Header


Hej!

Vi är nu hemma från vår resa i Nepal. Den första veckan var hektisk men så betydelsefull för oss och för dom vi hjälpte. Tack vare alla ni som skänkte pengar kunde vi bland annat köpa material till ett helt nytt klassrum. Tack vare ni som skänkte pengar kunde vi köpa läsböcker till barnen som bor på Barnhemmet Manjushree. Tack vare alla ni som lämnade in era gamla mobiltelefoner så kunde anti-trafficking företaget Chori dela ut en telefon till deras personal. Vi har blivit bemötta av så mycket värme och kärlek i Nepal. Det här landet vill vi besöka igen inom en snar framtid. Vi vill och kommer att fortsätta hjälpa människorna i Nepal och ge dom en ljusare framtid.

Här på bloggen kommer vi att uppdatera med bilder och text om vad vi gjorde i Nepal. Så vill du veta mer exakt vart dina pengar har hamnat så håll utkik här. Vi har massor av bilder och fina dagar att dela med oss av till dig.

Tack ännu en gång för all eran support. <3


FLYG - KATHMANDU TILL LUKLA
TREK - LUKLA TILL PHAKDING
TID - 3 TIMMAR
AVSTÅND - 8 KM

Hela äventyret började med att vi flyger över bergen i ett minimalt flygplan påväg till en av världens farligaste flygplatser. Bara det sätter ribban ganska högt. Sen att få se Lukla flygplats med sina egna ögon är lite av en dröm. I mitt huvud har Lukla flygplats inte varit en plats som finns på riktigt. Den finns bara på film eller på Google med rubriken ”One of the most dangerous airport”.
Varför är det en farlig flygplats?
Jo, det är så att landningsbanan är ynka 700 meter lång och så slutar den med en bergsvägg. Läskigt!

Ska man ta sig till eller från Lukla så går flygen endast tidig morgon. Första planet går vid 06:00 och sista vid 10:00. Detta på grund av vindarna som ofta blir värre ju längre in på dagen det går. Vårat plan var ca två timmar sent, så jag kan tänka mig att det sällan går efter schemat. Planen går när vindarna ligger rätt, så enkelt är det.

Vi möts upp av en man som är kusin med vår kontaktperson i Kathmandu. Bredvid honom står en yngre kille som några minuter senare presenterar sig som våran guide. Dom hjälper oss med väskorna och följer oss till vår första ”permit control”. Alla personer som kommer hit för att vandra behöver ha ett tillstånd som säger att det är ok. Minns jag rätt så var det tre till kontroller längs vägen. Dom har stenkoll på vilken del av vandringsleden man är någonstans. Tryggt!

Vi börjar sedan gå dagens rutt. Från Lukla till Phakding. Ungefär tre timmar vandring som jag minns var väldigt enkel. Vi går dessutom ner i höjdmeter. Lukla ligger på omkring 2700 meter. Phakding på 2500 meter. Otålig som man är vill man ju redan efter dag ett vara på HÖGRE höjder, inte lägre! Men vi blir varse om det senare. Det är inte bara. Nu såhär efteråt är jag glad för våra acklimatiseringsdagar. Utan dom dagarna hade det inte gått alls.


Både David och jag var väldigt hungriga när vi började gå våra tre timmar. Så vi bad vår guide om att få stanna längs vägen för att äta lunch. Vi hade inte fått i oss någonting alls på grund av att frukostpåsen från hotellet innehöll en Festis och en banan. Festisdrycken kunde vi dricka upp men att äta färsk frukt såhär innan vi ska iväg kändes inte aktuellt. Vill inte börja äventyret med att bli dåliga i magen. :-)

Efter att vi fått känna på vår första riktiga uppförsbacke så stannade vi för lunch. Sen var det bara en timme vandring kvar innan vi var i Phakding.
Väl på plats fick vi se vårt rum, vi åt middag, vi fikade med te och sen hade vi gjort allt som man kunde göra i den minimala byn. Det var bara att gå och lägga sig. Det var tur att vi somnade tidigt den kvällen, morgondagen skulle bli en av de jobbigaste i våra liv. Men det får jag berätta om i nästa inlägg!
Kram
Melina

Fascinerande Lukla AirPort på bilden ovan.
En bild på mitt vandringstillstånd med en inte lika fascinerande bild på mig. :-)

Såhär ser rummen ut. Likadana överallt. Lika dålig isolering överallt (läs ingen alls). Brrrrr!

Likes

Comments

Första inköpet till barnen på skolan i Rathankot, Nepal!! En 3D modell av ett öra. Kanske inte låter sådär imponerande eller skoj, men viktigt och lärorikt! Det är jättekul att ge barnen ballonger och godis, sådant uppskattas absolut och man får fina och glada barn på bilder i kameran... Men i slutändan är det alltid skolan som går före allt annat. En bra och kvalitativ utbildning kan hjälpa dessa att en dag kunna försörja sig själva.

Vi kommer att se till så att skolan i Rathankot får det dom önskar och är i behov av.
1. Böcker på engelska liknande ”hur funkar det”
2. Material/prylar till deras lektioner i naturkunskap.

Detta har jag fått information om via Eva, grundaren av föreningen ”Gatubarn i Nepal”.
Hon är en klippa!

Likes

Comments

Fick en knasig tanke igår kväll angående kaloriförbränning när man vandrar så högt som till toppen av Mount Everest. Med tanke på att syrehalten minskar rejält efter redan 2500möh så måste man ju ha en enorm förbränning när man bara står stilla och andas. 

