Sitter i soffan med en kopp kaffe. Precis jobbat och tänkte dra fram yogamattan för att inleda mitt tioende yogapass detta året.
Känns kul att kunna säga "Japp, jag har yogat varje dag detta året", lite mindre imponerande när man inser att det gått 10 dagar ;)
Jag tror jag lyckades med 37 dagar förra året.. på rad.
Så.. vad säger ni? Hur många dagar ska jag sikta in mig på?
Jag gör en sån där 30 days of yoga nu. Så 30 dagar ska jag göra i alla fall.. men 60 kanske? 100? You tell me, med en kommentar ;)

Annars har jag inte lyckats masa mitt arsle till gymmet än. Allting blir så mycket jobbigare utan bil. Jag har en cykel, men så fryser det och sen regnar det om vartannat så man blir inte superpepp! Haha!

Det som gör mig superpepp däremot är att jag med största sannolikhet ska på bröllop!
I USA!! I mitten på April då far jag tillbaks o jag längtar efter att få krama om mina goa vänner!! ❤

Förresten! Första inlägget för 2018!
God fortsättning!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har inte riktigt koll på dagarna längre.
Dem varvas av jobb, gym, jobb, sömn, gym, jobb. Och på senaste.. lite party.
Traditionella Disney/Julquizet på Harrys, där vi kom delad trea. MHM!
Och juldagsfirande på björket.

Sen har det julafton kommit och gått. Den firades med familjen såklart, god mat, Kalle Anka och julklappsutdelning. :)

Jag och Nina hann också med en inspelning. Vi var statister i en kommande reklamfilm. Mycket trevlig dag!

Nu när året närmar sig sitt slut så har jag för vana att försöka minnas allt jag gjort. Det är så lätt att tänka "Fanken va året har gått snabbt, jag har inte gjort nånting!"
Men när man tänker efter så inser man.. det är ju inte riktigt sant!
Jag brukar också skriva en lista varje år.. inte precis nyårslöften som jag måste hålla till varje pris. Utan mer riktlinjer på vad jag vill fokusera mer på under det kommande året.
Jag ska inte tråka ut er med hela listan, men en sak var tex att jag skulle träna yoga mer regelbundet, och jag hållt mig till i genomsnitt 3 gånger i veckan faktiskt.. vilket var mer än jag trodde!
Nästa år hade det varit kul att utöka det lite :)
Jag ville bli flytande i spanska.. haha.. ja.. de gick väl sådär. Enligt duolingo appen så jag iaf 50% flytande. Så det är väl inte fy & skam :).

Nej.. vi får se vad 2018 har att erbjuda!

Detta blir nog sista inlägget för 2017. Hoppas jag inte tråkat ut er för mycket med allt pladder 😘

God Jul & Gott Nytt År mina vänner!

Likes

Comments

Tack till alla som brydde sig om Tingen, ftågade hur han mår osv.
Good news and bad news.
Det braiga är att han mår betydligt bättre, han äter och är lika tjock igen. Han får mindre och mindre piller och med det så ökar energin så igår släppte jag ut honom en sväng igen.
Plutten saknar en av huggtänderna så överläppen har en tendens att fastna bakom den undre huggtanden 😂

Var inne förra veckan för återbesök, kolla om stygnen i munnen hade läkt som dem skulle. Det såg jättefint ut!
Här till de dåliga nyheterna.. eller ja.. dem är bra och dåliga på samma gång.
Dem drog ut 4 tänder då två hade frakturer (avbrutna) och inflamerade. Och ytterligare 2st för att dem var lösa och veterinären misstänkte forl. Dvs en genetisk tandsjukdom som gör att tänderna bryts ner och tandköttet ruttnar. Det är väldigt plågsamt för katten och det innebär många dyra veterinärsbesök i framtiden då inte försäkringen täcker genetiska medfödda sjukdomar.
MEN, på återbesöket fick jag veta att dem släppt den misstanken,
då tänderna dem drog ut satt bredvid varandra, fram i käken, tandköttet såg jättefint ut och tänderna dem drog ut var fina utom de två avbrutna såklart.

