Kommer inte riktigt ihåg om jag skrivit om att mina blodprover för ärftligheten är klara. Fick en tid nästa vecka den 21/2 men då Mange har sitt sista eximinationsarbete då så bokade vi om det och ska därför till Uppsala och få resultaten den 28/2. Är både nervös och ångestfylld. Har jag haft otur? Eller är det så att jag har upptäckt något som legat i släkten men aldrig upptäckts! Måste ag ta beslut om mina äggstockar eller kan jag börja planera min framtid?

Mange frågade mig härom dagen vart jag såg oss i framtiden. Och mitt första svar var, "jag törs knappt tänka så långt. För jag vet inte om jag finns med i den." Och då menar jag så som i livet. Att vi skulle separera finns inte på världskartan. Men mitt andra svar var "i ett radhus/hus med barn och dem yrken som vi känner oss hemma med." För det är det som jag egentligen vill svara. Det här året är inte det år jag kan säga att jag ser fram emot. Många kanske kan tycka att jag ska se det som förändringens år. I och med att cellgifterna är klara och att jag kan "blicka framåt". Men jag ser mer fram emot 2019. Som jag förhoppningsvis kan se med ett friskt sinne. 2018 kommer kantas av rehab och återgång i arbete.

Det ovanstående skrev jag förra veckan men tappade motivationen till att skriva så la det på sidan och sen har jag inte riktigt vetat vad jag ska skriva om.

Nutid

Igår var en helt fantastisk dag! Den började egentligen redan i onsdags kväll. Vi tog bort kuddarna i soffan och tog in våra kuddar och vårt täcke från sovrummet och bara myste till en film. Mange somnade nästan innan vi hann sätta igång en film. Men sen var det så himla mysigt så jag kände att jag somnar väl också där så får Mange vara den som säger att vi ska gå in till sängen. Men vi sov hela natten på soffan. Vi vaknade harmoniska och gjorde iordning frukost och började fixa iordning oss då vi skulle iväg till kuratorn. Väl där så pratade vi om lite människor i vår omgivning som påverkar oss på olika sätt. Mitt behov av att hjälpa människor som kanske är lite av ett skadligt beteende för mig själv. Kuratorns kommentar "Du kommer slå pannan blodig". Så det är helt klart något som jag ska prata vidare med henne om nästa gång. Mange har följt med för att jag velat det. Men hädanefter så kommer jag att gå dt själv vilket vi tror är väldigt nyttigt och kanske kommer vi att få upp känslor som ligger och väntar på att tas upp till ytan.

Efter kuratorn hade vi bokat en tid hos polisen för att göra nya pass. FYFAN säger jag bara! Dubbelhaka deluxe! Fulast id kortet någonsin! Men jag kan förnya mitt pass när jag känner mig mer bekväm med mig själv. Men nu kan vi åka utomlands när vi vill och ännu en sal är avbockad!

Sen bar det iväg mot Solna och Mall of Scandinavia. Där hade vi nämligen köpt biljetter till bion Black Panther på iMax! Vi kom dit tidigare än vi tänkt så vi tog ett litet varv i gallerian och kollade lite. Men sen blev det bio. Och vilken film! Vill se den igen! Helt fantastiskt bra! Vilken action! Riktigt bra! Rekommenderar den verkligen!

När vi kom ut från bion så var klockan 17:30 och det var dags för middag så vi gick till Egon och beställde mat. Tog min efterlängtade Pasta Carbonara! Den bästa jag någonsin ätit! Mange tog en av deras hamburgare. Och sen fortsatte vi vår vandring i gallerian. Det slutade med att jag köpte en chokladkaka och Mange ett par mjukisbyxor.

Ut tittad!

