Jag har världens sämsta tur..

Såå.. jag har varit borta igen en tid. Orsaken till detta är att jag har sprungit till sjukhuset hela tiden p.g.a min mage, varit på jobb och hade så bra tur att jag fick kryckor och benet i paket (aircast) denna vecka. Så jag har inte haft så mycket tid med bloggandet, men jag tänke berätta smått vad som hade hänt med mitt ben.


Jag brukar alltid gå och länka i skogen för jag tycker att det är mycket mer kul än att länka på en vanlig väg. Så jag for på måndagen till skogen på en "snabb" spring tur, eller så hade ja tänkt mig. Jag springer varje gång samma väg så att jag inte skulle tappa bort mig för denna skog är ganska stor och det är svårt att hitta bort. Allt for bra, jag länkkade till ställningarna som är nära där var jag springer och gjorde lite styrkesträning och sprang sedan tillbaka till skogen för att slippa hem. Så var jag helt i egna tankar och lade inte alls märke till var jag for och tappade bort mig..

Jag for till många olika vägar och försökte hitta bort, men alla vägar lädde mig bara mer och mer in i skogen så jag började bli smått frustrerad. Jag ville bara slippa hem och försökte se från Google maps var jag var och hur jag skulle slippa bort men den hitta inte var jag var, så jag bestämmde mig på en väg och sprang så hårt som jag kunde. Jag for mot en uppförsbacka var där var mycket stenar och rötter. Jag steg sedan på en sten snett och min vrist sade pocks! Jag tänkte bara att det här är seriöst bara nånting som kan hända åt mig.. Jag är mitt i skogen, ensam, ingen vet var jag är, jag kan inte gå och har tappat bort mig.

Jag tog mig själv i kragen och sade att du klarar dig nog, det har varit värre. Jag haltade mig fram i obeskrivlig smärta och slapp äntligen någonstans var det såg bekant ut. Jag for fram mot denna väg och haltade 8km hem. Jag slapp äntligen hem och visste att jag most gå till sjukhuset för att få kryckor. Nästa dag for jag och var där sköna 8 timmar och alla i sjukhuset tyckte att jag var sjuk i huvudet när jag åkte med moped med krykor mellan armen och foten i paket, men vad kan man om man inte har någon anna transport😄. Så nu har jag varit sjukledig och vilat för det mästa för jag har inte riktigt kunna göra nånting. Jag hoppas att jag inte behöver mera gå till sjukhuset på länge, för jag har sekert sprungi dit 20 gånger inom 1 månad och att jag inte behöver heller ha kryckor för det här är kanske 10 gången jag har dem.


Tack ni som orkade läsa denna roman, ta hand om er och ha bättre tur än jag.

Puss, Sandra

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229