Nu ansåg dem att tänderna gått i sönder och lossnat pga våld.
Ting har inte haft några ytliga skador, så påkörd av bil är ju uteslutet, hade nog blivit värre än två avslagna tänder. Ett annat djur hade lämnat klösmärken, bitmärken.. inte två avslagna tänder.
Vad får vi då kvar?
Jo.. en idiotjävel som tyckte att Ting skulle ha sig en spark i plytet.
Skulle också kunna förklara hans andningssvårigheter, pricka en katt hårt i nyllet, klart de påverkar mun, näsa och hals.

Mor min lade upp på Stobys Intresseförening för att se om någon lagt märke till något.
Vi bor i en söt liten lantlig by, varför sparka/slå på en katt?
Om man flyttar till ett lite mer lantligt villakvarter så får man väl för fan räkna med att det stryker omkring en o annan katt i ens trädgård?!

Det gör mig arg, ledsen och framför allt rädd för att släppa ut honom igen.
Men igår när han fick komma ut så märkte han folk på gatan och smet in igen.. säger ju också en del om vad som kan ha hänt..

Vilken jäkla pärs det har varit, 2 gånger fick jag höra att jag borde plocka bort honom. Att jag var tvungen att tänka på kostnaden osv... 7200 kr fattigare, (Tack gode gud för försäkring, 26500 kr annars) men va fan gör det när Tingen kan få leva, äta och fortsätta med sina röverier ❤
Hans liv är fan så mycket viktigare än ett fett sparkonto! ❤

Likes

Comments

Jag sitter här i sängen och njuter av att ha min Tingen i sängen med mig. Jag kollar gamla bilder, äventyr vi haft ihop och jag verkligen önskar att det blir fler!
Jag är orolig dock.. han har svårt att andas, snorig och dregglar. Men han är här och han har äntligen lyckats lägga sig så att han kan sova och andas samtidigt.  Det låter hemskt men jag märker att han är glad över att vara hemma igen efter 6 dagar hos veterinären.

Det har varit 6 dagars berg&dalbana, 6 dagar av rent helvete faktiskt. Både för mig och för Tingen..

Det började så oskyldigt.. Vi trodde han satt nåt i halsen för han hostade lite här hemma.. kanske en hårboll som var på väg upp.. Dagen därpå så gick han förbi alla 4 matskålar, vilket för en hång tjockis är ett tydligt tecken på att nåt är fel.

Jag ringde veterinären som tyckte jag skulle ta in honom för en koll. Hon klämde och kände, kollade i munnen och tog tempen utan minsta problem. Dem som träffat Ting vet att han inte drar sig för att bitas eller rivas. Hon föreslog efter lite koll att han skulle sövas och göra en svalgkontroll, dvs dem går ner i halsen och ser om nåt sitter fast.

Dem ringde mig senare den dagen och sa att dem inte hittat nåt i halsen. Men han hade en rejält inflammerad tand som behövde dras ut akut och tre andra tänder som också behövde ut. Detta kunde förklara obehags hostan och febern. För alla andra tester såg fina ut.. lungorna lät fint.. hjärtat lät fint osv..

Han vaknar upp men har fortfarande feber, så dem ville behålla honom på dropp och antibiotika över natten. Vi hade lite telefon kontakt och jag frågade om hostan var kvar men det hade hon inte tänkt på. Lite senare kom ännu ett samtal att jo.. hostan var kvar så det måste vara något annat än tänderna, men vi skulle se hur det blev över natten.

På Lördagen ringer dem vid middagstid. Ting är riktigt dålig, dem hade akut satt in kortison och lagt honom i en syrgasbur för att hjälpa till med andningen. Dem skulle återkomma efter några timmar för att se om han svarade på behandlingen.

När dem ringde nästa gång så bad dem mig komma in.. det var nog bäst att träffa honom försäkerhetsskull.. Vi får träffa honom på röntgen, för där fanns syrgas tillgängligt. Jag grät och jag klappade Tingen som panikandades emellanåt och hostade till.. men för övrigt faktiskt såg pigg och med ut liksom. Veterinären står dämpad och frågar om det är okej att han ringer mig inatt.. det kan handla om minuter.. Ting kan försvinna fort.. I detta läget kunde dem inte göra mer än att vänta.. att söva honom nu skulle innebära en allt för stor risk...

