Smärtsamma dagar!

Fredag 4/5

Min natt var tyvärr hemsk. Ännu en gång var det muskelsmärtan och min ömmande hud som ställde till det. Denna smärta brukar vanligtvis bli bättre när jag vänder mig om och lägger mig på mage men inatt så ville den inte försvinna så enkelt. Fick ångest och blev stressad då jag visste att jag verkligen behövde min sömn då jag skulle gå upp tidigt samt ha en rätt hektiskt dag med få chanser att vila. Och ja, tyvärr somnar man ju inte enklare när man tänker så utan det blir snarare tvärtom.

När klockan var nio var det bara att kliva upp. Då stod en sköterska från hemtjänsten redo att duscha mig. Idag hade jag ju rätt ont till skillnad från förra gången då jag knappt behövde hjälp alls. Så ja, hon fick schamponera, raka mina ben och skrubba min rygg. Sedan torkade hon mig, smörjde in mig med lotion och blåste mitt hår. Så ja, denna dag var hon verkligen välbehövlig,

Sköterskan hann inte ens utanför dörren innan nästa människa var påväg in, näst på tur var min sjukgymnast. Efter den dåliga natten och den tidiga morgonen var jag bra jäkla trött och förberedde henne på att jag troligtvis skulle somna så fort jag lade mig ner. Och ja, den gissningen stämde ganska bra somnade så fort hon började somnade denna tröttis. Det blev både massage och akupunktur. Eller ja, det var iallafall det hon sade när hon tillslut väckte mig för att säga hejdå innan hon gick haha. Dessvärre gav det inte riktigt den effekt som jag hade hoppats på.

Sedan blev det lite bråttom, jag hade endast 40 minuter på mig att få på mig kläder, smink och locka håret och satte mig därför framför sminkspegeln och stressade som vanligt. Såklart lyckades gästerna komma lite tidigare än tänkt och jag hade varken hunnit få på mig några kläder eller fixat håret. Som tur var kunde mamma uppehålla dom medan jag fixade det sista. Skyndade mig och gick så fort jag var klar ut till resten så att vi kunde sätta igång. Nu kanske ni undrar vad det var för gäster?! Inte vilka som helst utan en reporter och fotograf från UNT (Uppsalas nyhetstidning). Gjorde ett jättefint reportage med dom hösten 2016, när jag precis hade fått beskedet att det inte gick att ta bort tumören. Det var ett av mina allra första reportage och faktiskt fortfarande min favorit också. När reportern sedan hörde av sig i höstas och ville göra en liten "uppföljning" så tvekade jag inte en sekund på att tacka ja. Det tråkiga var bara att jag var så fullbokad samtidigt som jag i långa perioder mådde väldigt dåligt fysiskt. Vi har gjort några försök att boka in något men fick det inte att bli av förrän nu. Men bättre sent än aldrig!

Vi började med själva intervjun och jag babblade på i säkert två timmar. Reportern skrev ner stödord på stödord och jag kände mig skittaskig som hoppade mellan ämnena hela tiden haha. Minns att jag gjorde samma sak sist och kan inte förstå hur hon ändå lyckades hänga med på allt. Efter en rätt så lång intervju vinkade vi sedan hejdå till reportern och jag, mamma och fotografen åkte på äventyr. Våran location blev nere vid sjön där vi lyckades ta en massa fina bilder. Av dom bilderna jag såg så blev jag supernöjd och jag är rätt så säker att jag kommer tycka om dom lika mycket som de förra. Så nu är det bara att vänta och se på resultatet, tror det blir jättebra men kan ändå erkänna att jag är lite nervös men mest exalterad. Såklart så länkar jag artikeln så fort den kommit ut!

Hade inte hunnit äta mer än två mackor på hela dagen och var därför riktigt hungrig när vi var klara med allt. Det blev lite tacorester från dagen innan vilket jag inte klagar en sekund på. Skulle kunna leva på tacos helt ärligt. Det kom därefter ut en sjuksköterska från HSV då vi blev väldigt oroliga över mitt finger. Har sedan en vecka tillbaka haft ett infekterat nagelband som bara blir värre och värre och det har nu blivit svullet, blårött och pulserar som bara den. Eftersom jag har rätt dåligt immunförsvar är vi typ lite rädda över att det ska leda till en blodförgiftning och ville därför vara på den säkra sidan och paketera in det ordentligt.

Omläggningen var pillrig och tog ett tag och eftersom jag redan hade suttit rätt länge innan så började smärtan smyga sig på rätt så fort. Så jag lyssnade på kroppen och lade mig på soffan ett tag för att avlasta musklerna men som jag anade blev det inte mycket bättre utav det. Ringde tillslut och hörde med hemtjänsten om de kunde komma ut och massera mig lite vilket de faktiskt kunde. De kom på mindre än tio minuter vilket gjorde mig ganska imponerad. Hon kunde dessvärre inte stanna så länge då hon hade annat inbokat men det var riktigt tacksamt att de kunde komma ut ett tag iallafall och speciellt så fort.

Avslutade kvällen med godis och Let´s dance, alltså som typ varje fredagkväll här hemma. Nu önskar jag bara att min smärta kunde vara snäll mot mig och försvinna. Tagit maxdos av mina extra morfintabletter idag vilket jag aldrig gör, trots detta var det länge sedan jag hade en såhär ont.. Nu håller vi tummarna på att jag kan få lite tur och att smärtan blir lite bättre! Önskar er alla en underbar helg!

Gillar

Kommentarer

Malin
Malin,
❤❤❤🐻🐻🐻❤❤❤
Eva
Eva,
Fina Saga! Den hudsmärta du fått är förmodligen något som heter opioidinducerad hyperalgesi. Smärtan kommer då av själva morfinet och man måste sänka dosen och lägga till annat läkemedel eller byta ut morfinet mot annan sorts opioid. Att höja den vanliga morfindosen ger i detta fall mer smärta. Prata med smärtteamet på sjukhuset! Hoppas, hoppas att de kan hjälpa dig! ❤️
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229