Depressed
Jag känner mig hjälplös och inte till någon vidare nytta för tillfället. I måndags hände det som inte fick hända. Jag vill egentligen inte skriva om det eftersom att jag inte har mycket att säga om det. Allt jag vill just nu nämligen, är att bli av med smärtan och kunna gå. Just precis, jag kan inte gå - utan kryckor. Den 14/9 hade vi USM, jag skadade mitt knä. Känslan var så hemsk, det gjorde så galet ont. Jag förlorade hoppet om Gothia, kommande säsong och nästan till och med om Innebandyn. Jag fick tömma knät på blod/vätska. Men jag behövde aldrig ha kryckor utan klarade mig rätt bra med haltandet. Men efter att smärtan sakta men säkert försvann och jag kunde gå som vanligt inom en månad började hoppet, främst kring Gothia, komma tillbaka. Jag tränade rehab och började så småningom träna innebandy som vanligt. Men i Måndags vände allt sig, från och med i måndags, strax innan halv nio på kvällen. Jag var tillbaka på ruta ett- fast värre. Och där är jag fortfarande. Var hos sjukgymnasten tidigt på tisdagsmorgonen, jag fick tappat (dvs. tömt) knät - igen. Skillnaden mellan första gången och denna gången? -Det tog längre tid denna gången, gjorde ondare och jag fick ingen bedövning efteråt. Jag har alltså varit hemma t om. idag. Men planerar att ta mig till skolan imorgon. Ser bara inte framemot bussresorna och klyddet med kryckorna. Inte heller det faktum att jag inte får på mig jeans och att jag inte äger ett par svarta tights längre.. Enough - nu ska jag plugga Danska!