"Den genomsnittliga klättraren bränner fler än 10 000 kalorier per dag, och denna siffra fördubblas under klättringen." Det låter helt galet. Svårt att förstå hur riskfylld och krävande situation man är i som vandrare på hög höjd. Inte bara att berget Mount Everest i sig är farligt. Man bränner kalorier som tusan genom att bara andas, det ska orkas äta mat för att orka, där och då ska man dessutom klättra, kroppen får jobba stenhårt för att få ut syre i kroppen och så lite höghöjdssjuka på det. Tipp topp ju!

Hittade en lista med 20 fakta om Mount Everest från Everestian som var ganska intressant. Here you go!

  1. Everest, som är en del av bergskedjan Mahalangur, är 8 848 meter (29 035 ft.) högt.
  2. En inaktiv vulkan på Hawaii, Mauna Kea, är dock världens högsta berg, om man inte ser till havsnivå.
  3. Berget är över 60 miljoner år gammalt och bildades när den indiska kontinentalplattan flyttade sig och stötte ihop med den asiatiska plattan. Tack vare den tektoniska aktiviteten i området blir Everest cirka 0,6 cm högre varje år.
  4. Höjden ligger precis på gränsen mellan Nepal (i söder) och Kina (även känt som Tibet) i norr.
  5. Namnet Chomolungma (från tibetanska) betyder ”universums heliga moder”.
  6. För att hålla sig varma rekommenderas klättrare att använda syre på toppen. Klättrarna äter mycket ris och nudlar innan de börjar bestiga höjden, eftersom de gör av med mycket energi när de klättrar. Den genomsnittliga klättraren bränner fler än 10 000 kalorier per dag, och denna siffra fördubblas under klättringen. Klättrare förlorar generellt sett mellan 5 – 10 kilo under expeditionen.
  7. Under tidens gång har 282 personer (inklusive 169 västerlänningar och 113 sherpas) rapporterats ha avlidit på Everest under perioden 1924 – augusti 2015. På tal om döden och dess orsaker – 102 klättrare dog i försök att nå toppen utan att använda syrgas. Majoriteten av alla döda kroppar blir kvar i bergets snö, även om Kina rapporterar att de fraktar bort många kroppar. Den främsta dödsorsaken är fall, och sedan kommer laviner, utsatthet, och höjdsjuka.
  8. Den yngsta person som bestigit berget var amerikanen Jordan Romero, som var 13 år gammal. Han besteg berget den 23 maj 2010 och kom från den norra sidan.
  9. 14 klättrare har kunnat ta sig från den ena sidan till den andra.
  10. Vinden på berget kan blåsa i över 320 km/h.
  11. Grovt uppskattat tar det cirka 40 dagar att bestiga Everest, för kroppen behöver tid för att anpassa sig till den höga höjden.
  12. De första klättrare som lyckades bestiga Everest utan att använda syrgas var Reinhold Messner and Peter Habler (italienare), år 1978. Senare lyckades 193 andra klättrare följa deras exempel och låta bli syrgasen – cirka 2,7 % av alla som bestiger berget. Det finns cirka 66 % mindre syre i varje andetag på Everests topp än i andetag på havsnivå.
  13. Över 7 000 personer har bestigit Everest, enligt uträkningar från de över 4 000 olika personer som rapporterat om sina rutter.
  14. Den äldsta personen som lyckats besegra berget är Miura Yiuchiro från Japan, som var 80 år gammal när hon besteg berget den 23 maj 2013.
  15. Det finns 18 olika officiella rutter att ta för att bestiga Everest.
  16. Den första kvinnan som nådde Everests topp var den japanska klättraren Junko Tabei, 1975.
  17. För att undvika fall använder klättrare nylonrep (10 mm i diameter). För att lyckas nå toppen bär klättrarna små dubbar på kängorna, vilka kallas för broddar. De använder även ishackor som kan förhindra fall från klippiga eller hala ytor. När det gäller kläder bär klättrarna tjocka dräkter som stoppats med gåsfjädrar.
  18. Sherpa är namnet på den folkgrupp som bor i västra Nepal. De kommer ursprungligen från den tibetanska sidan och migrerade för flera århundraden sedan. De hjälper klättrarna att bära mat, tält, och utrustning mellan de olika lägren som finns mellan baslägren.
  19. Klättrarna börjar använda syrgas när de når 7 925 meter (26 000 ft), men det krävs bara 915 meter för att de ska börja känna skillnad. När man når 8 230 meter känns det som att man är cirka 7 315 meter ovanför havsnivån, vilket alltså inte utgör så stor skillnad.
  20. Temperaturen kan sjunka så lågt som – 62C.

Likes

Comments

Min mamma och storebror Billy har en tjejbrottarklubb i Örebro (Girlfighters BK) där det tränar ett gäng härliga tjejer som är mellan 6-14 år. Dom är så duktiga! Och jag som träffar dom ungefär en gång per år ser ju definitivt en stor utveckling, och att de är så motiverade och målinriktade. Inspirerande!

Jag bad min mamma berätta för brottarna om hur situationen ser ut i Nepal för barn och kvinnor. Hon fick berätta med väldigt enkla ord om att det finns barn i deras ålder som bor på gatan, barn som kanske aldrig får gå i skolan och att många barn blir kidnappade. Hon berättade även lite om våran mobil- och pengainsamling,

Med ett stort engagemang från både brottare och deras föräldrar så har vi nu bestämt oss för en "Nepaldag". Den 23 november ska jag komma till deras brottarträning för att göra en kort film tillsammans med brottarna. Dom ska då få prata på engelska och berätta och visa vad brottning är för någonting. Allt detta ska sedan bli till en kort informationsfilm. Den tar vi med oss till skolorna och barnhemmen som "Gatubarn I Nepal" har i Nepal.

Så förutom att vi kommer ta med skolböcker och engelska barnböcker till skolan så får dom också en härlig brottarfilm. Ser fram emot att göra detta med Girlfighters brottarklubb. Det kommer bli super!

Likes

Comments