Vardag

Tjosan

Hur mår du idag? Jag har sovit som en kratta i natt så är tröttare än vanligt och smärtan är dessutom väldigt hög. Det är frustrerande att alltid ha så ont och det är inte enbart smärtan i sig som är jobbig stå ut med utan även allt den hindrar mig från att göra. Ibland undrar jag om det är värt kampen men vad har jag för val? Visst är det sorgset att jag har förlorat så mycket p.g.a. sjukdom men jag har ändå ett liv som jag vill ta tillvara på, även om det inte så innehållsrikt som jag önskat. Ett liv är alltid ett liv och det kan också bli bättre i framtiden.

Har köpt ett par nya sneakers från Nike som är riktigt sköna och blir perfekta till våren. Körde på helsvarta eftersom mina skor lätt blir smutsiga när jag är ute och promenerar med Leia. Ogillar verkligen att gå runt med skitiga skor och använder oftast andra par som jag är mer rädd om när jag är iväg utan Leia och inte går där det är lika geggigt på marken😃

Pöss

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vardag, Tips

God dagens alla fina!

Som dom flesta vet så var det alla hjärtans dag igår. Jag och M. brukar inte fira den på något särskilt sätt men M. överraskade mig med rosor och sushi när han kom hem från jobbet. Blev så himla glad för jag hade inte förväntat mig något. Han fick en liten grej från mig också för jag älskar att ge bort presenter till personer som jag tycker om så jag tog tillfället i akt. Annars händer det väl inte så mycket. Känner mig allmänt rastlös men jag orkar inte göra något mer än vardagssysslorna för dom suger åt sig all energi, vilket blir lite förvirrande.


Har du hört talas om den nya TV-serien Altered Carbon? Jag har precis kollat klart på första säsongen och måste verkligen rekommendera den för jag tycker den bygger på en intressant story och är väldigt underhållande på olika sätt. Svensken Joel Kinnaman spelar huvudrollen och jag tycker att han gör det riktigt bra. Handlingen utspelar sig i framtiden då människan kan bli digitaliserad och nedladdad till en ”stack” och placeras i en ny kropp, som kallas för ”sleeves”. Serien följer Envoy-soldaten Takeshi Kovacs (Joel Kinnaman) som återupplivas 250 år senare för att lösa mordet på världens rikaste man Bancroft. Under utredningens gång kommer Kovacs få lära sig att hans förflutna inte är begravt som han trodde. Om du inte har sett serien så checka in trailern. Har du sett den, vad tyckte du?

Likes

Comments

Personligt, Tips

Hello!

Måste berätta om en bra dokumentär som jag såg på Netflix häromdagen. Den heter ”Gaga: Five foot two” och handlar om popstjärnan Lady Gaga. I dokumentären får vi följa henne när hon släpper sitt senaste album, förbereder sitt Super Bowl-uppträdande och kämpar med fysiska och känslomässiga svårigheter. Jag har inget direkt intresse för kändisar och deras liv men när jag hörde talas om att Lady Gaga, precis som jag, lever med kronisk smärta blev jag sugen på att se dokumentären om henne. Förra hösten gick Lady Gaga ut i sociala medier och berättade att hon har diagnostiserats med den kroniska smärtsjukdomen fibromyalgi. Jag har kämpat med fibromyalgi i flera år och det är en smärtsam sjukdom som inte syns utåt. Lady Gaga har tvingats ställa in flera konserter p.g.a. sina svåra smärtor och det kan jag verkligen förstå. Jag tycker det är väldigt bra att en så stor artist med hög status har gått ut med att hon lider av fibromyalgi, men jag önskar så klart inte någon att drabbas av denna plågsamma sjukdom. Dokumentären kan förhoppningsvis bidra till att medvetenheten och förståelsen om sjukdomen ökar rent allmänt. 

Min ständiga smärta hindrar mig från att leva det liv som jag vill och jag kan inte riktigt vara den person som jag skulle vilja vara. Tillsammans med min andra problem så blir smärtan överväldigande. I dokumentären talar Lady Gaga om att hon tänker på andra människor med liknande problem och som kämpar med att ta reda på vad det är, och inte har pengar till att ordna nån som hjälper dom. Att hon inte vet vad hon skulle göra om hon inte hade haft alla som hjälper henne. Ja, man får klara sig bäst man kan. Det finns inget botemedel mot fibromyalgi men man kan prova på olika behandlingar för att lindra smärtan. Jag har inte hittat någon behandling som hjälper mot min värsta smärta och jag önskar innerligt att jag hade haft möjlighet att testa på ännu fler. Tänk om det finns någon typ av behandling som skulle göra mig bättre och öka min livskvalitet? Vad jag vet så hade det i alla fall varit skönt om jag hade haft råd att gå på regelbunden massage, även om det bara minskar smärtan för en kort stund. Innan jag hade sett dokumentären trodde jag att den skulle vara rätt ytlig men jag hade fel för Lady Gaga öppnar verkligen upp sig och låter oss komma henne in under huden. Dokumentären berörde mig väldigt mycket, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi lider samma sjukdom, och är absolut sevärd även om man inte har liknande problematik.Jag är imponerad av Lady Gaga och hennes styrka för hon går sin egen väg, struntar i vad andra tycker och har skinn på näsan.