Jag åkte hem, fyfanken vad jag grät.. Jag tog fram änglakallaren jag fått av mamma och önskade av hela mitt hjärta att dem inte skulle ringa mig... Jag sov knappt den natten.. på morgonen låg min mobil fortfarande tyst och jag var rädd för att jag kanske hade missat samtalet.. eller tänk om jag inte hade täckning på mobilen..?
På eftermiddagen kom samtalet äntligen.. Ting hade blivit bättre! Dem hade kunnat ta bort syrgasen och han andades själv, dock fortfarande ansträngt.
I o med att han andades bättre så föreslog hon ny svalgkontroll dan därpå. Ifall dem hade missat nåt. För det sitter absolut i övre luftvägarna, antingen i svalget eller i näshålan. Hon lovade att ringa innan ingreppet men skulle höra av sig om han blev sämra igen.

Efter sådär 2 h kommer ett samtal igen.. panikslagen svarar jag men hör ingen på andra sidan.. Jag lägger på och ringer upp dem... Tydligen hade dem råkat fickringa mig. Som om jag inte var ett nervvrak redan..

Måndagen kom... Ting sövdes och en ny svalgkontroll gjordes.. ingenting.. finns absolut ingenting i halsen. Han hade vaknat och mått bra under omständigheterna.
Hon föreslog att vi skulle fortsätta kuren med kortison och antibiotika eftersom han blivit lite bättre, så kunde vi se på Tisdag hur han mådde, och gick det på rätt håll så skulle nog Tingen må bäst utav att vara hemma och återhämta sig.

Nu kanske ni tror att jag helt enkelt hämtade honom idag.. neheeej du, såklart skulle dem ringa mig först och säga att nej.. nu finns det inget mer att göra, möjligtvis en Skiktröntgen.. men skulle den visa att där är något i näshålan så skulle dem ändå inte kunna göra nåt. Så det var dags för mig att fundera på vad som är bäst för Tingen och för mig ang priser osv.. han mår ju inte bra.. osv..

Ledsen än en gång åker jag in.. jag sitter och myser med Tingen i knäet i säkert 1 h. Tänker.. han är pigg.. han är glad.. han myser.. men han låter snorig.. hur kan dem tycka att ta bort honom är bästa alternativet.
Sköterskan kommer in och frågar mig hur jag tycker att han är.. Jag säger att joo jag tycker han verkar betydligt bättre från sist. Hon svarar med: Ja ohh ja.. han har ju blivit bättre för var dag.. det är skillnad från igår till idag.. blablabla.. han skulle nog må bra av att komma hem lite så ser vi hur det går..

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. ni ringer in mig för ev. avlivning men skickar hem honom med mig?

Så här ligger jag nu.. rädd för att somna.. vad ska jag göra nu? Jag vill ju veta vad det är.. vad är snällast mot honom? Han ligger här och sträcker på sig.. njuter.. hade jag inte hört hans snoriga försök till att andas så hade jag inte anat att nåt var fel.

Han flög runt i huset de första han gjorde.. Checkade matskålarna.. men insåg att de gjorde lite för ont för att äta.. försöka svälja nåt när man knappt kan andas??!

Min plutt.. mina fina lilla Tingen.. 5 år gammal bara.. vad ska jag göra med dig?!?! ❤❤❤❤

Likes

Comments

6 Sept 2017 så lämnade jag USA med tårar i ögonen. Manu körde mig till flygplatsen och vinkade av mig. Helgen innan hade vi avskedsfest med de närmsta vännerna och efter det så började det ena sorgliga avskedet efter det andra.

Det värsta med det hela är väl att jag inte kan säga när jag kommer tillbaka.. Om jag kommer tillbaka. Så att säga hej då blev extra svårt när man vet att det är på obestämd tid.

