Den här dagen skulle det bli en klassisk utflykt med massa andra turister-du kan skjuta mig sen-upplevelse. ”White sanddunes” hette attraktionen där man kunde få gå eller betala bensintörstig 4-hjulig kamel för en naturnära motordriven upplevelse i 45minuter.

04.40 var det upphämtning på hotellet. En perfekt tid på dygnet för att få se både sopbränning och ingenting mer. Den något absurda känslan i att glatt tutandes köras runt i Vietnam i Amerikanska jeepar märkta ”USA” innan solen gått upp. Vilken fantastisk affärsidé att låta folk betala massor för att åka o titta på sand och en sol som gör det den alltid gjort. Som vanligt i en ”turist-paketpris-ät buffé med en lokal familj”-typ utav utflykt ångrade jag mig redan när mitt morgonhumör fick dela bil med en asiatisk liten tjej ätandes på ett äpple som varade obegränsat länge. Och gott var det tydligen oxå! Hon smackade som en sexåring som vill visa att maten smakade gott.

En odling av något slag, Upplyst av ett hav med små fina lyktor fångade vår uppmärksamhet i natten. Hade guiden kunnat engelska hade vi kunnat fråga vad det var för något.

En blinkande neonportal gjorde oss uppmärksamma på att vi kommit in i den orörda öknen. Framme på plats förklarade jag för den icke engelsktalande guiden, på engelska, att gruppen inte skulle vänta, utan åka tillbaka utan mig 45 minuter senare. Det visade sig vara jättesvårt. Efter det lämnade jag fårskocken och klev ut själv i den orörda öknen vilket skulle bli en av resans höjdpunkter!

Något som inte blev en av resans höjdpunkter var magsjuka omgång två, eller tre, beroende på hur man väljer att dela upp en sjukdomsperiod. Vår lilla gorméresenär fick se sig själv, nästan som i en utomkropslig upplevelse, ätandes mat som han visste att han skulle bli magsjuk av. Men finns det inget annat ätbart är det bara att gripa in i maten som just blivit tillagad av kocken på golvet. I denna lilla flugfabrik kunde jag nästan direkt känna att det inte bådade gott inför kvällens bussåkning till flygplatsen. En timme före bussen avgång hördes konstiga ljud från nedre regionen av Wahlströms överkropp. Två timmar senare på bussen insåg jag med fasa att jag antagligen skulle få tillbringa natten magsjuk i ett vietnamesiskt dike ute på landsbygden, utan att någon från omvärlden skulle veta vart jag befann mig. Jag placerade mig framme hos chauffören under ett kallufts-utblås, och hoppades för mitt liv att jag skulle slippa behöva förklara för honom på teckenspråk vad som var på väg att hända.

Jag såg framför mig hur jag med vilda gester skulle behöva illustrera att jag behövde skita, gärna långt från bussen, och att jag ville ha min väska samt att de inte behövde vänta, då liknande ärenden tidigare i mitt liv tenderat att dra ut på tiden. Om det fanns en Gud var det just den här kvällen han låg jour, för med vilja och djupa andetag nådde jag flygplatsen i god tid före avgång mot Singapore.

Sällan har jag varit så lycklig över att slippa vara olycklig.

Summering:

Ibland önskade man att vietnameserna gick de där extra tio procenten så servicen hamnade på en lite högre nivå än att man behöver sitta på plaststolar med tre ben. Kasta ut ett bord på gatan oxå vetja, så har vi en restaurang! Efter tre omgångar magsjuka, såg jag fram emot att lämna vietnam. Visserligen tråkigt då jag gillade landet och männsikorna men skönt att lämna skräp och avgaser för en renare tillvaro. Vietnam var fint men finare stränder finns i thailand. Den betydligt kallare och bergigare norra delen som jag aldrig hann besöka ser ut att påminna mycket om Laos och Kambodja och kan nog vara lika värt att besöka som de södra delarna av landet för någon som inte besökt besökt någon av närliggande länder. Ramlar du över en billig biljett? Passa på att besöka Vietnam medan menyerna fortfarande är på vietnamesiska och inte svenska som i storebror Thailand.

Måsten i Södea Vietnam:

I sydöstra delen: ”White sandunes”, den största av de två öknarna. Ta ”Red dunes” i samma veva då den ligger på vägen dig. Eller gör en tiopoängare och beta av hela white sanddunes-öknen själv! Mästerligt! Tar du även med vatten, något salt och solfaktor hamnar upplevelsen på en helt annan nivå.

I syd västra delen: På ön Phu qock händer det lite mer. Vackra stränder utan att göra något större anspråk på att kalla sig paradisstränder. Restauranger på beachen till billiga priser, med bord dukade på vit sand, utan ljus på borden såklart och i desperat behov av nyskapande inredningsarkitekter och festfixare.

Bä för billigt flyg, trevligt folk och relativt god mat. Bu för sopor och plast samt mängden mat, en svajig matkvalité och långa hoppiga bussturer..

Vietnam får 3 rishattar av 5 möjliga, med ”room for improvment”.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

För alla er som är bekanta med min mage sen tidigare kanske frågar sig varför man drar i sig en gröncurrymåltid innan man sätter sig på en 5h lång busstur mot Mui ne, på Vietnams östkust. Ja jag är lika förvånad som ni. Jävla dumheter hade mamma sagt, och jag kan bara hålla med.

