Hej hej!
Idag har jag verkligen haft en toppen dag. Vi kunde sova ut lite längre än vad jag faktiskt brukar och sedan innan lunch gick jag ut en timme med Makena, blev en ganska lugn promenad då jag visste att hon skulle på rehab idag, så ville inte motionera henne för mycket. Vi försöker balansera det där, men det tar tid, så vi får ha tålamod.
Solen värmde oss och promenaden var verkligen mysig! Efteråt så fick jag verkligen se en överglad Makena och jag kan inte göra något annat än att smälta.. För mig som är med henne dagligen ser verkligen på henne hur hennes dagar är och det värmde otroligt i mitt hundmamma hjärta ❤️
Rehaben gick bra och dagen i övrigt var lugn.
När jag kom hem så hade min termometer från Natural Cycles kommit och jag är verkligen nöjd över att ha valt detta. Ännu har jag inte kommit in i en balans i det, men känslan är rätt och som jag skrev tidigare så mår jag mycket bättre nu än med min spiral, och med natural cycles kan jag ha en bättre koll på min cykel och kropp.
-
Nu ska jag lägga mig. Imorgon har jag ett tidigt morgonsamtal med en ny tjej och jag kommer skriva mer om det imorgon.
🌸

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Happy valentines!
Jag och V hade redan i förväg planerat att vi skulle inte ses idag, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte är tungt. Man blir lite extra känslig och det är svårt att ta itu med när man ser hur all kärlek flödar på alla sociala medier.. Haha.
Men vi firade lite redan i helgen som var och kommer överrösa varandra med massa kärlek i helgen som kommer! Det är ju bara två nätter kvar tills han är 'hemma' igen,
Men dagen till ära, så vill jag ge honom en kärleksförklaring här och berätta hur allting började..

Egentligen så började allting hösten 2016, även om man kanske inte kan räkna det så. Men det var då jag såg honom första gången, på tinder. Vi matchade, växlade kanske ungefär tre meningar och jag tog bort tinder.
Då började han dyka upp på instagram, och vi följde varandra, gillade varandras inlägg till och från, men även där tog jag bort honom en kort period. Vilket jag i efterhand inte fattar hur jag kunde gå miste om detta!
Det tog ganska precis ett år innan jag skrev till honom efter att han lagt upp en video på instagram.
Där började allt. Jag hade precis flyttat hem från Stockholm och min tanke var att jag bara skulle stanna i Hälsingland en kortare period.
Men så stormade kärleken in för oss båda.
V, jag hoppas att du läser det här!
Du gör mig solklart till den lyckligaste kvinnan, och jag älskar dig,
Du tar dig an alla mina galna ideer, upptåg och mitt växlande humör.
Du ser mig och mina behov, och både jag och Makena får alltid stå i ditt centrum.
Du får mig att växa i livet och du stöttar mig igenom allt! Verkligen allt, Jag har aldrig tidigare mött någon med sådant engagemang för andras välmående, och hur klok du är när vi hanterar situationer vi aldrig tidigare kanske stött på. 
Tillsammans har vi en otrolig kommunikation, och alla hinder ser vi till att vi löser, lugnt och stillsamt. 
Du vet hur starkt jag ogillar våran distans, men du ser alltid till att den ska kännas enkel och ber mig att ha tålamod. Men jag är otålig. 
Jag vill inget hellre än att börja starta mitt liv med dig, bygga ett hem och börja dela våran vardag och hundar. Men det kommer, vi vet det!
Tack för att du uppskattar mig, lär mig sådant jag tidigare aldrig tänkt på och för att du älskar mig så innerligt. 
Jag kommer aldrig sluta visa min kärlek och uppskattning för det vi delar, du är den mest fantastiska, starka man jag mött. 
Jag hoppas att vi, på nästa alla hjärtansdag, spenderar den tillsammans, kanske i vårat hem. 
<3