Jag tänkte skriva här samma dag som jag åkte, men det blev inte så, tänkte skriva när det gått en vecka, sen en månad.. Här sitter jag nu, 1,5 månad efter, äntligen tagit tag i att skriva här i bloggen. Det lär väl inte bli så många inlägg nu framöver, mitt liv är minst sagt ointressant just nu, jobbar jag inte så sitter jag hemma och undrar vafan jag gör med mitt liv. Har haft vissa stunder då jag verkligen tyckt om att vara hemma, men allt för många stunder som påminner mig om varför jag längtar tillbaka till solen, skådespelar jobben och vännerna. Allt var så mycket mer spännande! En vanlig Söndag bestod av grill, spel, margaritas och vänner! Och dem dagarna jag satt hemma så njöt jag i fulla drag av en lugn dag framför datorn och en serie. Det händer ju aldrig här hemma!

Idag så städade jag mamma och pappas toalettbord.. så tråkigt hade jag., en Lördag.. Alla planerna blev inställda igår och alla planer är inställda imorgon.. PGA REGN! Jävla skitväder. Varför ska alla roliga saker vara så beroende av regn/sol. Funderar på att plocka fram min stickning.

Jag snapchattar regnet och försöker få nån form av empati men jag glömmer lite bort vilka jag skickar till.. "åhh vad härligt" är ju lite av det jag får höra. Suck..

Usch vad jag saknar alla.. Jättemycket!

I miss you guys a lot! I miss SJS, I miss days by the pool, I miss movienights, I miss Cabo Cantina, I miss quesadillas, I miss Pumkin Spice Latté, I miss late night at Bobs and school.. I even miss school..

Please, please, please keep fingers and toes crossed, I really want to win the green card lottery!

Just going through all my photos puts a big smile on my face! Thank you all for the 2 best years of my life! <3



Likes

Comments

Som rubriken lyder så har jag bara en vecka kvar i denna underbara stad.
Min flygbiljett är bokad, mina saker är rensade och packade.
Har umgåtts så mycket jag kan med dem allra bästa. Allt får mig gråtfärdig, haha, varje människa som jag säger hejdå påminner mig om att jag ska hem.

Men till roligare saker!
Jag har inte allt för mycket planerat framöver, men än att passa på att njuta av solen och värmen, för det lär det väl inte bli mycket av hemma.
På Söndag ska jag ut på valsafari, håll tummar och tår åt mig så jag äntligen får se en liten jävra delfin! Jag vet inte hur många båtturer jag tagit för att få se en delfin och inte än jävra sketen fisk har jag fått se.

I alla fall! Ska på kattcafe, haha, jag menar, dricka kaffe omringad av katter? Inte så pjåkigt!
Ev. så ska vi skippa kaffen och ta en kattyoga ist!

Btw, har ni sett Katy Perrys nya musikvideo 😂 haha.. checka in alla plyten i bakgrunden.

Men det får bli allt för nu.
Ses snart Sverige!

Likes

Comments

Jag sitter hemma hos Guillermo, i hans soffa som för tillfället är min säng. Andrés åkte hem igår och man inser att det är nu alla försvinner åt olika håll i världen.

Det är så fruktansvärt sorgligt, men jag är samtidigt så himla tacksam för de fina vänner jag har fått under mina 2 år här. Nu är det bara 3 veckor kvar tills det är min tur att åka till LAX och sätta mig på det 10 h långa flyget hem.

Men innan dess ska jag se till att umgås med de bästa och se till att göra saker som jag inte hunnit med än, eller inte känt att jag haft pengar till.

Den 19 juli hade jag mitt sista jobbepass, sista dagen jag fick jobba och jag blev inringd i sista minuten till en musikvideo inspelning. Inte vilken som helst heller, jag ska dela den så fort den kommer ut! Samma dag så frågade Jessi om jag ville ses, Guillermo och Andrés frågade om jag ville ta en filmkväll och Manu ville ut för en hike. Jag tyckte de var sån tajming att alla ville ses samma dag, men tänkte inte mer på det.

