Header

September

Efter att jag i slutet av Augusti fick det dåliga beskedet att min tumör hade börjat växa igen blev livet lite tuffare, och jag var tvungen att dra mina närmaste ännu närmre. Jag lärde mig ännu en gång att livet är skört och att det kan vändas fort, och om man vill något så ska man göra det nu och inte sen. Därför åkte jag med min dåvarande pojkvän till Portugal i september. Vi hade en väldigt bra semester, men också väldigt väldigt tufft. Min smärta började bli outhärdlig och det var flera sömnlösa nätter på grund av min smärta. Det tärde på mitt psyke!

Oktober

Inte ens en vecka efter att vi kom hem från Portugal lades jag in. Jag fick ett sådant starkt smärtgenombrott att det inte längre gick att hantera. Någon kort visit som vi först trodde blev det inte. Tvärtom, jag låg inlagd i hela tre veckor. Tre veckor fulla av smärta, ångest, panikattacker och skrik. Jag mådde fruktansvärt, och den smärtan jag då gick igenom, önskar jag inte ens min värsta fiende. Kan erkänna att jag mår skit av att kolla på dessa bilder. Jag hade helst av allt velat radera dem ur mitt minne. Det var i denna omgången jag fick min pump, och tack gode gud för det. Jag hade inte velat leva om jag inte hade fått den, det kan jag faktiskt erkänna. Jag hade tagit mitt liv. Ren jävla tortyr. Här har ni verkligheten av cancer!

November


Kickstartade november med en halloweenfest med några av mina bästa vänner, faktiskt den första halloweenfest jag någonsin gått på. Det var i november jag fick mitt hjärta krossat av min dåvarande kille. Men om Saga klarar cancer, ja, klart som fan att hon klarar att bli dumpad. Såklart var det jobbigt, men med mycket stöd av mina nära och kära klarade jag det också.

I november gjorde jag inte bara min första tatuering, utan också min andra, en palm och ett unicorn, med två av mina bästa vänner. Är fortfarande sååå nöjd över dem, och jag älskar dem mer och mer för varje dag som går!

December

December, min favoritmånad, som jag tror ingen har missat. Eftersom jag tyvärr har börjat "räkna ner" saker så tänkte jag hela tiden att detta var min allra sista december och satte därför en stor press på mig själv att allt skulle bli så bra. Jag ville MAXA december, allt skulle vara perfekt, och när det inte blev det så blev jag förkrossad. Missförstå mig inte, jag hade skitkul.

Jag startade månaden med att gå på ultraljud med min moster, och fick där reda på att det är en kille som kommer komma ut i April. Sedan blev det tillsammans med min extramamma en "liten" resa till Ullared, där jag blev av med mycket pengar haha. Sedan hade jag mitt stora födelsedagskalas, åkte till sjukhuset på min födelsedag, jag blev uppvaktad med presenter av två fina bloggläsare, jag firade jul med hela tjocka släkten, jag blev långhårig, hängde med Adam Pålsson, och avslutade året på bästa sätt.

Ja, hur ska jag sammanfatta detta år?! Jag vet helt ärligt inte. Det har varit lärorikt men ändå läskigt, lyckligt men ändå hemskt, bäst men ändå sämst år. Något jag iallafall har gjort är att leva, leva till fullo, varit tacksam för varje dag. Tack 2017 för alla fina minnen, som vi alla för alltid kommer ha med i våra hjärtan! Tack livet!

Del tre avslutad på årsresumén, och jag hoppas att ni alla tyckte om den, det gjorde iallafall jag. Kul att påminnas om alla fina upplevelser. Och nu när jag kollar tillbaka på det känns det helt sjukt att jag lyckats gjort allt detta på ett år, det är ju så mycket, haha!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag fick min blogg äntligen en egen domän. Istället för den gamla adressen heter min blogg nu sagalundin.se, mycket enklare och smidigare att komma ihåg. Men till er som av någon anledning vill använda er av den gamla adressen så kan jag meddela att det också går.

Kram!

Likes

Comments

Min helg blev riktigt riktigt bra ändå, och jag har haft jättekul och skrattat massor. Några krav har jag inte haft, och det var skönt att människorna som jag träffade i helgen verkligen var noga med att säga att jag skulle vara mig själv, och om det då innebar att vara ledsen så fick jag vara det. Kan vara därför jag var så glad och avslappnad, jag hade inget att leva upp till. Tänk alla dessa jäkla hjärnspöken jag har, varför kan jag inte bara lyssna på alla andra!?

Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg så sov jag ju över hos Aron och Anja natten till söndagen. En oplanerad sleepover vilket betyder att jag hade ca noll saker med mig dit. Fick iallafall med det allra allra viktigaste, mina mediciner. Det största problemet var ju att jag inte hade något smink på mig. Nu kanske ni tycker jag är löjlig men jag har ju tyvärr fått sämre självförtroende igen då jag är lite kortisonsvullen i ansiktet. Så, på grund av det har jag svårt att känna mig bekväm om jag inte har smink på mig tyvärr. Önskar att det inte var så, men man går igenom olika faser i sitt liv och just nu är det då. Så jag fick improvisera lite och snodde därför lite smink av Anja, så som tur var löste det sig.

Sedan kom Hayat och hämtade mig för att sedan åka hem till Uppsala där vi mötte upp Midia. Nu kanske ni undrar vilka dessa två är då deras namn är rätt nya. De är de två bloggläsarna som kom hem till mig i julas med en massa fina presenter. Ni hittar inlägget här. Kände redan då att jag verkligen ville hålla kontakten med dessa underbara tjejer och ville såklart träffa dom igen. Så vi bestämde oss för att äta på Pinchos, min nya favvorestaurang. Där snackade vi och mös i fleeeera timmar tills personalen tillslut bad oss att gå då våran "tid" var ute haha. Hayat var tvungen att dra, men jag och Midia tog bussen till Gränby för att fortsätta umgås där. Vi avslutade kvällen men en semla. Chockade?!