Likes

Comments

 Hej och godkväll :)

Snabb uppdatering om helgen: I fredags kom V 'hem' igen, som varje fredag. Vilket är av stor betydelse för oss just nu, och att han faktiskt åker dom milen varje helg. Jag älskar honom för det.
En natt hade vi här hemma och sedan på lördagen klev jag upp väldigt tidigt, låter alltid V få sova längre, så jag och Makena tar alltid en lång morgonpromenad på ca 1.5 timme. När vi var tillbaka så hade V klivit upp och vi åkte direkt till stan för att klippa honom och sedan åkte vi till Sundsvall. Där bodde vi på Elite hotell Knaust, och hade en otroligt mysig middag med hans vänner på E street. ​Hotellet är verkligen att rekommendera! På söndagen blev det hem ganska direkt efter att vi checkat ut och jag och Makena stannade inne större del av dagen. 

-
Jag tror jag skrivit i ett tidigare inlägg om hur jag starkt ogillat måndagar och hur jag känner inför just måndagar och att ett tag hade jag otroligt svårt med att jag alltid skulle behöva tackla dagen varje vecka, haha. Men idag var inte en sån dag! För första gången på... flera år.. så har jag klivit upp innan väckarklockan och faktiskt inte behövt tjafsa med mig själv. 
Dagen kändes bra och normal, precis som det ska vara! Man är lite måndagstrött men humöret är stabilt. Jag har inte haft någon migrän på några dagar och heller inte känt mig lika nedstämd.
Så jag började tänka på vad är annorlunda?
Det enda jag kunde komma fram till var..
Min kropp.
Jag har i 4 års tid haft hormonspiral, och under dessa 4 år även sökt hjälp då det inte känts bra till hundra procent, men ingen har tagit mina ord på sånt stort allvar. 
Så för tre veckor sedan skickade jag en egen remiss på vårdkontakter, och i fredags hade jag ett bokat besök och för första gången blev jag tagen på allvar. Blev väl bemött och min hormonspiral togs ut. 
Det jag skriver nu är ingenting som är fakta eller står skrivet någonstans mer än att i bipacksedeln så står det att 1 av 10 får dessa biverkningar. Detta är min individuella erfarenhet och baserat på att jag lyssnar väldigt mycket på min kropp, men detta kan ha varit en stor miss. Negativt.
Varje gång jag sökte vård så fick jag höra "ibland måste man kanske bara bita ihop", för jag ville ju inte riskera något oväntat. Men det ska ju inte bli obehagligt och jobbigt. Jag köper att vissa negativa saker kanske man kan bita ihop och ta sig igenom, men det är till en viss gräns. Det ska ju inte bli nästintill plågsamt.
Så när jag kände dessa känslor idag för första gången, att det kändes så klart, så beställde jag hem Natural Cycles direkt, utan att ens tveka. 
För mig är det oerhört viktigt att känna min kropp och att lyssna på den, och jag säger såklart inte att jag helt plötsligt är fri från de känslor jag har, som ångesten, den kommer jag få hantera och leva med. Men någonstans tror jag att nedstämdheten beror en stor del pga hormonspiralen. 
Jag vågade inte gå på min känsla och sätta emot min barnmorska och vara bestämd på min egen känsla! Och jag träffade många olika under åren i hopp om att bli tagen på allvar. 
Detta beslut är årets bästa beslut hittills. Jag blev lyssnad på.
Jag ska lyssna mer på min kropp, lita på min känsla och snart kommer ja få lära mig att känna den ännu bättre! 
Hej då migrän, buksmärtor och nedstämdhet. 