Bussens komfort var bra bortsett från att jag inte är asiat och är 1m längre än alla andra. Bara tanken på vilken riktning benen skulle ta vägen vid en ev krock är kittlande, när man kört in benen i en liten kista i liggbussen. Hm det där blev konstigt, en buss där man får ligga ned låter kanske bättre. Ok, tillbaka till ämnet. I klartext. Gröncurry bygger upp gas i magen, iaf på mig. När jag ätit gröncurry och inte kommer att få fisa på 5h kommer Mattias att kräkas. Ja den funkar faktiskt så, min mage. Och mycket riktigt! Man vet att något är på väg att hända när man börjar må illa och tankarna glider iväg från is, friska havsvindar och Menthol till mustig kolasås och flottig korv. Tror det är min kropps sätt att framkalla kräkningar. Så där satt jag, kämpandes med att styra tankarna till fridykning, öppna landskap och havsbrisar för att ständigt halka tillbaka in på mormors gräddstuvning och flottiga prinskorvar som studsar runt på tallriken i rikliga mängder flott. Jag lyckas klara bussresan med 5minuters marginal. Kastade mig in på rummet och.. ..bjöd mina grannar på underhållning hela natten genom de lövtunna dörrarna. Med en bunke i händerna sittandes på toaletten, öppnade sig helvetets portar. I stereo, så att säga. Avgång, utgång, hemgång, utrymning genom samtliga utgångar! Det här var minsann valuta för pengarna. Här hade man betalt för en omgång gröncurry och nu fick man smaka på den gång efter gång efter gång. Tror all mat ända sen buffén i julas kom med i den tömningen. Här var bara att erkänna sig besegrad och skita ner sig, på mer än ett sätt. Natten tillbringades på golvet mellan fyra kaklade väggar.

När jag äntligen började kvickna till ett dygn senare kändes det fantastiskt att få avnjuta en bra film på TVn?

Likes

Comments

Jag har skaffat husdjur. Loppor. Jävla äckelpäckel! Allt från små saker på ngn millimeter upp till en cm!!! Den något bisarra känslan att bli tvungen att använda skon för att slå ihjäl en loppa! Jag visste det. Tyckte jag hade överdrivet mkt myggbett i går. Men nu har det alltså fått sin förklaring. Nej på det här ”hotellet” ville jag minsann inte bo kvar. Jag borstade bort kackerlackan som satt och bajsade i min väska, eller nej nu ljuger jag, det fick hotellvärden göra för jag haaatar skalbaggar. Sen öppnade jag dörren och klev ut mitt i natten ...rakt på en råtta! Squashy squashy. Fy fan! Den duktiga vakthunden hade visat dagens prestation. Av någon anledning ringde jag direkt min stackars mor för att beklaga mig. Hon är så söt när hon föreslog att jag kanske kan lägga mig i lobbyn på hotellet. Haha my dear mother, there IS no reception! Och detta är inte ett hotell. Tror vi har lite olika bilder av hur ett hotell i Asien ser ut. Jag hoppade på min vilda springare, ja det är min puttrande moppe och styrde vidare mot ovissheten. Dessvärre gjorde vakthundar det omöjligt att komma åt något boende i mörkret. Det är såna här gånger jag önskar att man fick använda sig av en livlina i form av att ”ringa en vän” för guidning. Ringde svenskparet utan resultat. Det hela slutade med att jag hittade ett bord vid stranden som jag kunde lägga mig på. Observera att det är samma ställe där de drog ut en liten snok på 1,5 meter ur ett hus samma dag. Aldrig hade jag varit så glad över att ha mitt myggnät med som nu. Med myggnätet noga instoppat under mig och fötterna i min väska för att hålla värmen kröp jag ihop som en liten räka för ett par timmars sömn.

Observera hur avslappnat ormpojken på bilden hanterar pinnen med en hand och mobilen med den andra handen. Och vi i Sverige som inte ens får köra bil och prata i mobilen samtidigt..

Nu bor jag bättre precis vid gågatan. Att man är tvungen att slå in kontakten i väggen bekommer mig egentligen inte med tanke på att det finns varmvatten i överflöd! Nu kan jag frångå mitt strikta tvagningsschema där ryggen endast blir tvättad i kallvatten var annan dag, till att dansa runt i min stora dusch. Ja okej, något hukad kanske, då duschslangen saknar 5cm för att kunna sättas fast i hållaren så man blir tvungen att stå framåtlutad och hålla i munstycket med ena handen.

Nu ska jag sätta mig vid något bort på gågatan och intaga kött som förhoppningsvis smakar bättre än gårdagens hamburgare. Eller som kyparen sa till en gammal vän i Asien som tuggandes frågade vad det var i maten. 

-”Voff voff”

Tack Caroline som kunde bistå med en grillbild från nattmarknaden på Phu quoc. En dag kvar sen lämnar jag mina svenska vänner och övärlden för öken på Vietnams östra kust. Först ska jag bara lämna in mina kläder för tvätt. Hoppas att de blir tvättade istället för ”rökta” som det tydligen blev förra gången. Postar även några bilder från veckans mopedturer.

