Jag ska medverka i ...

Det var verkligen en händelserik dag igår och jag såg verkligen fram emot att få sätta mig ner och skriva om dagen och allt till er. Men när vi äntligen var klara med allt igår hann jag inte ens borsta tänderna innan hemtjänsten knackade på dörren och sedan var jag så trött att jag somnade så fort jag lade mig ner.

Gårdagen började iallafall med ett portnålsbyte och denna gången lyckades jag faktiskt hålla mig själv vaken. Jag gjorde nämligen iordning en lätt frukost som jag kunde äta och sysselsätta mig med medan de höll på. Kunde då hålla mig vaken och samtidigt snegla på sköterskorna och se så att dom gjorde det på "rätt"sätt. Det enda misstaget som gjordes var att de glömde att säga till när de klistrade på plasten. Brukar annars alltid sträcka på mig när de sätter på den då plasten inte alls är så elastisk och är svår och att sträcka ut sen. Men ja, annars var jag nöjd.

Efter nålbytet gick jag ut till Rocky som hade hängt med mamma utomhus medan jag blev omhändertagen. Låg och gosade med honom ett bra tag. Blir verkligen så lugn av honom och ångesten är som bortblåst just då. Efter ett tag kom pappa över att stannade en stund och fikade med oss. Så himla mysigt i det fina vädret. Sedan behövde pappa åka och Rocky åkte då hem med honom. Och bara för att klarogöra en fråga som någon av er kanske har så är Rocky min hund men bor hos farmor då det är omöjligt för mig att ta hand om honom på heltid. Men så kommer han hit någon dag i veckan och myser med mig. :)

Bara några få ynka timmar fick portnålspaketet sitta. För när jag kom in efter att ha varit ute ett tag så såg jag hur nästan all tejp hade lossnat och att det inte var långt kvar till portnålen heller. Antar att det var just för att jag inte låg sträckt när de tejpade på den. Så ja, det var bara att ringa ut dom igen helt enkelt. Jag blev då lite stressad då detta inte fanns med i min tidsplanering. Så jag satte mig framför sminkspegeln och försökte hinna med så mycket jag bara kunde. Långt hann jag dock inte innan två sjusköterskor från HSV var här och då var det bara att lägga sig ner i sängen och ligga still.

Jag vet ju exakt vilka tekniker och material som funkar bäst på mig och jag ville därför vara med och bestämma lite och bad om ett par sterila handskar. Detta ville de först inte och var ytterst tveksamma och ville istället att jag skulle instruera dom. Men efter ganska mycket tjat lyckades jag tillslut tigga till mig ett par handskar så att jag kunde få vara med i matchen haha. Gjorde nog mer än hälften själv och överlät bara det grejerna som jag inte riktigt kunde nå till dom. Och faktiskt blev detta en av de bästa omläggningarna jag haft om jag får skryta lite, väldigt nöjd haha. Något jag dock inte är nöjd med var smärtgenombrottet jag fick efteråt. Det kom smygandes medan jag låg i sängen och höll på med förbandet. För att se och nå gjorde jag lite som en sit-ups position som provocerade tumören något och jag antar också att det var det som startade allt. När vi var klara ställde jag mig upp för att försöka bli av med smärtan men värken stegrade på bara några sekunder, det eskalerade verkligen så så snabbt. Proppade i mig alla extratabletter jag hade här hemma men inget ville funka. Då satte sköterskorna tillslut en nål i min sönderstuckna arm och började sprutade in smärtlindring och lugnande. Det blev mycket läkemedel och vi höll på i nästan två timmar.

Och såklart, mitt i allt detta hysteriska kaos kom gästerna, en reporter och filmare. För jag ska nämligen få göra en superrolig grej som jag inte har berättat för er. Jag ska få medverka i Barncancergalan i höst och vi har nu påbörjat ett inslag till den. Får inte gå in mer på detalj men att jag medverkar får jag iallafall säga. Är sjukt glad och peppad över detta. Men om vi återgår till historien så kom de iallafall mitt i allt kaos. De började filma direkt efter att ha frågat oss först såklart. Och faktiskt kändes det ändå rätt bra att vi fick detta smärtgenombrott på film, det är ju en stark scen som behövs visas, verkligheten av cancern. Och det är ju inte direkt något man kan planera att filma heller. Så ja, om man ska se något positivt med skiten som hände igår så är det väl just det haha.