Jag valde att sminka mig, "kamma" håret så att det låg någorlunda "rätt". Jag packade med mössan men hade bestämt mig för att inte använda den. Jag gick i Sveriges största shopping galleria. Utan varken mössa eller "hår". Något jag visste skulle kännas lite jobbigt. Men jag förstod inte riktigt hur psykiskt påfrestande det skulle bli. Vart vi än gick så kollade folk på en. Man såg deras frågande blickar. Barn som gick förbi och är barn och utan att veta vad dem gör så glor dem. När vi väntade på insläpp till biosalongen så gick Mange på toaletten och jag satte mig i en fåtölj som var mittemot en soffa där två grabbar i 10års åldern satt. Varav den ena lutar sig till sin kompis och viskar. Och båda tittar på mig och sen smyger iväg till salongen. Det gjorde ont men jag vet också att dem är ovetande om min historia. Men det kändes. När vi sen gick till restaurangen efteråt så åkte vi ulltrappan ner en våning och i rulltrappan som går uppåt bredvid åker en kvinna som glor på mig, vänder sig om och fortsätter glo när hon åkt förbi oss. Mange blir förbannad och glor tillbaka. Varpå hon tittar bort. När vi sitter och väntar på maten så säger jag till Mange att "det är inte smärtfritt idag". Jag kände mig lite ledsen. Det började bli jobbigt. Men då börjar han överösa mig med fina ord. "Du är min hjälte", "det du gör idag hade jag aldrig klarat av"... Då var tårarna ännu närmre men då av glädje. Så då fick jag säga åt honom att sluta så jag inte började gråta. Och efter det så kändes det mycket bättre och jag lyfte mitt huvud högre än tidigare. Mitt hår definierar inte mig! Lär känna mig som person för det är den jag är!


TJINGELING!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu sitter jag här i köket, med fönstret på vid gavel, ett glas med äppeljuice och har halvt andnöd känns det som. Maten jag började ta hand om som skulle ner i matlådor och sen bara in i kylskåpet lyckades jag med. Men kastrullerna står kvar på diskbänken som om dem bara blev tappade i farten. Det ligger matrester på vardagsrumsbordet. Spisen är full av risvatten på grund av överkokning. Lampan i badrummet lyser för att jag innan jag började ta hand om maten tänkte ta en dusch som jag inte gjort på flera dagar.

Men hur kommer det sig att jag nu sitter med halvt andnöd och ångest? Jag har återigen sagt Nej! istället för JA! Jag har prioriterat mig själv vilket är superbra. Men ångesten över att inte få vara behövd och hjälpa till kör över mig. Jag har alltid varit den som hjälper. Men har dem senaste fem åren fått börja inse att jag inte kan finnas där för alla HELA tiden. Jag måste se efter mitt egna schema först innan jag kan åta mig annat. Men jag blir snart 28år gammal. Och har man då alltid varit en hjälpande hand i 23år så är inte det något man vänjer bort över en natt. Det är något som ändå har varit min identitet. Vem är jag om jag inte får hjälpa någon? Vem är jag, om jag, bara är jag?


Jag fick för lite mer en, en vecka sen veta att en släkting till mig gått bort i sviten av sin cancer. En underbar person som alltid spred massa bus och glädje. En person som man inte behövde träffa på många år och sen bara ta vid där man avslutade. En sån person upplevde jag honom. Han var nyfiken och som sagt alltid glad. Jag tänker på dig Arne! Och jag vet att du kommer att se efter oss som är kvar och busa med oss från andra sidan!

Jag vill idag även fast det är alla hjärtansdag att du tänker på någon som du skulle vilja tacka eller säga dem där sista orden till. Gör det idag om du har möjlighet. För imorgon kanske det är försent.

Likes

Comments

Oj! nu har det gått två veckor sen jag senast skrev. Tiden har bara runnit ifrån mig. Mange har haft massa skolarbeten då det är dags för slut eximinationerna innan han går ut på praktik som är den avslutande delen av första året. Redan ett år har snart gått på utbildningen och sista året kommer troligtvis gå mycket fortare!

Vad har jag sysslat med?