Vad är då fibromyalgi?

Fibromyalgi är ett kroniskt smärtsyndrom vars huvudsakliga symptom är utbredd kronisk smärta och trötthet/utmattning. Smärtan känns framförallt i musklerna men den drabbade kan även ha ont i lederna. Smärtan flyttar sig oftast mellan kroppsdelarna och kan variera i styrka från dag till dag. Det är främst kvinnor som drabbas av sjukdomen. Fibromyalgi utlöses vanligen efter en period av långvarig smärta, infektion eller psykisk belastning såsom trauma, kris och stress. Det som är specifikt med fibromyalgi är att smärtan är sjukdomen i sig och inte ett symptom på något annat. Det finns hittills inget botemedel mot fibromyalgi eftersom man inte vet exakt vad som orsakar sjukdomen men det pågår ständig forskning. Det handlar istället om att försöka lindra symptomen och lära sig att hantera sjukdomen med hjälp av olika behandlingar. Det finns många andra symptom som är vanliga i samband med fibromyalgi t ex: stela muskler, stickningar och domningar, sömnstörningar, huvudvärk, migrän, mag- och tarmbesvär, kognitiva problem som koncentrationsstörningar och minnessvårigheter och depression. Listan av symptom kan göras lång och den varierar från person till person. Min lista är tyvärr väldigt lång. Sen har jag flera olika typer av smärtor, fibromyalgismärtan som är mer utbredd i kroppen och smärtor som är mer koncentrerade till vissa kroppsdelar, främst huvudet/ansiktet, käken och nacken.

Så här skulle jag beskriva min fibromyalgi; Det känns som att mitt skelett håller på att krossas sönder och som att lederna tänjs ut. Smärtan gnager och skär inom mig och jag är kraftlös i kroppen. Det känns ungefär som att jag hela tiden har träningsvärk i musklerna och som att de har stelnat till och domnat av. Min kropp är väldigt öm och skör, som om den vore täckt av blåmärken och min hy bränns likt solsveda. Fibromyalgisymptomen gör även att det känns som att jag ständigt är sjuk i influensan. Jag känner mig aldrig utvilad och är oftast lika trött på morgonen som när jag gick och lade mig.

Vill du veta mer om fibromyalgi så rekommenderar jag att du besöker Fibromyalgiförbundets hemsida: fibromyalgi.

Ställ gärna frågor till mig om du vill.

Pöss

Likes

Comments

Personligt, Vardag

Tjohejsan!

Hur står det till?

Jag mådde inte alls bra i morse men jag drog mig ändå upp ganska tidigt i vanlig ordning. Efter frullen bestämde jag mig för att dra iväg med pluttfisen till parken och jag blir alltid varm i hjärtat när jag ser henne springa omkring och leka. Senare på dagen drog jag med mig gamla Betta till ICA och ”storhandlade” och det vill jag ge mig själv cred för. Det låter kanske inte som en stor grej men för mig är det väldigt tungt och energikrävande. Jag har fått i uppdrag av min psykolog att försöka vara snällare mot mig själv och tänka på att jag är duktig utifrån mina förutsättningar. Hur som helst, jag älskar att komma hem med en massa matvaror och fylla på kylskåpet och skafferiet.

Skrev ett inlägg igår som jag inte postade för det blev väldigt personligt och jag blev osäker på om jag verkligen skulle dela det på bloggen. Det handlade en del om att jag fick ett känsloutbrott hemma i söndags då jag blev väldigt arg och ledsen på en och samma gång. Jag och M. började tjafsa om en skitsak men mina känslor svämmade över och det blev en större grej än vad det egentligen var. Jag är en väldigt känslosam person och kan överreagera och få panik om jag och M. blir upprörda på varandra. Det är inget konstigt att man blir osams med sin partner ibland men för mig kan det kännas som att hela världen går under. Ett litet tjafs kan trigga igång min ångest och i värsta fall leder det till en panikattack. Jag skäms verkligen över att jag har svårigheter med att kontrollera mina känslor och mitt beteende när jag blir riktigt upprörd, känner mig trängd och missförstådd. Som tur är bråkar vi sällan och M. är en toppenkille som försöker lugna ner mig när jag blir upprymd av jobbiga känslor och han stöttar och visar förståelse för min problematik och känslighet. Vad har jag gjort för att förtjäna en så fin livskamrat?

