Vad gör dina spår med dig?

Vet ni vad jag är rädd för just nu? Att inte orka. I sommar ska jag ut i yrkeslivet med en ny yrkesroll och det känns både roligt och spännande men samtidigt skrämmande. Är väl helt som det ska va tänker jag men tar inte bort det faktum att det är en speciell situation jag befinner mig i just nu, en förändring i livet helt enkelt. Utveckling och att utvecklas är det bästa jag vet, jag vill ständigt framåt, men utveckling är också sjukt jäkla läskigt och krävande av en som människa.

Tillbaka till det här med ork. Vad är det att inte orka?Varför klurar jag över det och varför skulle jag inte orka?Jag tänker såhär, har man en gång varit riktigt sjuk i depression och helt kört slut på sig själv där det krävts flera år av fokus och disciplin för att bygga upp sig själv (eller sitt ”nya” själv) är det inte så konstigt att tankarna finns där å gör sig till känna ibland. För mig är det nog en typ av överlevnadsstrategi, som en viktig varningssignal för att jag inte ska glömma vem jag är, var jag kommer ifrån och vad jag har gjort för att komma dit jag är idag. Jag får liksom inte glömma mig själv.

Att ha känt alla de känslor jag känt, att inte ha känt några känslor överhuvudtaget. Att ha varit helt tom i en tid där man som mamma ska känna allt (och gärna ännu lite till) sätter sina spår. För mig är dom spåren något jag förhåller mig till varje dag men som jag vill använda som en sorts stöttning och något att bli ledd av. Alltså Inte spår att bli styrd av, utan ledd. Stor skillnad.

Gillar

Kommentarer