När jag kl 4 på morgonen äntligen slutat jobba så sitter jag i Ubern hem, Nina skriver lite till mig och jag spelar in röstmeddelanden på hur trött jag var, och att jag snart var hemma osv.. Inget konstigt detta heller. Jag kollar posten snabbt och går sedan upp till min lägenhet. När jag låser upp så är ljuset tänt och två figurer skriker på mig och allt som går igenom huvudet var "Vafan gör Ines uppe och varför skriker hon på mig såhär dags?!" Sen inser jag att det är min älskade fina mamma och min fina älskade syster som kramar om mig. Och ja.. som nog de flesta sett i videon så bryter jag lite ihop efter det.

Dem flesta som känner mig, vet hur jag brukar säga att jag önskar att min familj skulle hälsa på mig, men att det aldrig kommer hända, pga pengar bl a. Så att mamma står i min lägenhet i LA, de finns inte liksom. Jag är så himla lyckligt lottad som har så himla fin familj! Jag är oftast den som överraskar och tar tag i saker.. Att dem tog tag i detta, hörde av sig till alla mina vänner och planerade med dem hur dem skulle kunna överraska mig... Wow.. aldrig i hela mitt liv har någon gjort något sånt här för mig! Jag är ledsen att jag pajjade planerna med mitt jobb. Men det blev så jäkla bra ändå!

Tusen tack Manu för att du fixade med nycklarna och tusen tack Jessi, Guillermo och Andrés för att ni var med på noterna! Kan inte tro att ni lyckades hålla tyst om det! Haha!

Jag fick 10 underbara dagar med mamma och Nina, vi njöt av solen, stranden, Griffith Observatory, Las Vegas, Grand Canyon, jag fick också visa runt vart jag hade bott tidigare, vart min skola låg osv. Jag har drömt om detta... och jag trodde det föralltid skulle bli en dröm.

Jag älskar er allihopa så himla mycket <3

Jag kunde inte önskat mig en bättre sista tid i LA!



Likes

Comments

Ja, då var det officiellt 1 vecka kvar på mitt OPT. Sen får jag inte lov att jobba mer.
Vart tog tiden vägen?
Haha, känns som vartenda inlägg är deprimerande på senaste tiden.

Men jag har i alla fall gett järnet den sista tiden. Imorgon är jag bokad på en hemlig promo, haha, inte ens jag vet vad det är för.
Betalar bra gör det i alla fall.

Till något bättre, jag minns inte om jag skrev sist att jag hade lyckan att se The book of Mormon. OMG! Så jäkla rolig, aldrig har 2,5 h gått så fort. Kan varmt rekommendera den, sålänge du inte är så jävla lättkränkt så kommer du älska den! Sjuk humor på min nivå! Dessutom kände Manu en tjej som kände en tjej som var med i föreställningen, så hopp, var vi backstage :) Gruppbilden längst ner är uppe på scenen!

Sen har jag också lyckan att vara omringad av fantastiska vänner som ansåg att jag inte fick missa Disneyland.
Och wow, tack tack tack Manu för att du tvinga dit mig :)
Det var 16 år sedan som jag och familjen besökte Disneyland i Paris med barncancerfonden.
Jag minns dagen så tydligt.
Det är vår första familjeresa om man bortser från Öland. Jag skulle äntligen få åka utomlands.. Jag nypa mig hela tiden och jag satt bara och väntade på attnån skulle säga till mig att resan var inställd.
När vi väntade på den försenade bussen så suckade jag för mig själv och tänkte.. japp jag visste de, jag kommer aldrig resa utomlands.
Men tillslut kom bussen, där satt jag längst bak och kunde knappt tro att jag var på väg.

Nu fick jag äntligen uppleva minnen från den resan, jag åkte allt jag kunde minnas. Big Thunder Mountain, Space Mountain, It's a small world, Indiana Jones m.fl.

Nej... här följer lite bilder :)

Likes

Comments

Vart tar tiden vägen? Om 1 månad och fyra dagar så får jag inte längre jobba här.

Å andra sidan trodde jag aldrig att jag kunde jobba här från första början... Men iaf, sen har jag 60 dagar på mig att lämna landet. Så jag kommer hem till Sverige alltifrån 11 Aug - 19 Sept.

Såvida inte något drastiskt händer.. vilket jag tvivlar på, men så länge det finns liv finns det hopp! Stay positive!