Likes

Comments

​Onsdag, onsdag, onsdag..
I 6 veckor har vi nu haft träning varje onsdag och denna onsdag gjorde jag ett BIG NO NO till mig själv. 
Både jag och Makena var så himla trötta när klockan ringde och fick skynda oss iväg till träningen, vilket gjorde att jag missade frukosten. Hur kan man göra så mot sig själv? Efter två timmar i lokalen började det kännas mer och att åka hem kändes som en evighet. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen när hela kroppen började motarbeta mig mer och mer. 
För mig är mat och energi otroligt viktigt, och jag är verkligen noga med att inte bli så hungrig. Vilket jag verkligen lärde mig något av nu! Den värsta känslan jag haft på väldigt länge. 
Att tappa matrutinen skrämmer mig med min bakgrund och jag går nu in på tredje året som frisk från en ätstörning jag haft sen 2006. Jag är otroligt stolt över mig själv och den sunda synen jag har på mat, motion och min kropp. 
Så nu har jag kommit hem och ätit gårdagens rester som var en räddare i den prövade situation jag utsatte min kropp för. Att få i sig något omedelbart när kroppen bara skrek inombords. Jag gör aldrig mer om det.

Huvudvärken håller på att lägga sig och Makena snarkar bredvid mig, hon är nog tröttast efter hennes egna utmaning på träningen. Vi höjer verkligen ribban på krav för både mig och damen, och jag är så otroligt imponerad över oss två som det perfekta teamet. Perfekta i det operfekta. 
Även om träningar och kommunikationen mellan oss kan vara påfrestande när det ibland inte klaffar vissa dagar, så måste jag påminna mig själv att även om det inte funkar vissa dagar så ger det resultat i längden! Makena är en stor hund med en enorm arbetsvilja och egen vilja också för den delen, en hund som kräver enormt mycket, och ibland kan även mitt tålamod rinna över och jag ifrågasätter mig själv, "varför valde du inte en mindre hund?," 
det enda svaret jag kan ge mig själv då är: du skulle inte få samma motgång. 
För jag som person gillar utmaningar, det andra säger att jag inte ska göra och borde tänka om, det får mig att vilja göra det! haha. Som när barn måste prova och se vad som händer om dom trotsar reglerna.
Så måste jag gå emot vad andra säger, för att jag gillar inte att höra "det kommer aldrig att gå."
Makenas utveckling i sig är långt ifrån klar, men efter ett års tid har vi äntligen börjat nå resultat och den känslan och .relationen jag har med henne, den har jag aldrig haft för något tidigare. Därför är jag mer bekväm med att umgås ensam med mina hundar än att ha sällskap av våra egna, människan. 
Vilket är till en fördel, men också en nackdel. 

Den perfekta känslan är när hon och jag tillsammans når det vi strävar efter. Så många gånger jag åkt hem från träningar och gråtit av den gemensamma känslan hon och jag skapar i att vara ett team. Som stoltast är jag när hon sätter det arbete hon är bäst på: personspår. Att utvecklas tillsammans i det området är otroligt häftigt att se. 

Nu ska jag avrunda här och försöka hinna ut innan solen går ner.

🌸

Likes

Comments

​Vilken helg! Vill jag börja med att säga.. 
I fredags var det relativt lugnt och fick en stund med min syster och hennes dotter, vilket var en evighet sedan kändes det som. Sen på kvällen åkte jag iväg och dansade Lindy Hop, vilket är sån otroligt fin dans. Efter det kom V hem. ÄNTLIGEN! Just nu är det en av de största prövningarna man står inför varje vecka, och att finna sig i att jag får två nätter i veckan med honom. Jag försöker vara tålmodig men jag kan knappt vänta på att få vakna upp med honom varje dag!  Och äta middag med honom efter jobbet. Att dela ett hem med honom och våra hundar. När man är såhär löjligt kär så det nästan går ont, hah.. Det är underbart och tufft på samma gång.

