​Förkylningen sätter stopp för kvällsro som resulterar i extremt sega mornar. Jag är i en Hogwarts-värld, 12 timmar avverkade lyssning och 11 timmar kvar. Stephen Fry's röst har mullrat de senaste dagarna - det är lite mysigt. 

Jag ser målet med höstens kurser, nu är det en rapport och en opponering kvar. Sen drar det igång igen - religionspsykologi & systematisk teologi. Jag ser inte riktigt fram emot det, men jag tror att jag nog ska finna något av värde och uppbyggelse även i dessa kurser. Idag kurerar jag och drömmer lite. Fina böcker och fint ljus gör dagen nizee. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag har jag lärt mig ett nytt engelskt ord - smorgosbord - OCH Gud har talat in i mitt liv som ingen annan kan.

Be cool, love Your school.

Likes

Comments

Livet är en fest och vi är bjudna som man brukar säga.

Jag befinner mig i London och minns tillbaka till när en kille i Uppsala kom fram till mig en regnig sommardag. Jag stod under taket vid gamla Åhléns och väntade på att regnet skulle upphöra så jag kunde traska hem. Jag hade precis jobbat typ nio timmar och var blöt. Han kom iallafall fram och började prata om mitt vackra hår i ena andetaget och nästa började han prata om att han var författare och bodde i Paris. Wow tänkte jag; författare - coolt, Paris - romantiskt och coolt. Han fortsatte prata vilket inte var till hans fördel.

Det var bara så lame. Han var inte författare. Han hade druckit i en månad och lallat runt i Paris och hade sen skrivit ner sina upplevelser. Om att gå runt och vara full, ingen speciell händelse. Men när jag tänker efter är det kanske så författare gör. Skriver om inget särskilt.
Han skulle tillbaka till Paris och avsluta sin bok.

Det slutade regna tillslut och jag kunde kubba hem.

Det kändes så töntigt. Han använde alltför stora ord i min meningsvärld.

Förövrigt hoppas jag att jag överlever luftgroparna idag. Peace

Likes

Comments

​Idag är sista dagen på året och trots min oförmåga att blicka bakåt så minns jag dagen jag & Davvan blev livspartners och det var en riktigt bra dag. Idag har också  varit en bra dag med pannkaksfrukost och Tender is the night. ​​

Det finns så många spännande saker kvar att uppleva och jag ser fram emot att få något av en nystart och möjlighet att få ta avstamp och lunka vidare. Jag är glad och tacksam över allt jag har och samtidigt inser jag skörheten i allt och hur verkligheten ser olika ut för varje människa. Det blir viktigt att se och bry sig och försöka bidra. Detta år blir det år då jag ska skriva - för mig och för andra och förhoppningsvis tillföra något till någon. Jag ska vara med Jesus, med babe och alla nära och kära och försöka att inte sabba sabbaten. Kom ihåg - be cool and love your school så ses vi nästa år. 


Likes

Comments

Jag lever i två världar.

Ena stunden fastnar jag bland magiska glimtar, känslosamma blixtar och vackert formulerande meningar. Nästa stund befinner jag mig bland kött och blod, mina egna och min alldeles egna verklighet.

Min mormor sa alltid att de mest givande relationerna finner jag i böckernas värld, för endast där får man veta vad en person tänker och tycker - det blir äkta. Och visst är det så att vi letar efter det som är äkta i vår plastiga värld.

Verkligheten får inte plats i min värld längre. Jag lever i två parallella världar och här stannar jag. Landet ingenstans. Jag minns allting med klara färger och skratt. Jag minns vissa tårar, men mest skratten. Framtiden blir mindre ljus när det skiner starkast i det som varit. Vissa kallar mitt tillstånd ålderskris men själv betingar jag det inte. Jag längtar intensivt efter det äkta, om än en liten del som är äkta än hela kakan som smakar konstgjort. Var finns det? Och vad är det?


Det är svårt att hitta det magiska i en rationell värld. Alla längtar och vill fly men ingen skapar utrymmet. Alla tänker i logiska, rutinerade banor, framstampade av förfäder och ack vad pålitligt. Men det magiska, ogreppbara och andliga är inget vits att ödsla tid på, det är inte vad det är.

Men jag älskar dessa världar och att balansera mellan dem är en konst jag vill ge mig hän till.

Likes

Comments

That night was rememberable. I met him and we talked a little, more like exchanged a couple of sad

words. In the end of the night he jumped. Far down the pavement and smashed. I winch

when I write it like this, all non emotional and true. The second time he broke my heart into pieces.

This time forever. Nobody knew his struggles with the bed time-demons. I couldn't understand what

he was talking about but I got the feeling that he wasn’t well. I still wonder why he choose to call

me and not anyone else. He had a lot of friends, I saw it at the funeral. He left me a note that night.

”I’m sorry that I hurt you. Twice. So long Ice queen.”


Utdrag ur en novell jag skrivit med inspiration av aldrig ensam. Jag vet att det finns många som kämpar mot psykisk ohälsa och har haft människor i min närhet som valt att sluta sitt liv på grund av det. Det är för några få år sedan en person som jag haft en del kontakt med som utan att jag vetat om det inte mådde bra. Det fick min värld att skaka lite och som konsekvens av det skapades en kortare text. Det är inte alls inspirerat ur den situationen utan en fiktiv händelse, men fångar upp vikten av att se en människa på riktigt och bära de som behöver hjälp.

 Det är ett kort utdrag som förhoppningsvis poleras och ges ut någon vacker dag.


Likes

Comments

Hur ser jag på relationer egentligen? Vad är det som jag möter i ett par ögon och en mun? Det eviga tomma pratet om ingenting ekar mellan individer och ger oftast någon slags tillfredställelse. Det är ju ganska kul. Vad skulle hända om vi fick tillgång till tankarna direkt, ofiltrerade och ganska så nakna? Skulle relationerna växa eller förintas?

Ju mer tiden går, ju mer inser jag hur trevligt det egna sällskapet är. Jag trivs med människan och har ett behov av människor men jag låser gärna om mig för att få lite rymd att spela i. Kan hända att jag står där med en tom blick, fullt närvarande med en längtan att låsa upp.

Det finns nog ett korrekt sätt att ha relationer på, ett uttänkt, gynnande och helt fantastiskt sätt. Oavsett vad längtan pekar mot så finns ett nu som kräver ett ställningstagande, relationera till relationen. En människa har mer att ge än mina fördomar om den, och det ska bli intressant att se. Ta bort den tomma blicken och titta lite intensivt för en gångs skull.

- BC

Likes

Comments

Det finns så mycket relevant att prata om och skriva om och leva i så låt oss. Med ett tafatt försök styr jag mina steg mot något slags utflöde. Jag vet inte exakt hur diverse text kommer se ut och vad som speglas men något bra förmodligen. Det här med att vara ett oupptäckt geni och leva i en alternativ värld är inte så dumt.

Jag är 25 år gammal, bor på Stockholms framsida och studerar teologi & ledarskap. Denna månad är det NaNoWriMo och mitt skrivprojekt blir detta. Det är långt ifrån en bok men ett steg mot en ny rutin och det GILLAS. 

Be cool.


Likes

Comments