Mycket energi gick åt till smärtgenombrottet och jag brukar ofta vara helt matt i både kroppen och huvudet. Så en powernap efter en sådan här sak är inte ovanligt. Men detta hade vi ju inte tid med denna dagen, så fort tårarna slutade rinna satte vi igång med intervjuerna. Det blev outfitbyten, ommöblering och lite smått kaos här i några timmar. Vi avslutade kvällen med god mat från våran lokala restaurang och jag har nog aldrig varit så hungrig som jag var då. En riktigt rolig och intressant dag ändå.

Dessvärre blir jag alltid "straffad" efter en sådan här dag. Är helt förstörd dagen efter och jag går verkligen som en zombie hela dagen. Så jag tog en liten sovmorgon idag och fixade sen iordning en god frukost. Efter frukosten var det duschning och just idag var jag väldigt tacksam över hemtjänstens hjälp, hade verkligen inte klarat av att duscha själv. Hon fick göra det mesta med schamponering hit och dit då min kropp bara värkte av trötthet. Lyckades somna mitt i allt och jag vet inte hur illa det hade kunnat gått om hon inte hade varit där med mig.

Efter duschen blev det lite smått kaos med HSV som vägrade att komma ut när vi ville ha hjälp med omläggning av mina sår. Men för att inte göra detta inlägg alltför långt så ska jag skriva ett separat ilägg om läget med dom just nu. Blev på riktigt dåligt humör och en tsunami av tankar sköljdes över mig. Jag var bara så less, less på att jag har så ont, att jag inte kan gå själv, att jag är så bunden till sjukvård osv osv. Allt jag vill är att vara frisk. För att försöka bli lite gladare ville jag ut till pergolan för att sitta lite i solen. Mamma var nere i tvättstugan och jag ville därför inte störa henne så jag tog då det dumma beslutet att ta mig dit själv. Så länge jag kunde hålla i mig mot väggar och räcken så gick det rätt bra, men det finns inget att hålla i sig i den sista biten och jag ramlade därför. Visste ju typ att det skulle hända och har ingen aning om varför jag var så dum och gjorde det ändå haha. Hade både telefonen och trygghetslarmet till hands men låg bara kvar där utan att göra något. När mamma var klar med sitt och märkte att jag var borta blev hon väldigt orolig och sprang och letade efter mig och tillslut hittade hon mig där på gräsmattan gråtandes, ynkliga lilla Saga. Hon rusade fram och hjälpte mig upp, kramade om mig och satte mig på en stol där jag vilade tills det var dags för att sätta igång med maten.

Fick världens bästa matidé, vitlöksbröd och pastasallad med grillade kycklingbitar och vi alla stod i köket och hjälptes åt. Lite gemenskap gjorde mig på lite bättre humör igen. Middagen var helt fantastiskt god och bättre blev den av solen som lös på oss. Haha, undrar hur många gånger jag skriver om denna jäkla sol haha. Har ni märkt att jag älskar vädret?! Efter maten kom min kompis Alva hit precis i lagom tid till efterrätten, vilket var mammas nygjorda rabarberpaj, mumma. Avslutade sedan kvällen med Let´s dance. Just nu sitter jag med en sköterska från HSV och försöker få bort smärtorna och hoppas på att jag snart kan få sova. Därav lite lullig text, ordnar imorgon.

Natti! <3

Gillar

Kommentarer

Carola Salèn
Carola Salèn,
Kul att du ska vara med i barncancergalan Saga.
Tänker på dig varje dag raring❤️
Stor kärleksfull kram till dig krigarprinssesan 👑 och mamsen ❤️💋
Mariamerethe
Mariamerethe,
<3 <3 <3 <3 <3
nouw.com/mariamerethe
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229