Jag har i alla fall haft några händelserika veckor, därav min frånvaro på bloggen. Jag tror inte ens jag kommer ihåg allt, men jag ska försöka mig på en lite snabb recap!

Alex och Caroline kom och hälsade på, vi besökte ställen som Santa Monica, Venice Beach, The Grove, vi firade Memorial Day och vi var på Universal där vi dessutom sprang på Brad Pitt.. vad är oddsen?!

Jag har fått jobba på Swedish Dicks, tillsammans med Peter Stormare och Johan Glans, vilket var himla kul! Roligare blev det när jag kikar upp och ser Johan Glans kika över min axel och säger "Ursäkta mig, men du är svensk va?" Haha, så jag fick samtala lite med honom. Riktigt kul i o med att vi som statister inte får gå fram och prata med skådisarna. Av ren respekt.

Det var på snäppet coolare än när jag råkade trampa på Bradley Coopers tår. Vilket mest var pinsamt!

Filmen som jag medverkade i förra året som bodydouble har nu kommit ut! Vet inte om ni minns att jag fick köra moppe för en lite större skådespelerska? I alla fall, jag känner att nu när filmen har anlänt så borde jag få nämna att det var självaste Sharon Stone som jag var body double till.

Hm.. vad mer?!

Jag ser inte fram emot att ni där hemma ska fira midsommar om lite mer än en vecka... inte OK! Jag vill också fira midsommar med nypotatis, sill och SVENSKA nyplockade jordgubbar... Med lekar och sång och alldeles för mycket flädersnaps!

Usch neeee....Jag tänkte slänga upp lite bilder för att ja.. därför! Som också förklarar lite vad jag gjort!

UH! Min första och förmodligen sista Baseballmatch har jag med varit på! :)

Likes

Comments

Jag skriver oftast om vilka inspelningar jag varit på och vad annat jag gjort i veckan. Men jag har nog aldrig berättat hur en vanlig dag på en inspelning ser ut?

Det börjar dagen innan, oftast, det är då jag brukar få reda på om jag är bokad på något jobb eller inte. Jag får ett mejl eller sms från calling servicen jag har, (det är ett företag som ringer in på jobb åt mig så jag slipper sitta i luren 5h om dagen) .
I mejlet står det vilken show jag är bokad på, min calltime (tiden då jag ska vara på plats) och vad jag är bokad som, tex restaurant patron, pedestrian, eller som idag army employee, dem ger dig också ett nummer som du ringer och får all övrig information.
Det nummert ringer man efter kl 19 på kvällen, där får du info om kläder dem önskar du har med dig, du ska alltid ha på dig ditt bästa val och ta med minst två ombyten, dem ger dig också adressen och annan info om smink och hår.

När jag väl har all infon så går jag igenom min garderob, packar min lilla resväska och förbereder allt jag kan inför nästa dag.

När jag kommer till mötesplatsen som kan vara allt i från en parkeringsplats där dem hämtar upp en, eller direkt till en studio så är det dags att leta upp den statist ansvariga. Dags för första kön, har man tur så är det ett litet antal statister, 10-25 eller sådär. Har man mindre tur så är det 275 pers. Så.. första kön hämtar man sin voucher, det är infobladet som ser till att du får betalt. När du har den så är det dags att gå till Wardrobe, kö nr. 2, där checkar dem dina kläder, ev får du byta eller så ger dem dig kläder som bättre passar, i utbyte tar dem din voucher, så får du tillbaks den när du lämnar tillbaks de lånade kläderna. Sen kommer vi till kö nr 3. Här ska hår och smink godkännas, även tatueringar ska döljas. När du gått igenom hela denna proceduren så ska du antingen hoppa på nästa buss och bli skjutsad till "Basecamp" eller så har du turen och det är på samma ställe, i så fall går du till "Holding" det är här du kommer sitta i sådär 12h och rulla tummarna, kolla mobilen, skriva ett sjuhelvete långt blogginlägg eller socialisera med övriga uttråkade statister. Nu kan man äntligen gå och hämta frukost, som är alltifrån en buffé med allt du kan tänka dig, eller en matvagn där du kan beställa vad du vill.
Dags att börja jobba.