Mycket har hänt sen jag sist skrev. Jag har varit hem till mig mamma en hel helg och umgåtts med min lillebror Adam och lillasyster Jasmine. Vi köpte godis, åt mat och myste massor. Vi åkte även till ett ställe som heter Turbo. Där kan man springa i hinderbanor, klättra klättervägg, hoppa på studsmattor och även köra extremt svåra ninja warrior grenar. Där kan man sträcka ljumsken, näääästan slå sönder ungen(fråga brorsan) det var på håret. Och dagen efter får man väldig träningsvärk. Jag hade molande huvudvärk så jag studsade lite på studsmattan i 5 minuter sen fick jag följa efter dem andra som spelade fotboll, hjulade och ja, gjorde det dem kände för. Lika kul som om man fick vara med själv. Det uppskattades av Jasmine vilket var mitt huvudmål med att vara där en hel helg. Att få spendera tid med henne och Adam. Mange fick följa med, det var inte riktigt tanken från början. Men då han svimmade på en redovisning i skolan så ville jag inte att han skulle vara hemma själv.

Ekonomiska hjälpmedel/Försäkring

Jag ha hunnit vara hos kuratorn igen och pratat vidare. Vi pratade den här gången om en del ekonomi. Så nu har jag två hemsidor att läsa på för att sen kunna söka till exempel bidrag för en utlandsresa för att jag ska få komma iväg och tänka på annat och få lugn och ro. Det skulle passa perfekt till resan vi planerar att få gjort i Juni. Det ska jag läsa på om imorgon. Och se om man uppfyller kriterierna och vad som ska skickas med. Det finns även ställen där man kan åka iväg på till exempel spa och andra "utflykter". Så lite undersökningar blir det för att se vad man har "rätt" till som cancersjuk. Jag har även pratat med mitt försäkringsbolag och fått veta att jag troligtvis får ut en större klumpsumma som grundar sig på ett prisbas belopp. Det är tydligen så man räknar. Så det är skönt att veta att det förhoppningsvis kommer rulla inte n del pengar.

TIPS!

Om ni inte har den försäkringen så skaffa den NU! Sjuk- och olycksfallsförsäkring! Mitt försäkringsbolag hade kunnat neka mig ersättning av min cancer ifall att jag hade fått min diagnos 17 dagar tidigare. Dem har nämligen en "karens" på sex månader! Så även om du råkar ut för cancer som är en av dem mest överraskande sjukdomar man kan ha så får man ingen ersättning. Jag skaffade försäkringen i samband med att vi köpte vår bostadsrätt och det är jag jäkligt glad över nu. Så har ni ingen sjuk- och olyckssfallsförsäkring så ring eller skaffa en via nätet hos ert försäkringsbolag! Man vet aldrig när man drabbas.

Dos Nr. 4

Idag gjorde jag dos 4/6. Denna gång fick mamma följa med. Mycket trevligt och efter det gick vi till mormor och hälsade på. Sen blev det lunch hemma hos oss och en massa prat som var alldeles för länge sen vi hade. Som ni kan se på bilden här nere så får jag nu en dos som är rödfärgad och en som är genomskinlig. Den röda tar 60 minuter att gå in i kroppen och den gör så att jag idag och troligtvis imorgon kommer att kissa rött. Varför kissar jag rött? Ingen aning. Jag tänker att det är färgämnen eller något. Men jag ska nog fråga om det om jag kommer ihåg om tre veckor när det är dags igen. Den genomskinliga påsen tar 15 minuter att ta sig in i kroppen. Den kan under behandlingen ge en konstig bismak i munnen. Så hade fått rekommendationer redan vid dos 3 att ta med tuggummi. Det funkade kanon! Började må illa vid 15:00 så jag tog en tablett. Som hjälpte inom en timme. ska ta en tablett om någon timme och förhoppningsvis kunna få somna bra. Ska ta och vila lite nu. Men ställ gärna era frågor om ni vill veta mer om något? Eller vill veta något om mig? Fråga vad ni vill så svarar jag imorgon när jag sätter mig här igen.