Något som dock har varit ett stort problem denna helg är min smärta. Vi har ju nu börjat trappa ner rejält på kortisonet efter att ha haft det till och från i några veckor. Jag har så himla bra effekt utav kortison och har därför stått på det väldigt mycket på senaste. Jag blir MYCKET piggare, mina eksem runt porten läker och så håller sig smärtan på avstånd. Men som jag brukar säga, pest eller kolera, för det finns nämligen biverkningar till allt. Den mest kända biverkningen på kortison är att man ökar drastiskt i vikt, och det är inte en vanlig viktuppgång utan man ser mer vätskefylld ut. Man ser att "fettet" inte är vanligt fett då det sätter sig mest i ansiktet och inte på kroppen. Det drar mycket uppmärksamhet och jag har svårt att tro att jag ens skulle våga lämna rummet om det blev så extremt. Ja, som jag tidigare förklarade så har jag redan nu dåligt självförtroende över min "svullnad" och då är det än så länge bara jag som lagt märke till skillnaden. Nu verkar det bli inläggning på sjukhuset imorgon för justering av pumpen så att jag slipper har så mycket smärta. Men mer om det då!

Vill ju inte avsluta inlägget med sådan där tråkiga nyheter, så istället kan jag avsluta inlägget med att berätta två saker som gör mig väldigt glad just nu. Och ja, det första kanske de flesta kan gissa, jo, min kamera. Kan inte beskriva hur glad och nöjd jag är över den. Detta blev som sagt min fjärde kamera, och trots att jag har så många så kommer jag ändå använda alla typ varje dag haha. Kameranörden har ni här! Är sååå taggad på att skapa videos till er.

De flesta här i Uppsala gnäller mest om det otroligt "tråkiga" vädret vi har just nu, kallt och jävligt är vad det är. Men jag, jag älskar det haha. Verkar som något högre väsen hört mina böner om ett vinterland och nu fixat det till mig. Det är så underbart fint att se hur träden är alldeles vita och fulla med iskristaller. Har i flera dagar velar gå ut och förevigat det fina landskapet med min kamera men det har hela tiden varit andra saker i vägen och när jag väl har tid har det redan hunnit blivit mörkt.. Men ska verkligen försöka ta tag i det innan det hinner försvinna.

Kramis!

​Tänk att få vara nära vän med sin största förebild, det får jag! :)  <3

Glöm inte att följa mig på instagram för att inte missa något, där lägger jag upp sådana här bilder men också så kallade "storys" som bara finns ute i 24 h. ​sagalundiin heter jag där!

Likes

Comments

Igår var det tyvärr en av mina mindre bra dagar. Mycket ångest, gråt och panikattacker. Men efter lite ångestdämpande mediciner och kramar lyckades jag hämta mig och vände dagen till det bättre. Sådana gånger, måste jag faktiskt säga att jag blir riktigt stolt över mig själv. Lyckades beta av lite "jobb", bl.a. här på bloggen men också lite mail och annat. Passade då på att sitta i köket för att göra mamsen sällskap medan hon bakade hemmagjorda semlor. Fick dock lite ont i magen efter att ha snott lite för mycket deg hehe.

När semlorna var klara gick vi över till Olle och Annika, de tillhör extra familjen, min bästa vän Cissis mormor och morfar. Där kollade vi på Talang, pratade en massa och bara myste. Lyckades trycka i mig hela tre semlor under kvällen, till mitt försvar var dom inte fullt stora som vanliga. Magen var väl inte sådär jätteglad efteråt bara haha. Detta bådar inte gott alltså, det kommer bli fööör mycket semlor detta år...

Idag har det varit en jättebra dag, bästa dagen på länge faktiskt. Jag somnade rätt tidigt igår, runt 12, tidigt för att vara mig iallafall. Och jag vaknade av mig själv runt 09, inte ofta det händer. Fick lite kramar och pussar av Love och mamma innan de drog iväg på Loves hockeycup. Bestämde mig då för att detta skulle bli en bra dag.

Stressiga situationer är något jag verkligen inte kan hantera, och jag försöker så gott jag kan försöka undvika att sätta mig i sådana. Därför bestämde jag mig för att jag skulle ta den tid jag behövde, inte stressa utan bara försöka hålla kvar det där lugnet jag hade i kroppen när jag vaknade. Det fick helt enkelt ta den tid det tog att göra iordning sig. Så, någon exakt tid sa jag inte till dom jag skulle träffa, utan höll det lite öppet då jag inte visste hur lång tid jag behövde.

Satt med harmoni i kroppen och sminkade mig, kollade samtidigt på youtube och bara hade en lugn stund. Sedan tog jag mig tiden att locka håret också, vilket gjorde så att jag kände mig lite extra fin, och det mår man ju alltid bra av. Det var inte förrän jag var packad och klar, och var i stort sett redo att åka som jag kollade upp bussar. De går typ nästan hela tiden och lyckades pricka in en buss perfekt.

