Nu har jag slagit ner rumpan i soffan hemma. det blev korv med bröd till kvällsmat, trots det att jag skulle föredragit en köttbit. Men när sonen önskade, så var lagen bara att lyda. Och igårkväll, inatt och under morgonen idag har varit bland det värsta jag varit med om när det kommer till min lilla stjärna. När något illa händer ens eget barn, ja då rasar hela världen! Allting bärjade med att vi var hemma hos mina föräldrar, med lek och bus. Han hade någon dag tidigare kräkits och fått vara hemma från förskolan. Men under helgen blev han piggare, därav att vi skulle äta hos mina föräldrar. Där och då blev han låg igen, hade ingen aptit, så han åt knappt, varken lunch eller kvällsmat. När vi väl åt kvällsmaten så började han klaga på att han hade ont i magen, så jag trodde åter igen att det kanske var en magsjuka. Vi åker hem och hinner knappt klä av oss innan dess att han börjar skrika av smärta, lägger sig ner, kan varken stå, sitta eller gå. Då blev jag rädd! Vi lägger honom i soffan samtidigt som jag ringer 1177. Jag misstänkte blindtarmen direkt, varpå han tar sig på höger sida om magen. Man fick heller inte lyfta honom utan skrik. Så där och då bestämde vi oss för att åka in akut. Inne på akuten gick det fort. Vi blev så bra bemötta och fick hjälp med en gång!

De första proverna visade någon infektion på diverse prover. Och läkarens språk är jag inte duktig på, men vi blev då inskrivna och fick stanna över natten. Vi skulle förbereda oss på en operation för att ta bort blindtarmen, morgonen därpå, om inte proverna, som togs 6 morgonen därpå visade annat. Ett ultraljud gjordes också. Proverna togs och infektionsprovet hade stigit en del från föregående kväll, men de vita blodkropparna hade sjunkit. Så då uteslöt man blindtarmen. Summan av kardemumman blev infektion som satt sig på tarmarna, vilket bidragit till det onda och den jättehöga febern han samtidigt brottats med och av detta (på grund av smärtan) kräkits.

Under all denna tid så hann jag nog gå igenom en helt känsloregister. Gråt, skratt, lycka och rädsla. Han var så himla modig, gjorde precis allt läkarna sa åt honom att göra. Inte ett enda ljud när droppet skulle sättas och heller inte när dom undersökte honom.

Nu är vi hemma. Han sover efter alvedon. Nu hoppas jag att vi inte ska behöva åka tillbaka imorgon och ta nya prover. Nu får det bara gå åt rätt håll 🖤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

När jag var yngre så älskade jag att fotografera. Jag fotade allt. Men mina absoluta favoritmotiv vad naturen, i alla väder. Jag fick en extern hårddisk där jag samlade alla mina guldkorn. Jag uppgraderade mig själv då och köpte mig en egen systemkamera, en canon, efter att jag under något år användt en väldigt gammal modell av digitalkamera. En dag, som jag minns så väl, satt jag hemma (då jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar) och skulle föra över bilder från min dator till den externa hårddisken, och den ramlar ner från köksbordet ner i golvet. Där efter fick jag inte den att fungera igen. 8 år av bilder och någon enstaka video, allting var borta. Vid den här tiden så skulle det ha kostat mig närmare 10tk att laga min hårddisk. Jag blev så ledsen. Så ledsen att jag la kameran på hyllan i flera månader, till dess att jag valde att sälja den. Nu, när mitt intresse för hemmet och inredningen blivit större så kände jag att det var dags att köpa mig en ny kamera. Denna gången fick det bli en canon eos 1300d. Man kan säga att det fick bli en tidig födelsedagspresent till mig själv 🍃

Likes

Comments

Det är fredag hörrni! humöret är på topp. har haft en väldigt givande dag med jobbet då vi haft en kompetensutvecklingsdag (för långt ord!). Mycket tänkvärda saker har man lyckats smacka in i skallen. Så nu är man uppdaterad och man har lärt sig ytterligare nya saker. Jag känner mig så pepp inför jobbet och att utvecklas, båda i teorin och i det praktiska. Men också urvecklas som person 🖤

Hann inte mer än hem och vända innan det var dags för mig att åka och få naglarna fixade igen. Oturligt nog gick alla mina av, då dom va jättemjuka av någon konstig anledning, efter att dom suttit i 4 dagar. Hade lyckan att få en kaffe strax innan dess av en vän och även sällskap till grannkommunen. Vi var lite tidiga så jag passade på att inhandla lite nya blommor till hemmet. Då granjäkeln från i jul lyckades döda en del här hemma. En maffig silverranka hittade jag. Den är så fin!

Likes

Comments

Hej och hallå! Jag tänkte att jag skulle göra mig ett försök till att börja skriva igen. Dels så är det skönt att få skriva av sig, av tankar eller funderingar och dels kul att kunna titta tillbaka på livets goda stunder. Jag hade en blogg förut som jag valde att radera för att jag tyckte att den innehöll för mycket av det förflutna som jag inte alls hade någon nytta av nu. Det hör ju till det förflutna som sagt så nu blickar vi framåt! 🌿


Så vem är jag? Jag heter Sandra. Gift med en Holmbergare. Så Holmberg fick det bli till efternamn. Jag, eller vi har en son på snart 4 år och två katter. Vi har nyligen flyttat tillbaka till min hemstad efter 9 år ifrån den, för min del. Det är så skönt att ha familjen och släkten nära. För sån är jag, jag måste ha dem nära annars faller jag isär på något vis. Försöker få ordning på vårat hem just nu vilket inte är det lättaste när jag ändrar om 4 gånger i månaden. Min man är lagom trött på mig. Haha! 

Jag hoppas ni ska finna något skojsigt här inne och jag hoppas även att jag själv gör det också. Ha det gott så länge!

Likes

Comments