Läkare som inte lyssnar

Så ledsen om jag skrämde er igår, men vad fina ni är. Hann läsa de första kommentarerna innan jag tillslut försvann in i dimman. Fick faktiskt en väldigt bra sömn och vaknade nog inte mer än fyra gånger. De flesta av dessa gånger berodde på mardrömmar och inte av smärta. Jag har hört att man kan få det av morfin. Eller har jag drömt detta?!

Igår vaknade jag upp med lite tråkigt humör, minns faktiskt inte varför. Jag och mamma åkte sedan till Ulva loppis, ni vet där jag spenderat mina senaste söndagar haha. Och denna gången tog jag med en av mina bästa vänner Amanda dit. Hon hade aldrig någonsin varit på loppis och jag hade taggat på att visa henne denna fantastiska grej. Dock så satt smärtan lite käppar i hjulen, hade liksom inte orken att stanna och titta utan kunde endast fokusera på smärtan. Så jag hittade ingenting, verkligen ingenting. Jo, glass i kiosken haha. Nej, så jag blev på lite dåligt humör men jag tror egentligen att det var smärtan som retade mig mest.

Vi åkte sedan hem och jag blev då på lite bättre humör då jag ännu en gång fick göra en sak som jag älskar - naglar. Amanda har nämligen också ett "hemmakit" och jag ville självklart prova på henne med. Men vettefan om detta "yrke" passar en perfektionist alltså, för vi satt såååå länge. Det blev en pizza-paus och en HSV-paus. De kom ut för att lägga om såren och då bad jag samtidigt om lite läkemedel intravenöst. Man får ju passa på när de är här liksom.

Efter mååånga timmar med naglarna var jag så less, de gjorde inte som jag ville och tålamodet blev inte bättre när smärtan stegrade som den gjorde också. När vi ÄNTLIGEN var klara var klockan lite över tio och jag började då gråta av min smärta. Och gråta över smärta gör jag inte ofta, bara om det gör riktigt riktigt ont. Så, det var bara att ringa ut HSV igen som kom ut så fort de bara kunde. Medan jag väntade var hemtjänsten här och hjälpte mig i säng och alltså denna kväll var det riktigt svårt, varenda spänning gjorde sviiiinont. Men i säng kom jag tillslut och inte länge behövde jag vänta innan HSV kom. En lättnad när jag äntligen fick mina droger haha.

Idag vaknade jag av att mamma kom in i rummet och berättade att HSV var påväg ut med både sjuksköterska och läkare. Och bara fem minuter efter det knackade de på dörren, framförhållningen hos dom är nämligen inte på topp. Jag hade bara hunnit sätta mig på sängkanten när dom rusade in i rummet. Och sur kan jag lova att jag blev när hon knappt hunnit säga hej och går och drar upp min tröja för att kolla på min rygg. "STOPP" röt jag, hon får inte ta i mig utan att fråga eller förklara vad hon vill göra. Det är ju som att tafsa på någon. Att röra och titta på min tumör är både smärtsamt fysiskt och psykiskt för mig och något jag tycker är väldigt jobbigt, därför är det otroligt viktigt att man faktiskt frågar. Vi alla fungerar olika och detta borde hon som jobbar med människor faktiskt veta. Trots att jag förklarade detta så verkade hon inte förstå någonting och gjorde exakt samma sak igen. "Stopp, låt mig ställa mig upp först!" Nej, varför ska du ställa dig upp?!" och så fortsatte hon med det hon höll på med. Behövde nästan slå bort hennes händer för att hon skulle sluta. Förklarade då ännu en gång hur det kändes när ho gjorde så. Förstod till 100% gjorde hon inte, möjligtvis 50% haha då hon under vårat samtal gjorde om detta ca fem gånger. Är så otroligt jäkla less på att inte få den respekt jag faktiskt förtjänar. Detta är långt ifrån okej. Anledningen till varför hon ville kolla var för att hon kikat på röntgenbilderna som togs förra veckan och ville jämföra dom med hur mycket man kan se utanpå min kropp. Och ja, detta hade hon gärna fått gjort bara jag hade fått detta förklarat för mig innan hon började "tafsa" på mig.