Som sagt blev det bussen in till Uppsala, där jag sedan tog tåget till Stockholm central. Där mötte jag upp tre underbara själar. Igår fick jag nämligen ett mail. Ett mail från en bloggläsare som tipsade om en sida som sålde kameran jag varit ute efter ca 2000kr billigare. Sidan var dock amerikanskt och det hela lät lite för bra för att vara sant så jag var väldigt skeptisk mot det. Tänk ifall det var bedrägeri, att jag inte skulle få varan eller något liknande?! Men så berättade hon att hon hade köpt sin kamera därifrån, den exakta kameran jag ville ha, och för henne hade det gått jättebra. Trots att det hade gått bra för henne så kände jag mig ändå väldigt osäker, hade jag kunnat betala via faktura hade det varit en annan sak, men nu var det bara förskottsbetalning som gällde. Tackade för tipset, men skrev att jag ändå tyckte det kändes för riskabelt. Vet ni vad denna fina människa skriver då?! Jo, att hon kunde offra sig och sälja sin kamera till mig, som endast var några få månader gammal. Inte för att hon inte vill ha den längre utan endast för att underlätta för mig. För planen var sedan att beställa en ny till sig själv via den hemsidan eftersom jag inte vågade. Alltså hur jäkla snäll är hon inte?! Övertygad om att jag har världens finaste bloggläsare.

Detta tackade jag självklart inte nej till, herregud, sparade ju 2000kr tack vare henne. Så vi bestämde oss för att göra en "affär" och hon frågade när mitt nästa besök till Stockholm var inplanerat. Och turligt nog så skulle jag ju faktiskt till Stockholm idag. Hon var till och med så gullig att hon tog pendeln till centralen för att gör det enklare för mig, och med sig hade hon sina två fina döttrar. Så vi fixade med kameran och tog sedan en snabbfika medan vi väntade på Aron. Och alltså denna familjen, så godhjärtade och fina, alltså wow.

Sedan kom Aron och hans flickvän Anja för att hämta mig. Tjejerna följde med och fick hälsa, så gulligt att se hur glada de blev, sötnosarna. Vinkade hejdå till dom och åkte sedan till affären där vi handlade kvällens middag innan vi åkte hem. Sen vi kom hem har vi bara myst och haft det bra. Vi har eldat i brasan, lagat mat, jag har fått äta risotto för första gången i mitt liv, och såklart har vi också utforskat min nya kärlek, min kamera. Mer nöjd än mig kan man inte bli, så sjukt lycklig över att den ÄNTLIGEN är min. Så nu hoppas jag på att jag kan spela in en massa roliga vloggar till er!

Blev en liten oplanerad övernattning här, och jag ska nu sova som resten av huset. Hoppas på fler av dessa ångestfria, stressfria och glada dagarna, för idag har jag verkligen mått bra hela dagen igenom. Imorgon har jag också en massa roliga saker som står på schemat, tror det blir skitkul. Hoppas på att jag får en glad helg rakt igenom, det behövs! Natti, sov så gott mina fina följare! Ord går inte att beskriva min tacksamhet till er! <3

​Ja, här ligger jag haha! Mitt nyårslöfte går inte så bra. Förstår inte hur jag allltid lyckas glömma att ta någon bild eller två?! Skärpning Saga!

Likes

Comments

Del två av min årsresumé, ledsen för att det dröjt men har haft fullt upp. Här kommer den äntligen iallafall!

April

Skrev egentligen om aprilmånad i del ett, men kom efteråt på att jag missade att skriva om att vi prickade av en väldigt stor punkt på min bucketlist. Ja, nämligen självaste Paris. Det var med Lavemark, ni vet min extrafamilj jag flög dit. Frankrike ligger ju lite före i värme så det var riktigt skönt att få lite sol på sig. Vi hade det helt underbart fantastiskt och jag njöt verkligen till fullo. Detta är verkligen en av mina favoritminnen.

Maj

I maj var vi till Siraö, jag, Love och mamsen, tillsammans med Barncancerfonden och andra cancerdrabbade familjer. En riktig myshelg som vi alla behövde där och då. Så skönt att ha folk omkring sig som förstod precis hur man mådde utan att man var tvungen att säga det.

Eftersom vi hade en rätt så varm maj månad blev det en MASSA picknickar. Nästintill varje dag gick vi ner till parken och mös på en filt. Något som gav mig ett otroligt lugn och fick mig att slappna av. Något vi också hittade på var att gå på en golfkurs, en kurs för amatörer, jag, mamma och några av mina kompisar. Tänkte att det kunde bli en rolig hobby att göra på sommaren. De visade sig dock senare att jag inte fick någon användning av kursen denna sommaren, det hanns inte med på något konstigt vis. Men kursen, ja, den var riktigt rolig ändå.

Juni

Juni var en riktigt riktigt bra månad. Hitta på så många roliga saker, och nu i efterhand har jag väldigt svårt att förstå hur jag orkade och hann med allt

Jag började månaden med en kryssning till Estland, Tallin med mamsen och Isabells mamma och mormor. Vi hade det superbra och jag njöt verkligen av den lilla värmen som då började komma. I Tallin mötte vi upp Isabells pappa med familj som guidade oss runt, hela hennes släkt kommer nämligen därifrån allihopa. Vi hade det riktigt bra, och det var skönt att få komma iväg lite.

Sedan blev det en roadtrip ner till Skåneland, Lund. Min moster tog nämligen masterexamen och det skulle såklart firas. Trots att jag hade hög feber efter fått vaccinsprutor så hade vi det riktigt bra ändå. Första gången jag fick uppleva Skåne och jag kan säga att jag gillade det starkt från första stund. Okej kanske inte Skåne jag gillade mest, utan mest dialekten haha.

Sedan var det en veckas jobb på fotbollsskolan och vi hade grymt kul. Vackert väder och hyfsat snälla ungar haha. Som jag nämnt många gånger så betyder det mycket för mig att få göra saker jag gjorde innan jag blev sjuk. Det får mig på något sätt lite närmre normala.

Sedan firade jag midsommar med två av mina bästa vänner och vi hade en gryyyym helg. Först midsommarfirande med Vickans familj, sedan två fester dagarna efter varandra, och dagen efter det drog vi till Göteborg för att kolla på Coldplay. En riktig KAOShelg kan jag minst sagt säga, och tankar på sjukdomen var lååångt borta. Jag fick äntligen leva livet som en normal tonåring.

Juli

I juli släppte jag äntligen mina smycken som jag under våren lade ner otrolig mycket tid på. Var med lättnad jag äntligen fick släppa dom, det tog nämligen lite längre tid än vad jag först hade tänkt.

Kommit lite frågor då och då om det finns några smycken kvar, och faktiskt så finns det de. Några få berlocker, armband och halsband finns kvar, så om du vill beställa något så kan ni antingen skriva till min mail saga.lundin@live.se eller mina instagramkonton sagalundiin (min vanliga) eller kiwisfight (kontot där ni hittar all information om smyckena).

Sedan hade jag en helt fantastisk semester till Gotland med en av mina bästa vänner Vickan. I nästan en vecka hängde vi på den fina ön, och mer tur med vädret kunde vi inte ha haft. Vet ni, vi spelade faktiskt in en vlogg den veckan som ligger på min dator helt klar att laddas upp på youtube. Varför videon inte kommit upp är för att jag och Vickan är så otroligt oseriösa när vi är med varandra, och flamsade då runt väldigt mycket i videon. Eftersom jag i somras knappt hade hunnit med att lägga upp några videos, ville jag inte med den videon få er att tro att vi var helt knäppa haha. Nu har jag ju hunnit fått upp några och ni har fått chansen att få en bild utav mig. Så, min fråga är nu om det skulle vara intressant att jag lägger upp den nu trots att det var så länge sedan den spelades in?

Augusti

I augusti gjorde jag min andra livs resa. Jag åkte tillsammans med Aron, min förebild men också nära vän till Norge och vandrade där upp till Trolltunga. En otroligt tuff resa, men otroligt vacker. Är så otroligt otroligt stolr över mig själv, att jag lyckades gå hela 2,4 mil i svår terräng är något jag fortfarande har svårt att fatta. Denna resa kommer delad plats med island, riktigt riktigt häftigt, och jag kunde verkligen inte förstå hur vyernajag såg där och då var på riktigt.

Ja, kan sammanfatta denna perioden i livet, helt UNDERBAR. Har nog aldrig mått så bra. Hoppas ni tyckte om resumén, och så hoppas jag att jag får upp del tre inom kort. Kram!

Likes

Comments

Har sedan länge varit förälskad i smyckena från Lily and Rose, trots att jag aldrig ägt något från dom. Min förälskelse blev ännu starkare när jag på nyår fick världens finaste örhängen från L&R av min kompis Josefine. Dom bar jag säkert två veckor i sträck då jag tyckte dom var så underbart fina. Om ni skrollar tillbaka och kollar på de senaste bilderna på mig så förstår ni att jag inte ljuger haha. Kan tänka mig att många nog inte anser dem som vardagsörhängen, min åsikt i det hela är, varför inte känna sig extra fin varje dag om man kan haha?!

Och det var då jag knäckte idén, varför inte samarbeta med dom?! Så, jag skickade iväg ett mail till dom, och när svaret kom studsade jag uppochner kan jag lova, de ville nämligen samarbeta med mig. Så, detta inlägg är alltså med samarbete med Lily and Rose.

Det första vi gjorde när vi kom hem från fjällen var att hämta paketet, för här var det någon som längtade och inte kunde vänta en sekund till. Burit smyckena varje dag sedan dess, något jag kommer fortsätta med. Kan tillägga att jag till och med sov med dom häromnatten till min mammas förskräckelse. Skäms lite över hur lycklig jag kan bli av materiella saker, men ni känner ju mig vid detta laget.

Innan jag sa ja, helt och hållet klurade jag lite fram och tillbaka över hur ni skulle reagera av ett sådant här "reklaminlägg". Sådan här typ av reklam kanske inte passar in i just min kategori av blogg då detta är mer som en dagbok och ej en modeblogg. Men samtidigt så vill jag också med det säga att jag knappt gjort några samarbeten alls under min tid som bloggare, så när jag väl gör ett samarbete så är det verkligen något jag kan stå bakom och verkligen älskar.

Vill ni också köpa lika fina smycken som mig så kan ni klicka här.

Mina personliga FAVORITER! <3


Örhängena till vänster Chloe-Crystal/Blueshade, örhängena till höger Miss Kate-Silk, översta armbandet Sofia-Silk, understa armbandet Sofia-Crystal. Hade svårt att få färgerna helt rätt på bild men de två armbanden matchar till vardera örhängen.

Likes

Comments

Onsdag 17/1

Igår var Cissi gullig och tog ledigt från skolan för min skull. Vi ville nämligen hitta på något roligt tillsammans. Jobbigt blev det dock när vi skulle bestämma vad vi skulle hitta på, min fantasinivå är ju tyvärr inte den bästa haha. Efter ett tag knäckte Cissi idén att vi kunde åka till Stockholm. Bara en mysig chilldag i huvudstaden, lite shopping och god mat med Cissi, det tackar man ju inte nej till.

Så runt lunchtiden tog vi ett vi ett tåg mot centralen. När vi kom fram började vi med att försöka få i oss någon mat. Det blev en mindre graciös lunch på Burger King på centralen, mitt bland alla springande människor. Behövde verkligen få i mig något snabbt så inte energin skulle svikta, så det blev första bästa och trots att det verkligen inte hade kunnat blivit mer "omysigt" så var jag riktigt nöjd haha, var så så hungrig nämligen haha.

