Kapad navelsträng! (Del 1)

Okej, här ska ni få höra en väldigt bra anledning till uteblivet inlägg igår - kapad navelsträng!

Igår var dagens första aktivitet sjukhuset. Denna gång bara ett rutinmässigt läkarsamtal. Vi gick igenom några funderingar vi hade och talade också om hur jag mår och har mått på senaste. Innan vi sa hejdå passade vi också på att göra en vanlig undersökning. Och ja, frisk som en lärka var jag, sen nämnde han något om cancer och då tyckte jag det blev tråkigt och slutade lyssna. Haha oj vad jag har dålig humor..!

Sedan åkte jag hem till min kompis Johanna för att fota lite. Vad kanske ni undrar?! Oss själva haha! Nej, såhär är det, Johanna tillsammans med hennes kompisar har ett UF-företag där de säljer lösögonfransar, och de har nu en kampanj under en veckas tid där dom skänker all sin vinst till Barncancerfonden. Fransar var något som betydde väldigt mycket för mig under min behandlingstid, det fick mig att känna mig som mig själv igen. Såklart vill jag därför hjälpa dom att sprida detta. Därför åkte jag dit igår för att ta lite fina bilder när vi hade fransarna på oss. Ni kan hitta ett inlägg jag skrev om dom på min instagram - sagalundiin och så kan ni kika in fransarna på deras instagramsida - lashoutuf

Under tiden vi fotade kände jag smärtan komma smygandes och den enda anledningen jag kunde komma på var nedtrappningen av kortisonet. Men efter ett tag gjorde det riktigt ont och jag skulle ta upp min dosett för att ta extra morfin. Det var då jag insåg mitt misstag, jag hade glömt tagit min medicin som egentligen skulle tagits flera timmar tidigare. Så, innan jag gick ut till bilen tog jag självklart medicinerna. Jag hade då fortfarande väldigt ont men ville inte riskera att bli förlamad av en bolusdos och då inte kunna köra. Planen var nämligen att köpa mat och att jag väl där skulle ta en bolusdos. Jag satte mig i bilen, och skulle lägga medicinväskan i passagerarsätet. Och det var då, det som inte fick hända, hände. Min navelsträng kapades. Och ni som inte förstår vad jag menar, slangen mellan mig och min pump gick av. Hur detta hände förstår jag inte. Gav den ett lätt ryck, och så sa det bara "plopp". Det måste ha varit tillverkat fel eller något för det där ska inte kunna ske. Visst var det kallt, men kallare, extremt mycket kallare har jag ju vistats i utan några problem.

Trodde på riktigt att jag såg i syne, ”Vadå?!? Sitter jag inte fast längre?” och så vevade jag med handen mellan mig och pumpen! Efter slarvet med mediciner hade jag ju redan väldigt ont, så jag låg ju i ett riktig underläge redan innan slangen gick sönder. I panik ringde jag till mamma och störtbölade. Fick anstränga mig för att få fram ord, och när hon förstod vad som hänt lade vi på så att hon kunde ringa och förvarna sjukhuset att jag var på väg. Sedan ringde hon upp mig igen och höll mig sällskap i telefon medan jag körde till sjukhuset. Don´t worry, jag har hands-free haha! Den korta vägen var denna gång hur lååååång som helst, och det kändes som om de röda lysena lös rött i en evighet. Då önskar man att man bara kunde koppla på lite blåljus och få lite förtur haha. Fullt körbenägen och koncentrerad var jag nog inte, men det fanns inga alternativ, nu var det bråttom!

Resten av historien hittar ni i del 2, klicka här!

​Från bilderna vi tog!

Gillar

Kommentarer

Annika
,

Fina fina Saga det syns på bilderna ovan att du har ont och konstigt vore det ju annars när jag läser dina rader. Vilken mardröm, tur att du aldrig vet på förhand hur dagen ska bli gällande smärta, Du avstår sällan det du planerat, bara när det är fullkomligt omöjligt. Jag beundrar sig så otroligt mycket, Du är den modigaste 17 åring jag någonsin kommit i kontakt med. Du LEVER med varje sinne varje minut och skapar fina minnen som du delar med oss, det är en stor gåva att få följa dig fina KRIGARPRINSESSA! Massor av varma kramar o önskan om att du får en finns torsdag!

Malin
,
Styrkekramar❤❤❤
Malin
,
Styrkekramar ❤❤❤
Malin
,
Styrkekramar❤❤❤