Slutet

Allas vår älskade Saga är död.

Natten till idag, måndagen den 30/7 2018, klockan 00.55, somnade Saga 17år in.


Saga bad mig (mamma Jessica) att skriva om hennes sista dagar i livet. Jag ska göra mitt bästa.


Senaste veckan har varit fylld med besök av de absolut närmaste.

I fredags blev hon dock märkbart tröttare och fick mer ont. Rädsla för vad som väntade henne gjorde henne både orolig och ledsen. Som alltid när hon mår dåligt omgavs hon av sina underbara vänner. De gick på korta hundpromenader och drog Saga i rullstol ett par svängar runt hospice, och var ute i hospice trädgård. Cissi sov över till lördag.

Natten var tuff, och det blev inte mycket sömn för Saga. Vid klockan 11 på lördag förmiddag kopplades ett dropp och hon fick hjälp att sova då hon inte kunde slappna av pga smärtor och ångest.

Så fort hon började vakna lite började hon även att grimasera av smärtor, varvid hon fick hjälp att fortsätta sova.

Söndag morgon vaknade hon till och var hungrig. Vi matade henne med lite yoghurt och sen somnade hon om. Hon sov väldigt lätt, och med jämna mellanrum förmedlade hon att hon hade ont, och hon fick då påfyllnad av mediciner.

Allt hon sa upprepade hon minst 20 gånger, som ett mantra. Inte helt enkelt att uppfatta vad hon sa då orden blev sluddriga av allt lugnande. Men hon var orolig. Hon undrade om det gör ont att dö. Hon undrade om Isabell kommer före Gud för att möta henne. Och hon bad till oss ”snälla, jag ber er, låt mig...! snälla, jag ber er, låt mig...!” ”Det gör ont..., det gör ont...” Jag frågade var det gör ont. ”Överallt. Det gör ont överallt.” Jag och Jenny har turats om att vara bredvid Saga. Hon har varit som lugnast då, och har mestadels sovit.

Söndag kväll kändes allt lugnt, och både jag och Jenny lade oss för att sova. Sköterskan satt bredvid Saga för att ge ytterligare påfyllning av stesolid, på samma sätt som gjorts under hela dygnet, men hon hann inte. Förvånat insåg hon att Saga somnat in. Vi var alla helt oförberedda. Helt tyst och stilla. Sagas kropp låg framför oss i sin säng, men hon hade lämnat den. Det hände så plötsligt, så odramatiskt, och precis så som Saga önskade, i sömnen. Jenny och jag tittade på varandra och visste båda två, att nu är Saga med Isabell. Och om jag får gissa så springer de tillsammans till första bästa sjö och badar!

Av hela mitt hjärta är jag så tacksam över att Saga äntligen fått kasta av sig sin sjukdom, sin sargade kropp, och blivit fri!

Min älskade, älskade dotter!!!

Du kommer för alltid att finnas med oss i våra hjärtan!! <3333

/skrivet av mamma Jessica

Gillar

Kommentarer

Hanna
Hanna,
Varje gång jag ser en solros tänker jag på dig🌻💛
Marie
Marie,
Detta får mig fortfarande att gråta okontrollerat. Lilla ängel ❤️
Det gör så fruktansvärt ont i mammahjärtat. Ni har drabbats av varje familjs mardröm och det är så brutalt hjärtskärande. Inga föräldrar ska behöva begrava sitt barn, och framförallt ingen ska behöva dö så ung. Stor kram till er från grannbyn Bälinge. Mvh: Marie
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229