Hur dagen som statist ser ut varierar alltifrån att du får sitta ner och glo hela dagen, till att dem använder dig i varje scen och du undrar hur du ska kunna hålla dig från att kissa ner dig. När klockan börjar närma sig timme nr.6, då vet man att det antingen är lunch snart, eller så är dem tvugna att betala dig MPV, mealpenalty. 10 dollar extra i fickan för att dem inte göder dig i tid. Men missförstå inte, det finns alltid "crafty", ett bord fyllt med frukt, donuts, bars, kaffe, vatten.. ja allt möjligt. Dit kan du gå när som helst..

Lunchen består oftast av en buffé, fisk, kött och kyckling, grönskaks bord och såklart.. massa mumsiga efterrätter som man försöker låta bli. Man blir verkligen bortskämd med maten. Oftast får man 1h lunch eller ja, man ska ha 1h lunch annars måste dem betala MPV iaf! Mahaha!!

Nu går vi alltså in på timme nr.7. Vi får inte betalt för lunchen så när vi knatar över timme 9 så börjar alla bli glada igen för nu är det O.B eller på engelska OT, overtime!

Ni förstår, vi får betalt 84dollar/8h. Dvs 10.50 dollar i h. Oavsett om dem släpper oss efter 1h så måste dem betala oss minimum 84 dollar, så antingen vill vi ha en superkort dag eller en superlång dag. För timme 10 och 11 får vi helt plötsligt 15.75dollar/h för och går vi ännu längre (som vi gjorde förra veckan) så är det dubbelt upp som gäller.. 21 dollar i timmen. Ja vad är de i svenska.. 180 kr/h. Inte så jävla pjåkigt som statist. Kom igen Sverige!!!! Börja betala era statister!!!

Så förra veckan landade en dags jobb på 210 dollar.. en dag!!

Hur som helst..
När vi hör dem säga "Okey, this is the Martinishot" De betyder, allra sista tagningen för dagen. När vi väl bli släppta så är de kaos, alla tar sina saker och bokstavligen springer mot "wardrobe" för kön blir lång snabbt. När du fått tillbaka din voucher så måste du fylla i allt, tid in, tid ut, lunchen, ev. MPV's. (ps. är man med i SAG-AFTRA som är en helt annan historia så går dem hem med mer än dubbelt så mycket i plånboken).
Nu du ska du ställa dig i kön för att få din voucher underskriven och då.. då är du äntligen klar att åka hem. Och ja, de kan ju betyda att fem kör dig till parkeringsplatsen där de först hämtade dig, då måste du stå i kö igen... i evigheter.. Haha.. Och när jag väl kommer hem så är det dags att ringa de där nummert igen och få reda på nästa dags äventyr.
Så börjar hela karusellen om igen.

Att vara statist är inte så glammigt.. om du tänker dig en film, vilken som helst, så är där alltid bilar som passerar, eller människor som går in eller ut ur en affär, jag trodde för att det var lyckostar som råkade vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Men allt är noga planerat. Statist innebär att man är den där utblurrade klumpen som glider förbi i bakgrunden. För att få filmen till liv.
Men ser du nån som får lite extra tid i rutan, kanske tom en replik, då är dem garanterat SAG-AFTRA. Men de tar vi en annan gång, vet inte ens om ni orkat läsa så här långt.
Så jag som är Non-Union som de heter har aldrig repliker, får sällan extra tid i rutan.. men jag får betalt för att vara på en sjukt cool inspelning!
Har man extremt jävla mycket tur så har en av dem där Sag-aftra människorna inte dykt upp, då måste dem ge den rollen till nån annan. Dvs, man blir uppgraderad för dagen, lön och allt. När du har lyckats med den jävla turen 3 gånger, då kan du få äran och betala 20 000 kr för att få stämplen SAG-AFTRA.  ✌

Så... nu har ni lite mer info om hur livet som skådis i LA är. Eller ja, statistlivet iaf.
Här emellan vill man ju försöka få in auditions och större roller såklart! Men vem fan hinner de när man har en hyra att betala. ✌❤❤❤❤

Photo taken without my awareness by the one and only Jessica Gray!!

IG: @jgray.photography

Likes

Comments