Sedan gick vi upp mot shoppinggatorna och bara strosade runt ett tag. Riktigt grymma reor ute just nu, och det var riktigt svårt att inte bli frestad. Men kameran som jag nämnde för några dagar sedan att jag vill köpa, är ju väldigt dyr, vilket inte får mig att vilja kasta iväg pengarna just nu haha. Så ja, sträng fick man försöka vara även fast jag inte är så bra på det. Ett par unicorn-tofflor fick iallafall följa med hem (och lite till hehe). Det bara låg där och skrek på mig med den stora realappen, de var mina för 45 kr, då kunde inte Saga låta bli..

Vi båda var inte sådär jättesugna på mat men ändå väldigt hungriga, vilket gjorde det väldigt svårt för oss att komma överens om något att äta. Tillslut enade vi oss om italienskt och satte oss på en restaurang som heter Flames. Åt en magisk pestopasta, och Cissi carbonara. Vi båda gick därifrån grymt nöjda och mätta. Så hett tips om ni befinner er i innerstaden, grym mat.

När vi kom till Uppsala igen så följde jag med Cissi hem för att hänga lite med extrafamiljen. Vi hade köpt med supergoda donuts som vi satt och mumsade på allihopa. Blev en hel del snack och när klockan var halv tolv var jag tvungen att slita mig därifrån. Vi hade dock säkert kunnat fortsätta hela natten, hade verkligen så mycket att prata om haha.


Torsdag 18/1

Under gårdagens vistelse i Stockholm lyckades jag samtidigt som jag var där deala till mig en kamera på blocket. Har bestämt mig för att det blir en Canon Powershot G7 X Mark 2, ja, en sådan ni alla tipsat om och som jag har förstått ska vara bäst när det gäller vloggar efter att ha googlat en massa. Fastnade verkligen för den och har nu kollat på hundratals recensioner på youtube haha. Jag var iallafall överlycklig över min affär och hon jag köpte den av skulle skickat den redan igår. Gissa vem som väntade ivrigt på att den skulle komma!! Men.. så fick jag ett sms av henne idag där hon berättar att hon nu hade sålt den till någon annan istället trots att vi redan påbörjat våran affär. Dette ledde till en riktigt less och besviken Saga..

På grund av detta, och det dåliga utbudet av kameran på blocket bestämde jag mig för att jag ska köpa en ny istället så att jag slipper allt krångel. Jag menar, tänk hur jäkla mycket jag kommer använda den?! Ambitionen finns verkligen, onödigt att vänta länge och inte ta vara på den. Därför åkte jag idag in till MediaMarkt för att köpa den, skittaggad. Mindre glad blev jag när jag kom dit och fick nyheten att den inte fanns i lagret.. Så typsikt, jag som verkligen hade ställt in mig på att få hem den idag.. Så kan väl inte säga att min kamerajakt inte går sådär jättebra tyvärr, därför tänker jag att jag kan chansa och efterlysa kameran här. Är det någon som äger en Canon Powershot G7 X Mark 2, och skulle vilja bli av med den så har ni köparen här haha. Maila mig till saga.lundin@live.se

Ledsen åkte jag från MediaMarkt, men som tur lyckades jag bli av med den känslan rätt så snabbt. Träffade nämligen mina kompisar Angelica och Aya på Gränby. Vi träffades över en fika och myste. Gissa vem som blev överlycklig över att se att de fanns semlor att välja på haha! Inte bra att det börjar bli sådana tider igen, kommer ni ihåg förra året?! Frossade ju säkert i mig 30 stycken förra året utan att överdiva, älskar, och då menar jag ÄLSKAR verkligen semlor haha. Så nöjd som få, satt jag och mumsade i mig min goda semla haha.

Innan jag drog hemåt råkade de bli lite tröstshopping då jag fortfarande var lite ledsen över kameran hehe. En gul jeansjacka fick följa med hem, liksom, ett gult plagg ger ju garanterat med sig glädje, så kändes som ett säkert kort haha.

Kom hem till nygräddade pannkakor, och två saknade favoritmänniskor, Lovetuss och mamma. Lilla Love, som jag saknat honom alltså (såklart mamma också), evigheter sedan jag såg honom sist, så känns det iallafall. Riktigt skönt att få kramas och rå om han lite.

Ja, om ni undrar över den konstiga tiden detta inlägg kommer ut så var det så att jag lyckades somna igår precis innan jag skulle trycka "publicera". Vaknade av medicinlarmet med en dator på magen, trots tröttheten kan jag inte låta bli att skriva klart det sista haha, vill ju få upp inlägget. Hoppas att det inte blev alltför många felstav, skyller på att jag är trött och kollar det igen när jag fått lite mer sömn. Nu ska jag fortsätta sova ett tag till, men önskar er alla en härlig morgon och en bra fredag, snart helg! Kram!

Likes

Comments

Vill erkänna att de senaste dagarna har varit tuffa, och jag har gråtit en del, eller väldigt mycket faktiskt. Denna gången handlar det inte specifikt om sjukdomen, utan om andra saker i livet som tyvärr inte går medvind. För inte behandlar livet en perfekt bara för att man har det jobbigt på ett plan, utan livet fortsätter ju som vanligt ändå och sätter en ständigt på prövningar. Det finns alltså många olika anledningar till mina tårar denna gång.

Kan väl erkänna att jag haft en liten "bitter" period på senaste, eller bitter kanske är fel ordval, mer ledsen. Jag blir besviken på mig själv när jag inte lyckas vara glad, och känner mig då dålig och bitter. Känner mig tvungen att hela tiden behöva leva upp till "mina egna ord", och när jag inte kan det, känner jag mig istället helt värdelös och klankar då ner på mig själv.