När de sedan hade gått var jag ju tyvärr inte på sådär superbra humör. Men faktiskt så vände detta rätt så fort då min sköterska från hemtjänsten kom för att hjälpa mig att duscha. Jag tycker faktiskt väldigt mycket om de två sköterskorna som varit här då de verkligen märks att de brinner för sina jobb och vi skrattar alltid massor. Så ja, som tur var kunde hon verkligen muntra upp mig och vi hade riktigt roligt.

Sedan blev det stressigt och vi behövde åka raka vägen in till stan, hade en bokad tid hos min sjukgymnast på sjukhuset. Mamma släppte av mig och jag fick min "härliga" massage och hann till och med ner till Lekterapin en snabbis. När mamma sedan kom tillbaka och hämtade mig hade hon hämtat upp en av mina favoritpersoner, min lilla Lovetuss.<3 Med endast frukost i min mage var jag vrålhungrig och vi åkte därför raka vägen och köpte mat. Det blev takeaway från en av mina favoritrestauranger och jag lade påsen med maten i knät tills vi var framme på våran picknickplats.

När jag skulle kliv ur bilen märker jag dock mitt stora misstag. Maten var ju precis iordninggjord när jag fick den och därmed såklart varm. Denna varma mat hade jag ställt i mitt knä, på huden jag inte känner värme eller kyla på och det hade redan hunnit blivit en stor brännblåsa på mitt högra lår. Min första reaktion var ett skratt, alltså huuuuur lyckas jag?! Mina andra brännblåsor har ju liksom inte ens hunnit läka och jag går fortfarande med förband på dom.

Jag orkade inte tänka då jag var så hungrig och började med att få i mig maten. Under tiden jag åt hann inte bara den stora blåsan vätskas upp utan också spricka?!? Alltså maximal otur. Så, våran härliga picknick blev tyvärr lite mindre härlig, försökte njuta lite iallafall. Väl i bilen var det bara att ringa hem HSV som kom hem till oss på direkten för att hjälpa oss att lägga om. Denna blåsan är väldigt mycket större än de andra blåsorna och jag kommer nu behöva gå med förband ett bra tag, jag som trodde att jag äntligen var påväg att slippa detta, men nej haha.

Nu är HSV här och ger mig mina favoritdroger så att jag får sova inatt med. Ledsen för stavfel och sådant men skyller på smärtorna och drogerna. Tänker att det blir bättre att det kommer upp ett inlägg trots att det är lite dåligt skrivet istället för att ni inte ska höra något ifrån mig. Loggar in imorgon och rättar mina fel då istället helt enkelt!! Godnatt på er!

Världens finaste vän! <3

Gillar

Kommentarer

Sandra
Sandra,
Alltså det där om läkare som inte fattar trots att man säger till hur man vill ha det är så relateble. Citerar en sköterska på avdelningen min bror ligger inne på - "Dom är ju lite autistiska hela bunten. Dom är experter och kan ALLT inom medicin med dom saknar fasiken all social kompetens. Det får inte plats i deras skallar"
Marie
Marie,
Blir så frustrerad när jag läser om hur en del vårdpersonal behandlar sina patienter (läser själv till sjuksköterska och har träffat många bra men dessvärre även sämre). Hur dom har tappat det främsta fokuset, patienten däribland det etiska perspektiv med bland annat integritet och autonomi. Så glad för starka personer som Dig Saga, som orkar ta dig tid att säga ifrån och påminna personal om hur vård och omvårdnad faktiskt ska bedrivas! Inget annat är okej. Jag tror och hoppas att hon/läkaren(?) hann reflektera över sitt agerande efter passet. Stor kram!
sskmarie.blogg.se
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229