Nu är hon äntligen här, vår älskade lilla Ines. Jag hade en känsla av att jag skulle gå över tiden och i måndags när jag var i vecka 41+0 (8 dagar över tiden) hade jag fått en tid till sjukhuset för bedömning om igångsättning. Det är inte säkert man blir igångsatt samma dag utan kan få en tid dagen efter eller 2 dagar senare t.ex.

När jag kom på bedömningen vid 09:15 så frågade barnmorskan mig om vad jag hade för önskemål, och jag sa då att jag gärna ville bli igångsatt samma dag. Hon sa då rätt snabbt att detta nog inte kommer ske då det är så fullt på avdelningen för induktion och förlossningen. Jag berättade om att jag haft mycket förvärkar senaste tiden och det varit tufft men även nämnde jag om situationen med Elton och att vi varit iväg och lämnat hjälpmedel, mediciner och allt sådant och det hade underlättat.

Hon gjorde en undersökning med CTG, samt undersökte vaginalt för att se om man är öppen, mogen osv. Jag var på undersökningen öppen 3-4 cm och tappen var utplånad, hon kände även hinnorna till vattnet att de buktade utåt. Då jag var så redo så bedömdes de att man skulle ta vattnet för att starta igång det. Så barnmorskan gick och pratade med en läkare och kom tillbaka och sa att jag kommer bli inskriven direkt på förlossningen. Så vi fick ett rum direkt och slapp komma tillbaka senare på dagen eller en annan dag.

Vid 09:45 fick vi ett rum på förlossningen, så jag ringde upp Tom som satt i bilen på parkeringen. Vi fick ett väldigt stort och fint rum, men de bästa i rummet var utan tvekan allt stöd. Först och främst Tom som var ett så fantastiskt stöd, vi jobbade så bra som team och jag känner mig alltid så trygg med honom nära mig. Sedan hade jag en barnmorskestudent och en barnmorska som var så bra och vi klickade väldigt bra. Jag nämnde att jag tyckte kommunikation var väldigt viktigt och det kan jag säga att vi hade under hela förlossningen.

Jag blev undersökt med CTG, ultraljud av läkare och vaginal undersökning inne på förlossningsrummet. Jag tror de tog vattnet cirka 10:40 då vi hade gjort klart alla undersökningar, lärt känna personalen och jag bytt om. Ganska direkt efter vattnet togs så kom värkarna av sig själv. Det började med samma smärta som jag haft hemma senaste tiden. Så jag fick börja med en värmedyna för att hjälpa till mot smärtan men även att barnmorskan och Tom tryckte på mina knän när jag fick värkar. De kom verkligen extremt tätt. Denna gång kände jag att jag inte ville bli liggande i sängen så jag försökte stå upp och ta värkar, fick även sitta på pilatesboll och även stå upp med benet på sängen för att underlätta för henne att komma ner.

Jag hade innan tänkt att jag skulle bada, lustgas, ryggbedövning och eventuellt en bäckenbottenbedövning. Jag kände att jag var öppen för mycket smärtlindring men att vi skulle ta det som det kommer. Jag började som sagt med en värmedyna. Jag fick senare frågan av studenten om jag ville ha lustgas då jag hade väldigt ont. Jag tackade först nej för ville inte hålla på med den i flera flera timmar. Sen fick jag dock frågan 15 min senare av barnmorskan och då tackade jag ja för att ha den för att hjälpa till med en kontrollerad andning. Så jag tog den med väldigt låg nivå.

Det funkade okej, men när smärtan blev ännu värre så bad jag dem höja ett snäpp. Jag kände väldigt fort att jag mådde illa av den så bad dem sänka igen. Jag kämpade vidare med lustgasen och Tom fick hjälpa mig med att massera och trycka på ländrygg och höfter.