TJINGELING så länge!

Likes

Comments

Att vara ett hushåll på två med en studerande och en sjukskriven säger rätt så mycket om den ekonomiska situationen. Den är inte så hög. Vissa månader går bättre, andra sämre. Och ibland jävligt tufft vissa månader! Vi har till och med gått ”back” vissa månader.

Va? Har ni?! Men oj! Lugn! Luuugn nu! Vi har sen länge sparat i fonder vilket för oss är sånna konton som bara ligger och växer på sig. Vi för över 500kr var, varje månad och sen ligger dem pengarna och kan öka i värde. Så den dagen vi behöver ta ut pengar så kan vi ha satt in 500kr men när vi tar ut pengar så är det värt 1000kr. Det är liksom vår back up.

Vi har oftast gått back på grund av medvetna val. OFTAST och MEDVETNA! Kom ihåg dem orden. Vi har alltså vetat om att köper vi mat nu istället för att laga hemma så går vi minus. Vi gör det medvetet. Oftast är det på grund av att vi båda kraschar samtidigt. Jag mår dåligt, kan inte laga mat, Mange mår dåligt orkar inte ens tänka på mat. Då tar man det medvetna valet att det för OSS är värt det. Vi har båda depressioner, jag har haft cancer, han ser mig må dåligt. Det är inte så jäkla lätt.

Men att gå back har också gjort att vi börjat tänka efter mer. Har vi mat hemma? Om ja, åk då hem och ät den istället för att köpa något bara för att det är gott(om vi inte kraschat men då äter vi inte för att det är gott). Vad har vi i frysen egentligen? När går det här ut? Utnyttja det till max.

Vi har börjat tänka så även i hemmet. Använder vi det här? Behöver vi det här? Kanske någon annan kan få användning av det istället för oss. Vi har lyckats tjäna in 1200kr på försäljning av saker denna vecka. För vissa kanske det inte låter som så mycket men för oss är det en veckas mat plus snacks och dricka inräknat för oss. Det är alltså 28måltider, 4L läsk, frukt, chips och godis. Tänker man så, så är 1200kr helt plötsligt väldigt mycket.

Jag älskar ekonomi och att räkna på kostnader. Men att använda det på mig själv är jag sämre på. Vilket jag ska bli bättre på nu. Så imorgon ska jag fortsätta lägga ut saker som vi inte har användning för och försöka sälja vidare. Det är roligare att sälja saker och få en liten slant än att ha saker och inte kunna göra något.

Litet rörigt inlägg kanske men jag hoppas poängen framgick.

~Rannsakar man sig själv, finns det mycket att vinna.

TJINGELING!

  • 462 Readers

Likes

Comments

Nu har det gått några dagar sen jag tog min tredje dos. Sista behandlingen med frysvantar. Har mått sämre än dos 2 men fortfarande bättre än dos 1. Men börjar tröttna rejält på det här nu. Att ta alla tabletter, sprutor, ha ont, vara extremt trött, nedstämd, andfåddheten, smaklösheten, torra slemhinnor, dåligt tålamod, minnesförlust och tomheten.

Jag har svårt att veta vad jag ska prata om med människor runt mig. Det händer ju liksom inte så mycket mer än att jag åker med på den här resan som jag själv inte valt att åka med på. Får ofta höra, du är så stark, kämpa! Men grejen är den att jag har inget VAL! Jag bara gör det som jag måste. Jag varken kämpar eller är stark. Jag bara finns just nu. Ni runtomkring kanske ser mig som stark och ordet kämpa kanske låter som rätt ord. Men för mig, som liksom bara satt allt på paus, förstår inte alls innebörden av vad det är ni säger och tycker med just dem orden. Jag är inte stark, jag bara flyter med. Jag kämpar inte, jag bara flyter med.

