Ytterligare en morfinpump

Till den tredje dagen av denna låååånga hemska helg. Ja, som dagen innan var jag på förmiddagen fortfarande helt slutkörd och unnade mig därför en lång sovmorgon och tog det sedan lugnt några timmar. Sedan kom både min moster Kerstin och min bonusmamma Jenny. Då vågade sig mamma ut på sin dagliga promenad - hennes terapi. Hon har ju inte vågat sig ut när jag har mått som jag mått under helgen.

För att snabbt kunna smärtlindra mig hemma hade läkarna givit i förslag att sätta in ytterligare en läkemedelspump med enbart morfin i. Så HSV kom ut för att sätta in den. Planen var att sätta den i min andra port, min venport som krånglat så mycket. Den använder jag inte om jag verkligen inte behöver då den inte funkar riktigt som den ska. Till att börja med är det ett litet fel i själva porten som gör att man inte kommer tillräckligt djupt i den och det krävs därför ofta många omstick. Men det största problemet är nerven som ligger precis vid insticksstället. Den smärtar troligtvis efter att man skar i huden när man opererade in porten. Detta har gjort att jag undvikit att använda porten så mycket det bara går men denna gången var det den de hade bestämt sig för att använda. Skrek till bara av att hon kände på den och när hon väl stack in nålen så vrålade jag då det gjorde så fruktansvärt ont. Smärtan jag tidigare känt när vi stuckit var nu hundra gånger starkare. Den värsta smärtan brukar alltid ge sig så fort de fått in nålen men denna gång försvann aldrig smärtan och jag skrek därför att de behövde dra ut den. De lyssnade på mig, drog ut den och jag brast ut i gråt. Då sade sköterskan att denna port aldrig ska användas mer, inte rimligt att de ska göra så ont. Så hon meddelade läkarna detta och sade att de var tvungna att fundera ut en ny infart och medan fick jag sätta en nål i armvecket tillfälligt. Detta blev en liten extra trygghet för mig då jag därmed har chansen att stoppa ett smärtgenombrott i tidigare skede.

Sedan åkte HSV och jag, Jenny och Kerstin återgick till det vi gjorde innan, vilket typ var att prata haha. Efter någon timme gav jag i förslag att måla naglarna då jag så gärna ville ha mina tånaglar målade samt måla deras naglar då jag tycker det är så kul. Medan jag låg i sängen och fick pedikyr av Jenny började jag känna smärta och förstod då att det var ett smärtgenombrott på gång. Tryckte i mig alla mediciner jag hade samt klickade på bolusdos på mina två pumpar. Därefter fokuserade jag helt och hållet på min andning då jag typ alltid hyperventilerar och då stressar upp kroppen som gör att jag får ännu ondare. Vi larmade HSV och sedan var det bara att vänta. Kerstin satt uppe och baddade mig med en handduk i pannan medan Jenny satt nere vid fötterna och fortsatte måla mina naglar. Allt för att skingra tankarna.

Denna gång var det ett litet "snällare" utbrott och när HSV väl kom så lyckades vi bli bukt med smärtan ganska snabbt vilket var en riktig lättnad. När de hade åkt fortsatte vi med nagelsalongen som om ingenting hade hänt. Ingen kan ju ha missat att jag är en perfektionist så jag kunde inte låta bli att bara göra ett "halvdant" jobb och bara måla naglarna utan skulle ju både fila, klippa nagelband osv osv. Detta tog därför ett tag och jag satt i samma ställning alldeles för länge. När jag då reste mig upp brakade helvetet lös ännu en gång. Så ja, det var bara att ringa ut HSV igen. Denna gången var det ett rejält genombrott och det var riktigt plågsamt att ligga och vänta på dom. Kerstin och Jenny stöttade mig allt dom kunde men de var precis som alla andra, maktlösa. Varenda sekund känns som en timme, det är ren tortyr och är så så plågsamt. Har aldrig tidigare haft så ont att jag har önskat att få somna in, men vid dessa tillfällen har jag faktiskt känt det. Jag gav upp, tusen gånger om, orkade verkligen inte mer. Men nej, det gick inte att ge upp för det bara fortsatte och jag hade inge val och fick bara hänga med.

När klockan började närma sig 21 hade smärtgenombrottet äntligen lagt sig. Gissa vad som då ploppade upp i mitt huvud! Jo, jag skulle ju pronto ha pizza, så var det bara. Ringde ner till pizzerian här men de hade precis stängt, affären hade också stängt och jag blev förtvivlad. Det var då Jenny kom på att hon hade ett pizza-kit som låg hemma. Ingredienser till fanns det dock färre av. Men hon hade åtminstone skinka och tomat, och vi lyckades hitta riven ost i frysen. Men så kände jag ju att den var lite väl naken och ville verkligen ha champinjoner eller banan på också haha. (Finns det någon jobbigare än mig?!) Det var då Joel kom på idén och erbjöd sig att springa till någon granne för att fråga dom. Vad gör han inte för sin hungriga lillasyster?! Hem kom han sedan med en full påse med champinjoner som han hade fått av första bästa granne han sprungit till. Alltså hur snällt?! Har nog aldrig njutit så mycket av en pizza någonsin haha.

Hela min kropp ömmade efter dagen och jag var helt slut. Somnade hur snabbt som helst och kan säga att jag sov väldigt väldigt gott haha. Nu ska jag sussa! <3

Gillar

Kommentarer

Helen
Helen,
Saga, lilla gumman. Säger det, därför att jag nästan kunde vara din mormor... Vill bara säga att jag tänker på dej, varje dag. Och din kamp berör mej mycket. Du lär mej även att vara tacksam för livet, det är ingen självklarhet. Skickar dej många tankar, böner och kramar. / Helen
Pias
Pias,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229