Cirka 2 timmar (cirka 12:40) efter de tagit vattnet så skulle de göra en ny undersökning, Jag var då öppen 7-8 cm och jag hade sådan panik av smärtan och frågade om ryggbedövning (EDA) , de sa då att det var sent för de men de skulle hämta läkaren för en spinalbedövning. De tog inte många minuter innan jag upprepade JAG MÅSTE BAJSA, de förstod då att hon var påväg, trots att jag precis var öppen 7-8 cm. Narkosläkaren kom då även in på rummet och de fick avbeställa spinalbedövningen då hon redan var påväg ut.

Jag säger bara WOW vad coolt det var att känna när krystvärkarna kom och hur bra man kunde jobba med kroppen. Här var det väldigt bra kommunikation med barnmorskan och de sa när jag skulle trycka på och när jag bara skulle försöka andas så man inte tryckte på för mycket.

12:48 kom hon ut och den känslan var fantastisk! Allt gick så snabbt men kändes ändå under kontroll. Fick bristning grad 1 så de var väldigt lite att sy i slemhinnorna. Så jag mår väldigt bra där nere eller vad man ska säga haha. Ingen smärta eller så.

Om jag skulle betygsätta förlossningen så får den 10/10. Vi valde att åka hem på tidig hemgång då jag ville vara med Tom. Sen var även BB överfullt så det kändes bra att åka hem.

#bestofnouw

Igår hade jag beräknad födsel men som jag alltid känt på mig så kommer jag gå över tiden. Idag är jag då en dag över tiden och hade bokat besök hos barnmorskan i morse. Vi mätte magen, lyssnade på hjärtljud, tog blodtryck och gjorde även en vaginal undersökning.

Vi började hela besöket med att boka in en tid på sjukhuset för bedömning om igångsättning. I Göteborg får man boka detta när man gått över 1 vecka. Jag frågade barnmorskan om det gick att boka det på fredagen då det är lättare för oss med Elton då det är lättare med hjälp på helgerna. Speciellt då man ska ha med sig hjälpmedel, mediciner osv. Hon bokade först in mig på söndag morgon, så jag fick en lapp med tid osv. Sen efter några minuter kommer hon på att det är först på måndag hon får boka in mig. Så då bokar hon en ny tid för bedömning. Så segt när man först får en tid men måste boka den till dagen efter. Hon sa att de blir galna på henne om hon bokar 1 dag för tidigt. Låter lite knäppt att de skulle bli så arga för 1 dag tidigare. Jag är dock glad att något är bokat.

.

Hon gjorde även en undersökning då jag ville veta om kroppen börjat förbereda sig något. Jag var öppen ungefär 2.5-3 cm och livmodertappen hade blivit förkortad samt det var mjukt vid tappen. Hon kände även hennes huvud. Jag ville fråga efter hinnsvepning men var rädd att fråga då vissa säger nej. Men hon började svepa och frågade om det var okej att hon gjorde en hinnsvepning? Så självklart sa jag Ja! Det gör riktigt ont och är så obehagligt, men det är det värt.

Hon hoppades att jag inte skulle behöva gå till igångsättningen utan att det sätter igång innan, men man kan aldrig veta då det är så olika graviditet till graviditet.

Dagarna går så extremt långsamt just nu. Jag sover dåligt på nätterna, är uppe runt 6 gånger per natt för att kissa. Hon trycker så mycket på blåsan så man måste springa så många gånger. Jag är riktig trött på dagarna och då man är hemma nu så går dagarna rätt långsamt. Är tur vi har hund så man får komma ut då och då när jag orkar. Något jag är glad över är att foglossningen känns lite bättre så kan gå ut och gå lite. Dock får jag mycket förvärkar men jag känner att det är värt det, jag mår så mycket bättre psykiskt när man fått gå ut och gå.

Jag längtar så mycket tills det är dags men samtidigt känner jag att jag inte är redo haha. Det är dock lite mysigt att gå runt och vänta på något som man inte vet när och hur det kommer starta. Kommer jag ha en vattenavgång? kommer det starta med värkar? kommer jag få igångsättning? Ingen vet ännu och det är en mysig känsla att inte veta.

Förra veckan firade vi att Elton varit fri från synliga kramper i 2 år. Så underbart att kunna fira det. Sen fyllde jag även år i veckan. Tänk att jag redan är 28 år.