Yrsel, ofokuserad och helt borta

Två bilder från igår när jag fotade på baksidan när jag kom hem från jobbet och solen låg på.

Hej! Och vart har du varit? Du som skulle blogga varje dag, du som hade sådan inspiration. Nå? *armarna i kors, stamp stamp*. Haha! Ja, skäms på mig. För sanningen var ju den att jag skulle blogga varje dag, hade sådan inspiration men sen började jag på radiologen och då gick allt utför. Jag fick flex, började på mitt vikariat och det blev plötsligt väldigt mycket mer allvarligt. Jag blev stressad, kände nästan hur stressen åt upp mig inifrån och ut. Allt jag har kunnat förut blev svårt, jag hade inte koll längre på det enklaste och kunde inte längre lokalisera korridorer. Bägaren rann över i veckan, jag orkade inte mer när jag än en gång fick en förklaring på något jag redan kan egentligen men som jag bara gjorde fel på. Jag var orolig över min flex som det var minus på, jag var ju ny på det där. Jag började gråta, all stress rann över mig och allt som jag hade burit på. Men man är inte en sämre människa för att man låter allt rinna ur en, det är mänskligt. Som tur så har jag en sådan snäll kollega som tröstade mig, vi kollade sen igenom på heroma kom och gå där vi stämplar in och ut men det visade sig att min flex inte var som jag trodde. Den var på -17 på flex, så sen jobbade jag in det då den dagen och jag hamnade på +37 timmar! Äntligen kände jag! Men vändningen kom igår, då fick jag lov att sätta mig på jobbet då jag blev så himla yr i huvudet och hjärtat slog jättefort. Jag kände då att jag måste lugna ner mig, jag förstår inte vad det var som hände. Jag har varit så himla ofokuserad, stressad, ledsen de senaste dagarna. Det har känts som att jag inte kan någonting, att jag måste bevisa att jag kan saker och nej det har bara känts fel.

Imorse så ställde jag klockan en kvart tidigare innan jag skulle gå upp, jag kände mig inte lika stressad för jag kunde äta frukost i lugn och ro sen åka i lugn och ro. Jag gjorde alltid så förut, men nu sist så har jag ställt klockan prick istället och har fått stressa enormt. Det är inte bra. Så hädanefter ska jag hitta tillbaka dit där jag var i början i april, stressfri och hade koll. Stress kan verkligen äta upp en inifrån, man mår psykiskt dåligt och det går utför på jobbet och i vardagen. Man märker inte det förrän det går verkligen utför, jag är glad att jag hann stoppa det i tid. Därav så har jag inte velat skriva någonting förrän jag hade allt i kontroll, både mig själv, min vardag och mitt jobb. Stress i yrkeslivet kan man inte komma ifrån, det finns alltid där på något sätt men man måste alltid ha det i kontroll så det inte förstör en. Jag hade det en gång och jag ska hitta tillbaka dit!

Nu är jag ledig två dagar, jag ska sova ut och verkligen ta tillvara på dagarna. Jag ska hitta mig själv igen! ♥

Kram Sandra

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229