Förlossningsberättelse Del 2

Nu kommer del 2 av förlossningen. Som jag nämnde i del 1 så var jag väldigt rädd att behöva åka hem igen då man kanske inte var tillräckligt öppen eller t.ex inte ha tillräckligt tajta värkar. När vi kom in så blev jag uppkopplad på CTG för att kolla värkar och bebis puls och efter detta gjorde de en undersökning om hur öppen jag var. Jag blev rätt chockad när barnmorskan sa att jag var öppen 5 cm. Sen såg de rätt snabbt på CTG att jag hade extremt tajta värkar. Så jag blev så lättad när vi fick stanna. Då jag hade så tajta värkar så började jag med lustgas nästan direkt. Jag trodde man skulle känna sig mer påverkad av lustgasen men lite snurrig kunde man bli och jag tyckte den var skön att ha för man lyckades fokusera på sin andning mer. Ett tips för er som ska föda är att tänka på sin andning och försöka slappna av!

Det tog inte lång tid innan jag bad om EDA (ryggbedövning) då jag inte fick någon pause alls mellan mina värkar. Så de ringde narkosläkaren runt 4-5 på natten och de tog inte lång tid innan en läkare kom för att sätta EDAn. Dock när allt var förberett så fick läkaren ett samtal och var tvungen att gå på operation. Så hon fick ringa på en kollega som kom efter cirka 10 min för att sätta bedövningen. Allt gick bra men var jobbigt när man var tvungen att vara så stilla och jag hade värkar konstant. Jag säger bara TACK till bedövningen. Efter 30 min kunde jag bli lite mer normal och då orkade jag för första gången ta upp min telefon samt åt lite på en Risifrutti (vilket blev den enda maten fram till 16 på eftermiddagen).

Hela förlossningen är lite av en dimma för mig så minns inte exakta tider osv. Men jag tror man gjorde undersökning för att se hur öppen man var cirka varannan timme. Något jag var glad över var att vi varje undersökning hade jag öppnat mig mer. Eller det var min känsla att det hela tiden gick framåt. Mitt vatten gick inte spontant heller utan barnmorskan fick ta hål på hinnorna och efter detta öppnade jag mig nästan direkt till 10 cm. Enligt barnmorskan så var hinnorna så starka så vattnet hade troligtvis inte gått av sig själv utan man behövde ta hål på hinnorna. Det var ingenting som gjorde ont utan jag låg nog mest och skrattade för det kändes lite konstigt när det rann varmt mellan benen.

Jag använde mig ju av lustgas och EDA som smärtlindring, tillslut kände jag att EDAn inte gav så mycket effekt. Smärtan blev väldigt jobbig och barnmorskan samt Tom fick hjälpa mig med massage. Så det var väldigt skönt att ha Tom med som kunde hålla sina händer på mig och jag kände mig lugnare. Jag hade så mycket smärta så kunde knappt ta mig till toaletten eller när jag skulle sätta mig på pilatesbollen. Jag rörde mig inte många meter alls under denna förlossning.

Krystvärkarna och när han kom ut

Runt 11:45 så var det dags att börja krysta. Jag minns att barnmorskan sa att nu är det nära och det blir nog en lunchbebis. Då kom hoppet om att allt snart var över. Dock känns det som de sa flera gånger att snart är han här men jag tyckte ju aldrig att han kom så blev nästan irriterad när man fick höra att han snart är ute men han aldrig kom. Jag hade så mycket smärta så gick loss på lustgasen så de fick påminna mig att ibland försöka släppa den. Jag var helt inne i lustgasen så märkte inte alls mycket vad som hände runt om. Men efter ett tag krystande började rummet fyllas upp med fler människor och det kom även in en läkare. Jag hade så tajta värkar att bebis puls aldrig riktigt kunde komma tillbaka utan sjönk rätt mycket. Så läkaren skulle vara beredd ifall vi behövde ta hjälp av sugklocka. De tog även lite extra prover på Elton för att se att han mådde bra. Lite innan Elton kom ut så kände jag för att ge upp, jag fick lite panikkänsla och började nästan gråta för att jag tyckte det var så jobbigt. Hans huvud var på väg ut men åkte lika snabbt tillbaka. 12:51 kom han äntligen ut och upp på mitt bröst. Den lättnaden när han äntligen var ute och att jag slapp sugklocka var så skön.

Jag hade läst olika förlossningsberättelser innan och förstod att vissa har svårt att få ut moderkakan. Vissa behöver de trycka massor på magen och att detta kan göra riktigt ont. Så när barnmorskan skulle försöka dra ut den så kom den direkt och det kändes ingenting. Det var med en lättnad att detta inte gjorde alls ont för mig. Efter var det dags att sy, vet inte hur många stygn som jag fick men blev tydligen en grad 2 bristning vilket är det vanligaste enligt barnmorskan.

När jag tänker tillbaka på förlossningen så är jag nöjd över hur den blev. Jag är inte rädd att föda barn igen utan saknar nästan känslan och vill göra detta igen. Jag är så glad att jag hade Tom vid min sida och att vi gjorde detta tillsammans. Förlåt älskling för att jag nästan klämde sönder din hand haha!

(Jag är glad att jag förvarnade Tom att bebisar huvud har en rolig form när det kommer ut. Det är inte alla som vet att deras huvud får en avlång form men att detta sedan lägger sig)

Gillar

Kommentarer

anneli
anneli,
Jag är himla rädd inför känslan att den dagen att föda. Men det gick ju ändå realtivt bra för dig, så skönt. 😊littlesleeper.blogg.se/
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

@