Alla pratar så gott om mig, "jag är ju så stark, och jag inspirerar ju så många". Förväntningarna känns så höga, och jag vet inte hur jag ska kunna leva upp till dom. Jag har väl förstått att det nog är jag som är för hård mot mig själv, att det i själva verket är mina förväntningar på mig själv som är för höga. Det är när jag är som mest ledsen och förstörd som tankarna, "Du kan ju inte ens leva upp till dina egna ord, fyfan vad du är värdelös!" kommer till mitt huvud. Och tyvärr är det ju inte sådär jättepeppande och glada tankar, vilket leder till att jag blir ännu mer ledsen, och känner mig ännu mer dålig.

Något som både jag och mina nära och kära lagt märke till hur känslig jag är, och då menar jag verkligen känslig. Har alltid varit en känslomänniska på både gott och ont, men på senaste tiden har det eskalerat lite. Skulle inte använda mig av uttrycket "gråten sitter i halsen", utan mer att glaset redan är fullt och att det rinner över när jag möter minsta motgång, och då menar jag minsta lilla motgång. Det räcker med att någon råkar säga något tokigt för att jag ska fallera, och denna lilla dramaqueen börjar gråta hehe. Samtidigt som jag vill ha förståelse vill jag inte heller bli behandlad helt annorlunda och bli "daltad" med. Det blir en svår balansgång.

Jag vet iallafall vad jag vill ha när jag är som mest ledsen och upprörd, en kram. En kram för mig i det läget betyder att det är okej att känna som jag gör, att jag inte är ensam och att vi kämpar tillsammans. Det betyder att hen vill förstå, förstå och försöka möta mig i det jobbiga jag går igenom. Jag är ju "huvudpersonen" och står helt ensam som det, så såklart kommer hen ju aldrig kunna förstå fullt ut, men viljan att vilja förstå betyder så så så mycket för mig. Så, här får ni manualen, ni som känner mig, om jag någon gång är ledsen så är det bästa ni kan komma med en kram. Ni behöver inte fundera på och vara rädda över vad ni ska säga, för för mig är det närvaron som räknas och inte snacket. Haha ja, here you go!

Känner mig tjatig, vet att jag skrivit om detta många gånger förut. Men vill också vara ärlig med vad jag just nu står psykiskt i livet, och att det just nu är det tufft. Det jag just nu försöker få in i mitt huvud är att det är helt okej att känna såhär, för visst är det jävligt nu. Men det jag också försöker påminna mig själv om är att det kommer bli bättre, jag kommer hitta styrka och bli mitt glada jag igen. Så, nu har det verkligen varit timme för timme som gäller. Vad jag just där och då orkar med fysiskt, och vad orkar jag just där och då orkar med psykiskt.

Måste erkänna att jag tycker det är väldigt läskigt att dela mina tankar med så många människor, människor som jag inte har någon aning om vilka det är. Det är läskigt att veta att jag kan möta folk på stan som vet allt om mig, men som jag inte ens vet vad dom heter. Men, detta läker mig, otroligt otroligt mycket. Och jag är så tacksam och glad över att jag har hittat mitt sätt att må bra på, min terapi. Min tacksamhet går inte att beskriva till er, mina fina följare som stöttar mig 100% i varenda steg jag tar, stort som litet, tack, tack för att ni ger så mycket kraft.

Godnatt alla fina!


Kan erkänna att jag redan saknar mitt vinterland enormt, likaså denna guldklimp. Tur att det viktigaste bara finns några minuter bort! Tack Ekis för att du alltid får mig att le när jag tror att det är omöjligt! <3​

Likes

Comments

Hola amigos! Igår somnade jag med datorn i knäet hehe. Hoppas ni inte är förvånade för det är verkligen inte jag, händer alldeles för ofta haha. Vad har hänt idag då?! Jo, klockan var ställd på 08, och jag lyckades kravla mig upp halvt sovande. Jag slängde på mig morgonrocken, tog Rocky i famnen, harklade mig och sen började jag, "Jag må du leva, jag må du le...". Vackert kan jag lova er att det inte var. Någon som kunde dölja min gälla röst hade jag tyvärr inte heller, stackars pappa. Joel och Jackie lämnade nämligen hemmet vid 05.30 för att åka till skolan/jobbet och kunde därför inte vara med. Men sången gick bra ändå och pappa överlevde som tur var, lite ont i öronen går ju att leva med liksom.

Jag kröp sedan upp bredvid pappa i sängen där vi låg och slötittade på lite videos, vilket slutade med att vi somnade båda två. Chockad över att jag själv somnade är jag inte, men att pappa gjorde det, är jag faktiskt lite chockad över ändå. Pappa är nämligen en morgonmänniska och brukar stiga upp rätt tidigt, ytterst ovanligt att han sover länge. Men ja, där låg vi båda och snarkade så gott.

Vi vaknade lite förvirrade av att det ringde på dörren, vi förstod först inte vem det var som ringde på så tidigt, men så kollade jag på klockan, och tidigt var det ju faktiskt inte längre. Det var hemsjukvården som stod utanför, och klockan var redan 10.30 hehe. Vi hade alltså sovit mer än två timmar och inte en halvtimme som jag först trodde.

Idag var det "äntligen" dags att sätta om portnålen igen vilket kändes väldigt skönt. Eftersom vi har varit borta i fjällen så har jag ju gått lite övertid med nålen vilket resulterade till att plasten hade börjat lossna och att klistret börjat bli lite snuskigt. Så bytet kändes väldigt behövligt och lägligt, och jag som annars har lite ångest över att det, kände mig lite taggad på att få känna mig lite fräsch igen. Som jag berättat tidigare har vi ju infört duschning som en rutin varje gång vi byter nålen. Så himla smidigt då dom rycker nålen, låter mig duscha och efter det sätter dom in den igen. Detta är något som uppskattas enormt. Att för bara några minuter få vara fri, duscha utan att sitta fast i något hela tiden, och slippa tänka på att den där jäkla plasten ska sitta på plats. Njuter löjligt mycket av den där duschen kan jag lova!