Men lördagen blev fullspäckad av att jag skulle sitta barnvakt, så uppe med tuppen och sedan åkte vi iväg på en heldag på dansklubben, vi hade det så kul och mysigt hela dagen! Sedan avslutade jag med V och Makena hemma med lite hämtmat och soffmys. Inget märkvärdigt, bara en skön lördag :)

Men så kommer söndagen snabbare än man önskar, och den är alltid så perfekt förutom att V åker och jobbar igen. Så vi tog verkligen vara på söndagen tillsammans. Åkte till Järvsö och köpte skidor så att vi nu kan åka tillsammans, åt lunch, sen var vi bara hemma och tog vara på sista timmarna innan han var tvungen att åka. Jag vet inte hur man ska klara att ta sig igenom dagarna tills jag en dag kan börja packa ihop och får vara med han med stort H, varje dag. Ibland känns det så plågsamt och jag förstår inte varför man gör det, men i det läge som vi är i nu så kan vi inte vara mer med varandra än vad vi är, och för varje vecka som går, så känns det som att man blir starkare och inser vad vi faktiskt klarar av. Speciellt när vår relation är så pass ny som den är. 
Att få bygga en sådan stark relation tillsammans med en sån underbar människa, jag kan inte vara lyckligare. 

🌸

 

Likes

Comments

Hallå! Som vanligt går det några dagar mellan mina inlägg men jag gör så mycket jag kan och när jag får kraft. På senaste har jag verkligen varit tom på energi och motivationen till saker jag borde vara lite mer taggad på, den finns inte.
Igår kändes det som att jag hade tappat det helt och dagarna går ut på att bara drömma sig härifrån! Åka iväg till sol, ljusblåa hav och varma stränder. Men dom drömmarna får vänta lite.
Hur som helst så tänkte jag då idag att det vore en perfekt dag att vila ut på och göra lite nytta eftersom vi har nog ett av de värsta snöovädret jag varit med om kanske någonsin, och att det enda jag skulle iväg på var Makenas rehab som för mig är viktigast. Så jag startade min morgon med en lugn frukost, en ansiktsmask då jag vaknade upp med någon finne här och där och lite tv. Så när det väl var dags att åka så kommer jag bara ut från skogen några meter och ser att gatan är helt igensnöad och ingen har skottat sen kvällen innan. Jag körde fast. Tre gånger under hela dagen. Som tur var har jag otroligt fina grannar som hjälpte mig att skotta så gott vi kunde och få tillbaka bilen till gården. Sen dess har vi i stort sett varit inomhus och av allt jag ville göra hemma, blev ingenting gjort. Jag fixar inte att vara hemma såhär en hel dag utan en enda möjlighet att ta mig från gården. Så jag får feeling att blogga? Av alla dagar där ingenting har hänt, och knappt en enda tanke funnits i mitt huvud, mer än att jag är less på att skotta.

Någon som har tips på att återfå motivationen till vardagliga saker?
Skriv en kommentar
🌸

Jag återkommer imorgon med ett härligare inlägg

Likes

Comments

Godmorgon! Jag har precis vaknat, och ligger kvar i sängen. Har satt på min absoluta favorit musik när det kommer till att ha en lugn morgon, fransk musik. Jag är lite smått förälskad i ”kärlekens” land och dess mat, och språket! Och ska jag någonsin åka till Frankrike så blir det val thorens. Men det jag verkligen längtar och drömmer om är jag island. Väldigt länge har jag velat åka dit, och idag när jag vaknade upp så blev jag påmind om att den resan är närmre än någonsin nu.
Jag kommer att åka dit med min mamma i vår, och anledningen till att jag valt att åka med henne är för att vi behöver göra något själva, och för att de finns ingen annan jag skulle vilja uppleva Island med än med henne första gången. Så vi bestämde att under våren, där jag får som jobbigast, då åker vi dit på en lång weekend.
Sen att vakna en morgon som denna och få ligga i sängen längre än vanligtvis då jag börjar jobba sent, och få surfa runt lite och drömma.. det är så underskattat. Man borde låta sig själv göra det oftare.

