Tumörfeber

Torsdag 12/4

Vaknade redan vid 05 av smärtor. Jag gick på toa, bytte sovställning, och försökte därefter somna om. Efter ett tag gav jag upp, det enda jag kunde tänka på när jag blundade var hur ont jag hade. Jag distraherade mig därför med att skriva ett inlägg. Somnade lite då och då men vaknade lika snabbt av smärtan igen. Så höll det på fram tills klockan var 11, då var jag klar med inlägget, var rejält trött, och lyckades äntligen somna. Någon timme hann jag vila innan HSV var här för byte av portnål. Är så glad att de gick med på att skjuta upp besöket till 13 istället för 10. Hade nämligen en aning att jag skulle vara ganska trött, eftersom nätterna är jobbiga nu. Så jag frågade redan några dagar innan om vi kunde skjuta lite på det, och denna vecka fick jag det.

Smärta hade jag redan innan de drog ut nålen, och jag förstod att jag var tvungen att snabba på med duschen så att jag inte hann få för ont. Trots att vi halverade duschtiden hann smärtan komma för snabbt. När jag var klar och lade mig på sängen sade jag därför till sköterskan att ge mig extra morfin för att försöka bryta det något innan det gick helt överstyr. Att sätta i portnålen tar nämligen sin lilla tid då allt ska vara så himla sterilt osv. Smärtan stegrade dock fort, och innan sköterskan ens hade dragit upp läkemedlet hann smärtan gå från fem till nio på smärtskalan, och då handlade det om endast någon minut. Kunde inte hålla masken länge då det gjorde så fruktansvärt ont, även om jag önskar att jag kunde det. Jag grät bara mer hysteriskt för varenda sekund som gick, och tillslut skrek jag till och med. Fick sedan äntligen morfin genom en nål i armen, något som tyvärr inte hjälpte alls, och jag bad om mer. Vet inte om hon inte hörde eller om hon fick hjärnsläpp då hon istället ryckte ut nålen. Men läge för att sätta någon ny just då var det inte. De hade fullt fokus på portnålen, då de var klara för att sätta den. De båda var otroligt stressade och hade svårt att veta hur de skulle agera. De fick i portnålen och båda hurrade lite smått. När de sedan tryckte på "bolusdos" slutade hurrandet, "högt tryck", vilket betyder att de missade, nålen satt fel. Så ja, det var bara att dra ut den. Tyvärr är det inte bara att byta nål, utan hela slangen behövs fyllas på ännu en gång med läkemedel, vilket tar ett tag, och för mig kändes varje sekund som en evighet. Tillslut fyllde de den och började om steril-proceduren. Då sa jag ännu en gång att jag ville ha all smärtlindring de hade fått ordinerat. Medan ena sköterska höll på med portnålen började den andra dra upp läkemedlen. Tillslut fick de dit portnålen och pumpen startades. Min värk dock, var fortfarande kvar och väldigt väldigt stark vid detta laget. Efter att de släppte huvudfokuset, portnålen, fick jag äntligen en till nål i handen. I den fick jag både lugnande och morfin. Men eftersom det gått så långt krävdes otroligt mycket läkemedel för att smärtan skulle brytas. Både på grund av att det behövs otroligt mycket medicin för att bryta ett smärtgenombrott när det gått så långt, och för att min kropp har börjat vänja sig vid medicinerna vilket gör att det behövs mer läkemedel innan jag får verkan.

Resultatet av detta kaos var en mörbultad och trött Saga, och uppjagade sjuksköterskor. Och ingen vila för mig inte, för innan sköterskorna ens hann lämna hade biståndshandläggarna hunnit komma. De skulle nämligen komma hit för att se om vi uppfyllde de krav som krävdes för att få ett trygghetslarm, samt prat om hemtjänst osv. Vi fick godkänt trygghetslarm, vilket känns riktigt skönt. Då kan mamma gå ut på sina dagliga promenader, utan en klump i magen över att det kanske kan hända något med mig, och jag kan också känna mig tryggare. Då är det bara att jag larmar med "klockan" jag får på armen ifall jag exempelvis skulle ramla. På så sätt får jag kontakt med trygghetscentralen, som kopplar mig till den vårdenhet jag behöver.

Ja, sen var det dags för nästa besök, HSV ännu en gång. Jag fick nämligen reda på att mitt blodvärde ännu en gång inte var bra, och blod behövdes fyllas på. Vi misstänker starkt att min feber har berott på tumörfeber. Det innebär att tumören skapar en ständig inflammation i min kropp, vilket ger kroppen feber. Vet inte om ni kommer ihåg att exakt allt detta hände för ca 1,5 månad sedan också?! Jag hade feber, högt CRP (infektionvärde) och dåligt blodvärde. Exakt samma sak denna gång. Det som fick det att vända var vad vi trodde antibiotikan, men som vi nu har listat ut var kortisonet. Kortisonet dämpar alla inflammationer, och kroppen mår rejält mycket bättre under tiden jag tar doserna. Hurra, kanske ni nu tänker, då är det ju bara att ta kortison. Tyvärr, kortisonet har mååånga biverkningar som verkligen inte är roliga. Den bryter ner muskler, skelettet, huden, och inte bara den biverkan jag nämnt, att man går upp i vikt. Då kan jag även säga att detta inte ens är en bråkdel. Jag känner verkligen hur min kropp blir svag väldigt fort nu på senare tid. Och något val har jag inte. Så fort jag slutar med kortisonet kommer febern, mitt dåliga blodvärde, smärtan, och allt annat komma tillbaka.

Så, som jag sa, nästa besök var alltså för att jag skulle få blod. Så det blev även där några fler stick, hela fem stycken denna dag. Sen var det bara att låta det droppa in helt enkelt, vilket faktiskt tog ett tag. Dessutom när det var två påsar, och sjuksyrran var tvungen att vänta kvar tills allt var klart, vilket tog nästan två timmar. Så när klockan var 20 började jag fundera över vad jag skulle göra av dagen, sova kanske?!

Ja, många timmar fick jag ju inte, dessutom var jag verkligen så himla trött efter vad dagen bjöd på. Nästan sängen hela dagen, som många tonåringar önskar sig istället för skola. Hade gjort allt för att byta kan jag lova. Säger det en gång till, ta fanemig aldrig för givet att få vara smärtfri, det är inte en självklarhet. Gårdagen var som ni förstår inte den roligaste dagen om vi säger så. Allt jag gjorde var att ligga i en säng, där jag åtminstone kunde se det vackra vädret.


Gillar

Kommentarer

Camilla
Camilla ,
Massa massa kramar ❤❤❤
Camilla
Camilla ,
Massa massa kramar ❤❤❤
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229