Första natten på Hospice

Först och främst vill jag börja med att tacka för all fin feedback jag fått från gårdagens inlägg. Alltså wow, nästan 100 kommentarer här på bloggen, 50+ mail, 50+ meddelanden, ni är galna! Tack för erat otroliga stöd, att så många tagit er tiden att skriva till mig, ni anar inte hur tacksam jag är över detta. <3

Igår hade jag en väldigt bra dag. Jag var i stort sett vaken nästan hela dagen och var verkligen ovanligt pigg. Familjen Lavemark och pappa var över till oss för en taco-kväll. De åkte inte förrän klockan var efter 23, och då kan jag lova er att jag var totalt slutkörd. Var inte ens förmögen att hålla en konversation med nattpatrullen, då jag somnade mitt i mina meningar haha. Detta är ju i och för sig inte något jätteovanligt hehe.

Sov tyvärr inte så jättebra inatt då min kära hund inte mådde så bra. Han sover ju alltid under täcket i sängen med mig och vägrar i stort sett att lämna sin plats under täcket förrän klockan är tidigast 11. Så, chockad blev jag när jag vid 03 vaknade av att han gnydde och ville ner från sängen. Detta beteende kände jag verkligen inte igen och släppte ner honom (alldeles för högt för honom att hoppa). Det visade sig att han var dålig i magen och bajsade därför precis vid ytterdörren. Tyckte så synd om honom då man såg hur han skämdes, bajsa inne är något han annars aldrig gjort. Mamma gick ut på en kort promenad för säkerhetsskull men han verkade då nöjd och glad och vi trodde att han hade "fått ur sig det" och mamma bäddade då ner oss i min säng igen. Vaknade igen vid 05 på precis samma sätt, så det var bara att släppa ner honom. Denna gång var hemtjänsten gulliga och hjälpte mig med det och när de var klara med resterande grejer hjälpte de oss återigen upp i sängen. Vid 08.30 var det dags igen och då beslutade jag mig för att gå upp. Torkade bort det värsta med min lilla "extra-arm" (griptången) haha, och sedan kom mamma upp kort därefter.

Vi hann äta lite frukost tillsammans innan min sjukgymnast kom på besök. Denna gången kändes det verkligen välbehövligt. Jag hade så fruktansvärt ont i nacken hela gårdagen i princip, och gick runt med värmekudde runt nacken i ett försök till någon slags smärtlindring men den metoden funkade väl sådär. Därför hade jag sett framemot att få lite akupunktur, det behövdes. Det känns alltid lite olika beroende på hur spänd jag är och hur hen träffar. Ibland har det gjort ondare än andra gånger, men jätteont har det aldrig gjort, förutom idag. Det var en helt sjuk smärta, och jag som annars är väldigt smärttålig skrek till när hon stack haha. Det var dock väldigt värt det då min nacke blev så mycket bättre efteråt. Dessvärre fick jag höra en mindre rolig grej. Både sjukgymnasten från HSV och hon på sjukhuset tar nu semester i fyra veckor, vilket betyder att jag nu står utan vård på den fronten. Vet ej hur jag ska klara detta när jag inte ens klarar en vecka utan att få jätteproblem med mina muskelsmärtor. Tycker det är rent åt helvete att man inte har resurser till att fixa en vikarie. Ska jag behöva stå för detta själv?! Jag ska inte behöva lida mer än vad jag redan måste.

Efter akupunkturen var det dags för de dagliga omläggningarna. Och som jag berättat för er är detta verkligen inget favoritmoment direkt. Idag gick det dock riktigt snabbt och smidigt, vilket var så så skönt verkligen. Vinkade hejdå till HSV och inte långt därefter kom min duschsköterska. Duscha var dock något som jag denna dag faktiskt valde att skippa, då vi bestämde oss för att planera dagen lite annorlunda. Mamma ville nämligen göra en allra första övernattning på Hospice för att i lugn och ro utforska hur det funkar här, istället för att komma hit första gången i kaos när jag är mitt uppe i ett smärtgenombrott. Och ja, trots att jag hatar att vara på sjukhus i onödan så kände jag ändå att det var ett rätt så bra förslag, då jag imorgon ändå ska göra en massa omläggningar och då lika gärna kan vara här. Och anledningen till varför vi ställde in duschen var för att vi inte skulle hinna helt enkelt + att de erbjöd sig att hjälpa mig här på hospice istället.

Kunde ju verkligen nyttja att vi hade hemtjänsten hemma och hon hjälpte mig med det mesta, städning, påklädning, packning osv. Trots detta slutade det med att vi lämnade hemmet mer än en timme försent haha. Detta beror dock lite på mitt mående, som förvärrades från ingenstans. Jag fick typ som ett blodtrycksfall kändes det som, världens svettningar, illamående, yrsel, och det nästan svartnade för ögonen på mig. Vi lyckades få in mig i bilen där jag totaldäckade, mådde bara ännu sämre när vi kom fram och jag vaknade. Orkade knappt hålla mig upprätt i rullstolen när de körde mig upp till avdelningen. När vi kom upp till mitt rum var det första jag gjorde att lägga mig i sängen där jag somnade på några sekunder. Planerna vi hade fick skjutas upp helt enkelt, mår jag inte bra så gör jag inte.

Sov lite mer än en timme och när jag vaknade mådde jag mycket bättre. Då kunde vi äntligen starta igång dagens projekt - mer filminspelning inför Barncancergalan. Det gick jättebra och jag tycker verkligen det är givande att sitta och prata framför kameran, som terapi för mig konstigt nog haha. Timmarna rullade på snabbt och jag tror de inte lämnade förrän klockan började närma sig 20 haha. Tiden går snabbt när man har roligt! :)

Efter detta låg jag i sängen och filosoferade lite samtidigt som jag knappade lite på datorn. Började tänka på Rocky, och saknaden kom trots att jag inte varit utan honom länge. Egentligen skulle ju han ha följt med hit, men det passade sig inte när han fortsatte att vara så risig i magen. Jenny kom och hämtade honom och han repar sig nu där hemma sötnosen min. Snart så får jag pussa på honom igen. Tog lite bilder på de otroligt vackra blommorna jag fick hemskickade idag också. Har nog aldrig fått så fina blommor faktiskt, magiskt fina. Ännu en gång, tack för alla dessa fina gärningar, de betyder så mycket för mig. Och tack för all styrka ni ger mig, jag är övertygad om att jag har världens bästa läsare! <3

​Kolla så fint!! <3

Gillar

Kommentarer

J
J,
Hej Saga!Jag vill tacka dig för allt mod och kärlek som du sänder till oss andra som finns ute i värden och som tar livet för givet! Du är en ängel ! Jag kommer att ha dig som förebild så länge jag kommer att leva.....trots att jag är 57 år! Krama mamma från mig och dig kära Saga mii de sårutåri!💓💓💓JENNY
Nina
Nina,
Följer dig via sociala medier..... Beundrar dig för den du är och ditt liv. Njut dagarna om du orkar. 💖💖💖
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229