Knölen!
Var till bröstenheten i måndags och träffade på kirurgen som opererade mig. Bad honom kolla på en knöl jag upptäckt som satt i närheten av det opererade området. Det visade sig att det är en ärrvävnad och inget att oroa sig för. Men skönt ändå att få det tittat på.

Omgivningen
Börjar bli lite små rädd för återgången till det normala sen. För jag upplever redan nu att dem i min omgivning bara ser målet med den sista cytostatikabehandlingen som är på min födelsedag. För då är allt över. Guuh så skönt! Men det är inte över. Inte för mig. Det är då min resa att hitta tillbaka till mig själv börjar. Vem är jag efter cancern. Hur mår jag egentligen i min ”nya” kropp. Vad har jag gjort? Vad har jag varit med om?

”Men du får ta tag i psyket i tid...” När är i tid? Jag håller ju på. Men hur ställer man det mot förväntningarna från omgivningen?

Där slutar jag idag. Glad men utan leende, tom i saknad av ord. Men ändå positiv i detta negativa!

TJINGELING!

  • 530 Readers

Likes

Comments

Att kännas sig fin och sexig är inget jag haft problem med någonsin tidigare. Har alltid tyckt om hur jag sett ut. Så är inte fallet längre. Jag har svårt att känna mig fin när jag ser mig själv i spegeln. Jag saknar mitt år mer och mer. Jag "önskar" att återfalls risken är närmare 20% på det andra bröstet så att jag får operera det också. Så att jag kan få känna mig komplett. Vilket jag inte alls gör just nu. Jag drar mig för att ta på mig jeans då jag inte känner att jag kan ta på mig mina överdelar längre på grund av att dem inte sitter som dem ska längre. Att åka iväg på kalas eller liknande där man förväntas vara lite finare klädd blir mer och mer jobbigt. Men det kommer komma en dag då jag kan välja kläder lika lätt som förut senare. Men mitt tålamod träter på psyket.

Jag har som sagt mått bättre den här omgången av cytostatikan och hoppas på samma resultat med den här dosen som är dags att köra på fredag. Så att jag orkar vara uppe något i alla fall och inte blir tvingad att ligga i sängen på grund av värken. Vi har tagit oss väldigt långt med lägenheten nu. Vi försöker som sagt att göra något litet varje dag och det ger också resultat. Så nu saknar hallen bara lampor som ska sättas upp. Vardagsrummet är klart, endast inredning som saknas. Köket blir allt klart förutom kaklet idag. Och sen får vi jobba oss vidare med badrum och sovrum sen. Men det känns skönt att få något gjort varje dag. Även om jag inte tillför så mycket mer än glatt humör och en hjälpande hand här och var så är jag ändå delaktig i det som sker.

Jag har haft den otroliga turen att ha fått umgås med mina båda bröder inom loppet av två dagar. Adam kom förbi i söndags och ville ha lite hjälp med sitt cv och personliga brev så vi kollade lite på det och spelade kort. Igår kom Crille över och åt middag, spelade kort och bara hängde. Så himla mysigt att umgås ordentligt! Händer alldeles för sällan sen man blev vuxen! Crille kommer troligtvis förbi ikväll igen en snabbis innan han ska vidare till träningen. Myyyys!

Imorgon kommer farmor på besök och bjuder på äppelpaj. MUMS! Sen ska jag ta bussen till sjukhuset för att ta mitt blodprov inför fredagens dos av cytostatika. Sen ska jag försöka ta mig tid till att åka förbi mina favoriter i veckan. Hade tänkt åka till jobbet igår och hälsa på men jag var alldeles för trött och slut så det får helt enkelt bli innan dos fyra istället.

Tjingeling!



