om ca 1,5 år (dvs nu i vår/sommar). 3 månader senare, "slarvade" vi och jag blev gravid och att vi skulle köra på detta var så självklart från bådas håll. Och 9 månader senare och efter ett helvete av graviditet föder jag våran son Sam som är det absolut bästa som hänt oss båda. Tack 2020 för honom.

Givetvis är det den stora bomben 2020 men utöver det har mycket tunga saker hänt, Covid19, bränderna i Australien, Black Lives Matter rörelsen och allt som hör där till. Vi har blivit extremt prövade och såhär i efterhand tror jag det är bra. Mänskligheten har fått en ganska rejäl knäpp på näsan och iallafall jag har lärt mig att inte ta något föregivet. Att det inte går att endast leva för dagen och inte tänka framåt. Att vara tacksam för sin och sina näras hälsa, vara tacksam över att ha ett jobb, mat för dagen och tak över huvudet.

Första halvan av detta året (innan min graviditet satte käppar i hjulen för mig) har jag gjort jobb som jag inte ens kunde drömma om för ett par år sedan, har frontat kampanjer för stora företag som Gina Tricot och Kicks. Fått vara ambassadör för varumärken som Kiehls och göra sjukt roliga jobb för stora företag och gallerior här i min hemstad Göteborg. Är galet stolt över mig själv och så peppad på vad framtiden har att erbjuda efter mina mamma-månader. Har genom detta året lärt mig att älska mig själv, inte se ner på mig själv så jäkla mycket. Blivit vän med mina komplex och insett att en finne här och där inte är hela världen. Detta har också vart mitt friskaste år utan massa hjärnspöken över vikt och kroppsform, tror det har med min graviditet att göra - tänk vad den har gett mig, min son? Ska aldrig mer i hela mitt liv säga elaka saker om min kropp.

Har också detta året kommit närmare min familj än någonsin, dem har verkligen vart ett stöd jag inte klarat mig utan i år. All hjälp vi fått här under dem jobbigaste veckorna i min graviditet när jag knappt kunde ta ett glas vatten själv utan att bryta ihop fullständigt fysiskt. All hjälp med hund, hem och skjuts till och från sjukhus har verkligen vart allt för oss. Känner själv att jag bara släppt fasaden och vågat visa mig som mest sårbar vilket jag inte gjort så mycket innan. Ska alltid klara mig själv, inte behöva hjälp på något sätt men när ens fysiska mående inte tillåter det är det bara dumheter att inte be om hjälp.

Och Calle... Detta året hade inte vart i närheten av så bra som det har vart utan honom. Har aldrig känt mig närmare honom än nu och allt han gjort för mig i år är mer än jag kunnat drömma om. Att hålla glöden för oss uppe på det sättet han har gjort trotts att jag varit noll kärleksfull tillbaka under senaste perioden på grund av min graviditet är helt otroligt. Han älskar verkligen mig mer än något annat och det är något jag aldrig tvekat på, och definitivt inte efter detta året. Det är så fint, han är min andra halva och vill aldrig leva utan honom. Kommer berätta mer om förlossningen i ett eget inlägg men det stödet han gav mig under förlossningen är också något helt galet, vi gjorde verkligen det ihop och hade inte klarat det utan honom.

Nu ska jag gå upp och väcka min lilla familj, Calle och Sam ligger och sover ihop. Kanske lägger mig med dem en stund, njuta av att vara vi. Sen ska vi hem till min familj och fira nyår vilket som ska bli väldigt mysigt. Familjen är allt.

Tack för att ni följer mig, i vått och torrt, det betyder så mycket mer än vad ni tror. Ha ett magiskt nyår, ta hand om er och... håll avstånd!

2021 vi är redo för dig!

Måste bara slå ett slag för hur glad jag är att jag gjorde en gravidfotografering. Är ni också preggo så gör det, värt varenda krona och minut. Funderar på att göra en fotobok av alla bilder och ge till Calle i julklapp men det kanske är jättekonstigt? Kanske ska göra en sån vägghängd kalender med nakenbilder istället? Vad röstar ni på?

Gällande hallonbladsteet som jag häver i mig som så många av er var nyfikna på så svarade majoriteten som testat det att det inte satte igång förlossningen men att man blöder väldigt mycket mindre både under förlossning och efter. Väldigt många hade positiva erfarenheter av just hallonbladsteet så jag tänker nog fortsätta med det. För vissa hade förlossningen startat efter att ha druckit flera koppar men om det beror på just teet är ju så svårt att svara på! Tydligen ska det också vara superbra att dricka under mensen om man har problem med att man blöder mycket!

Cravings: Samma som innan, hemlagad mat med mycket grönsaker och speciellt tomater. Jag är hungrig som en varg just nu, så sugen på mat hela tiden och stoppar i mig ALLT jag kommer över och det blir mycket sötsaker. Får lätt ångest över just sötsaker och mer nu när jag är gravid än innan sjukt nog, det är ju nu man borde släppa det helt men tror jag bryr mig för mycket om det som ligger i magen för att släppa det. Fattar ju själv att massa socker osv inte är bra för varken mig eller bebis men så sjuka mängder äter jag inte ens, Någon som upplevt samma?

Min kropp: Känner mig otymplig och har ett enormt tryck nedåt i magen. Har inte börjat läcka mjölk alls men mina bröst är så j*vla ömma nu, och stora! Fasar över att dem ska bli ännu större när han är född och jag (om det går) börjar amma.