Tre saker som står högt upp på önskelistan just nu:

  1. Att karaoken slutar snart
  2. Att karaoken genast upphör
  3. Att punkt ett eller två blir uppfylld

Likes

Comments

1h kvar till avresa och jag har nästan gjort klart alla sysslor hemma. I ovanligt god tid. Jag skulle bara bädda sängen och SMACK, ryggskott, eller iaf tillräckliga känningar för att fundera på att ta taxi till flygplatsen istället för buss. Grattis i förskott Wahlström.

Flygresan flöt finfint och jag kunde glatt stiga av planet en decimeter kortare än innan jag bäddade sängen. 14h med en kines som missuppfattat ”pekskärm” med ”tryckskärm” på tv´n i stolsryggen. Såna här gånger när blodtrycket stiger och fotsvetten letar sig fram i skorna kan det kännas bra att man förväxlat ”sko-refreshen” med ”impregneringssprayen” som man sprutat inuti skorna.

Vecka 1

När jag reser har jag en kul lek. Jag brukar lämna hotellet och kasta mig in i stadens trafik och puls för att tappa riktningen. Sen försöker jag hitta hem. Den här gången lyckades jag ovanligt bra med att förvirra mig själv. När jag letat efter hotellet i mångmiljonstaden ”Ho chi min” (eller ”Saigon” som den tidigare kallades) i 5h var jag aningens less på att gå (och mig själv) och beslutade mig för att prova en cykeltaxi. Rent självmord då trafiken inte påminner om något som jag upplevt under alla mina resor. 100tals mopedister som kör på gator, trottoarer och mellan affärsstånd. I den här situationen måste jag ha varit väldigt trött och sårbar för nog vet jag mycket väl att ett pris ska förhandlas i förväg. Men det var tydligen inte på tal av den sura chauffören som inte pratade engelska. Hursom, man sätter sig längst fram på cykeln i något som liknar en tron. Sen blir man runttrampad och får känna sig otroligt fånig, som någon form av slavhandlare som skjuter utrotningshotade noshörningar och köper allt man pekar på. När cykelturen aldrig ville ta slut och jag skämdes så jag var röd i ansiktet av min egen kolonialism valde jag att hoppa av. Inte helt oväntat visade det sig att jag och cykelgubben och jag hade olika tankar om hur mycket en cykeltur borde kosta. Jättemycket pengar tyckte han. Jättelite tyckte jag, då det varit fortare att gå och jag även hade sluppit åka i cirklar runt kvarteren. Dessutom hade jag kanske kommit fram till slutdestinationen. Jag tyckte cykelnisse hade en skev prisbild. Jag försökte förmedla känslan genom att gestikulera ”för dyrt”. Han blev arg. Jag blev arg. Men argast av dom alla blev han (igen)! Han höjde rösten. Jag skakade på huvet. Han skrek. Som tur var tog jag mitt förnuft tillfånga, klev in och medlade i våran dialog, gav honom hälften av den hutlösa summan och gick därifrån. Utöver att både jag och mina nyfunna svenska vänner går runt med rosslande halsar, antagligen orsakat av föroreningar, är det en kul stad med bra puls! En utekväll som skulle komma att sluta blött för två tredjedelar av vår nya trio kan oxå ha påverkat halsarna negativt.

Av någon konstig anledning, iförd shorts och t-shirt med tryck på, hamnade jag på inbjudningslistan till något som måste betraktas som ett av stadens finare ställen, på taket av en skyskrapa. Där stod jag och kände mig felplacerad bland festklänningar och ljusslingor tills en annan nyfunnen vän oxå snubblade in (aningens felinformerad om ”barhäng”) med mjukisbrallor och säckig grön tröja och tog över den första platsen. Lyx är ju visserligen något jag förtjänar men när malplace´n blev för stark flydde jag vidare ut i natten.

En kyrkklocka som ringer in nya dagen kl 04.21 hör minsann inte till vanligheterna. Den är lika uppskattad av mig dagen efter en blöt utekväll som tanten på andra sidan gatan som kräks regelbundet varje natt. Trots att avgaserna nästan började kännas som doften av ett hem i vårt kvarter var resan tvungen att fortsätta. Jag sökte upp svenska paret (eller sög mig fast som en liten sällskaplig parasit) och tog flyget västerut till Phu quoc.

Hur mycket sand kan man trycka in i näsan? Ganska mycket om man tillhör släkten Wahlström med stora näsor. Glad i hågen efter veckans första soldag sprang jag ut i det långgrunda vattnet. Först var det väldigt lite djupt, sen lite djupare och sen inte alls. Jag dök i och körde huvet rakt ner i sanden. Det kanske låter som en behaglig resa när man glider fram över sanden likt en delfin. Verkligheten upplevdes annorlunda. Som att köra huvet rakt in i en vägg. Nu går jag runt, ytterligare en decimeter kortare, med ett spännande klickande ljud i nacken varje gång jag snurrar på huvet. -”Hahaha du ser ju helt rosa ut i ansiktet” utbrast någon när jag facetajmade hem på telefonen i går. Den färgen i pannan är nu efter dykövningen ersatt av en betydligt mörkare röd färg. Solfaktor 120 anbefalles i morgon.