Likes

Comments

I måndags så var farmor på besök och hade köpt med sig fika. Mycket mysigt. Vi pratade då om hur vi inte riktigt törs vara helt glada när vi har bra perioder. Vi väntar hela tiden på att vi ska få ännu ett dåligt besked. Och vi har ju haft 3 veckor som ändå har varit bra. Och idag kom smällen. Min lillebror har en tid åkt fram och tillbaka till sjukhuset med ihållande problem. Och idag fick vi veta vad det var. Med respekt för honom så tänker jag inte gå ut med vad det är. Utan det får han berätta själv först. Men det är otroligt skönt att få ha fått ett svar på varför han mått som han mått. Och nu får vi ta det ifrån vad det är. Men det är så typiskt att vi aldrig kan få ha en bra månad eller kanske två någon gång.

Idag hade jag tänkt sova länge. Men vaknade vid 9:00 och var pigg så då gick jag upp och åt min frukost och sen gick jag och satte mig i soffan med två igång. Och har nästintill enbart gjort det hittills. Så otroligt befriande att bara kunna sätta sig och hänga utan att behöva lägga sig i sängen igen. Nu kanske sängen kan associeras med sömn igen och inte ett ställe där man hänger mesta delen av dagen.


TJINGELING!

Likes

Comments

Dosen

Nu efter andra dosen så har jag mått mycket bättre. Jag har som sagt inte reagerat alls på samma sätt som efter första dosen. Energin har funnits mer och om det har med att vi snart var klara med vardagsrummet vet jag inte. Men något annorlunda den här gången har det varit. Hoppas på en lika dan omgång efter nästa dos!

Vart har jag varit?!

Nu är ju vardagsrummet då klart! Ja ni hörde rätt! Det är klart! VI har alltså en soffa, en tv med vanliga kanaler igen. En otrolig lättnad. Ni skulle sätt oss härom dagen när socklar, foder, soffa och tv-bänk stod på plats. Vi bara stod i öppningen och log. Det kändes så sjukt att det äntligen var klart! Detta är en av anledningarna till att jag inte skrivit på ett bra tag. Vi har liksom fixat och pysslat en hel del. Nu har vi gjort upp en lista på saker som är kvar att göra i lägenheten. Och varje dag som går ska vi försöka bocka av någonting. Eller åtminstone bli av med vissa moment per vecka. Det kan vara allt ifrån att montera upp handdukstorken som tar lite längre tid, till att foga runt ett dörrfoder som går väldigt fort. Till slut så blir ju allting klart. Finns dem som tycker vi gör så himla mycket listor hit och dit. Men vi mår i alla fall så himla bra av att kunna bocka av och se att det faktiskt händer något. Om vi bara gör saker och sen tänker tillbaka på vad vi gjort så kan det kännas som om fan, vad har vi gjort egentligen. Men med en lista så stryker man punkt efter punkt och ser svart på vitt vad man hunnit med! Man blir faktiskt riktigt lycklig och stolt!

Kuratorn och kraschen

Idag var vi till kuratorn igen. Har inte varit där sen i november. Gången jag skulle dit efter det så tog jag missta om tiden. Och sen var det tänkt att jag skulle dit efter min första dos. Men jag mådde så otroligt dåligt så då bokade vi om den till nu. Och i och med att Mange var ledig idag från skolan så följde han med som förra gången. Det är rätt skönt då mitt minne har blivit så otroligt dåligt! Hon pratade mycket om att jag eventuellt kommer att "krascha" när väl min sista cytostatika när gjord och jag mår "bra" igen. Och då menar hon inte direkt efter att den är gjord utan det kan ta några månader då man mår bra och sen mår man väldigt dåligt och då främst psykiskt. Dem tre främsta grejerna som tar tid att återhämta sig från är minnet, koncentrationen och stresståligheten. Det kan ta 1-1,5 år och ibland längre att återhämta sig ordentligt efter en cytostatika behandling. Men det som ofta gör att man kraschar är för att när jag gått igenom sista behandlingen så vet JAG att jag har mycket jobb med mig själv kvar. MEN för omgivningen så är jag ju frisk och borde må bra! Nu är det ju liksom över! Perfekt! Åter till det vanliga. Men det är inte riktigt så lätt. Inte för den som är drabbad.

