Timme för timme

Onsdag 27/6

Tyvärr sov jag inte alls bra denna natt, mycket oro och ångest. Som många andra nätter ägnade jag då istället natten åt att skriva på bloggen. När jag tillslut lyckades somna till vaknade jag igen av världens hostattack, kändes som om jag hostade upp blod. Och ja, som ni kanske förstår blev tyvärr inte ångesten bättre utav det. Väldigt glad över att jag denna natt faktiskt sov hemma, och dessutom hade Cissi nära mig, annars hade jag nog bara haft massor av ångest.

Vaknade riktigt sent, antagligen pga ovanstående. Längtade hela natten efter att få kliva upp. Var nämligen så hungrig och cravade nybakta frallor. Så när jag vaknade bad jag Jenny snällt att åka upp till affären för att köpa lite bröd. Sedan hade vi en mysig frukost allesammans, precis så som jag älskar.

Vi hann precis äta klart innan min duschsköterska kom hit. Var överlycklig över att se henne igen. Äntligen kunde jag få en stressfri och lugn dusch, och få känna mig bekväm för en gånga skull. Hon klagar aldrig någonsin, trots att jag ibland ber om väldigt många saker. Hon gör verkligen allt jag ber om. Tex så ville jag inte se mig själv i spegeln, då jag just nu tycker det är extremt jobbigt. Problemet är bara det att vi har speglar typ överallt i vårt badrum. Vi löste det genom att hänga upp en massa handdukar så att jag slapp se mig själv. Vårt badrum är ganska litet, och det blir typ som en ångbastu och extremt varmt för sköterskan. Gnäller hon? Nej! När hon rakar mina ben måste hon tyvärr sitta på golvet, och blir därmed ganska blöt. Ännu blötare blir hon när jag lyckas tappa greppet om duschslangen, och sprutar ner henne med massa vatten. Gnäller hon? Nej, hon skrattar. Ja, ni fattar! Hon är mer än fantastisk!

Efter duschen var HSV snälla och kom ut för att hjälpa till med omläggningarna. Brännskadorna fixar vi ju bra själva, men omläggningen på ryggen är däremot lite svårare. Tvivlar inte på att hon skulle klara av det, men tyvärr räcker inte två händer, utan det krävs minst fyra. Så ja, riktigt skönt att HSV kunde ställa upp och komma.

Därefter var det fotboll. Vet inte vad som hänt med mig. Jag har verkligen aldrig varit intresserad av att titta på någon form av sport på TV, men nu är jag helt plötsligt jätteintresserad. Medan vi kollade på matchen fick jag leka lite frisör också, både på Jenny och Cissi. Tänk att de litade på mig, att jag fick klippa dem mitt under matchen haha. Det blev iallafall väldigt bra, enligt mig, och tjejerna grät inte, så jag antar att de var rätt nöjda de med haha. ;)

Vi avslutade fotbollsfirandet med att gå på restaurangen vi har här i byn. Vi alla var verkligen superhungriga, och jag njöt till fullo av maten. Sedan gick vi hem och packade ihop alla saker inför Hospice. Kändes väl sådär, ville egentligen bara stanna hemma. Men som tur är gör kompisarna det lite enklare iallafall. Så det blev några stopp innan vi åkte till Hospice. Först hämtade vi upp Alva, och sedan lämnade vi av Cissi. Trots att det sög att vara tillbaka på Hospice, så fick jag och Alva det riktigt mysigt.

Torsdag 28/6

Torsdagen började nog på allra sämsta sätt, med ett smärtgenombrott. När jag blev väckt vid 06, för att ta mina mediciner, hade jag världens muskelsmärtor. Bad om att få massage, sådant jag alltid fick av nattpatrullen hemma förut. Ibland fick de hålla på i mer än en timme för att få stopp på smärtorna. Men jag tror inte riktigt att sköterskorna på Hospice förstod hur viktigt det är, då de gjorde det lite smått oseriöst. De masserade i typ tio minuter, sedan gick de och sade att de skulle skicka in någon annan. Blev tio minuter med nästa, och sedan lade de mig i sängen. Mina smärtor var då långt ifrån borta och ja, ett smärtgenombrott var levererat. Blev smått kalabalik, och jag bad dem hämta lugnande, som vi bestämt att vi ska använda. Alva vaknade och stod vid min sida och stöttade mig, vilket jag uppskattade supermycket. Till skillnad från mina andra smärtgenombrott så höll detta bara på i 45 minuter, vilket är ett framsteg. Efter detta somnade vi båda om och vilade några timmar till, tills det var dags för alla omläggningar.

Allt på en gång, portnål, picc-line, ryggen, brännskadorna. Ja, jag blev liggande ett tag haha. Samtidigt som detta gjordes droppade det blod in i min trötta kropp. Märkt av att jag varit lite överdrivet trött, vilket jag fick svar på varför när jag fick höra mitt HB-värde (blodvärde). Nästan så att jag hurrar när jag får höra att jag har lågt HB, då jag vet att jag blir så mycket piggare när jag får lite extra blod haha.

Sedan fick vi lite bråttom. Jag hade nämligen bokat tid för fransar. Nu kanske ni tycker jag är knäpp som helt plötsligt ska göra fransar mitt i allt. Men som jag sagt förut är detta något som ändå betyder väldigt mycket för mig. Det som gjorde mig lite nervös var dock om jag verkligen kunde genomföra det. Man ligger ju liksom på en hård brits i nästan två timmar, vilket tidigare har varit väldigt besvärligt för mig med tanke på att jag då ligger på min ländrygg. Men min franstjej är en familjekompis och vi känner varandra mycket väl, därför har hon full förståelse ifall jag skulle tvingas avbryta. Vi tog med oss två stora kuddar, samt min korvkudde, en stor kudde under ryggen, en under rumpan, och ett litet hål för ländryggen där korvkudden fick ligga. Var helt beredd på att behöva avbryta, men det gick faktiskt hur bra som helst. Detta gjorde mig så himla glad!

Efter fransarna ville jag hitta på något mer, ville verkligen inte tillbaka till Hospice. Så istället åkte vi till ett Café och fikade. Typ allt jag lägger mina pengar på just nu - mat och gottis. Det bästa man kan lägga sina pengar på enligt mig haha!

Efter det var det dags att åka tillbaka, vilket fick mig på väldigt dåligt humör. Hade värdens ångestklump i magen, och kunde inte förmå mig att ringa till någon kompis. Tillslut så fick jag dit Amanda. Hon kom med glatt humör och massor av godis, hjärtat mitt. Därefter kom min bror Joel och Jackie med lite leverans. Det hade kommit över några bloggläsare hemma med typ fyra kg naturgodis, samt sex stycken Ben&Jerrys. Något som jag verkligen uppskattade! Får små paket var och varannan dag, julafton hela tiden haha. Detta gör mig verkligen så himla glad! Helt fantastiskt med ett litet paket när man har den där dåliga dagen. Jag tackar er enormt för detta, jag uppskattar det så mycket!

Fredag 29/6

Igår vaknade jag tyvärr inte upp på bästa sätt. Vaknade av världens mardröm, och hade sådan ångest i flera timmar efteråt. Därför bestämde jag mig för att jag denna dag verkligen ville sova hemma. Behövde bara invänta måendet innan vi kunde bestämma något sådant. Så ja, vi bara väntade i stort sett halva dagen. Tillslut vågade vi bestämma detta, och vi åkte med en gång.

Jag, Jenny, Amanda, och Rocky åkte därifrån. Vi hämtade upp Cissi, och tog därefter ett kort besök på Gränby. För tror ni inte att min fina pumpväska, som jag köpte för några dagar sedan, gick sönder?! Vet inte hur jag lyckades alltså. Trots att vi var hur hungriga som helst var detta första prio. Efteråt åkte vi raka vägen till Chop Chop och åt lite middag, och sedan hem. Hemma gjorde vi inte mer än att kolla på en film i soffan. Kan säga att jag njöt otroligt mycket!

Lördag 30/6

Ja, idag har det inte hänt mycket. Dagen började som vanligt med omläggning. Under tiden tog Amanda, Jenny, och Rocky en promenad till affären och köpte lite frallor. Underbar belöning efter omläggningen. Därefter har vi typ hängt i soffan hela dagen, något som hade givit mig otroligt mycket ångest förut. Det gör det inte längre, jag njuter av det. På Hospice finner jag inte ro till detta. Jag kan inte bara lägga mig i sängen där, blir alldeles för rastlös och ångestfylld. Så jag är ändå faktiskt väldigt nöjd med dagen. Ännu nöjdare är jag över att kunna stanna hemma en natt till. Smärtan har legat riktigt bra idag och jag känner mig därmed väldigt trygg med att stanna hemma. Så ja, hurrar för ännu en kväll i soffan hemma!

Gillar

Kommentarer

Anna Carlbom
Anna Carlbom,
å fina Saga även om ditt liv är tufft så har du levt till fullo, alla saker som du har prickat av på din bucketlist. Är mer än många andra får uppleva under sina år. Jag har Kronisk ångest, Ibs, Fibromyalgi och ME/CFS, ibland så känns det som kroppen dör sakta och det finns inget att göra. Jag hoppas du får leva länge till så du kan pricka av flera saker på din bucketlist. många kramar till dig 💕
Ann
Ann,
Det är så kul läsa vilka fina Go A vänner du har. Absolut INTE subban. Jag tycker du gör rätt ät gott och du kolla godisråtta ät njut. Det är du värd som är så stark. Kram
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229