Den stora dagen!!

Äntligen goda nyheter! På lördagen var den stora dagen äntligen kommen. Jag som inte ens ett dygn innan vågat tro att vi skulle komma hem på flera dagar, men så fick vi äntligen medvind igen!!

Det som räddade allt var nog en blandning av två saker. Främst kortisonet, som oftast alltid räddar upp situationen. Men när det denna gången inte längre var tumören som var det värsta problemet, utan mina krampande muskelknutar, hade jag svårt att tro att kortisonet skulle rädda upp det. Men så lyckades jag ju faktiskt hitta den där nya sovställningen så jag äntligen kunde avlasta musklerna som gjorde ont. Mina vakna, jobbiga, och smärtsamma nätter, förvandlades återigen till sovande nätter. Känslan efter första natten sovandes var obeskrivlig, jag var så lycklig!

Som sagt så skulle jag innan den natten ALDRIG ens vågat trott att jag skulle få åka hem den veckan. Hade helt ärligt svårt att tro att jag någonsin skulle få komma hem igen. Men när jag vaknade och insåg hur bra natten faktiskt hade varit, och att jag inte hade tagit något extrakomplement i medicinväg under hela natten, så började jag våga tro och hoppas. Jag pratade med mamma och vi båda gick genom natten och hur bra den faktiskt hade varit. När vi konstaterat det kom frågan upp. "Vågade vi riskera att åka hem?" En läskig tanke. Tänk ifall jag skulle få ont? Men längtan hem var enorm. Jag har nog aldrig varit så less på sjukhuset innan, och just där och då fanns det inget mer jag ville än att sätta mig i bilen och få rulla hem till mitt kära hus. Vägen är ju faktiskt inte jättelång. Ifall smärtan skulle dyka upp så var det väl bara att sätta sig i bilen och åka tillbaka igen. Visst, lite längre till smärtlindring, men ont har jag ju haft förut, och faktiskt så är det ju inget som egentligen skulle kunna hända utav det förutom att jag just där och då lider väldigt mycket såklart. Men nu var jag less, nu kände jag att det var dags att ta tillbaka övertaget av min egna kropp och sluta var rädd. Så, vi tog risken!

När beslutet väl är taget, ja då är det bråttom. Bråttom på grund av att jag är så exalterad. Mamma blir alldeles matt av mig haha. Hon vill packa ner allt i lugn och ro, läsa igenom alla papper inför utskrivningen för att se att alla mediciner stämmer osv, och så brukar hon oftast vilja äta också. Jag själv slänger ner allt jag äger i påsar och väskor och packar ihop allt så fort som det bara är möjligt. Om det hade funnits en tävling i det hade jag lätt vunnit den haha.

Kan inte ens beskriva hur underbart det var att få rulla in med bilen på uppfarten här hemma. Efter nästan tre hela veckor på sjukhus var jag äntligen hemma i vårt alldeles egna hus. Läskigt såklart, och därför sparade jag en säkerhetslina, portnålen till min portacath. Ville inte dra ut den förrän jag såg att det faktiskt fungerade. Ifall jag skulle fått akut ont var det bara att köra in så fanns det en infart redan. Riktigt skönt att ha den som trygghet faktiskt.

Vi började med att packa in alla saker, och jag kan säga er något som jag knappt själv förstår. När det blir akut till sjukhus, jag själv inte får packa och ligger där på obestämd tid, så lyckas det alltid tillslut bli en hel del saker. Mamma hann ju åka hem 2 gånger och tog då med vad jag önskade. Och ja, det slutar typ med att jag har halva mitt rum inflyttat på sjukhuset. Uppackningen började jag med sekunden jag kom in. Och äntligen fick jag packa upp det jag längtat mest efter under hela sjukhusvistelsen. Min nya stora sminkspegel!!

Jag skrev för ca två månader sedan ett mail till IconMirror. De säljer nämligen sjukt grymma sminkspeglar som jag har velat haft hur länge som helst. Förut sminkade jag mig alltid inne i badrummet då jag knappt haft något ljusinsläpp alls i mitt rum. Men på senare tid har jag försökt att fixa det på olika sätt då jag inte längre orkar att stå upp så länge. Min studiolampa har fått blända mig i några månader nu och självklart har det funkat men det har ju inte varit så jätteoptimalt. Jag chansade och skrev till dem och frågade om ett samarbete. Det dröjde ett tag, och jag trodde att de antingen inte hade fått mitt mail eller inte tyckt om erbjudandet. Men sedan när jag låg där med värst smärtor inne på sjuhuset, så plingade det till i telefonen och denna människa (jag) skrek nästan till av lycka när den såg vad som stod.

De ville inte ha något samarbete, utan ville istället skänka en spegel till mig utan några krav. Så paketet har stått inne och lockat i mitt rum på sjukhuset, och jag har knappt kunnat hålla mig. Så det var nog det första jag packade upp haha. Och säger bara wow, så magiskt fin! Ni anar inte min kärlek haha! Kan inte tacka dem nog!

Efter några timmar hemma började vi äntligen få iordning på lite saker. Mamma och jag trängde då ihop oss i min säng, käkade popcorn, njöt av mörkret, och deltog i Earth hour. Skulle ändå säga att vi var rätt duktiga och stängde av det mesta. Riktigt mysigt att släcka ner allt, och bara ha en massa levande ljus tända. Njöt verkligen av tystanden som inföll. Ska verkligen försöka med det oftare, så himla mysigt. Deltog ni?

Sedan var det läggdags i sköna sängen och jag fick en kurrande katt på magen. Katterna blir verkligen helt hysteriska när man varit borta så länge. Såklart har det varit människor här varje dag som donat lite med dem, men de har ändå fått varit en hel del ensamma. Så de var nog lika glada som oss över hemkomsten. Lycka! <3

Hoppas er lördag var lika fantastisk som min! Kramis!

Gillar

Kommentarer

Åsa
Åsa,
Varje gång jag läser det du skriver imponeras jag av din inställning till livet och din förmåga att beskriva allt du upplever. Det gör mig glad att du fått komma hem. Jag hoppas att du får lugna dagar och nätter. Att smärtan kontrolleras på rätt sätt så att du själv kan bestämma vad du vill göra. Kram till dig 🌼 från en bloggläsare
desires
desires,
du är så sjukt stark.
nouw.com/desires
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229