Så dagens samtal handlade mest om att upplysa mig om vad som eventuellt väntar. Och på hur omgivningen oftast reagerar. Att hon upplyste mig om att det kan ta 1-1,5 år innan minne, koncentration och stresståligheten är återställd gjorde mig rätt chockad men väldigt glad över att hon berättade. För mitt minne har varit ut över det vanliga tidigare, idag så måste jag skriva upp allt för att minnas och nästan förstå. Mange har fått skriva upp mina inbokade möten i sin kalender för att påminna mig så att jag inte missar dem. Stress har aldrig varit några problem för mig. Det har jag inte märkt någon skillnad på än heller och koncentrationsförmågan är lite från dag till dag. Så den är något nedsatt mot tidigare. Men dessa tre egenskaper är dem tre som jag skulle vilja säga varit min styrka så att "bli av" med dem kändes lite tungt över eventuellt en så lång tid. Men nu vet jag om att det kan ta den tiden och då är det lättare för mig att acceptera att det kommer tillbaka när det kommer tillbaka. Istället för att kämpa för att stressa tillbaka det och bli frustrerad för att det inte går som jag vill.

Mr.Cake

I lördags var vi förbi Manges mammas grav och hälsade på. Efter det så åkte vi förbi Mr.Cake och tog en fika. Herre jävlar va gott det var! Mr.Cake är för er som inte vet Roy Fares fik. Man kan ha sätt honom i dessertmästarna som en av jurymedlemmarna och är även med ibland på tv4 i mitt kök. Han har också åkt runt i USA och testat olika desserter på fik. Skrivit en hel del böcker. Men allt handlar om bakelser. Och han är kung på det! Mange tog en bit "Devils chocolate cake" och den var så in i helvette god! Jag tycker om ljuschoklad men choklad mättar och fastnar lätt i gommen när det blir för mycket. Men jag hade kunnat ätit en bit helt själv! Jag tog en bit cheesecake men det är inte riktigt min grej men jag ville testa något nytt. Vi tog även varsin bulle. Men förutom den utsökta tårtan så tog vi varsin varm choklad. Och den här chokladen var verkligen choklad. I botten la dem choklad och sen hade dem i grädde och mjölk och sen choklad. Toppad med grödde och lite sött strössel. Det var supergott! Så är ni i Stockholm så åk förbi MR.Cake ni kommer inte att ångra er! Tänk om man hade en Devils chocolate cake nu. Då skulle jag äta upp hela på en gång! MUMS!


Imorgon åker Mange till skolan så då ska jag ta och sova och mysa i soffan. Har jag energi ska jag ta och gå igenom någon kartong som ska packas upp.

Men tillsvidare får ni ta hand om er. Så återkommer jag med bilder på hur vardagsrummet blivit!

TJINGELING!

Likes

Comments

Att vända på dygnet är något jag garanterat lyckats med. Eller snarare min kropp. Det är ju den som styr just nu. Så jag somnar runt 2-3:00 och vaknar runt 11-12:00. Min energi toppar vid 18:00 på kvällen. Så från 12-18 går den vågigt uppåt. Sen från 18:00-02:00 så går den vågigt nedåt istället.


Idag så har vi åkt iväg och hämtat en matlåda hos min pappa. Han hade ”fått över” en två portioners matlåda av hans korvstroganoff! Då måste man bara ta chansen att äta upp det! Det är typ lag på det bara så ni vet! Får la se när det är korv, potatis och pepparrotssås på listan! Annars får jag gör en själv när jag har mer ork för ordentlig matlagning.