Bytet gick väl helt okej, inte felfritt, men verkligen inte katastrof heller. Det var något litet strul med nålen precis när de satt in den, men som de sedan lyckades lösa tillslut. I hela 2,5 timme var de här haha. Det tar sin lilla tid med tejpningen och allt eftersom det är ju så trixigt och krångligt. Man måste verkligen vara koncentrerad och noggrann då slarv kan leda till att mina eksem blir värre, eller så att hela paketet lossnar, och då måste allt göras om. Kan säga att jag verkligen inte har tålamodet att ligga stilla så länge, och idag, när jag blev liggande i typ en timme så blev jag ganska irriterad och otålig. Väldigt väldigt nöjd när vi äntligen var klara och jag kunde få ställa mig upp igen. Skönt att detta nu är överstökat och att jag förhoppningsvis slipper detta i en vecka nu.

Att inte längre kunna göra de saker jag vill kunna och förut alltid kunnat göra är svårt att acceptera. En 100-procentig acceptans kommer jag nog heller aldrig kunna få, men kanske tillräcklig i varje fall. Det har varit en lång process till där jag är idag, att acceptera att det inte längre är möjligt att gå till skolan och spela innebandy, det är tufft, men jag har slutat älta att jag inte längre kan göra det som jag förut kunde. Det är mycket saker jag inte kan göra tyvärr, men istället för att tänka på sakerna som jag inte kan göra har jag tvingat mig till att istället vända blad och se på de saker jag kan göra utifrån mitt nya utgångsläge. Något som jag har älskat så länge jag kan minnas är att fota och hålla på med kameror. En ganska bra hobby skulle jag vilja säga. Perfekt nu när kompisarna börjat skolan igen och dagarna blir svårare att fylla ut och jag sysselsätta mig.

Därför var jag idag till stan, främst för att hämta min bil som stod i stan under natten, men också för att ta ett stopp på MediaMarkt för att kolla på en ny kamera. Chockade haha?! Ni kanske tycker jag är dum i huvudet, då jag redan har tre kameror. Och ja, kanske är jag också det haha, med de alla har ju olika syften. Jag har min systemkamera som jag använder för att ta bilder, sen har jag ju min polaroidkamera som tar ATM-foton (At the moment), och tillsist min GoPro, en actionkamera som jag främst använder på skidhjälmen men som jag också använt som vloggkamera nu på senaste i brist på annan.

Det jag nu saknar och söker är en vloggkamera. Tyvärr är min GoPro inte riktigt hållbar till det ändamålet, då man för det första inte kan se sig själv medan man filmar, vilket jag såklart dock kan leva med. Den andra och den stora anledningen till varför jag vill köpa en till är för att ljudet på GoPron suger, och då menar jag verkligen att det suuuger. Provat olika tekniker att hålla den på, men det spelar ingen roll, vad man än gör brusar och skramlar den galet mycket. Det känns rent ut sagt värdelöst att sitta och ägna en massa tid på att klippa ihop en video där ljudet suger.

Om man ska lägga så mycket tid vill man ju att resultatet ska bli bra och inte halvdant som det tyvärr automatiskt blir med dåligt ljud. Jag älskar att göra videos och har faktiskt gjort massor av videor som jag ej delat med mig av pga att det endast skramlar och har sig. Så viljan finns verkligen, det är tekniken, och min perfektionistkänsla som sätter käppar i hjulet.

Kändes som om att vara ute i en djungel när jag stod och kollade runt bland alla kameror, så svårt ju, och så DYRT, alltså herregud det handlar ju om så mycket pengar, och då vill man ju verkligen inte att det ska bli fel. Pengarna känner jag ju dock att det är värt, kameran skulle ju verkligen användas. Fota och filma är något jag kommer kunna göra trots att jag sitter i en rullstol, och trots om jag är sängliggande, därför känns det som väl investerade pengar. Om det blir en till kamera så får jag mer sysselsättning, och ni mer uppdatering, win win. Okej, kanske inte för plånkan då haha.. Så vad tycker ni, tänker jag tokigt nu haha?!

Googlat, googlat och googlat efter bra vlogg-kameror, nackdelar, fördelar, men kan inget vettigt finna. Eller jo, jag hittar massor, problemet är att det finns för mycket så att man inte vet vad man ska välja för någon. Så om ni har några tips på bra vlogg-kameror, lämna gärna en kommentar. Skulle uppskattas mycket!

Efter vi hade kollat lite på kameror så skickade jag hem pappa för att vila lite medan jag och Anette handlade lite mat till kvällen. Mötte upp Anette på Citygross och efter en sväng i affären satt vi oss i bilarna och åkte hemåt, hem till papsen. Vi påbörjade sedan pappas födelsedagsmiddag, jag, Joel, Jackie och Anette medan pappa blev beordrad av mig att inte flytta sig en enda meter från soffan. Vad som stod på menyn denna kväll var hemmagjord hamburgare med sötpotatispommes, och kladdkaka med hallon till efterrätt. Det var så så mysigt att hjälpas åt allihopa, sådana här kvällar måste det bli fler av. Supergott var det, och lilla Saga åt alldeles för mycket och fick världens matkoma kan jag säga.

Jag hoppas verkligen pappa känner sig nöjd över dagen och att han har haft det superbra, för det förtjänar han verkligen. Min fina pappa, ord räcker inte till för att beskriva hur mycket jag älskar dig. Tack för att du gör allt för mig, och att du alltid alltid finns där och tar emot mig när jag tappar balansen, och är axeln jag kan luta mig emot när jag är ledsen. Om jag skulle vilja ha en elefant skulle du fixa det åt mig, och för det är jag evigt evigt tacksam. Björn min starka pappa, tack för att du är du, och att jag har fått äran att få dig som just min pappa. Jag älskar dig så att det gör ont! <3 <3 <3

Nu checkar jag ut, natti från denna nattuggla!

