Lärorikt smärtgenombrott

Söndag 24/6

Sov tyvärr inte så jättebra natten till söndagen, låg nog vaken till klockan halv fyra. Faktorn till min uteblivna sömn var ångest. Som jag nämnde i förra inlägget så var hela min söndag väldigt ångestfylld. Tyvärr blev inte ångesten bättre till natten, utan endast starkare. När jag väl kunde lägga de jobbiga tankarna åt sidan för ett tag kom nästa problem - att försöka hitta en bra ställning att sova i. Detta var i stort sett omöjligt då jag bara kan sova på min vänstra sida, på min högra sitter den stenhårda tumören, på ryggen har jag tumörbölderna och ligger jag på mage provocerar jag tumören. Så ja, det är den vänstra sidan jag kan ligga på, mycket till val har jag inte. Men tyvärr blir ju musklerna ganska belastade när man hela tiden ligger på samma sida, vilket ger smärta såklart. Jag vred och vände på mig tills jag tillslut somnade.

Vaknade sedan i lugn och ro och åt frukost tillsammans med Jenny. Men som ni vet varar lugnet inte länge i detta hus, för mitt i frukosten rullade HSV upp bilen på uppfarten. Ännu en gång dags för de dagliga omläggningarna. Denna gången gick det faktiskt förvånansvärt bra och ganska snabbt, till skillnad från vad det brukar göra. Efter omläggningarna började jag packa inför Hospice igen. Vistelsen hemma gick jättebra, men de ville ändå att jag skulle komma och sova där så att jag kunde närvara på måndagens rond.

En liten promenad med Rocky och sedan satte vi oss i bilen in till stan. Första stoppet blev Arken zoo, och en viss Rocky var otroligt nöjd. Bortskämda hunden fick med sig lite godis och en till liten leksak till samlingen. Sedan mötte vi upp min bror och hans flickvän för att lämna bort Rocky en liten stund då jag behövde gå in på Gränby (galleria) ett tag. Nu när jag har två pumpar kan jag inte längre använda min gamla "pumpväska" då den helt enkelt är för liten. Sålänge har jag haft en jättestor handväska hängandes i bak på rullstolen. Detta är inget jag föredrar då jag inte ens når pumparna själv, utan var tvungen att ta hjälp av någon varje gång. Så glad var jag nu när jag äntligen lyckades hitta en nästintill likadan väska som jag hade innan, fast med lite fler fack, helt perfekt till mina två pumpar.

Efter shoppingturen var det dags för ännu mer trevligheter, min favoritsak - äta mat. Vi satte oss på en jättefin uteservering vid Åkanten hela gänget, jag, Jenny, Joel, Jackie, mamma, och lilla Rocky. Supermysigt! Och för att smälta maten föreslog jag en promenad i Stadsträdgården, min favorit. Förslaget gick igenom, och lilla Sagis fick lukta på alla blommor haha!

En riktigt hektisk dag, tyvärr alldeles för hektisk för mig. Jag klarade sådana dagar förut men tydligen inte längre. Det är snabba och svåra omställningar. När vi kom tillbaka till Hospice satt jag i rullstolen och rullade fram och tillbaka i rummet medan de andra satt med varsin mobil. Önskar jag också hade kunnat gjort det men jag finner ingen ro till det, utan blir istället stressad.

Men så började jag få ont i fötterna och kom på att jag kanske skulle lägga upp dem i högläge, eftersom jag inte hade gjort det på hela dagen. Kan säga att det var elefantfötter jag såg när jag lade upp dem på pallen. Min högra fot värkte som aldrig förr och det stasade så jag vet inte vad. Men sedan var det nästa problem, mina muskler som inte var så nöjda efter att ha suttit upp hela dagen. Innan jag ens han försöka göra något åt saken började mina lårmuskler att krampa. Jag kände då att jag snabbt behövde förflytta mig till sängen, och fick hjälp dit. Som jag nämnde ovan så har jag inte jättemånga val när det gäller liggställningar, och denna gången var detta ett väldigt stort problem. Det krampade i den muskeln jag ligger på, när jag ligger på sidan, vilket inte hjälpte den att slappna av direkt.

Paniken började komma och jag började stressa upp mig själv. Började andas annorlunda, samt spänna hela kroppen omedvetet. Genom att jag gjorde det framkallade jag även tumörsmärta, och det i sin tur ett smärtgenombrott. Och så var kaoset igång. De blandade mediciner, kom tillbaka, sprutade in det, sprang och blandade mer, kom tillbaka, sprang iväg, osv osv. Såhär höll de på i tre timmar. Trots den långa tiden är detta bland det "bästa" smärtgenombrottet jag haft. Tidigare gånger har jag gått in i min egna lilla bubbla och stängt ute det som sker runt omkring mig, jag hyperventilerar så att jag är på gränsen till att svimma, jag vrålar och gråter. Denna gången gjorde jag precis tvärtom. Jag var med alla andra i rummet, jag andades med dem, jag kramade deras händer så hårt jag kunde, jag grät inte, jag skrek inte. Detta gjorde att jag kunde slappna av något, vilket gjorde att en hel del smärta faktiskt försvann. Så jag känner mig så mycket tryggare nu. Jag vet att jag kan klara mig igenom ett smärtgenombrott hemma, att jag kan stå ut. Efter denna gång vet vi dessutom vad det var för läkemedel som tillslut stoppade smärtorna, vilket betyder att vi nästa gång börjar med det. Så, vi lärde oss mycket efter detta haha! Man får se något positivt i eländet!


Gillar

Kommentarer

Malin
Malin,
❤❤❤🐶🐶🐶❤❤❤
Silla
Silla,
Så himla härligt att läsa att du hittat ett sätt att kunna hantera smärtan och ångesten.Fortsätt ta hjälp och styrka av dina närmaste, de finns alltid där för dig! Kropp och själ hör ihop och nu verkar det som om du hittat sambandet.Tänker på dig varje dag och skickar goda "vibbar" genom rymden...kram Silla <3
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229