Jag äter ju som sagt rätt så mycket. En av biverkningarna var att man kunde tappa aptiten. Stod INGENTING om ökad aptit! Känner mig sjukt lurad! 😂

På en dag så kan jag äta:
- Frukost
- Lunch
- Mellis
- Snacks
- Mellis
- Middag
- Kvällsmål
- Kopp oboy eller mjölk

Blir en del att jobba bort sen när energin är tillbaka och cytostatikan är över. Men känner man att jag äter för lite får man mer än gärna bjuda på lunch/ostbågar/salta chips och komma och hälsa på. Börjar bli riktigt uttråkad! Man får självklart komma förbi ändå 😂 Men många vill ta med blommor eller annat och det undanbeds! Vi får insekter och blommorna dör bara så ett gott humör räcker långt!

Vi var även iväg till Bauhaus och köpte lite dörrfoder till öppningen intill vardagsrummet. Så nu borde vi ha allt hemma för att slutföra vardagsrummet i helgen 👌🏼😊

Nej nu är det dags för lite mat!

TJINGELING!

  • 806 Readers

Likes

Comments

Ja då var det som sagt nytt år igen. Tänker inte säga att detta blir ett bättre år än året tidigare för det brukar alltid sluta i katastrof. Så Jag låter det nya året få visa vägen. Livet ter sig inte efter hur man vill att det ska vara. Det tar den väg den alltid gått.


Livet är inget vi har för att vi valt det. Livet valde oss till något som vi inte kommer att förstå. Mitt liv på den här jorden och med dem runtomkring mig är till låns. Inte något som är givet. Jag har inget nyårs löfte och har nog aldrig riktigt haft. Men en sak som jag tänker ta tillvara på bättre emot vad jag tidigare har gjort är att inte skjuta upp saker. Jag har skrivit det förut men kan inte nog påpeka hur viktigt det är att göra det som känns bra. Tiden i livet är som sagt bara till låns och varför inte försöka göra det bästa av det direkt.

Jag kände igår kväll vid 20:00 att jag var sugen på rulltårta. Kollade då direkt om jag hade allt hemma och det hade jag. Så jag gjorde en rulltårta. Det var mitt första steg, till att lyssna på vad vill JAG. Spelar det någon roll om jag gör rulltårtan 20:00 på kvällen eller om jag gör den dagen efter? Ja, för det är på kvällen jag vill ha den och då ska jag baka! Den blev tyvärr inte speciellt god då jag gjorde ett snabbrecept. Men Jag gjorde ändå det JAG kände för och jag gjorde det direkt!


Hur mår jag?

Värken kom mer och mer igår. Och efter att jag hade tagit sprutan så kom den snabbare. Jag har nästintill sovit i över ett dygn nu till och från. Men det är det min kropp behöver. Tog smärtstillande igår kväll för att underlätta natten. Har legat och vridit mig väldigt mycket och vid 00:00 till och med nu så är värken som värst på överkroppen. Det känns nästan som om någon har slagit mig över hela överkroppen så att det är blåmärken. Ska strax gå in i en dusch och se om värmen och flödet kanske ger någon slags massage som släpper lite på ömmandet. Men värken är tillbaka igen och då är allt som det "ska". Har än så länge sluppit utslagen som jag förra gången hade på hela bröstkorgen, ryggen, skalpen och ansiktet. Så vi får väl se om det bara behövdes en extra medicin för att få bort det. Det vore ju super!

Vardagsrummet

Idag ska Mange och hans pappa flyta vårt vardagsrums golv! För att förklara det enklast, man heller ut en röra på hela golvet som flyter ut till en jämn massa som sen torkar till en spackelkaka över hela golvet. Vilket gör att det inte är några svackor i huvudtaget när man sen lägger parkett uppe på. Så OM allt går enligt plan så är vardagsrummet gott som klart i helgen! Helt sjukt! Då kan man börjar planera hur man ska ha det. Nu vet vi i och för sig vart soffa och tv-bänk ska stå men att få se det bli till verklighet känns så ofattbart. Bara att få bli av med kartonger ifrån sovrummet. Det kommer bli magiskt! Känns bra att kunna ha något att små plocka med nästa vecka när jag börjar få lite mer energi när värken lagt sig.


Likes

Comments