Svensktrion hittar på mycket kul. Vi äter samtidigt, vi spelar vietnamesiskt bollspel tillsammans varje kväll och vi har diarré nästan samtidigt. Mamma brukar alltid säga att man ska undvika is i drinken. Jag tycker det låter lite överdrivet. I går såg vi vart isen kommer ifrån. Nu har vi slutat dricka drinkarna med is i. (Inte mangosmoothien då förstås, den är ju så god!)

-”Titta någon har kanske trillat i vattnet” ropade jag på teckenspråk till uthyraren av vattenscootrar. Jag pekade på den herrelösa scootern som åkte runt i en cirkel på vattnet och sa ”drowning?”. Han log vänligt och svarade: -”Yes”. Hursom förstod jag efter en stund att ingen var på väg att drunkna och att den tydligen skulle åka runt så av sig själv. Ibland kan språket vara en barriär.

Ännu konstigare kan det bli när man äter på restaurangen vid stranden där big mamma bossar. Hon är egentligen varken stor, söt eller gosig. Hon är mest 100% sur och otrevlig. Jag beställde en pizza, antagligen i senaste laget på kvällen (kl 21) och när hon kom ut med pizzan frågade jag om jag kunde få en coca cola till. Hon skakade på huvet och gick. Jag funderade på om jag vart otydlig eller missuppfattat något så jag gick fram och frågade samma fråga och pekade på kylen. -”no” blev svaret och vilket var tillräckligt enligt henne. Bestick var tydligen inte heller något jag skulle få till maten. Mattias markerade tydligt, när ingen såg, genom att hämta en cola ur kylen jag tidigare pekat på. När den andra stackars servitrisen kom ut i någon form av pyjamasliknande klädsel kände vi att det kanske var dags att tänka på refrängen. Imorgon ska vi hyra moppe. What could possibly go wrong?

Inget! Inget gick fel i dag! Men hjälp vad tråkigt, då blir det ju inget kul att skriva om. -Det är riktigt. Och när vi ändå är inne på det tråkiga spåret så känner jag mig tvungen, och vill, nämna något kort om Vietnams krigshistoria. Jag tänker helt enkelt copy-paste`a direkt från mitt inlägg på ett socialt medium. Några rader som förhoppningsvis får oss i västvärlden att tänka till. Bilder från militära fängelset är från Phu quoc, och bilderna från Vietkong-tunnlarna är från utkanten av Ho chi min.

From my Face Book>>

To every person who think Sweden should join Nato. Feel free to subscribe.

During my travels around the world i keep running into wars affected and many times fueled by the US. After a week in Vietnam i’ve seen USA’s war crimes. 80 miljon tons(!) of pesticides sprayed over farming land and villages. Unconventional weapons such as fosfor and napalm used indiscriminate. Large scale systematical torture in one of USAs concentration camps. Mass executions and mass graves are still excavated. 3million Vietnamese casualties, of which 2millions civilians.

I see no difference between “terrorists” and US interference in the world, if you happen to be in the wrong team.


Noooooooooo! Upp o hoppa lilla loppa! Precis när jag ska publicera detta hittar jag den här på foten… Tacka fan för att det kittlades på kroppen i natt! Fortsättning följer..

Likes

Comments

Igår hade vi en liten rackare till jordbävning så vattnet stänkte utanför kanterna på poolen. ...och i dag fortsatte galenskapen. Det blev litet utav feststämning i rum 104 när toapappret som vart slut sen i förrgår äntligen anlände! Nästan så det pirrar lite av spänning. Herregud vad här ska skitas, insh Allah! Appappapp!, bara i små omgångar så man kan spola ner toapapperet samtidigt, så det inte blir stopp i de smala rören.
Men det har faktiskt hänt ännu fler tokigheter de saste dagarna.

Det blev en spontanare till "mineral pools" eller vad det nu hette. Tre timmar bort (eller två turkiska, beroende på hur man ser det) finns naturliga mineralvattenbassänger (red.anm. Hur ser de onaturliga ut?) och ett tjusigt ställe i ruiner. Eller alltså, ruiner som var tjusiga kanske man ska säga. Med så många turister och kameror skulle man nästan kunna tro att det hände ngt intressant vid ruinerna. Det gjorde det inte. Dessutom hade jag redan sett stenar tidigare i mitt liv så jag avvek från gruppen och hittade på en egen utflykt och gick före truppen bort till "the mineral pools". (Red. Anm. DE NATURLIGA)
Men dom är ju så tråkiga och ospontana här i Turkiet och kan inte tänka sig något utanför boxen. Vart man än försökte gå hade dom vakter som blåste i sina visselpipor och berättade med livligt kroppsspråk vad man fick och inte fick göra. Det var mest "inte" tyckte jag. Och jag är inget stort fan av inte. Hursom hann jag klättra ut lite på klipporna och få mig några bilder innan det skulle gestikuleras o gapas igen.
Vet inte vad som är roligast att se, ruiner eller turister. (Eller ruinerade turister) som valt att åka med stora bolagen till dubbla priset.
Själva ruinerna var ju t.o.m trasiga med ett stort hål i en av murarna :D ! Jag tyckte iaf att jag fick till några fräscha turistfoton. (Red.anm. Menar du turistfoton eller foton på turister Mattias?) Delar gärna med mig av några här:


Annars gick det bra att köpa krimskrams till överpris om man kände att man hade för mycket pengar som skavde i fickorna.
I går hade jag en svacka då jag i min vekhet ifrågasatte min tillit till Turkiets demokrati. Inte ens när jag behövde få fram en synonym till engelskans "delirium" på internet, dök det upp dåliga ursäkter som:
"En säker internetanslutning kunde inte upprättas till servern". Och då är det inte nätverksproblem utan det r verkligen viisa ord som är bannade!

Turkiet känns som ett mysigt arabiskt litet mexico med muslimsk känsla mitt i smeten i mellanöstern men med europeiska ambitioner 😂. Hm det där blev krångligt.

Ska det inte va böneutrop fem gånger per dygn? Den här minaretgubben var uppe i tre stycken bara den här morgonen. Det är lite tjatigt kan jag tycka, speciellt när dom är inne i ett lite tjatigt kapitel i Koranen, som mest känns som en lång strupsong. Hade glömt att stänga balkongdörren så 04.00 var det upp i givakt med fullt adrenalinpåslag!

Känns det som ett stort problem att turister ofta vill stanna för att spela schack en timme eller två i butiken?! Eller är det en uppmaning om ansvarsfullt spelande till er ungdomar där ute? Sluta upp med era hasadspel för helvete och rätta in er i leded!

Vår resenär visar här hur trivsamt det kan vara att ligga och ta igen sig lite på en räkmacka.

Nähäni! Nu stämplar vi ut o kör hem mot kylan i Sverige snart. Mina fördomar om Turkiet var fel. Satan vad jag gillade det här! Affärer som har öppet till 01 och och matställen som har öppet 24/7 för oss nattmänniskor. Det, varvat med en bitvis väldigt fin natur, trevliga människor (ofta orädda för att prata om landets politiska issues) och med minst sagt överkomliga priser gör att Turkiet får 4 av 5 minaretgubbar! ...och en gasig mage! Och det mina vänner är inget dåligt betyg av en resenär som syrran kallade bortskämd när jag hade mage att klaga över Arubas paradisstränder.
Skulle precis säga att jag kände mig mer trygg här än på Stockholms gator, men just då, i skrivandets stund ryker två Turkar ihop på gatan.
Anyways

"Livet ska inte bara vara jobb! -Det ska vara lite räkmacka oxå!" Glöm inte det!


(Sista bilden är tagen en halvtimme innan Allah tömde sin gudomliga vattenkanna över det torra landskapet och spolade bort alla vardagliga bekymmer. Jag önskar att jag alltid får vara under Allahs vattenkanna!)

Likes

Comments

Idag blir det ingen löpning på grund av mina asfaltsbrända fotdynor så jag skriver lite dagbok istället.
Försöker behålla min bittra/ironiska sida här i Turkiet men det börjar bli svårt. Jag är positivt överraskad på fler än ett sätt. Folket är bra mycket trevligare än vad ryktet säger. Maten är riktigt god och läget känns tryggt (Bortsett från när fyverkerier brinner av titt som som tätt och man hoppartill i tron av att det skett ett potentiellt terrordåd strax bakom ryggen. De som tycker att försäljarna här är väldigt "på" har ju uppenbarligen aldrig vart i Egypten. Men så är jag inte "blonda svenska flicka" från Sverige heller, så jag blir kanske lämnad ifred mer. Jag vill vara blond flicka i nästa liv.
Jag har precis upptäkt ett bra sett att pruta. När försäljarn mitt uppe i diskussionen tycker att "det bara är några € till" man behöver bjussa på för att avsluta köpet så snurrar jag bara på argumentet och säger att det bara är några € till HAN behöver bjuda på. Så enkelt. Så fantastiskt! Att jag aldrig använt det som argument tidigare! Det funkade bra. Kom hem till hotellet med 10 nya plagg!

Laga badstolen i plast från 80talet med silikon.. Ingen dum idé då en annan stol small sönder i går för en tjock turist. Good job guys, HA! tänkte Mattias innan han lutade sig tillbaka i solstolen och vände spraysflaskan åt fel håll och sprutade solfaktorn i ögat. Maten på fängels förlåt hotellet är det inget fel på. Däremot är väl frukostserveringen lite sådär, tänkte jag när jag hällde upp lite mer juice i plastmuggen som knappt är självstående. Till detta får vi vitt bröd med marmelad i engångsförpackningar som kräver både kniv och glatt humör för att hacka/bryta sig in. Det serveras även musik i högtalarna. Turkisk.. Det låter som en katt som blivit klämd under stolen. Segt och utdraget. Sen är det skönt att det varken behövs dörrlister eller snickarglädje för att bygga badrum.
Undrar om man ska vara bekymrad när vaktmästarn står vid polkanten o tippar ner en 30 litersdunk med klor mitt i natten. Men så kanske man gör vanligtvis? Är det därför jag har fått så vit, blek och len hy?
Trots min solanpassade hudtyp lyckades jag bränna mig lite ändå.. Klockan 18 på kvällen!!!!
Nähepp nu ska jag vackla iväg på mina fotsulor och införskaffa solfaktor. ..50.

Bufféeeeeeeeee



Och så ni inte hittar på något dumt så länge ungdomar..

Likes

Comments

Klockan ringer 05.40 för avfärd. Negativt! Klockan ringer INTE. Mattias har tydligen helt förlitat sig på sin biologiska klocka och omvärlden har inte hunnit med att rätta sig efter den. Det visar sig att väckarklocka 1 tydligen går på vintertid och att klocka 2 bekvämt stängdes av i sömnen. Ja, jag är lika förvånad som ni!
Smäller ner några mackor i en påse och gnager lite på tandborsten innan jag kastar mig ut till min specialtaxi, alltid lika pålitlig i kritiska situationer: Taxi mamma! En klar favorit om ni frågar mig.
Värdens i dag gasigaste mage ska få ut o flyga. Bingo. Negativt! Igen. Det är INTE bingo. Snarare bongo. Charterplan med tre toaletter. -Well well, om jag tar den där fram så kan ni andra ta de två bak i planet! Ok flytta på er i kön, gaskungen coming through!
Jaha så vart får Wahlström åka denna gång då? Jo han får åka till Turkiet! Fint ska det vara minsann! Eller nja, kanske inte, men det va billigt iaf. Plats nummer två efter Indien som jag minst av allt vill se i världen. Men 2200 spänn.. ..Och då får man åka med flygbolaget "sunExpress" oxå. Vet inte varför jag kom att tänka på sällskapsresan. Är det för att "trip" är ersatt med "express" eller är det den billiga parfymlukten och de blekfeta svenskarna med mystiska beiga kepsar som förföljer mig jorden runt? Jag hatar svenska charterresenärer. Otåliga och griniga. Inte helt olika mig faktiskt :).
På sunExpress är det såpass bråttom att komma i väg till solen att man inte hinner med säkerhetsgenomgången. Och det kan kanske vara en av få gånger jag faktiskt känt ett behov av en sådan. Med en något chansartad start och med mycket vilja lättade planet från demokratins Sverige.
Visste ni att om man sänker kabintemperaturen i flygplanet till strax över nollan kan man ta 10€ för en filt. Ooh i just love charter! Jävla snåljåpar! Tre stolar för mig själv, jo man tackar ja!, sa Mattias och la sig till rätta. Vaknar av att jag högt och tydligt utopar -"TURKIET!", fortfarande oklart vad jag drömde. (Kanske något om turkiet?, red.anm 😂). Måste skrämt slag på mina medresenärer! Somnar om och sover skönt som ett gasigt litet spädbarn och vaknar upp med en bra och fungerande mage. Konstigt, undrar var den gasen försvann?

Älskar dessa turister som vid landning börjar applådera redan när bakhjulen tar i marken, som om faran vore över. Civilpolisen plockar sen i vanlig ordning ut mig ur kön i tullen och jag hamnar på förhör. Tre sköna snubbar i prydlig mustasch och polisbrickor som syrrans sexåring själv skulle kunnat laminera, försöker föra en dialog på en armlängds avstånd. Helt avslappnat. Av någon anledning kom jag att tänka på tandborstningen från morgonen som hade blivit lite lidandes.
Jag gick snabbt igenom i huvudet om jag skrivit något dumt på sociala medier om någon högt uppsatt person i detta land men kom fram till att så inte var fallet. Annars svarade jag så ärligt jag kunde på frågorna.

-vart ska du bo?
-"vet inte"
-vilket flygbolag flög du med?
-"vet inte"

Och innan jag hann visa min flygbiljett och hotellreservation var jag redan huvudmisstänkt. Till allt.
Sen följde 30 minuter utfrågning om allt från mitt telefonnummer till poppartister från metropolen Uppsala. Polisen nynnar på en sång och frågar om jag vet vilken artist det är. -Nejdu konstapeln, inte den blekaste vad du sjunger på eller om, men det påminner om svenska, du behöver bara slipa på uttalet något, tänkte jag medan polisen granskade mig noga. När detta "så ska det låta"-förhör äntligen var över blev jag mottagen av en finsk reseledare med påklistrade ögonbryn. Mmm äntligen tillbaka till min lilla fåraskock, ivrigt pekandes, smackandes, upprörda, bortkomna, och med solhatten under armen; svenskarna! Vår andra guide Robin berättade att invånarna lätt kan bli griniga under Ramadan då de inte får äta något. (Eller var det inte bara på dagarna dom inte får äta? 😂 Red.anm) Men va faaen! De kan ju inte alltid vara ramadan i alla länder jag besöker!! Av alla veckor på året så träffade jag förstås den som vanligt! Jaja som plåster på alkoholsåren serverades iaf öl på bussen så det verkar finnas hopp om alkohol ändå! Resans mål: insupa så lite Turkisk kultur som möjligt men desto mer av sprattelvatten och sol.

Hotellet.
"Ett stenkast från vattnet"!? Jag känner då ingen som kastar så långt! Hotellet ser ut som (är?) en flyktingförläggning alt ungdomsanstalt (utan ungdomar). En stadig kvinna i mogen ålder, som skulle kunna behöva en rakning, visar mig till rummet. Här på hotellet är alla vänner. Jag hör dom borsta tänder och dom hör mig skita. På så sätt känns det nästan som vi känner varandra lite.
Ojoj jag kan knappt bärga mig inför morgondagens väckelsemöte, välkomstmöte menar jag förstås!

