För att undvika smärtgenombrott

Hej från sjukhuset! Ja, tråkigt nog befinner vi oss här. Som tur är inget allvarligt denna gång. Den nya medicinen jag började ta förra veckan hjälpte ju en hel del mot smärtan, men smärtan började bryta igenom mer och mer. Dumt att gå runt och ha ont i onödan, och dessutom vill jag verkligen inte riskera att få ett smärtgenombrott. Därför bestämde vi oss igår för att åka in till sjukhuset för att mixtra lite med pumpen.

Det blev inte så enkelt som vi önskat. Eftersom jag redan låg på en hög dos ville de inte höja takten på pumpen ännu mer. Istället beslutade de sig för att byta blandningen, och höja koncentrationen i själva mixturen. Om man byter blandning, måste man också byta portnål så att det inte blir medicinrester från den gamla blandningen kvar i slangen.

HSV gick med på att komma till sjukhuset för att sätta nålen, blev både smidigare för oss och för dem. Själva nålbytet gick jättebra även om det inte är mitt favoritmoment. Så fort nålen satt i startade de pumpen med den nya blandningen. Eftersom man nu höjt koncentrationen sänkte de också farten, från 0,8 ml/h till 0,6 ml/h och bolusdosen från 0,5 ml/h till .. Kände typ på en gång att det verkligen inte var tillräckligt, då jag fick ont på en gång. Pumpen behövde justeras mer. Trots att jag fick smärttoppar under hela dygnet och behövde extradoser, så behövde jag vänta ut natten innan de kunde göra något.

Idag vaknade jag inte så harmoniskt. Smärtteamet klampade nämligen in i rummet och väckte mig. Detta gör mig arg. Mamma sa klart och tydligt till sköterskor och läkare, som jobbade då, att vi ville ha förvarning när de var på ingång, så att jag hade chansen att vakna till lite innan de kom. Det verkade de ha glömt bort. Något som också störde mig var att de ännu en gång kom så många, något jag har sagt att jag inte vill miljontals gånger. Otroligt less på att aldrig bli respekterad eller lyssnad på. Och ja, jag är väl medveten om att detta är ett universitetssjukhus, och att man vill lära vidare sin kunskap, men jag som får palliativ vård borde väl ändå få bestämma lite, eller?! Kommer aldrig glömma bort hur otroligt förnedrande det var, när jag var så less på en av .... och jag grinade och grinade, flera gånger bad jag dem att gå ut. Konstigt nog var det ingen av de sju personerna som respekterade det. Istället stod de och tittade på när jag storbölade. Förstår ni hur utlämnande det är?! Totalt fruktansvärt, usch, jag kände mig så hånad. Så därför blev jag faktiskt lite arg imorse. Dessutom knackade de inte, och frågade inte om det var okej att prata då, trots att jag var helt nyvaken.

Som tur var gick de med på att höja pumpen, både den kontinuerliga och bolusdosen, vilket kändes som en lättnad. Efter att de gick lyckades jag somna om igen, och jag sov, sov, och sov haha. Vid halv fem vaknade jag igen, med massor av ångest. Här hade jag sovit bort hela dagen. För att vakna till ordentligt hoppade jag in i duschen. Något som piggade upp mig rejält, och fick mig känna mig rejält mycket fräschare. Sedan gick vi bort till en annan avdelning här på sjuhuset. Stackars farmor ligger nämligen inlagd där. Vi hann vara där en liten stund innan besökstiden tog slut. Man märkte hur glad hon blev när vi kom. Hon hade inte förväntat sig något besök alls. Det var så skönt att få prata med henne, och dessutom få se henne så pigg också.

Efter det lilla besöket tog jag och mamsen en promenad till närmsta ICA för att handla något gott. Första tanken var såklart semla, men den blev utbytt till gurka, morot, och dipp. Kan ni tänka er, jag dissade semlan haha. Nej, kände att jag måste försöka lugna mig lite med det haha, semlor är ju det enda jag lever på nuförtiden. Vi gjorde iordning allt när vi kom ”hem”, och har sedan dess legat i våra sängar och myst. Saknar egna sängen nu, längtar verkligen hem. Om allt ser bra ut inatt med min andning osv så kommer vi att åka hem under morgondagen. Längtar!

Sjukhuset är ju inte sådär jätteroligt att knäppa kort på. Men däremot är det väldigt roligt att knäppa kort på denna lurvboll. I´m in love!

Gillar

Kommentarer

Malin
,
❤❤❤
Malin L
,

Kommentar till Anja. Den lilla lurvbollen heter Enzo och rasen heter pomeranian.

Anja
,

Tack! Den rasen hade jag aldrig hör talas om. Blir lite nyfiken!

Pias
Pias,
Ja usch vilken dålig stil, att bara 'klampa in'. Det borde du slippa. Skriv en stor lapp på dörren, knacka först!! Håller tummarna att du får åka hem idag och att pumpen nu fungerar klockrent
nouw.com/pias
Pias
Pias,

... jag menade såklart den nya medicinen.

nouw.com/pias
SagaLundin
SagaLundin,
En sådan skylt finns redan, just för dessa tillfällen, när man vill vara ifred. Tråkigt nog bryr sig läkarna inte ett piss om dom. Inte ens knackar gör dom, utan dom grå rakt in. Jobbigt om man lyckas stå där helt naken efter en dusch eller något haha. Kram! <3
nouw.com/sagalundin
Elisabeth
,
jag tycker din blogg borde bli utbildnings material till sjukvården. trodde inte det fanns så mycket sjukpersonal med så låg empati!!! hoppas det fungerar nu med nya medicinen. 💛 kram från e
Anja
,

Håller med Dig till 100%.

SagaLundin
SagaLundin,
Här har vi någon som också håller med. Det är faktiskt några av mina vårdare som erkänt att dom läser min blogg och att dom faktsikt nu lättare kan förstå vissa saker. Det gör mig verkligen glad. Det är faktiskt dom vårdarna som sagt det, som jag kommit närmre. Antagligen för att dom vet hur jag vill bli behandlad. Önskar att varenda vårdare och politiker läste min blogg, då kanske det hade hänt något! Kram! <3
nouw.com/sagalundin
Veraniemandius
Veraniemandius,
❤️❤️❤️❤️
nouw.com/veraniemandius
Anja
,

Håller med till 100%.

Ulla B
,

Klart du ska bli respekterad! Hoppas medicinen funkar nu. Kram!

Carina
,
💛💛💛
Sara
,
Pluggar
Helene K
,

💛💛💛

Berit
,
Har aldrig brutit något i kroppen innan. Igår var jag ute och skulle ge fåglarna jordnötter - halkade i snömodden, gled, hamnade på rumpan och slog i ryggen. Ett brutet revben. Gör så fruktansvärt ont. I sådana lägen kan man verkligen förstå din smärta!!! Du måste ha FRUKTANSVÄRT ont! Alla kramar till dig!!! ❤️