Vår förlossningsberättelse 🧡

Okej, hur skall man ens börja? För det första, vår dotter har äntligen kommit till världen. Vi har varit föräldrar i en vecka nu och vi är så lyckliga och tacksamma. Emma, vår dotter är det finaste vi någonsin sett och vi kan spendera hur lång tid som helst på att bara se på henne och älska henne! ❤️ Jag kan säga att tidsuppfattningen på förlossningen har jag ingen koll på, Alexander fick lixom hjälpa mig att komma ihåg saker och ting. Let the story begin;

Den 13.8 hade jag inga känningar under natten eller morgonen men där runt lunchtider började jag känna av ett tryck neråt, magen blev upp och ner, mensvärk och allmänt trött. Vi var i Power butiken när jag kände av att det började göra riktigt ont! Hade även värkar under eftermiddagen och kvällen, men vi tänkte att eftersom hon inte är beräknad till före den 15.8 så är hon definitivt inte påväg ännu. Där vid 21-22 tiden förstod vi dock att det var dags att börja klocka värkarna! Det eskalerade väldigt snabbt och värkarna blev bara tätare, längre och mer smärtsamma för varje minut. Till slut ringde Alexander förlossningen och berättade läget men vi skulle ännu stanna hemma och ta värkarna för de var inte tillräckligt långa ännu. Well, efter bara 40 min ringde han dit igen och sa att vi måste komma in nu för jag har så ont och ingenting hjälpte här hemma. Vi packade ihop det sista och körde nervösa iväg till Kvinnokliniken och blev inskrivna där.

Jag fick en smärtlindrande spruta i benet som inte hjälpte något alls. Vi var i ett väntrum där en barnmorska kollade mig och bebis och sen efter kanske en timme fick vi fara till ett annat rum där vi skulle ta det lugnt, sova och vänta tills värkarna blev så starka att det var dags att förflytta sig till en förlossningssal. Jag fick använda en tens maskin som först kändes jätteskön men sen klickade jag febrilt på alla knapparna och det blev horror, gjorde så otroligt ont! Sen fick jag börja andas in lustgas och det hade jag genom hela förlossningen. Efter ett par timmar förflyttades vi till ett förlossningsrum och jag fick sätta mig i ett stort badkar och ta emot värkarna precis som jag hade önskat!

Det kändes väldigt skönt att sitta där, och där satte jag i ca en och en halv, två timmar tills jag plötsligt kände att jag kissade ner mig men det var vattnet som gick. Barnmorskorna sa då att vill jag inte föda i badkaret så måste jag stiga upp och förflytta mig till sängen. Det tog dock himla länge innan jag kom upp ur badkaret. Jag var så trött och hög på lustgas! När jag väl kom till sängen så var det egentligen direkt dags att börja krysta. Min kropp bara började automatiskt trycka ut!

Jag trodde jag krystade i två timmar men när jag nu i efterhand läst vår journal så står det att jag bara krystade i 34 minuter. Som sagt, det kändes som en evighet och det gjorde verkligen, verkligen ont! Visste att det skulle vara smärtsamt men herregud så det gjorde ont! Min kropp skakade genom hela förlossningen och jag var så trött och slut! Jag skrek väldigt mycket när jag krystade och det kändes som att det verkligen hjälpte att få ut henne. Vår älskade dotter kom ut alldeles kletig och perfekt till oss! Jag förstod dock inte när dom satte henne på mitt bröst att jag verkligen hade krystat ut henne. Var helt lost! Den 14.08.2121 klockan 09:23 kom hon till vår värld och gjorde oss till föräldrar!

Vet ni? Jag och Emma kämpade verkligen men någon annan som också kämpade var min älskade Alexander! Jag skulle aldrig ha klarat det utan honom, vilket stöd han var! Jag vet att det var väldigt tungt för honom att se mig gå igenom förlossningen men han var en hjälte! ALLA borde få ha en sambo som honom! ❤️

Avslutar med att säga att även om det gjorde väldigt ont och det var väldigt jobbigt så är det ju värt det! Ingen tvekan om saken, man får ju det finaste man kan tänka sig när förlossningen är över. Herregud så man kan älska en sån liten människa! Vi är så himla stolta och det är nu så självklart att vi skall vara föräldrar till Emma, vår dotter!

  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer