Likes

Comments

WOW, Vilket fantastiskt äventyr!

Den 26 december år 2017 gav hela familjen sig av till Costa Rica. Ett land som lämnade mycket positiva och fantastiska ögonblick efter sig. Första veckan spenderade vi på olika ställen i regn- och molnskogarna. Första riktiga stoppet efter en natt i San José var i regnskogen Tortuguero. Efter några timmar i en stor buss transporterade vi oss vidare med båt för att komma till hotellet. Väl nere i båten tog det inte lång tid innan vi såg det första djuret… En stor orange och lång Leguan visade stolt upp sig på en av sandbankarna längs floden. Vidare fick vi se den fantastiska natur som vi färdades genom drygt en timme där många fågelarter flög längs trädtopparna. Väl framme möttes vi av en varning för krokodil skylt, don´t swim! … En känsla som sa att stanna i båten och ramla inte i vad du än gör. Vi välkomnades av en juicedrink för att sedan äta lunch där vi bestämt blev placerade vid samma bord som en italiensk familj som inte kunde engelska.. kul sällskap att spendera kommande 7 måltider med… Det här med turistkänsla när alla äter och transporteras samtidigt var inget för familjen Holm direkt.. men det ändras efter hand och avtog som tur var. I Tortuguero bodde vi en 2 hyddaktiga stugor med varsitt rum, ett för mamma och pappa, och ett för mig och Jacob. Väggarna var av papper så det gick att viska till varandra genom väggarna utan problem. Monsunregn och vrålapor väckte mig ungefär samma tid varje morgon, vid 05 och hade sen svårt att somna om. Senare på dagen tog vi en båttur tillsammans med en mindre grupp där vi såg apor, fåglar, leguaner, papegojor, flygande flamingos men tyvärr inga krokodiler som jag hoppades på. Dag två åkte vi till “stan”, eller rättare sagt en fattig by på andra sidan. En avlångt och smalt område som hade krokodilflod på ena sidan och kraftiga och farliga karibiska vågor på andra.. något som slog oss var att dem kunde varken bada i floden eller i havet och hade säkerligen inget varmvatten heller. En oerhört intressant upplevelse där man verkligen möter verkligheten som många bor i på riktigt.. Tacksam flicka, inte mycket äldre än mig med sin bebis blev glad när jag och mamma köpte varsitt armband som hon gjort själv. Jag köpte också ett par tunnare byxor av en tandlös men mycket söt gubbe på andra sidan gatan. Längre ner på gatan möttes vi av ett gäng grabbar som byggde ett hus barfota i blöt betong och en ung kille i 14 års åldern som rökte på. Annorlunda men en värld som är verklighet för många. Men trots fattigdom var alla tacksamma och glada för det dem hade. Något som vi i västvärlden borde ta del av.

Morgonen därpå var vi påväg från Monteverde med båt och jag fick äntligen se det efterlängtade massiva djuret som jag satt och spanade efter hela båtturen. Krokilden!! Jag såg några grenar i floden med några plastflaskor i och tyckte det såg tråkigt ut eftersom dem är så måna om att hålla allt rent och fritt från skräp. Bakom denna lilla busken ser jag ett huvud!! Jag säger till mamma “kollla, kolla!! En krokodil” men hon säger bara att jag inbillar mig… Något hon snabbt ändrar till “amen kolla!!!” haha.. Båten stannar för att se på det kraftfulla huvudet som var ca 1 meter långt.. Tänk då hur stor kroppen måste ha varit! Nu kände man sig liten och svag, men pirr i magen av adrenalin. Nu ville jag se fler!! Och det dröjde inte länge innan vi såg krokildens bebis som låg på kanten av floden. Nu fick vi se hela kroppen och den lilla bebisen var inte särskilt liten den heller. Kraftfulla och smarta djur som man inte bör underskatta, men så häftigt att verkligen ha fått sett dem!!

Resan fortsatte efter två övernattningar i närheten av vulkanen Arenal som vi dessvärre inte såg på grund av tät molnighet. Utflykterna här var bland annat ridning och hiking. Vi red upp mot vulkanen på steniga branta uppförsbackar (gjorde ont i en hästmänniskas hjärta att tänka på att hästarna förmodligen går på detta dåliga underlag varje dag 😞 !!) och sedan lämnade vi dem i en hage för att gå vidare ner mot La Fortuna Waterfall. En lång promenad neråt i steniga trappor bredvid mycket giftiga orm- och spindelbo, men vi såg faktiskt inte ett enda djur. Väl framme vid vattenfallet fick vi bada och känna på de kraftfulla och farliga strömmarna som gjorde att vi endast kunde bada på en lite yta för att inte dras med. En mäktig och fantastisk upplevelse det med! Sedan red vi vidare till en liten by där en stam med ungefär 150 personer från urbefolkningen bodde och visade upp sina konstverk och pratade på deras språk. Deras kläder var gjorda av naturen och husen var av bambuträd och palmkvistar. Ännu ett coolt bemötande! Sedan red vi hemåt och möttes av världens monsunregn.. precis som att vi inte var tillräckligt blöta redan.. haa!