Måndagsmorgon.. jag är inget fan av måndagar. Men det underlättar att få ha sovmorgon och ingen stress att komma iväg än. Jag ska äta en rejäl frukost, gå ut med Makena och bara njuta av morgonsolen och snön som glittrat på gården.
På torsdag har vi ny rehab för Makena då det inte gick som vi ville för tre veckor sedan med både vattensvans och öroninflammation. Inatt hade hon ont igen, men jag tror det är växtvärk mest, hon är högre bak nu så hon växer och jag tycker hon ska sluta växa.. haha. Jag har börjat lära mig hennes gnäll och man ser ganska lätt på henne när det är riktigt jobbigt, så det är en lättare smärta. Men de skär i hjärtat att höra henne så.

Nu ska vi lägga på ett ryck och göra oss klara.

Likes

Comments

Godmorgon! Nu är det ganska precis en veckan sedan jag skrev. Jag har suttit vid datorn många gånger, men aldrig fått fram något.
Det har varit en ganska tung vecka då jag i omgångar legat och haft ont i muskler och leder, och energin tar slut när det är fullt schema hela tiden.
Makena blev dålig förra veckan, ganska akut, så hon har fått massor av min tid.
Men nu mår hon bättre och denna helg har jag äntligen kommit igång med träningen!
Så igår körde jag första spinningpasset, och jag funderade nästan lite på att vända i dörren..
Jag har det väldigt jobbigt med att vara bland människor jag aldrig sett förr, som är okända.
Spinningen håller på i 60 minuter, och jag hade en ångest i 30 min. Jag fick kliva av cykeln en gång för det kändes som att jag skulle svimma. Men det viktigaste för mig var att jag stannade kvar hela träningen, och jag var så stolt över mig själv och fick tillbaka min motivation till träningen!
Så direkt efter åkte jag och handlade mat, och åkte hem till V och Makena, med ett helt annat humör än vanligtvis.
Jag var så glad.

Gårdagen följdes sedan upp med en timmes träning med Makena och som avslut packade vi bilen och mötte upp Erica, Fredrik och Hugo för att åka skridskor i byn. En fantastisk dag och helg. Vi var alla så trötta igårkväll, haha.

Idag blir det lugnare, ska snart ta tag i städningen, ta en sväng med Makena och sedan blir det soffan tills yogan börjar.
Något som jag ofta glömmer bort är att Yoga är otroligt lugnande när man som person är orolig och har ångest, så är det väldigt effektivt på psyket. Att lära sig andas på ett helt annat sätt och se det som ett fantastiskt hjälpmedel i en ångestsituation.



Likes

Comments

Hallå! Nu var det verkligen längesedan jag skrev, och det har hänt så mycket.
Vi får helt enkelt ta det bit för bit, men jag vill ta upp bloggen igen och vara aktiv, och dela med mig av mina tankar och hjärtefrågor av alla dess slag.

Först, en snabb summering av året.
Jag har valt att hålla många saker i mitt privata liv helt utanför sociala medier för att jag tidigare inte velat visa mig sårbar. Men samtidigt vill jag inte visa en sida av att "inte våga kliva fram ur det obekväma". Det kan visa en falsk sida av oacceptans, och den sidan är inte jag.
Jag har sen 2006 ( så långt kan jag minnas ) haft det kämpigt med ångest, ätstörningar och depression. Men 2017 har hittills varit det tuffaste året.
Jag kastades in i så många olika livssituationer och jag kände mig aldrig hemma eller hade en lugn plats att bara få andas ut på.
Jag hade en fantastisk start egentligen, och fick under 6 månader träffa fantastiska människor i teatern jag fick chansen att assistera inom mask och peruk, som makeup artist är det sån lycka.
Men helt klart en utmaning att komma in i yrket som nyutbildad.
Samtidigt kämpade jag oerhört med min depression, och vissa dagar grät jag redan när jag vaknade.

Jag kastades mellan att älska och hata livet.