Kramis

​Ännu en fin solnedgång från vårt fönster.

Likes

Comments

Vardag, Funderingar/Tankar

Något som jag verkligen uppskattar här i livet är musik. Om jag inte har lyssnat på några låtar som jag gillar under en dag så känns det som att något fattas inom mig. Det är som att jag har ett slags tomrum i själen som behöver fyllas med bra musik. Det låter kanske lite konstigt och överdrivet men musik har alltid legat mig varmt om hjärta eftersom den ger mig mycket glädje och jag kan även finna stöd i musiken när jag behöver det. Musiken har faktiskt gett mig ljus i mörkret och hjälpt mig igenom många ensamma stunder.

Jag lyssnar på lite blandad musik men jag kan fastna väldigt hårt för låtar som berör mig på ett särkilt sätt, det kan vara soundet och/eller låttexten. Musik som jag faller för kan nog säga en hel del om mig och min berättelse. Så är det kanske för många personer? En sak som jag har hållt för mig själv är att jag har drömt om att bli låtskrivare. När jag var barn tyckte jag om att sitta själv på mitt rum och skriva egna sångtexter. Jag hittar fortfarande på egna låtar i mitt huvud som går runt och nynnar på för mig själv när jag är hemma😄

Det som jag tycker är så fint med musik är att man kan använda den för att symbolisera och förmedla känslor och uttryck som är svåra att förklara med ord. Musik är som själens språk och den kan fungerar bra som terapi. Idag är musikterapi är en evidensbaserad och proffessionell behandlingsform och den bygger på musikens förmåga att skapa kontakt, kommunikation och motivation. Jag har aldrigt provat på det men kan absolut tänka mig att göra det.

Lyssnar du ofta på musik? Vad är musik för dig?


Likes

Comments

Vardag, Personligt

Hello,

Vi drar måndagens stora fråga först. Hur har helgen varit? Jag och M. har varit hundvakt åt Leias mamma Ellen över helgen och det har varit väldigt underhållande. Både jag och Leia är dock helt slut idag efter allt busande.

I övrigt känner jag mig fortfarande svag i kroppen och jag skvätter några tårar ibland när allt bara känns för mycket att hantera. Jag har ingen familj (utöver M. och Leia) som ger mig emotionellt stöd eller hjälper mig med praktiska saker och det känns ensamt för jag hade behövt det. Försöker vara tacksam för det jag har och låta bli att tänka på detta men jag önskar att jag hade en familj som jag stod nära. Under min uppväxt så har min familj i princip ”bara” bestått av mina föräldrar och syskon. Vi har inte haft kontakt med någon i släkten sen flera år tillbaka av olika anledningar. Båda mina föräldrar har blivit oerhört illa behandlade av s.k. familjemedlemmar. Dom har haft det väldigt tufft och tyvärr har det gått ut över mig och mina syskon under barndomen. Jag älskar mina föräldrar men det gör ändå ont i mig att dom inte fanns där när jag behövde dom som mest. Framförallt när jag var i senare tonåren och fortfarande bodde hemma. Under den tiden var det så pass illa ställt med mig att jag kunde ha mist livet men trots det fick jag ingen direkt hjälp. Jag kan undra hur jag har orkat ta mig framåt med tanke på allt jobbigt som har varit och all smärta jag fått/får utstå. Jag tycker dock inte synd om mig själv, det har jag aldrig gjort, utan jag kan snarare känna en skam över att jag är svag och misslyckad. Sen får jag lätt dåligt samvete om jag beklagar mig över livet eftersom det finns miljontals människor som har/har haft det mycket värre på olika sätt.

Jag har straffat mig själv enda sen jag var barn för att vara värd att leva och trott att jag måste förtjäna min plats i olika sammanhang. Jag har alltid känt att jag saknar en tillhörighet och är någon som lätt glöms bort eller utnyttjas. Att jag är andrahandssortering eftersom att jag är otillräcklig, konstig och inte passar in. Idag känner jag att det är okej att jag är ”annorlunda” och inte fungerar som dom flesta andra (med eller utan sjukdom) men samtidigt längtar jag efter ett mer normalt liv och en känsla av samhörighet. Men det kanske förändras, oavsett vad så blir det nog bra på något vis.