På eftermiddagen var vi på hiking vid vulkanen Arenal som senast visat upp lava år 2010 och hade ett kraftfullt utbrott 1968 som tog livet på 2000 personer och djur och förstörde det vackra landskapet totalt.. Vi gick med en väldigt trevlig kanadensisk familj och en kunnig guide och hade en helt underbar rundvandring med mycket skratt. Efter att inte ens gått i 20 minuter skrek en av tjejerna till “aaahhh OMG!!”.. Första tanken som slog mig var en stor tarantella eller en orm. Men denna gången var det bara en väldigt liten men söt ananas som växte för sig själv i en buske.. Haha! och vi fann varandra ganska snabbt därefter. Efter att ha vandrat i ungefär 3 timmar på stelnad lava och sett underbar natur och vy, doftat på vildväxt orchide och smakat på bär var vi nästan framme när guiden hittade en grön groda! Det enda men mycket häftiga och kamouflerade djur som vi fick se under turen. Därefter var vi på ett helt fantastiskt spa med 25 olika varma källor. Vilket ställe asså!! Olika temperaturer i varje pool vars vatten kom uppifrån vattenfallet. Sängar, stolar och barer fanns överallt under den stjärnklara himlen. Kändes fantastiskt lyxigt efter att ha både ridit och vandrat på samma dag att äntligen få bli omhändertagen av lite varmt vatten.

Efter två nätter i Arenal transporterades vi vidare till Monteverde som låg i molnskogen. Ett stort och fint hotell med en oslagbar utsikt men inte så mycket att göra varken i staden eller på hotellet. Här spenderade vi också två nätter, bland annat nyår.. Inget att skryta om då hela familjen låg och sov redan vid 22 haha.. Men för att ursäkta detta firar man inte nyår på samma sätt där som i Sverige, inte ens en nyårsmeny erbjöds och några raketer sköts upp vid 23 tiden. Vi missade alltså ingenting 🙂 I monteverde åkte vi den efterlängtade Ziplinen! Världens längsta dessutom, enormt mäktigt! Det var två långa sträckor som man hängde väldigt oskyldig i endast i en vajer. Dem första var bara uppvärmning sedan kom vi till den första längre sträckan som var 900 meter och sedan till den längsta som var 1350 meter lång. Man känner sig liten när man ser världen uppifrån. Fullt fart över molnskogen hängandes endast i ett rep med alla världens djur under en och över alla hängbroarna vi precis gått på. En känsla av frihet, lycka, adrenalin men framförallt så kände man att man lever på riktigt! Efter denna helt fantastiska och detaljrika upplevelse gick vi in i ett anlagt fjärilshus med alla arter stora som små. Sedan vidare till ett område fullt med kolibris. Otroligt vackra och färgglada men framförallt mycket snabba små fåglar.

Efter en vecka i fuktiga skogar som gjort att inte ETT ENDA klädesplagg var torrt var det dags att ta sig till värmen. Efter bara 1.5 timme söderut nådde vi redan 30 graders värme. En väldigt skön och efterlängtad känsla! Området vi bodde i heter Samara och här bodde vi i en fin lägenhetssvit på ett hotell med hur underbar personal som helst! Detta var första stället vi fick bo hela familjen tillsammans, vilket var väldigt mysigt. Mamma och pappa i en dubbelsäng där nere och en trappa upp bodde jag och Jacob på ett öppet loft i varsin säng. Kök och dubbla balkonger med utsikt över poolområde och trädtoppar med apor i blev vi snabbt bekväma med. Här spenderade vi hela 6 lugna, varma och tacksamma dagar. Sol och bad på dagen, även ridtur längs strande och surfing för killarnas del. Helt okej goda middagar med tanke på priset men alltid lika mysigt att sitta på en strand och spela spel med hela familjen och bara njuta. Vi hade alltid sällskap av någon hemlös hund, men det hindrade ingen från att ta de till sig och klappa dem. Det är något som jag uppskattade mest av allt med resan. Befolkningen var så fina och tacksamma över deras djur inklusive alla hemlösa hundar och hästar. Här tar man hand om det som går att ta hand om, det vill säga det är väldigt få djur som är undernärda och dåliga i pälsen. Jag tror vi endast såg 3-4 hundar som hade behövt hjälp, men absolut en minoritet. Vid sådana tillfällen är det viktigt att se till det vackra och omtänksamma som faktiskt finns, men det betyder självklart inte att man inte får en klump i magen av se den misär en del tyvärr råkar utför ändå. Men vilka fantastiska och hjälpsamma människor det finns!! PURA VIDA - ett gott liv man är tacksam för. Något man ständigt säger till vad och vem som helst i Costa Rica. För det är nämligen det dem är, tacksamma och glada för det dem har. Vi träffade många som flyttat dit för ett sämre arbete men ett lyckligare liv. Många är trötta på att arbeta hårt och stressa för något som inte gör dem lyckliga. Istället valde dem att flytta hit där man tjänar lite mindre, har lite sämre standard men lever ett lyckligare och hälsosammare liv. Vilken inspirerande inställning för en 18 årig tjej att lyssna på måste jag säga. För det är det jag upplever att majoriteten gör. Fokuset ligger på fel saker och man glömmer att leva på riktigt. Lev hellre ett lyckligare liv än ett liv med stress, ångest och prestationer. För du lever faktiskt bara en gång.

Costa Rica är ett helt fantastiskt land och jag är övertygad om att det inte komma dröja lång tid innan jag är tillbaka. Omhändertagen, aldrig tvingad till att köpa något, tacksam och stolt befolkning över sitt land och helt otrolig natur och djurliv. PURA VIDA & på återseende ❤

Likes

Comments