Som ni kanske märkt (eller förmodligen snarare inte har märkt) så har jag inte bloggat på evigheter. Och här kommer då alltså ett lite plikttroget inlägg i rädsla för att nouw annars kanske beslutar sig för att ta bort min blogg pga inaktivitet (är inte helt hundra på att det funkar så men vet att det finns vissa andra plattformar där ens blogg automatiskt rensas bort efter x antal månaders inaktivitet, för att lämna plats åt nya, aktiva bloggar(e).

Hur är det med mig då? Hyfsat okej skulle jag ändå säga. Jag har flyttat in på ett lss-boende som jag efter jäkligt mycket strul fick beviljat (tack), har bott här ca en månad nu och jag trivs sååå bra! Personalen är grym och det finns några riktigt snälla och roliga grannar att hänga med. Och jag var på ett möte för några dagar sedan där det bestämdes att jag äntligen, efter några års tjatande, ska få göra en PTSD-utredning. Vi kan dock inte tacka öppen- eller slutenvården för det... (utomstående organisationer som brinner för att hjälpa utsatta grupper i samhället som oftast annars hamnar emellan stolarna och inte riktigt "hör hemma" nånstans i den övriga vårdkarusellen, thank God för er alltså.)

Försöker komma igång med läsningen här hemma, perfekt i corona-tider när man ska isolera sig.

Nu ska jag spela yatzy. Vi hörs (och förhoppningsvis dröjer det inte lika länge till nästa gång)! ♡

Rakade av mitt hår i dag. Berättade för min brorsa innan för att jag ville ha råd kring hur man skulle göra (har typ aldrig använt en rakapparat i hela mitt liv och än mindre köpt en, haha).

Efter lite letande så hittade jag en på ö&b för runt 300 kr. Mycket mer överkomligt än den jag först hittade på Kjell & company för 799 kr (!). Så, en rakapparat senare kom jag hem, läste manualen, höll på att fucka upp allt genom att raka med fel sida mot huvudet (så att skyddet man sätter på för att få extra längs alltså inte gör nånting). Lyckligtvis så insåg jag detta relativt snabbt. Men ja, det var ju faktiskt första gången jag använde en sån... (hittade ett flertal artiklar som guidade en genom processen att raka av sig håret - tack internet!)

Lättare, friare.
Jag var beredd på ett hav av känslor när jag faktiskt tog beslutet att klippa av håret. Och ja, jag erkänner - de första tagen med saxen där jag klippte bort dread efter dread, då undrade jag om jag verkligen hade tagit rätt beslut. Ni vet, den där "vad fan håller jag på med"-känslan.

Jag kan i efterhand säga att ja, jag tog rätt beslut. Mitt hår är borta men jag är så mycket mer än det. Och som tur är så känner jag att jag nog lyckas pull it off ändå...

Live bravely.

Hej allihop!

I går var en väldigt... instabil dag, om man säger så. Det var rätt så rörigt på avdelningen. Men jag och en annan patient lyckades faktiskt få en riktigt mysig kväll, även om jag till en början trodde att hela kvällen skulle bli skit. Det tar nämligen väldigt mycket på krafterna att leva i ett hus värre än Big Brother. (Jag vet inte vad man annars ska jämföra det med... drama är det så det räcker och blir över, men det finns ändå rätt många ljusglimtar av skratt och ro med rätt personer, så allt är inte piss och pina.)

Saker jag längtar till på utsidan:

• att kunna tvätta håret - i och med mina dreads så vill jag vara helt säker på att de blir helt torra efter duschen vilket innebär runt en till en och en halv timmes torkning med hårfön (okej, jag kanske är en aning för paranoid när det kommer till vatten i mitt hår). Tyvärr så har jag inte hittat en sladdlös hårfön än, så i och med att man inte får ha sladd på avdelningen utan uppsyn (och jag tror inte att personalen är så pepp på eller ens har tid just nu, att sitta och vänta på att mitt hår ska torka), så blir det ingen hårtvätt just nu. Mitt mål är dock att kunna tvätta håret 1-2 gånger i veckan.

• se nåt annat än den här avdelningen - få njuta av sommaren utomhus istället för inomhus (vem vill inte det?)

• träffa mina vänner ifrån kyrkan och hänga med dem i mysiga små lägenheter, på barer och i parker

Ja, det var väl vad jag hade för den här gången. Kram på er!