På allt det, skulle jag även orka ta min hund till ortopeden, olika träningar, hålla henne i skick med mediciner och komma ihåg hennes bokade tider hos veterinären.
Hur håller man sig flytande och på benen, när man tvingar sig själv att "detta-måste-göras".

Jag har alltid sett min egen styrka som den enda styrkan, och att ha hund, gör det hela så mycket enklare. För det ger mig ett helt annat fokus, och jag är tvungen att ta ett ansvar, precis som när man har ett ansvar över ens barn.
Så jag kunde inte ge upp.
Varje morgon tvingade jag mig själv att kliva ur sängen och ta mitt ansvar, men vissa dagar kunde jag även unna mig att inte göra det.
Men jag tog alltid hand om Makena. Hon ska inte behöva bli drabbad av mitt mående.
Med tiden som Makena samtidigt blev bättre, så blev jag bättre. Och vid det här laget får jag också veta att mitt mående är en aningen årstidsbundet, och snart är våren här igen..

Men trots den kamp vi gick så finner jag så mycket glädje och kärlek i mitt 2017, så jag har aldrig tyckt synd om mig själv eller ångrat att jag tog avstånd från det sociala livet. Ett såkallat undvikande beteende..
Det är inget man bör hålla kvar i sin vardag för att det är bekvämt. Men man måste komma till ett med sig själv att, ibland, så är det okej! För stunden.
Man måste tillåta sig själv att få vara där, med en viss försiktighet.
För efter regn, kommer alltid solsken. När jag accepterade allt i höstas som hade hänt och resan jag gjort med mig själv under året, och när jag börjat bli stolt över mig själv som hundägare så kom en ny situation i livet.

Livet är fullt av nya situationer som vi aldrig kommer bli vana vid.

Då kom han med stort H in i mitt liv, och jag blir kär.
Jag hade inte kunnat få ett bättre avslut på 2017, och heller ingen bättre början på 2018.

"Det viktigaste för mig har alltid varit att få stanna upp och tillåta mig själv att känna så, även om det är den minsta skitsak."
-

Men vi lever i en vardag och jag hoppas och tror att jag kan motivera någon, eller några genom att få dela med mig av känslor och tankar som så många har, när man känner att man står mitt i livet.

Likes

Comments

Hallå! Jag har inte nämnt detta men nu är de inte alls långt kvar, de är så att min moster gifter sig på lördag. Det betyder väldigt mycket för mig, speciellt när jag även fått den stora äran att göra hennes makeup och hår! Jag är verkligen glad. Så jag kan knappt vänta till lördag, och alla förberedelser är klara. Även mina egna.
Jag ska ha en så himla fin orange klänning, med orangea blommor i håret och safir blåa smycken.
Dom orangea blommorna tog en evighet att hitta något som jag verkligen föll för, och som tur är så kommer dom i tid också ( imorgon ).

Sedan söndag är det ju filmvisning från teatern jag jobbade på som maskassistent, även där ser jag fram emot att få träffa alla igen! Eftersom det ändå var i juni jag såg dom flesta senast på avslutningen. Åh vilken kanon helg ✨ äntligen finns de ork och energy med också, vilket jag verkligen tar vara på!

Så jag har färgat håret, fått min spraytan gjord och har en bokad tid i helgen för nya naglar.
Hade först en tanke på att sluta göra naglar då jag tränar Makena som jag gör, så är naglar lite ivägen, men jag måste avvakta och fundera på det ett tag till. Har gjort mina naglar i ca 2 år varje månad, det är svårt att bara avbryta.
-

Jag och Makena har ju i stort sett varit i skogen varje dag sedan vi kom upp till Hälsingland. Det lättar verkligen på min ångest. Om jag som så bara sitter på samma ställe. Det är tyst, lugnt och det doftar så gott. Jag behöver inte så mycket mer än det egentligen. Att bara få umgås med min bästa tjej 🐕

xx

Likes

Comments