Dagens hjälte

Tyvärr kommer jag inte med något roligt inlägg idag då detta varit en av de jobbigaste dagarna på länge.. Det började med en riktigt dålig natt. Ännu en gång vaknade jag upp dyngsur, mina sovkläder hade säkert gått att krama ur utan att överdriva. Sov mikrosömn hela natten på grund av den sjuka värmen, termometern visade hela 28° grader. Inte ens en frisk person hade sovit bra i detta, och speciellt inte jag som inte tål värme längre. Vid 08 gav jag upp. Satte mig på toa där jag började gråta av frustration, kände mig så fruktansvärt ynklig. Ville bara fly, få svalka av mig, men något sådant ställe finns inte här, vilket gav mig ännu mer panik. Det bara rann om mig, och allt satt klibbat längs min kropp. Nej, usch och fy, detta + ingen sömn + hungrig + smärta = ingen bra kombo. Så, till dagens hjälte Håkan, Cissis pappa. Han fixade nämligen en portabel ac, som vi fick till mitt rum här på hospice. Nu är det betydligt svalare i mitt rum. Så tacksam!

Allt jag ville var att slänga mig i en kall dusch. Problemet var bara att jag inte kan sitta där i flera timmar. För duschade jag, behövde jag lägga om, och lägga om kunde de inte göra förrän klockan var 13.30. Detta betydde ju att jag behövde vänta i flera timmar, flera timmar av ren plåga. Överdriver inte när jag skriver så, vet inte hur många sammanbrott jag fick alltså. När klockan började närma sig dig 12.30 kunde jag äntligen få hjälp med duschningen och jag har aldrig någonsin njutit så mycket av en dusch i hela mitt liv. Rekordkallt dessutom, så så skönt!

Därefter lade vi om ryggen, och när det var klart kunde jag äntligen rulla ut till resten av gänget. Mormor, Åke, moster, och lilla Sander kom nämligen förbi på lite fika. Lillen var dessutom jätteglad idag och vi kunde passa på att mysa extra mycket. När de hade åkt var jag riktigt riktigt trött, energin existerade ju knappt innan. Så sköterskorna hjälpte mig upp i sängen så att jag kunde få vila lite. Problemet var bara att jag andas så dåligt när jag sover och att jag inte riktigt hann somna innan jag började andas dåligt vilket fick mig att vakna igen halvt panikslagen. Höll på så i nästan en timme innan jag tillslut klev upp igen.

Klev upp precis i tid till fotbollen och kollade lite halvt på matchen. Det var då nästa bakslag kom. Jag har under hela dagen haft typ ont i halsen och nacken och varit lite smått orolig över det, har dock kunnat skylla det på fläkten som stått på hela natten. Men under matchen blev det en så så stark smärta genom hela halsen och nacken. Jag fick totalpanik och trodde att jag skulle dö där och då. Fick sådan fruktansvärd panik och kände mig så inte klar. Det är så mycket saker jag vill en inte har hunnit, tex mina avskedsbrev och de andra planerna jag vill lämna efter mig.

Mamma lyckades lugna ner mig och satte mig i telefonen med en kompis där jag lugnade ner mig. Vi fick reda på vad smärtorna berodde på och det ska tydligen vara ett läckage från lungorna. Får nog reda på mer imorgon när läkarna är här. Det gör iallafall väldigt väldigt ont, och mitt psyke pallar snart inte mer. När man tror att det inte går att få mer smärta så kommer det och jag är livrädd över vad framtiden har att ge.

Om jag ska vara ärlig med er nu så tror jag slutet är nära. Snart slutar nog mina lungor fungera och cancern har tagit mig. Det jag ber för nu är att jag kan få somna in i sömnen då det skulle ge mig fullständigt panik att helt plötsligt kvävas. Nej, mycket ångest just nu och jag ska därför få sova med ett dropp med lugnande. Det ända jag kan tänka på är om jag ens kommer vakna upp imorgon. Tidigare har jag nog sett det som en självklarhet men det gör jag inte längre. Jag ber er nära bekanta att säga hejdå till mig då jag i slutet bara vill omringas av närmaste familj, tack! <3


Gillar

Kommentarer

Midia
Midia ,
Förstår inte varför ni tror er ha rätten att skriva som ni gör? alla vi som följt Saga genom åren har vår personliga relation till henne och hennes blogg, och Saga har varit tydlig med hur mycket hon uppskattar varenda en av oss, MEN det ger inte en enda av er friheten att sätta en dödsannons på henne efter vad en anonym person skriver här i bloggens kommentarsfält. SLUTA skriva vila i frid innan familjen och övriga anhöriga bekräftat att så är fallet. Ni borde skämmas.
Viktorianilhog
Viktorianilhog,
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229