En onödig inläggning

Hej och förlåt för min frånvaro här på bloggen, dagarna har verkligen bara flugit iväg och jag har typ inte hunnit med någonting känns det som. Men kommentarerna era har jag ändå lyckats läsa och jag blir verkligen helt varm inombords. Ni är så fina! <3 Tänkte iallafall göra ett försök till att sammanfatta mina tre sjukhusdagar så kanske ni får en liten förståelse över varför det ekat tomt här haha!

Måndag 28/5


Jag åkte i måndags in till sjukhuset för inläggning. Anledningen till inläggningen var för att byta blandning, medicin i pumpen. Morfinet i blandningen sätter sig nämligen på andningen och jag har tidigare drabbats av andningsdepressioner. Därför vill man alltid att jag ska ligga under övervakning första natten när man justerar något i pumpen så att man kan se att min kropp får tillräckligt med syre.

Dagen började med att hemtjänsten kom och hjälpte mig att duscha. Vi tog det lilla lugna, en lång dusch, hon blåste håret på mig, hjälpte mig att bädda, samt hjälpte mig att packa inför sjukhusvistelsen. Måste ha tänkt fel eller något, för jag tänkte att vi hade gott om tid på oss men så visar det sig vara helt tvärtom och det blev istället superstressigt. Så ja, det var bara att kasta in sakerna i bilen och så blev det raka vägen in till sjukhuset.

Så fort man kliver in genom dörrarna på sjukhuset är det full rulle, man hinner knappt andas alltså. Det knackar på dörren oavbrutet och några gånger har det till och med bildats en kö utanför min dörr. Först kom en undersköterska, kollade blodtryck och syresättning. Sedan en sjuksköterska som bara meddelade att det var hen som hade mig, sedan kvinnan från målarvagnen, efter det en läkare som gjorde rutinundersökning. Och så kom två sjuksköterskor från brännskadeenheten också för att kolla på mina brännskador. Lite less blev jag när jag fick höra att HSV hade sagt till dem att mina sår hade läkt jättefint och att de såg bra ut. Undrar verkligen vart de fått den informationen ifrån, önsketänkande?! De båda sköterskorna blev lite bekymrade, skadorna var väldigt mycket djupare än vad de först hade trott. Då nämnde de transplantation och jag var helt säker på att jag hade hört fel. Men nej, det hade jag tydligen inte. De tog kort på såren och gick sedan tillbaka till sin avdelning där de visade bilderna för sina läkare. Väntade nervöst på svar och fick informationen att vi skulle dit dagen efter.

De hann inte ens stänga dörren efter sig förrän det var nästa som skulle komma in. Då var det dags för portnålsbyte. För när man byter blandning måste även nålen och hela köret bytas då den gamla medicinen finns kvar i den långa slangen mellan pumpen och mig. Gillar ju egentligen inte alls att byta portnål på sjukhuset då det inte är många som har handskats med den typ av nål som jag har och jag blir därmed alltid deras försökskanin. Denna gången hade jag dock turen att få en sköterska som faktiskt satt nålen på mig några gånger och jag kunde därmed slappna av lite iallafall. Han är dessutom någon som låter mig vara delaktig i allt och vill jag vara med och ex klippa så får jag det vilket jag uppskattar supermycket. Brukar annars behöva tjata till mig sterila handskar Det var teamwork kan jag lova och vi alla var galet nöjda över resultatet. Tror aldrig att jag har haft ett sådant litet paket som jag har nu! Wey!

Efter portnålsbytet var jag och mamma sååå hungriga och vi bar av mot stadsparken. Maten blev sushi, för vet ni vad?! Det var en av er bloggläsare som beställde sushi till oss via Foodora och meddelade det till oss nere i kommentarsfältet. Vågade inte riktigt tro på det ifall det kanske var någon som skojade med oss, men klockan 17, vid angiven tid, stod det en Foodora-kille på avdelningen med en kasse mat till oss. Tre stycken 12-bitars-sushi och fyra colaburkar, ni vet precis vad jag vill ha haha. Maten hade inte kunnat komma mer lägligt och vi var löjligt lyckliga alltså. Tack, tack, tack, ni slutar aldrig att förvåna mig! Så ja, vi tog vår mat och smet iväg till stadsparken helt enkelt. Kastade i oss maten då vi var så hungriga. Efteråt bestämde vi oss för att gå på bio, bara mamma och jag. Vi såg Utöya, väldigt gripande film som jag verkligen rekommenderar.

Till natten förstod jag hur bortskämd jag är med hemtjänsten. Jag har ju min lilla nattrutin med dem, de flätar håret, smörjer in fötter och masserar mina lår så länge jag vill. På sjukhuset har sjuksköterskorna massa andra patienter och har såklart inte samma tid så det blev en så kallad förenklad nattrutin haha. Och nu till det roliga! Anledningen till varför jag åkte in var ju för att jag skulle vara övervakad, men detta lyckades de glömma bort och jag blev aldrig uppkopplad haha. Så ja, egentligen var det helt och hållet onödigt för oss att sova där, men men haha.

Del 1/3

Gillar

Kommentarer

Irene
Irene,
Skönt att höra från dig! 💛❤️💛❤️
Camilla
Camilla,
Blir så berörd när jag läser din blogg. Helt rätt att du unnar dig hämtmat och nya kläder! Alla tankar går till dig och din familj! 💕Kan inte alla läsare bli månadsgivare om ni inte redan är det? 100 kr/månad är ingenting, skippa hämtmat och skänk till barncancer istället!!
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229