Mina tankar om ensamhet

Ensamhet - ett ord som oftast förknippas med utanförskap och negativa känslor. Om man slår upp ordet i en ordbok kan man hitta synonymer som övergivenhet eller till och med tomhet. Oftast talar man ju om ensamhet som något man till vilket pris som helst vill undvika. Enligt mig kan det ändå finnas något positivt och värdefullt i att kunna vara lite ensam ibland,

Vi människor är nyfikna till vår natur och vi söker oss gärna till andra människor. Vi vill skapa kontakter, ingå i något större sammanhang och känna gemenskap. Vi vill känna att vi är värdefulla och uppskattade av andra. Vad vi tror att andra förväntar sig av oss kan vara av stor betydelse. Vi försöker skaffa oss så många vänner som möjligt, det är ju ett tecken på status. Personer som hellre väljer en hemmakväll med en bra bok istället för en utekväll på stan med ett stort kompisgäng anses vara tråkig. För ingen vill väl vara den som är ensam.

Enligt mig kan det faktiskt vara bra att emellanåt kunna tillbringa tid med enbart sig själv. Det kan vara behövligt att ta en paus i den hektiska vardagen och försöka att fokusera på sig själv och koppla av. Att använda en stund av sin dag till att umgås med sig själv kan ju rent av vara ett sätt att "ladda batterierna" och bidra till att man orkar vara glad och social senare. Jag tycker också att tillbringa tid med endast sig själv kan vara ett bra verktyg för att lära känna sig själv bättre. Man kan ta reda på vad som får en att slappna av, eller så hittar man möjligtvis en helt ny hobby.

Jag anser alltså att ensamhet inte automatiskt behöver vara något negativt. Om man själv medvetet väljer att vara för sig själv ibland kan det ju vara något som ger en styrka och energi. Däremot kan ju påtvingad ensamhet upplevas som något väldigt obehagligt och oönskat, och då borde man försöka att prata om det med någon man kan lita på. Att utbyta tankar med någon annan och diskutera situationen gör ofta att man inte längre behöver känna sig lika ensam i sin situation. Det finns förstås individuella skillnader i hur man uppfattar ensamhet respektive närhet. En del människor vill nästan hela tiden vara i andra sällskap, medan andra kanske föredrar att tillbringa mer tid med sig själv.

Jag har både hatat och älskat ensamheten. En del gånger har jag inte velat annat än att vara ensam, medan jag andra gånger hade gjort vad som helst för att slippa vara det. Ensamhet kan ge en ro i själen men det kan också ibland upplevas som något väldigt tungt. Det gäller att hitta den rätta balansen mellan att kunna stå på egna ben och behöva andras närhet. Jag tror, att vi alla behöver andra människors sällskap, men att vi ibland också behöver en stund till att enbart vara för oss själva.

Vad är era tankar om ensamhet?




Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229