Morgonmys! <3

Likes

Comments

Januari

Jag gick på strålbehandling under hela januarimånad, varje vardag. På grund av min extremt starka dos, tog min kropp otroligt mycket stryk och jag var helt utmattad. Jag sov ca 20 timmar om dygnet, knappt så jag orkade ta mig ur sängen vissa dagar. Så, skulle beskriva mig själv lite som en zombie under hela denna månaden.

Sista strålningsdagen hade vi bestämt oss för att fira, fira att jag hade varit grym och gjort hela 35 behandlingar under sju veckors tid. Vi hade bestämt oss för att äta ute på restaurang och pappa hade också gått och hintat om en liten överraskning. Inte en enda gissning hade jag på att jag denna dagen skulle få möta mitt lyckopiller på fyra ben, Rocky. Det som stått högst på önskelistan så länge jag kan minnas. Förälskade mig i honom vid första ögonkastet!

Det var också i januari som mina hemska brännskador började bildas. Resultatet av mina tuffa strålbehandling. Under den värsta perioden kunde jag inte ens bära byxor och vandrade istället runt i min rosa kanin-onepiece, men det var roligt det med och jag fick många leenden efter mig!

Februari

Februari var en väldigt jobbig och mörk period i mitt liv. Jag hade precis avslutat min allra sista behandling någonsin, då man efter strålningen inte kan ge någon mer behandling. Eftersom läkarna knappt hade givit mig något hopp i överhuvudtaget så var jag denna period väldigt väldigt rädd. Jag började drömma mardrömmar, en massa mardrömmar. Jag grät på kvällarna när jag var tvungen att gå och lägga mig. Jag ville inte somna, för att sedan dö om och om igen..

Men jag fick stöd, stöd av mina vänner, familj och er! Vet inte hur jag skulle klarat mig annars!

I februari lyckades vi faktiskt komma iväg, jag, mamma och en av mina bästa kompisar Vickan. Vi avnjöt tio dagars skidåkning i Funäsfjällen. Aldrig har en semester varit så välbehövlig som då. Jag som var allmänt trött efter strålningen åkte trots tröttheten varje dag, från tidig morgon tills liftarna stängde. Nu i efterhand har jag så svårt att förstå hur jag pallade, jag var ju så trött efter min behandling?! Men att få vara ute och göra det man älskar, gav mig så otroligt mycket energi tillbaka.

Mars

Mars, och jag gjorde min livs resa, och checkade av flera punkter på min bucketlist. Trots att mina föräldrar är skilda, och att jag har halvbröder på de olika sidorna, så bestämde vi oss alla för att det inte skulle stoppa oss. Vi skulle pricka av den heligaste punkten av dom alla på min bucketlist, nämligen Island, vi tillsammans, hela familjen.

Aldrig har jag besökt ett så magiskt och fint land som Island. En resa jag tittar tillbaka på, och kan inget annat än att le. Aldrig har jag fått uppleva något så magiskt som detta land, ett sagoland. Detta är det allra finaste minnet jag har med min familj. Otroligt, otroligt tacksam över denna fina resa!

April

April kunde inte startat bättre än med en vecka i Sälen med min bästa kompis, mamma och lillebror. Fint väder fick vi verkligen, och jag njöt verkligen till max. Åka snowboard för mig är så mycket mer än att bara åka, det är en riktig semester för mig, en stund då jag får vila upp mig helt och hållet, en stund då jag slipper tänka på min jobbiga vardag. Snowboardåkning är den enda grejen som kan få mig att glömma bort min sjukdom helt och hållet i flera timmar. Hur fantastiskt är inte det?!

Det fanns dock en klump i magen, en ganska stor. Efter denna resa skulle jag nämligen få röntgensvaren, för att se om strålningen hade givit någon effekt. Så det var med mycket ångest som jag satt mig i bilen påväg hem.

Blev mycket skidåkning för min del år 2017. Räknade ihop hur många dagar det blev totalt, hela 3,5 vecka, galet mycket ju. Så 3,5 vecka, dagar fyllda av bara glädje! Tack för att jag fick chansen att uppleva mitt älskade fjällen.

Det var i April, den hemska dagen skulle ske, dagen jag skulle få svar på röntgensvaren och därmed få min dödsdom, det var jag helt säker på. Min läkare hade inte givit mig något hopp alls och oddsen var extremt dåliga. Men så gick jag in där, i rummet där vi skulle ha mötet, det jag drömt mardrömmar om i flera månaders tid. Nu var jag beredd, beredd på att få höra hur många månader jag hade kvar att leva, men när läkaren öppnade munnen tappade jag hakan. Strålningen hade givit resultat, min tumör hade krympt, och nu kunde läkaren säga att det faktiskt fanns en strimma av hopp att jag en dag kunde bli frisk. Jag grät så mycket den dagen. Här hade jag i månader gått i fruktat över denna dagen, haft såååå mycket ångest, och så fick jag ett helt annat besked, ett glädjande besked?!

Dagen var en ren bergochdalbana. Jag hade fått äran av Aron att få ta emot hans 6,8-miljoners-check till Barncancerfonden. Såklart ville jag det, och vi satte oss efter mötet i bilen påväg till Stockholm. Framför 700 pers, ställde sig denna lilla tjej med världens scenskräck på scenen och tog emot en check på nästan 7 miljoner kr. Vilken dag, och vilket jäkla minne. Det var också här jag först träffade underbara Boris, vi klickade verkligen direkt!

Stay tuned, inom kort kommer del två. Kram på er!

Likes

Comments