Allmänt: Längtan är brutal nu, tänker på bebis varje dag, hela tiden och längtar verkligen ihjäl mig. Vill verkligen få ta på honom de kläder som jag nu tvättar, viker och lägger in i hans garderob.

Känner mig taggad men givetvis nervös på förlossningen, mest för att man inte vet när det är - det kan ju verkligen hända när som helst nu. Något jag dock känner mig säker på är att jag inte vill gå över tiden, känner att denna graviditet räcker nu och orkar inte många migränanfall till innan jag bryter ihop totalt. Att ha denna typ kroniska migränen har vart tufft från början men ju större jag blir och ju tröttare jag är nu som höggravid så är anfallen mycket vidrigare än när jag hade vanlig kroppsform och energi. Min kropp är ju dessutom så mycket mer beroende av mat nu än innan så att gå två dagar (som det blir vid ett anfall) utan att få i sig ens vatten är riktigt påfrestande som höggravid. Vill inte känna mig helt jäkla slutkörd när det väl är dags.

Här hemma jobbar vi på med de saker som skulle kunna sätta igång det, hallonbladste, ananas, dadlar, långa promenader och yoga. Färdknäppen har vi inte testat än men helt ärligt så är ingen av oss särskilt sugna på den grejen och ORKA ligga bara för att. Min mage är gigantisk nu, bebis trycker på nedåt som satan och jag känner mig verkligen så fruktansvärt osexig. Vi får se, händer det och att det funkar lär jag ju berätta det för er! Det är för övrigt en sak jag kan störa mig på, det pratas för lite om just sex under graviditet. Ingen säger ju som det egentligen är haha. Visst att det för många är som vanligt/ännu bättre men dem flesta som man pratar med känner ju att det verkligen suger? Många har en partner som tycker det känns konstigt eftersom man har sitt barn "i vägen" och jag fattar det. Jag själv tycker det känns lite konstigt och man känner sig inte supersexig med värsta kulan i vägen och att behöva HLR efter 2 minuter haha. Äsch, har färdknäppen funkat för någon av er? Vi får ju iallafall ge det ett försök tänker jag!

Snapshots från helgen:

Spelade in en haul med massa fint som kommer upp imorgon, är besatt av klänningen ovan!

I lördags åkte vi upp till skogen och gick nästan 2 mil (inte illa pinkat för en hund med 5 cm spiror och en höggravid kvinna) - Hur som helst var det supermysig och något vi kommer göra mycket av nu i dagarna! Många har frågat om min jacka - Den hittar ni HÄR (klick)

Lördagsmiddagen blev pankopanerad torsk med potatismos, kall dillsås, ärtor och massa citron. Gaaah vad gott det var!!

Söndagsmorgonen, låg kvar i sängen länge och kollade på The Undoing. Extremt bra serie!

Fota samarbete efter mental breakdown, känner mig ful och otymplig och som att inget blir bra. Calle sprang runt och fotade mig i varenda vrå här hemma. Inget blev bra. Ibland blir det så och jag måste bli bättre på att bara släppa det och inte låta hela min dag bli förstörd på grund av sånna saker. Strunt samma!

Måndag och vi har officiellt gått i karantän här hemma inför förlossning. Tror min sambo är mer taggad på denna tid hemma inför förlossning än vad jag är, dels på grund av hans nya PS5 (som jag kräks på) men också för att han inte på samma sätt väntar dag ut och dag in på minsta tecken av att det kanske är något på gång nu? Blir tokig av att vid minsta sammandragning få upp hoppet om en förlossning. Jag förstår ju själv att det är något jag måste sluta tänka på, han kommer när han kommer. Men när man går här hemma och inte hittar på så mycket saker eller träffar folk blir det ju det enda man tänker på.

Har gjort en lista med saker vi ska checka av här nu i karantänen för att få dagarna att gå lite snabbare, på den listan hittar man bla;

1. Sortera och rensa varenda skåp/skafferi/garderob i hela lägenheten. Har beställt insatser till garderober och lådor från IKEA (hemleverans ofc) och massa Sellpy påsar till både mig och Calle. Gällande garderobsrensningen nu är det no mercy från mitt håll, har jag inte använt något på ett halvår så ryker det (med undantag för skor exc). Älskar att rensa och göra mig av med grejer.

2. Beställa inredning till barnrummet, vi saknar fortfarande lite saker så som matta, förvaring till leksaker exc. Ingen ko på isen alls men kul att göra ihop nu när tiden finns!

3. Spela in vecka för vecka avsnitt till Liberos Youtube som vi gästar nu!

3. Planera Q2-Q4 2021 för mitt varumärke/bolag - Vill komma tillbaka från min mammaledighet som en strukturerad människa med tydliga mål som jag redan har men ska bara speca ner dem. Har insett att jag för min egen skull måste vara hårdare på vad jag är OK med och inte när det kommer till jobb, är en ja-sägare av dess like och det gynnar inte alltid mig/mitt varumärke! Mer om det en annan gång kanske!

4. Måla om här hemma - vi har en vägg kvar att måla så det ska bli gjort! Sätter C på hela den uppgiften.

Ja som ni förstår så har vi ju en hel del att sysselsätta oss med fram tills dess att lillen väljer att titta ut. Jag jobbar en vecka till innan jag tagit ledigt inför BF så jag har lite att stå i, plus att jag har turen att behöva gå på mina MVC besök vilket känns som en lyx i karantänen. Happy me!