Rulla hatt med suntrip, förlåt sunExpress, varje natt! 🎶 (för er som sett sällskapsresan)


Ps. Ang den försvunna gasen från magen kan jag meddela att den är återfunnen och det med besked! Nu har jag iaf en egen toalett. Bara en sån sak =)

Likes

Comments

Tisdag

Applåderna ville aldrig sluta när piloten plockat ner planet säkert till marken. Glädjen bestod nog inte av den säkra landningen utan mer för att vi äntligen skulle slippa få se den enda filmen som visades på denna 10h långa flight, en film om Ingmar Bergmans dotter. Kul? Efter en högst obehaglig resa med barn på planet var vi äntligen framme. 39°c och 200 tjuriga svenska charterturister med beiga kaki-shorts och strumpor i sandalerna, medelålder 50+, hade nått slutdestinationen. (Nej inte livets slutstation utan planets!) Resenären kunde förstås inte låta bli att förstöra semestern för det glada gänget semesterfirare genom att berätta att hans biljett minsann bara gått på 300kr t/r. När jag sen blivit lurad på ett par hundra av taxichaffisen, som traditionen kräver, kom jag fram till mitt hotell.

Onsdag

Nu bor jag hos en privat person, svenska Lasse för 60kr/natten. Lasse är en halvdöv (halvdöd oxå för den delen) utmärglad 80årig man på gränsen till dement och i behov av en ny tröja. Jämförelsen med killinggängets Kongo-Lasse är inte helt taget ur luften. Vi har ungefär samma konversation varje dag. Och den är minsann inte kort. Vad som däremot är väldigt kort är numera mitt tålamod. Snabbt som tusan försöker jag varje dag ta mig in till min stuga varje dag för att undgå att bli upptäkt av Lasse och slippa höra repetitioner av gamla historier om hans hund som dött efter att ha ätit en lök och de trevliga grannflickorna som gärna kommer över en sväng för 50kr. Förra gästen i min stuga snodde kylskåpet. Varmvattnet finns endast på dagen och strömmen kommer och går precis som i hela landet. Så här dushar jag i kallvatten under en ficklampa. Jag har visserligen ett badkar på 3kvadrat meter (!!) nedkaklat i badrumsgolvet. Det är en av Lasses idéer som kanske inte helt fallit väl ut. Om man skulle orka vänta in den strilande kranen och fylla upp gropen är det inte helt säkert att man klarar at kravla sig upp igen. Badkarskanten går upp till midjan när man står upp. Att gardinen trillar ner varje gång man öppnar ytterdörren stör mig inte så mycket heller. Då nynnar jag bara lite tyst för mig själv: "12345678910" och duttar min knutna hand lite lätt i betongväggen.

Torsdag

Kl 05 är det tydligen upp o hoppa Gambiasoppa! Minareten dundrar ut böner och tuppen på andra sidan muren fyller i och vår vakthund svarar med att bli förbannad. Men inte jag. Jag nynnar bara på min lilla sång som om siffror, 1 till 10.

I morse hade jag extra bråttom då jag skulle passa en buss från Vingresor till Senegal. Efter att ha letat som en idiot efter min toffla i mitt rum återfanns den fem minuter senare hos vår fästingbeklädda hund. Lasse snubblade förbi (tänk Ove i solsidan) och ville bidra med något smart så jag fick en toarulle. Han såg hur bråttom jag hade och insisterade på att följa med och visa vart busshållplatsen låg. Helvete! (Red.anm) Lasse går inte så fort. Det slutade med att jag kom 5 minuter för sent gambiansk tid. Det motsvarar fem minuter för tidigt svensk tid och då kan det mycket väl tänkas att bussen ändå har gått eftersom fem minuter före avgång i svensk tid är fem minuter för sent i gambiansk tid. Förstod ni den meningen? För det gjorde inte jag. Efter att ha sprungit ifatt bussen, delat en överlastad båt med bajsande getter och försäljare (nej det var bara getterna som bajsade) hängde vi en dag i Senegal och tittade på massa fåniga djur från fönstret av en jeep. Resenären lyckades slarva bort sin grupp i hamnen och hamnade på fel buss innan vi ens kommit in i Senegal. -Var inte min gruppledare från Vingresor väldigt lik finnarnas gruppledare?! Efter att ha hittat tillbaka till Vings grupp och buss passerade vi gränsen till Senegal. På andra sidan gränsen mötte vi upp våran gruppledare som fixat stämplar i våra pass och i våra vaccinationskort. Eller nja, inte Resenären som missat att lämna in sina då han vart på fel buss. Men efter att vår Gambiska ledare muntert knatat tillbaka till Gambia var vi äntligen på väg, rätt väg, framåt in i SenegaI i en gul buss så vi kunde titta på försäljarna på tryggt avstånd bakom en bussruta. -Precis som löjliga vita turister i grälla kläder ska göra. En söt liten sexårig gosse pekade finger åt oss och bussen körde vidare in i landet. Sen njöt vi av de vilda inhängnade djuren. På vägen hem slutade styranordningen på båten fungera men efter tre varv i hamnen lyckades ändå färjan på något sätt lägga till. Och den gula lilla bussen skumpade tillbaka in till fastlandet inne i Gambia.

Fredag

Nu ska vi ut o springa milen i 30 gradig värme tyckte Resenären!. Efter att ha duckat lite tjusigt för de stenkastande(!?) ungdomarna på ett lastbilsflak tog jag en lugnare tur på landsbygden. ..och sprang vilse, trampade barfota in någon spännande tagg i foten och sprang sedan hem. Mötte Lasse i grinden. Punkt.

