Jag kan kissa, Wey!

Lördag

Fått många febertoppar, ligger ena sekunden på 36 och andra 38-39. På grund av detta togs både urinprover och blodprover, och det visade sig att blodvärdena inte såg så bra ut. Mitt CRP-värde (infektionsvärdet) låg på 245, vilket i normala fall ska ligga under 5. Mitt HB-värde (blodvärde) var nere på 83, vilket i normala fall borde ligga på 120-150. Var en chock att höra hur lågt det var. Så lågt har jag inte haft sedan jag fick cellgifter, vilket gör mig väldigt oroad. Det gav ju iallafall liten förklaring till varför jag varit så himla trött, och varför mitt mående har varit som det varit på sistone. Nu är bara frågan vad det är som orsakat det?!

Som många andra dagar sov jag typ bort hela dagen, men som tur var kom Amanda och räddade upp min kväll. Vi åt god mat, kollade mello, och mös massor såklart. Vi alla var lite besvikna över resultaten, tyckte ni det var rätt som vann? Tyvärr åkte Amanda hem efter mello, hon skulle ha match tidigt och behövde därför lämna. I samma sekund som hon lämnade sköt min feber iväg igen. Förstår inte varför den kom på kvällarna och mornarna men inte under dagen?

Söndag

Somnade med feber, vaknade med feber. Vilket gjorde mig lite orolig. Febern höll inte i sig länge och gick tillbaka till normal temp. När jag får feber brukar jag oftast få lite andra symtom än bara själva febern. Denna gången var det endast symtomen frossa, svettningar, och huvudvärk. Var varken snorig eller hostig.

Dagen startade med läkarronden, och vi diskuterade min märkliga feber och mina dåliga blodvärden och vad som skulle kunna vara orsaken. Då nämnde läkaren "blodförgiftning", och jag höll ju på att flippa haha. Men han lugnade ner mig rätt snabbt, och sa att OM så är det i ett väldigt tidigt stadie isåfall. Fler tester och odlingar gjordes för att möjligtvis hitta någon förklaring.

Efter lunch kom Jenny hit. Vi gjorde det så smidigt att hon kom hit och "avlöste" mamma, och sen snodde mamma Jennys bil för att åka hem och hämta lite grejer att utöka vårt förråd här på sjukhuset haha. Blir ju rätt så svårt att packa när det blir sådana här akuthändelser. Mamma rafsar ihop saker, men där och då är det lätt att glömma bort vad fasen man har med sig. Dessutom har man ju verkligen ingen aning om hur länge man kommer bli kvar och då är det svårt att veta hur mycket man ska ta med sig. Tror vi alla tyckte lösningen blev jättebra. Katterna där hemma fick lite extra kärlek, en maskin blev tvättad, lite vattning av blommor och så hoppas jag att mamma fick slappna av lite också. När mamma väl kom tillbaka så blev det min efterlängtade tacos. Alltså ni anar inte vilka cravings jag haft haha. Nöjd tjej kan jag lova!

Många framsteg denna dag, vet inte ens hur jag hann med allt! Till att börja med var detta den allra första dagen jag kunde ta mig i och ur sängen själv, utan någon annans hjälp. Otroligt glad över att äntligen få känna mig lite självständig igen. Sedan sänkte vi ännu mer i pumpen, då min smärta lättat och jag inte behöver så mycket läkemedel. Vilket också är något att hurra över!

Jag var uppe och sprang exakt hela tiden denna dag, och det finns det en anledning till haha. Jo, eftersom mina värden inte varit bra fick jag påfyllning av blod. Och det är som att dricka 20 energidrickor, man känner mig som en ny människa, levande haha. Jag fick också antibiotika, pga mitt höga infektionsvärde. De vet inte ännu vad det beror på, men satte ändå in antibiotika då min kropp helt enkelt inte mådde bra. Nu kommer ni inte ens tro mig när jag säger att jag satt i min portacath! Trodde på riktigt att jag aldrig någonsin skulle tillåta någon sätta en nål i den, men så efter lite övervägning bara hände det. Rädd som få kan jag säga att jag var. Kände hur svetten rann. Men jag klarade mig igenom det, och det är jag mäkta stolt över!

Och sist men inte minst, JAG KAN KISSA SJÄLV! Efter mycket tjat fick jag äntligen ta ut min oönskade kateter. Usch och fy vad jag tyckt det varit jobbigt med den. Jag har skämts och det har känts så förnedrande, till och med så att jag inte velat tagit hit folk för att jag skämts så mycket. Varför jag känner så vet jag faktiskt inte, jag önskar att det var annorlunda. Jag var väldigt nervös över att kissa för första gången efter nästan en vecka med kateter, men en härlig känsla kan jag absolut säga att det var. Vad bortskämd man är egentligen, att kunna kissa själv, det är ju verkligen ingen självklarhet om man tänker efter.

Natti! <3


När man är trött men ändå envis!

​Portnålen på plats!

Gillar

Kommentarer

Ann
Ann,
Skönt att kunna få gå och kissa själv. Hoppas febern ger med sig och att du får komma hem snart. Du är så otroligt stark och skriver underbart. Har inte pappa varit med dig på sjukhuset? Du skriver aldrig om honom. Kämpa på starka snygga saga kram tänker på dig
SIMONJÖNSSON1996
SIMONJÖNSSON1996,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229