Dom små fina💗

Likes

Comments

Hej,

Vill bara informera om att jag har gjort en uppdatering här och ändrat bloggnamn från Tilltrasslad till Sadine. Hoppas det inte blir förvirrande😘

Likes

Comments

Vardag, Personligt, Funderingar/Tankar

Hej hej,

Annars då? Min kropp är fortfarande i risigt skick så jag försöker tänka extra mycket på att ta hand om mig själv och vila ordentligt. Det är dock lättare sagt än gjort. Jag har alltid haft en fallenhet för att ta hand om andra men när det kommer till mig själv så är det en helt annan femma. Varför kan jag inte vara snäll mot mig själv och tillåta mig själv att ”bara vara”? Även om jag har varit sjuk länge så har jag fortfarande ganska svårt att acceptera helt och hållet att jag inte klarar av att göra lika mycket som en frisk person. Jag har ställt orimligt höga krav på mig själv genom åren och tagit mycket skada i mina försök att uppfylla dom, som att jag har en inbyggd självförstörelsebedrift. Det finns dock inget ärofullt i att pressa sig själv för hårt och strunta i kroppens varningssignaler och det gör en inte till en bättre person. Jag behöver inte bevisa för någon hur mycket jag kämpar med mina problem och ingen kommer att tilldela mig ett pris för att jag gör mer än vad jag mäktar med. Jag vill bara få må så bra som det går och då måste jag sluta upp med att sänka mig själv till botten där det inte finns något annat än ännu mer smärta.


Likes

Comments

Nu är jag här igen efter en riktig jädrans pärs. Under förra helgen fick jag nån typ av magsjuka igen och det har slitit både på min kropp och mitt psyke. Jag har ärligt talat känt mig så pass dålig på sistone att jag har varit rädd för att min lilla kropp ska lägga av p.g.a. alla påfrestningar som den har fått utstå. Panikångesten har därför varit hög men nu känner jag mig starkare i alla fall.

En kul grej som har hänt är att vi har köpt en ny soffa och en ny fåtölj, ungefär som på bilderna nedan men soffan är i mörkt tyg. Leveransen sker dock inte förrän vecka tio men nu har jag något kul att se fram emot😊 Jag och M. har rätt lika stil vad det gäller inredning så det går ofta väldigt smidigt när vi ska köpa nya möbler, vilket i och för sig inte händer så ofta. Men ändå, skönt att inte vara det där paret som står i butikerna och tjafsar för att få sin vilja igenom. Jag står dock för inredningsdetaljerna eftersom M. saknar intresse för småsaker i hemmet, "krimskrams" som han kallar det för. Lucky me som tycker det är ganska kul att hålla på med dekorationer😄

Ska ni göra något kul i helgen? För mig står återhämtning högst upp på listan och det är en utmaning i sig eftersom jag har svårt för att bara koppla av och alltid vill göra mer än vad jag egentligen borde. Har börjat kolla på en ny spännande TV-serie som heter Absentia så jag ska försöka tvinga mig att sitta still på soffan och titta klart på första säsongen.


- bilder från mio.se -

Likes

Comments

Funderingar/Tankar

Hello!

Jag har några tankar som jag vill dela med mig lite av. Redan som barn började jag fundera över varför det är okej att prata om vissa saker men inte om andra. Vi bör undvika att prata om problem och det kan fortfarande vara svårt att prata öppet om hur vi verkligen mår inombords, som om det är något fult som vi bör dölja.

Jag läste nyligen ett pressmeddelande på Försäkringskassans hemsida att psykisk ohälsa ligger bakom nästan hälften av alla pågående sjukskrivningar i Sverige. Mellan juni 2011 till halvårsskiftet 2017 mer än fördubblades sjukskrivningarna med anledning av psykiatriska diagnoser. Jag tycker att detta är anmärkningsvärt höga siffror och mörkertalet för hur många som lider av psykisk ohälsa är nog ganska högt. Alla som brottas med psykisk ohälsa är inte sjukskrivna och faller utanför statistiken. Trots att psykisk ohälsa är så pass vanligt förekommande i vårt samhälle drar sig folk många gånger för att prata om det eftersom det ses som tabu. Många som lever med psykisk ohälsa lider därför i tystnad och skäms för att vi inte passar in i den rådande normen. Det är inte direkt konstigt att den som mår dåligt känner sig ensam med sin problematik och upplever att det inte finns någon som förstår, vilket är väldigt synd.

Det finns fortfarande en del fördomar mot personer med psykiska problem och vi måste därför våga prata mer öppet om psykisk ohälsa för att bryta fördomarna. Ingen ska behöva lida i det tysta för man väljer inte att drabbas av psykisk sjukdom. Vem sjutton vill må dåligt? Även om det inte syns utanpå hur dåligt man mår kan psykisk ohälsa innebära många begränsningar i det vardagliga livet. Därför är det så viktigt att vi synliggör problemet och slutar försumma personer som råkar drabbas och är i behov av stöd för att må bättre. Jag undrar; Vad skulle ske om vi börjar prata mer öppet om vad som sker bakom den där fasaden som verkar vara så viktig att upprätthålla utåt sett? Vad är vi egentligen så rädda för?

Nä nu har jag predikat färdigt och ska ta mig en tupplur.

*bild från Pinterest*

Likes

Comments

Nouw Magazine