Vem är jag ens?

Känns som jag är helt vilsen?
Tappat bort mig själv helt?
Ni vet när man haft ett förhållande så tar det slut? Vem är man ens efter det?
Att sörja är helt okej, men nu när man tagit sig ur det stadiet, vem är man då? Har vart sambo med mitt ex i nästan 2 år som nyligen tog sitt slut helt, de har väl varit lite fram å tillbaka på sista månaderna men nu är det heeeelt slut. har verkligen sörjt & kommit till insikt till mycket i livet, på gott & ont har jag fått många erfarenheter. Dom som känner mig nära vet att det har varit väldigt tufft under de senaste året. Men detta slog ju rekord.

Hur gjorde du? Hur hittar jag tillbaka till mig själv? Jag har druckit nån helg sedan det tog slut helt å jag har haft så sjukt roligt med världens finaste tjejer, som verkligen förstår å hjälper mig tillbaka men så fort en kille ens närmar sig på krogen så får jag bara en klump i magen å jag kan bara ignorera & gå åt andra hållet. Får sån avsmak. Samma när nån kan skriva, de enda man gör är att försöka undvika konversationen.
Nu menar jag inte på att jag ens skulle tänka tanken på att börja dejta någon, men bara känslan är så irriterande, vill inte ens vara trevlig?
Har jag blivit en sjuk feminist haha eller vadå?
Mina vardagar känns som dom står still, jag försöker alltid hålla mig sysselsatt, vara med vänner & familj, men sen då? När man sitter där ute i sin lägenhet? Känns så sjuk konstigt att göra allt själv,

De var lättare förr att lämna när man bodde med familjen, då sket man i allt lixom, men någon man kom så långt med? Försökte bilda familj & allt från himmel & jord, man ställde sig in att de alltid skulle vara han & jag? Vi har alltid bott tsm, & de är väl de som är farligt med att tappa sig helt själv på vägen? Man blir så blind att man ger upp allt runt om sig,

Oavsett hur de en slutade om de var bra eller dåligt, så blir det ändå en förändring i vardagen, en ensamhet? Det jag inte alls är van vid,
Många har sina åsikter å de är lätt att säga med skit i de där, de va ju ändå si å så. Men asså det går verkligen inte bara att skita i, kanske i just han, men inte i hur det påverkar mitt liv i dag,
Känns som att börja leva ett helt nytt liv, vart börjar man?
Bara drygt när nån ba ”ja sandra låt tiden gå så blir de bra” men vadå? Jag får ju nästan panik. Jag vet inte ens själv hur jag ska bete mig? Hur är man ens singel? Eller snarare, hur lever man ensam? Önska jag va 16 & bodde hos mamma Haha.

Jag är ju värsta förhållande tjejen, alltid haft längre förhållande, å givit hela mitt hjärta & lite mer en så, jag är väl bara så som person? Men de märker jag ju nu att de är ju så jäkla dumt alltså att man helt slänger sin egna identitet omedvetet. Så gör aldrig de.
Jag ångrar inget, för jag valde ju själv att göra som jag gjorde, men de blir så läskigt.
Är de separations ångest? Vågar man ens prata om sånna här saker? De är läskigt att vika sig såhär framför er, jag bruka alltid försöka va kall å leka nått så folk inte ser verkligheten när man har problem lixom. Om jag viker mig kanske han känner att han vinner eller nån annan? Men ni fattar. Man går in med nån jäkla attityd.
Men de är precis de jag inte tänker göra nu.

Problemet är att jag vet inte hur jag ska hitta mig själv? Rutiner? Hur tänker man ens på sig själv? Sjukt svårt. Finns du där ute som sitter i samma situation eller vart där? Hur gjorde du? Blir det lätt nån gång?
Hur lång tid tar det?
Vissa dagar är ju såklart lättare en andra, men sen sitter man där nån dag i veckan å ba jaha nu då? Vem ska jag laga mat till? Tvätta? A men allt ni vet.
Är de såhär de är att leva helt ensam? De är ju förfärligt HAHA.
Ja som morsan bruka såga ”ryck upp dig för fan”
Eller ”take your shit together” 😂
Så nu ska jag sluta undra så mycket, finns du där ute så skriv till mig, nu ska jag ha en fortsatt toppen kväll💗 hoppas du får en med 😚

  • Nära Sundbrogatan , Ullånger

Gillar

Kommentarer

Elin
,
Hej Sandra!
Kanske är lite konstigt att jag skriver till dig såhär, känner dig ju inte men klickade mig in på din instagram idag och vidare hit. Jag kan inte beskriva hur mycket jag känner igen mig i det du skriver, hur man gör efter en separation, hur man går vidare osv.. Jag var med samma kille i 10 år och helt plötsligt så var jag inte det längre. Jag vet inte riktigt vad jag ville uppnå genom att skriva till dig, för jag vet inte om jag har några direkt konkreta tips. Jag ville bara att du ska veta att man tar sig igenom det. Det går. Det tar lite tid, det kommer vara jobbigt men det kommer också vara värt det. För precis som dig så tappade jag bort mig själv under förhållandets gång och när det tog slut visste jag inte vem jag själv var. Men man kommer in i nya rutiner, man lär känna sig själv under tiden. Nu har jag varit själv snart ett år och jag mår så jävla bra, det har varit så värt det att vara själv den här tiden. Jag hoppas att du hittar sätt att ta dig igenom det här på, du verkar vara en bra och fin tjej som förtjänar det! Kram!
Sandraaswahn
Sandraaswahn,
Tack snälla för din kommentar! 💗så fint skrivet! Känns så skönt att inte vara ensam om att känna så som jag gjorde, en stor kram till dig med som trotts klarade det efter 10 år💗 så starkt av dig!
nouw.com/sandraaswahn
IP: 173.208.153.106