I den stora sorgens famn

Du var av den finaste själen jag mött. Du var så fin från insidan ut.
Hur kunde någon som dig vara så snäll mot mig? Jag begrep det aldrig.
Trots åldersskillnaden så gjorde du aldrig en skillnad. Du behandlade mig väl.
Du har lyssnat, gett råd, tröstat och uppmuntrat. Du var den jag vände mig mest till under min tonårstid.
Du var verkligen min vän.

Jag minns så väl ett telefonsamtal "Jag har skrivit en låt, får jag sjunga den för dig?" Du älskade verkligen musiken. Det var något jag förstod snabbt, att musiken och din bror var allt för dig. Ni var ju ändå tvillingar. Ni var som ett. Du sjöng din låt och jag fällde tårar, "Gråter du?" sa du. Jag bara svarade ja för jag tyckte det var en så fin text. Känslig som jag är.

Jag minns alla nätter vi chattade. För vi blev vänner under tiden då man hade msn. Jag satt uppe till fyra, fem på morgnarna för att få prata med dig. Trots allt du gick igenom så satte du aldrig dig själv först. På gott och ont. Så osjälvisk.

Jag minns de första gångerna jag träffade dig någonstans och jag blev så nervös. Jag vet inte varför jag blev det. Det var ju bara du. Med tiden slutade jag att bli nervös. Det gick en tid när jag aldrig såg dig av olika anledningar. Men jag minns specifikt en eftermiddag på ica. Jag blev så glad. Jag kramade om dig. Minns att jag tänkte "här är han ju!"

Jag minns telefonsamtalet jag fick i våras när du ringde helt plötsligt. Du ville följa med mig till kyrkan eftersom det var påskhelg. "Får jag komma?" Jag skrattade lite, och sa att till kyrkan får alla komma. Det är bara att komma. Det blev söndag och du kom. Jag var så glad att få träffa dig igen. Jag kramade dig och mötet började. Efteråt minns jag dina ord så väl som du sa till en annan om mig, "Hon ��r en av de bästa. En så fin vän".

Idag fyller du år. Du skulle ha blivit 32. Vila i frid, älskade du. 🌹

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt- Ted Gärdestad

Gillar

Kommentarer