BRAK! Vaknar mitt i natten av något som låter som ett hus som rasar ihop. Jag tar min ficklampa och springer över till Lasse. Jag knackar på rutan och ropar att jag tror någon vägg eller liknande ramlat in och det låter som något barn är i kläm! Ingen fara säger Lasse lugnt, det är nog bara någon apa som hoppar på plåttaket. Ingen fara på taket så att säga. Okok tillbaka till sängen. Klarvaken.


Lördag

Njuter av att höra Lasse berätta den gamla klassikern om en hund som dog efter att ha käkat lök. Håll i hatten Kerstin! Sen var det trähantverksmarknad! 100(!) butiker med ansiktsmasker, precis såna jag samlar på från mina resor! Frosseri! Jag ska bara..sa Resenärenoch blev kvar fem timmar. Nu har jag tio ansiktsmasker och två stolar som ska ner i en medelstor väska och ett litet handbagage. Lösningen på utmaningen är i skrivandets stund inte helt glasklar..

Söndag

Men vem i helvete har parkerat en Åsna utanför fönstret!! Och kan någon sätta på elen och stänga av hunden och ta ett snack med minaretgubben och fråga om han kan dämpa sig aningens istället för att skrika ut sin Koran kl 05!!!! Kan hända at jag skulle behöva få sova en liten stund känner jag. Klockan har blivit 04.00. Lasse är vaken och jag har dragit för gardinerna. Men utanför kan jag höra hans rosslande och hasande gång...

Egentligen har jag lovat honom att följa med 70 plusarna på boule, men varken jag eller min mage orkar med såna extrema äventyr i dag. Det blir en dag på stranden. Eller äh, det blir en dag i betongdjungeln istället. Ingen sol. Menmen idag har jag lyxat till det med att få en dush med ljummet vatten. Känner mig sjukligt fräsch efter både hår och ryggtvätt. Två dagar kvar bara.

Måndag

Men hallå! Den dagen har ju inte hänt än?! Sant men det kommer se ut ungefär så här ändå: 05 Tuppen vaknar. 06 Lasse vaknar. 10 Resenären vaknar. 10.30 Resenären försöker smyga ut. 10.31 Lasse drar någon historia om en hund och en lök. 11 Mattias suger i sig frukost och dieselångor. Sen vet man inte hur dagen slutar. Men en sak är säker, det blir aldrig riktigt som man tänkt sig i Gambia.

Likes

Comments

Ett fantastiskt o-charmigt u-land förklätt i ett i-lands kläder. Vad sägs om en 25 cl öl i matbutiken för 20kr? Kanske singelförpackade äpplen eller 5 SEK per jordgubbe? Bara att öppna hotelldörren gör att pengarna börjar skava i fickan. Fast den dörren ska man ändå helst inte öppna. För då kommer alla mygg in. Och för att jävlas lite extra är de dagsaktiva oxå. (Till skillnad från idioterna till grannar som helst leker i poolen på natten.) Det är faktiskt stört myggigt o går inte att sitta vid poolen om det inte blåser. Men det gör det ju hela tiden iof. Är det bra eller dåligt? På aruba kan man.. öh.. bada. ..och öh.. sola och titta på vingklippta flamingos. Då kanske du undrar om det inte finns något annat än pippifåglar och smällfeta soldyrkande stålskadade paddor på stranden att titta på? Svar Nej. Möjligtvis en ödla att dra i svansen.

Tioi topp på Aruba:

1. Att lifta 1h innan någon stannar

2. Att en 50g snickers kostar 15kr

3. Att tappa bort solfaktor 50....

4. Att bränna sig i solen

5. Att vakna med en fot utanför myggnätet

6. Att bo 1h bort från stranden

7. Att inte bo nära stranden

8. Att inte ha tillräckligt med pengar för att bo nära stranden

9. Att stranden är så långt bort

10. Att det inte finns en strand nära där jag bor

Transport behöver du inte fundera på då då det är för dyrt ändå. Räkna med en glad femhunka (SEK) för att komma från flygplatsen till närmsta by. Jag hade som tur med longboarden, men detta fick oxå ges upp efter två halvlyckade försök att ta sig fram på vägarna som är sämre rustade än en bil från Gambia. "Inget mera longboardåkande nu sa sjuksyster". Och så tittade hon mig djupt i ögonen och sa: "jag älskar dig". Nej förlåt nu ljuger jag ju faktiskt. Hon spännde ögonen i mig och repeterare: "Inget. Mer. Longboard. Åkande!" -Okej då.


Annars mår jag faktiskt toppen och solar så mycket jag kan tills myggen ropar efter mer blod, och min kropp efter solfaktor 50. Fantastiskt att äntligen få lite egentid med mig själv! Aruba får en solklar etta av fem möjliga resväskor! Och då är det det varma vattnet som räddar hela resan. Okej, vi kan höja till en tvåa för vit strand och fint vatten. Thats it! Thats all!

Ah just det, det höll jag på att glömma, man kanske skulle posta någon menlös bild från Aruba oxå


Och hur filmen på planet slutade du sa du? Taack för den

Likes

Comments