Känslostorm

Känslostorm precis i detta nu.

Just här och nu känner jag mig som den mest ensammaste personen i världen. Innerst inne så vet jag att jag inte är det, jag vet att jag har många fina människor runt mig. Varför jag denna kväll väljer att inte se det vet jag faktiskt inte. Eller jo, det vet jag ju egentligen, en anledning till denna känslostorm finns ju. Jag vet dock inte varför jag denna kväll inte har styrkan till att kasta bort dom känslorna som jag annars alltid brukar göra. Istället gör jag sådär som jag inte vill, ser på allt det där jag inte har eller någonsin kommer få och gråter så att jag knappt kan andas.

Jag är inte alltid glad, jag är inte alltid stark, många gånger orkar jag inte, många gånger ger jag upp. Jag går inte en enda dag utan ångest, utan känslan av ensamhet, utan rädslan över att dö. Varje dag kommer de känslorna upp minst en gång, inget jag skriver här. Jag vet inte om jag vill skriva det, för skriver jag det fokuserar jag på det, fokuserar jag på det lägger jag ner tid på det, lägger jag ner tid på det matar jag det bara ännu mer. Jag vill rikta fokuset på det som är bra och inte dåligt samtidigt som jag vill ge er en ärlig bild på hur mitt liv ser ut. Jag tror dock detta är något som ni kan läsa i mellan raderna. För jag vill ju samtidigt visa er hur jag ändå lyckas vara rätt så glad trots allt, och det är ju genom att rikta så lite uppmärksamhet som det bara är möjligt på problemen.

Vet helt ärligt inte vart jag ville komma med detta inlägg. Ville mest bara skriva av mig då jag vet att det är det som funkar allra bäst när jag är ledsen och att jag oftast brukar må mycket bättre efteråt. Tack till varenda en av er som läser detta, ni alla är så värdefulla för mig! Godnatt! <3

Gillar

Kommentarer

Carina
Carina ,
Förstår att du inte kan vara på topp hela tiden och att du får dåligt samvete att inte nyttja dagarna fullt ut. Du är fantastisk att försöka vara på topp och nyttja din tid, det tycker jag fast jag inte alls känner dig. Vet inte om du läser allt som skrivs här, men vill i alla fall säga en gång till att du är helt fantastisk som delar detta. Har du någon tanke hur länge bloggen ska finnas? Tänkte på när du blir sämre, tar mamma över? Du kanske tycker det är hårda frågor men jag är van med det i mitt yrke på sjukhuset. Många vågar inte fråga för de är rädda för svaren om du förstår. Tänker på dig varje Dag och hoppas du får sova lite i natt. Bamsekram 🤗
Malin
Malin,
Jag tror att de där dagarna, när vi faktiskt tillåter oss själva att verkligen ge oss hän åt sorgen är viktiga. Då blir övriga, förhoppnigsvis gladare, dagar också lättare. För då har vi fått gråta ut ordenligt och söjt allt det vi inte har och inte heller kommer att få, och kan lämna det för en stund och istället fokusera på på vad som är bra med nästa dag. Eller fokusera på vad som är bra en viss timme eller en specifik minut.

Sen finns så klart de svåra tankarna där HELA TIDEN ändå, i allt man gör, men lite mer i periferin. Så fungerar det i alla fall för mig.

Har du kontakt med andra i din ålder som också har cancer av obotlig form? Jag har behadlats palliativt sedan 2012 och lärt känna mina ”Dödspolare” - ett gäng kvinnor i samma sits. Det har varit väldigt värdefullt att prata och umgås med dem. Ingen annan än de som själva vet hur det är att leva med obotlig cancer kan förstå.

Du skriver så oerhört bra, Saga. Ärligt, rakt och moget. Min mamma tipsade mig om din blogg och vi pratar ofta om dig.

Du finns i våra tankar och vi hoppas att det väntar ett gäng riktigt bra dagar här framöver.

Kram, från Malin
inteytterliggareenbloggomcancer.wordpress.
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229